Jaja, ni får väl beskylla mig för att vara anglofixerad om ni vill. Faktum kvarstår dock: om – OM – den ständige skulle öppna dörren klockan ett och förkunna att årets Nobelpris i litteratur tilldelats Joyce Carol Oates, eller Margaret Atwood, eller Alice Munro, eller – ooh, vore det inte underbart? – Joan Didion skulle fjolårets spontanjubel och glädjetårar få rejäl konkurrens. Jag älskar ju mina gamla nordamerikanskor, det går inte att komma ifrån.
Men! Storsint som jag är kan jag även leva med om årets Nobelpristagare skulle råka vara man, och kanske heta Philip Roth (gud vad bra ”Nemesis” var! Hans bästa sedan ”Everyman”), eller Cormac McCarthy. Haruki Murakami ligger tydligen bäst till hos spelbolagen, men jag har svårt att ta det på allvar. Kan motivera vid direkt fråga.. tror jag.
Sedan tycker jag det är dags för en irländsk pristagare; en arvtagare/arvtagerska till Wilde, Yates och Joyce. Personligen är jag väldigt svag för Anne Enright – hennes ”The Gathering” var en av mina bästa läsupplevelser 2008 – men Colm Toibin och Sebastian Barry känns också oerhört värdiga.
Om en dryg timme vet vi. Gör som vanligt min bästa greyhound-före-lopp-imitation. Det är ju så kul att litteratur åtminstone en dag per år är ALLAS – och inte bara vår – angelägenhet. Och spännande är det!
Jag hoppas alltid på Margaret Atwood eller Joyce Carol Oates. Men inte den här gången. Jag hoppas på nästa år.
Haha, jag med! Alltid. Oates är möjligen för produktiv och ojämn för att vara en toppkandidat (avgudar henne regardless) men Atwood borde verkligen få det.