Igår eftermiddag, strax innan det var dags att träffa den eminenta Elitistmörkerklubben och diskutera Elizabeth Hand (och Game of Thrones. Och Kristen Stewarts hypotetiska dragningskraft – hon tjänar ju ändå mest av alla kvinnliga skådespelare i Hollywood just nu, så något måste hon göra rätt, men vad? Och urban fantasy. Och bröderna Winchester. Med mera), gick jag förbi Bysis bok & papper (gamla Bokmagasinet – jag förfärades initialt över att en fin gammal bokhandel med superbt utbud av barn- och ungdomsböcker gått hädan, men lugnades så fort jag tittat mig omkring och konstaterat att det fortfarande är en välsorterad och personlig bokhandel med en finfin barn- och ungdomsavdelning), i teorin för att leta doppresent till vad jag hoppas ska bli en blivande storläsare. I praktiken råkade jag få med en bok åt mig själv hem också, en fullkomligt utropsteckenvärdig bok om ni frågar mig. En flickbok! Av Astrid Lindgren! Om tvillingar! Jag läste och blev hemskt förtjust i ”Britt-Marie lättar sitt hjärta”, Lindgrens debut från 1944, men hade helt lyckas missa ”Kerstin och jag”, en till synes yster och trivsam berättelse om ett tonårigt tvillingpar som hamnar på en förfallen herrgård på landet. Nu äger jag den i Rabén & Sjögrens fina specialutgåva (vill genast köpa alla böcker i serien, inklusive de jag redan har) och ska läsa snarast. Mycket, mycket nöjd med mitt köp! Drabbades av ett akut sug efter flickboksshopping modell större. Till exempel skulle jag vilja äga samtliga L.M. Montgomerys böcker i Emilyserien, och det är sannerligen hög tid att leta upp de där få (två? Tre?) Lottaböcker jag ännu inte har i min ägo. Det finns få saker bortom mina barn, min man, gott kaffe och fluffiga kattungar som gör mig på så äckligt gott humör som att köpa flickboksklassiker. Det där behagliga lyckoruset som infinner sig när man lokaliserat och införskaffat en gammal älsklingsbok från barndomen: man borde destillera det, ta patent och sälja på flaska.
(Doppresent blev det naturligtvis också, men det är en annan historia.)
Åh, Lotta-böcker! Jag gav min 12-åring den första Lotta-boken som semesterläsning. Om hon blir fast, behöver hon inteoroa sig frvar honskafå tag i fler. De finns samtliga i morsans bokhylla.
Jag ÄLSKAR Lottaböckerna! De är min ständiga go-to-källa för omedelbar munterhet om jag känner mig trött eller allmänt låg. Har en hel hylla i källaren full med gamla B. Wahlströms-böcker.
Jag läste om dem när jag var gravid (för 12 år sedan, i runda slängar) och var uppriktigt förvånad över att jag fortfarande kunde ryckas med och över allt jag kom i håg fortfarande. Det mesta,faktiskt.
Jag är ganska bra på att samla på mig det jag älskade som barn, med en barn- och ungdomsavdelning som heter duga hemma, men jag vill helst att de ska se likadana ut också, eller vara originalutgåvor, inget nytt för mig, tack! Jag har faktiskt inte varit inne hos Bokmagasinets efterträdare; det såg så kalt och kliniskt ut genom fönstret för ett tag sedan att jag inte hade lust och så var det ju Bokmagasinets barnboksantikvariatsdel jag var ute efter, förstås.
Egentligen är jag exakt likadan när det gäller originalutgåvor, men jag har också en hangup att jag ska råka ha sönder mina klenoder om jag läser dem för övrigt, så i sådana syften är nyutgåvor bra. (Vågar till exempel knappt läsa min originalutgåva av Mördaren ljuger inte ensam från 1949, den är mest för syns skull…)
Och jag var också jätteskeptisk när jag såg affären från utsidan – och upptäckte att Bokmagasinet inte fanns längre, sorgligt! – men inuti var det riktigt trevligt. Jättefin barnavdelning, och i ett rum längre in fanns barnantikvariatet kvar. Visserligen i starkt nerbantad tappning, vilket är trist.
Så lite barnboksantikvariat finns kvar! Då ska jag gå dit snarast! Och jag är också rädd om dyrgriparna – barnen får inte läsa dem, t.ex.
Åh, Emily-böckerna! Jag lånade dem av en kompis som liten och älskade dem, nu får du mig sugen på att börja jaga sådana för omläsning!
De var (är) underbara! Är sugen på att läsa om dem på engelska. Har alla Anne på Grönkulla på engelska (och mina gamla sönderlästa svenska), vore kul att testa Emily på originalspråk också.