Gränsen mellan det sympatiskt igenkänningsbara och det tjatigt one trick pony-betonade är hårfin, och få författare balanserar så halsbrytande nära på kanten som Linwood Barclay. Har man läst en av hans böcker har man egentligen läst alla. Märkligt nog är det just det jag gillar med honom – och ibland stör mig på. Jag har presenterat de obligatoriska ingredienserna i en Linwood Barclay-thriller här, och i hans alldeles nyutkomna standalone ”Trust Your Eyes” återfinns, sympatiskt/enerverande nog, alla. Vi har ett stycke berättarjag i form av en Hyvens Kille som dricker blaskig öl och grillar hamburgare till middag; en average Joe med vissa mindre genomsnittliga konstnärliga talanger (årets Barclayprotagonist, Ray, är frilansillustratör) och en i thrillersammanhang berömvärd förmåga att hamna i trubbel. Vi har ett stycke förrädiskt sömnig småstad i upstate New York – välkomna tillbaka till Promise Falls, där ”Never Look Away” (min favorit-Barclay!) utspelar sig! Vi har ett stycke berg-och-dalbaneintrig där man som thrillervan läsare tror sig veta hur det ligger till – åtminstone de första två vändningarna. Vi har, för att summera, ett stycke Riktigt Schysst Thriller.
Allt är, tycks det, som det ska i Linwood Barclay-land. Ändå tog det, som tidigare konstaterat, ett tag innan det där frenetiska bladvändandet infann sig för mig. Detta trots ett fascinerande, och originellt, upplägg: berättarjaget Rays psykiskt sjuka bror Thomas, en idiot savante-figur som lever sitt liv framför datorn, råkar under en av sina dagliga ”vandringar” längs världens gator i det avancerade kartprogrammet Whirl360 bevittna ett mord i ett gatufönster. Ray dras högst motvilligt in i historien och är till en början skeptisk. Oddsen är inte på Thomas sida, och det faktum att han dagligen skickar obesvarade rapporter till CIA, övertygad om att de kommer behöva hans kartkunskaper den dag då alla digitala kartor försvinner från nätet (bara en tidsfråga, enligt Thomas,,), ökar inte direkt hans trovärdighet som vittne. Snart inträffar dock så mycket märkligheter att Ray, med stigande förvåning, tvingas inse att hans bror är något stort och farligt på spåren. Mer än så är knappast klädsamt att avslöja om intrigen, som i sann Barclayanda bjuder på den ena överraskningen efter den andra (missa inte twisten som gömmer sig i de allra sista raderna!). När jag – och Barclay – blivit varma i kläderna är det stört omöjligt att lägga ifrån sig ”Trust Your Eyes”. Precis så som det brukar vara i Linwood Barclay-land. Pluspoäng för att Barclay skrivit en modern tolkning av Hitchcocks ”Fönstret mot gården” (med blaskigt öl och oförblommerad upstate New York-grabbighet), och för skildringen av Rays och Thomas komplexa men i grunden kärleksfulla relation. Minuspoäng…? Tja, det är ju det där med den oförblommerade upstate New York-grabbigheten. Linwood Barclays värld är så kritvit, så grabbig, så heterosexuell att jag är rätt nöjd med att bara läsa en Linwood Barclay om året. Mer än så, och den där hårfina skillnaden mellan sympatiskt igenkänningsbart och tjatigt/enerverande hade plötsligt inte varit så hårfin.
Förresten: blaskigt öl, grillade hamburgare och Hyvens Killar på USAs öskust? Barclay har ju en ämnesbroder där i Stephen King. Så passande, då, att King dyker upp såväl i boken, i en kort men rolig referens till ett av hans kändaste verk, och på omslaget med en blurb av den mest entusiastiska modellen. King + Barclay = sant, uppenbarligen. (Underrubrik: en väntad bromance.)
New York Times recenserar ”Trust Your Eyes”, och ytterligare ett par nyutkomna spänningsromaner, här. Blir mer än lovligt nyfiken på Cornelia Reads ”Valley of Ashes”, en svarthumoristisk skildring av en privatdeckare/tvillingmamma…
Är visserligen bra mätt på kritvitt, medelklass, hetero, neurotypiskt etc just nu, men idiot savant -löftet lät ju roligt. Ska se om den går att låna.
Har du läst Ni älskar dem inte, av Belinda Bauer? Borde backläsa istället för att fråga men det är knöligt i mobilen.
Ja, Barclay är så påhittig att man kan köpa det där andra, måttligt påhittiga.
Har ”Ni älskar dem inte” hemma, men ej hunnit läsa än. Gillade verkligen ”Mörk jord”, lade ”Skuggsida” åt sidan halvläst, så jag är lite halvpepp bara. Ska nog läsa, och recensera, så småningom.
Det där Hitchcockiga savant-inslaget känns ju rätt nytt faktiskt! Men ja, han gillar verkligen sina heteromän, den gode Barclay. Gräsklipparförsäljare etc. liksom.
Men ändå: längtar efter mitt bokpaket!
Ja gud, gräsklipparförsäljaren! Det finns liksom inga gränser. Men jag fattar varför du längtar efter bokpaketet.
[...] ibland rent av sprungit om honom. Förra året var det inget tal om att Linwood Barclay och ”Trust Your Eyes” gick vinnande ur thrillermatchen. Hur det blir i år återstår att se, men det går inte att komma [...]