Minnesgoda Dark Places-läsare erinrar sig kanske hur jag förra året ägnade ett par heta semesterdagar åt ”Incubus”, första delen Carol Goodmans rykande heta sidoprojekt Fairwick Chronicles. Jag känner och älskar Goodman som författare till alltid läsvärda litterära spänningsromaner i pittoresk, företrädelsevis kulturell, upstate New York-skrud. ”Incubus” innehåller allt det där, plus en rejäl skopa ångande paranormal romance. Sedan jag läst hela Fifty Shades-trilogin har jag insett hur duktig Goodman är på att skriva kärleksscener som tangerar det barnförbjudna utan att taffla till det – och om man jämför Goodman med annan paranormal romance slås man av hur skönt det är att få välskriven guilty pleasure-litteratur. (Man skulle kunna tro att det där är en oxymoron, men Goodman visar att så inte är fallet.) Blir därför glad när jag ser att det nu finns lite mer info om bok två i Fairwick-serien, ”The Water Witch”. Huvudperson är återigen Callie McFay, litteraturprofessor, portalväktare och allmän demonmagnet, och här får hon slåss med såväl den kärlekskranke demon hon förpassade till Faerie i slutet av förra boken som en hotfull vattenhäxa. 13 september är utgivningsdatum, men jag hoppas på ett smärre mirakel så att jag kan få läsa ”The Water Witch” under semestern. Det skulle ju passa så infernaliskt bra.
Noterar även att del tre i Goodmans ytterligare sidoprojekt (när ska hon ha tid att vara gamla klassiska litterär spänningsroman-Goodman, kan man undra?) Black Swan Rising-serien, som hon skriver under pseudonymen Lee Carroll tillsammans med sin make Lee Slonimsky, är i vardande. Inget annat än en titel – ”The Shape Stealer” – och ett preliminärt utgivningsdatum – 14 mars 2013 – men jag lovar att hålla er uppdaterade. Lee Carroll-böckerna är urban fantasy med slagsida åt paranormal romance, klockren slukarlitteratur för oss som inte vill bli förolämpade med dåligt språk eller Twilightepigoner bara för att vi råkar gilla vampyrer. Mindre steamy och kanske mer YA-aktigt än Fairwick-böckerna. Tyckte bok två blev lite jolmig med alla magiska varelser i Paris parker och utflykter till Summer Country (kanske lite för nära fairytale-fantasy för att min latenta fantasyfobiker skulle känna sig helt bekväm…?), men ettan var bra, och jag vill fortfarande se hur det går för smyckesdesigners/dimensionsväktaren och hennes elisabetanska vampyr Will. Något att hålla utkik efter, alltså.
Mitt spänningsöga tyckte sig även skåda en ny bok från Andrew Taylor i sommar, men behöver uppenbarligen glasögon. När jag först läste om ”The Adjusters” var min första reaktion ”jisses, vilket fult och o-Andrew Taylorskt omslag!”. Sedan upptäckte jag att det är en barnbok, och då klarnade övergången från dimmiga gränder till gräll dödskalle en aning. Sedan, när jag tagit en kopp kaffe och luskat vidare, visade det sig att det var en annan Andrew Taylor, en barn- och ungdomsförfattare från Nya Zealand. Förklarar ett och annat. Hoppet om en ny högklassig historisk spänningsroman i stil med ”Bleeding Heart Square” eller ”The American Boy” från Taylor – THE Taylor – kvarstår, således. (Gud så skönt att man kan redigera blogginlägg! For the record anser jag att man bör köra ”första tjing”-principen när det gäller författarnamn, allt för att minska risken för förvirring. Tänk på Julia Roberts som bytte namn från Julie till Julia eftersom det redan fanns en skådis med namnet Julie Roberts.)
Slutligen, goda nyheter för er som – liksom jag – förknippar sommar, ledighet och solgass med Tess Gerritsens härligt morbida bladvändare om Rizzoli och Isles. Det kommer nämligen två nya titlar i sommar! Först novellen ”Freaks” (utgivningsdatum 31 maj), där Rizzoli och Isles tar sig an ett bisarrt fall med övernaturlig twist, och knappt tre månader senare en ny Rizzoli/Isles-roman, ”Last to Die”. Är plötsligt mycket nöjd med beslutet att ta sen semester… Är även, när jag ser omslaget till ”Freaks”, nöjd med mitt beslut att bojkotta TV-serien om Rizzoli och Isles. De ser ju inte alls ut som de ska göra! Vad hände med Maura ”Gothdoktorn” Isles, liksom?
Andrew Taylor och BARNBÖCKER har jag nästan lite svårt att köpa eftersom hans vuxenböcker ändå kräver en del av sin läsare. Jag menar, de har ett oerhört lugnt tempo som jag har svårt att ta annat än när jag har semester.=) Kanske ska bli lite Taylor i sommar när jag tänker efter. Åh, andra sidan är stämningarna han brukar förmedla rätt perfekta för barnböcker. Ska absolut kolla in!
Visst känns det som en småmärklig kombo? Hmm, undrar om det är THE Andrew Taylor, men det måste det ju vara? För du har ju helt rätt med tempot.
Men gud, nu luskade jag vidare lite och det är en HELT ANNAN Andrew Taylor! Skönt, blev nästan lite orolig där.
Jag blir besviken! Jag kommer inte riktigt överens med hans böcker, de är bra, men jag saknar alltid det lilla extra och hade gissat att jag, Andrew Taylor och YA hade varit den perfekta kombon. Men icke, alltså.
Fast Andrew Taylor och YA känns som sagt väääldigt otippat. En omöjlig ekvation, rentav. Har du läst The American Boy? Värt att testa annars. Hint: den amerikanske pojken är Edgar Allan Poe.
Det här inlägget är inte bra för min ekonomi…
Sorry. (Kommer ett till nu…)
Hahahah, och jag som redan tryckt på köp-knappen till skolbiblioteket! HAHAHA, ja, så lättpåverkad är jag att jag inte ens kollar upp om det är samma. Nåja, kan ju vara en spännande bok för kidsen ändå.=)