Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Evenemangstips’

Ikväll!

image

”Tell the Wolves I’m Home”-bokcirkelpeppen: total. Det är knökfullt på deltagarsidan nu, så jag hoppas att ni som vill vara med ikväll redan anmält er. Superkul ska det bli! Jag kommer att vara hon med fjärilsdiademet, de glittriga Converseskorna och det glittrande vårglada humöret. (Ingen medicinering nödvändig… tror jag.) Ikväll är det dessutom exakt fem år sedan English Bookshops Stockholmsbutik öppnade, så jag tycker vi utbringar en skål ikväll! Vi ses (hoppas jag)!

Read Full Post »

Lystring! Den 8/5 klockan 19.00 kommer jag att hålla en specialbokcirkel om Carol Rifka Brunts fina, fina (och väldigt bokcirkelvänliga) ”Tell the Wolves I’m Home” på English Bookshop i Gamla stan. Det blir ost, kex, vin och samtal, och när vi pratat färdigt kan vi handla i butiken med 10% rabatt på allt. Anmälan kostar 50 facila kronor och då ingår allt ovan. Är ni riktigt snälla så kan jag tolka R.E.M.s ”Nightswimming”, som ju nämns i extramaterialet som en del av författarens boksoundtrack, också. Närå, men en liten imprompturant om låten ifråga kan jag bjussa på. De femtio kronorna går bra att betala på plats den åttonde (eller tidigare, naturligtvis).

Låter som en dröm, eller hur? Anmäl er till stockholm@bookshop.se – och antalet platser är begränsat, så först till kvarn. Hoppas vi ses där!

Read Full Post »

Alla fantastiknördar har väl redan stenkoll, men jag blänker till ändå: i helgen blir det skräck, fantasy, sci-fi och nörderier en masse när Kontrast 2012, årets Swecon, går av stapeln på hotell Gillet i Uppsala. Hedersgäster är Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Joe Abercrombie, Peter Watts, Niels Dalgaard och Kelly Link. Dessvärre är inte jag en av de lyckliga som snart styr kosan mot Uppsala – livet, det där mytologiska som sägs pågå utanför boksidorna, ni vet… – men däremot har jag det stora privilegiet att idag få äta lunch med nyss nämnda Kelly Link, vars ”Beautiful Monsters” jag föll så totalpladask för när det begav sig 2010. Måste läsa mer av henne snart. Rapport kommer, var så säkra!

Jag vill även passa på att tipsa om att Joe Abercrombie, Peter Watts, Kelly Link och Caitlin Sweet kommer att signera böcker på Uppsala English Bookshop 16.30 imorgon fredag. Det ser ut att bli en – i dubbel bemärkelse – fantastisk helg för er som befinner er i Uppsala i helgen!

Read Full Post »

Kulturnatten närmar sig!

Äsch, ska vi prata om roligare saker nu? Låta snusktrollen svälta ihjäl i moltystnad? Vi gör det, va? Tycker rentav att vi slår till på de roligast tänkbara sakerna; nyp-mig-i-armen-sakerna som jag ibland får ägna mig åt (när jag inte fotograferas läsande mammaporr i rusningstrafiken, that is…).

Ingen som följer mig på diverse sociala medier – eller här på bloggen – har väl kunnat missa att jag ska intervjua Elizabeth Hand under kulturnatten i Uppsala. (Jaha, du har legat i koma det senaste halvåret…? Då så.) Hur som helst, här kommer lite specifik info för dig som vill få chansen att höra den allmänt fantastiska (i dubbel bemärkelse!) live i Uppsala.

Plats: Uppsala English Bookshop, Svartbäcksgatan 19
Tid: 18.30, men kom gärna redan 16.30 så får ni höra Uppsala Fandom intervjua SF-legendaren tillika Hands mångåriga partner John Clute.

Mer info om evenemanget finns här. Ses vi på lördag?

Read Full Post »

Ni vet hur jag twittrat mystiskt om surrealistiskt roliga, än så länge hemliga planer? Nu kan jag äntligen avslöja vad det handlar om. Elizabeth Hand – THE Elizabeth Hand, gott folk! – kommer att gästa Uppsala English Bookshop under kulturnatten.. och jag har fått den stora äran att intervjua henne! Om jag inte drabbas av afasi pga akut fangirlighet av tredje graden, vill säga. (Ett inte helt osannolikt scenario, även om jag av erfarenhet vet att orddiarrén bor granne med fangirlen..) Mer info kommer fortlöpande, såväl här som på English Bookshops hemsida, men skriv ner 8 september i kalendern redan nu!

Read Full Post »

This just in: jag ska få ynnesten att intervjua Sveriges i särklass hetaste författarduo, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, på Äppelvikens bokhandel ikväll! Det ska bli så obeskrivligt kul, särskilt som Mats och Saras gemensamma författarbana började med att jag intervjuade Mats och presenterade honom för Sara efteråt. Cirkeln är sluten! (No pun intended.) Det här är det sista evengemanget i Stockholm i samband med ”Eld”-utgivningen, så kom dit! Här kan du läsa mer. Om du har några särskilda frågor du vill att jag ska ställa till Mats och Sara – skriv i kommentarerna till mitt inlägg så kanske den dyker upp ikväll!

Read Full Post »

Tänkte bara (återigen) lobba lite för att jag kommer att intervjua David ”En dag” Nicholls på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan idag kl 17.00. David kommer även att signera efteråt. Titta gärna förbi om ni har tid och ork, jag kan behöva lite moraliskt stöd. Och en bok signerad av David Nicholls kan man ju aldrig få för många av – särskilt inte om det är en så alltigenom superfin bok som ”En dag”…

Så, för att sammanfatta: Aka City 17.00, jag och David. Be there or be square!

Read Full Post »

Ogenerat skrytinlägg

Jag är, om man sätter saker och ting i perspektiv i dessa egoretweetande megalomanitider, en någorlunda blygsam person. (Åtminstone brukar mina vänner hävda det…) Därför brukar det vara tämligen sparsmakat med så kallade egoinlägg, alltså inlägg vars enda funktion är att massera mitt eget ego/tipsa om evenemang som involverar mig. En annan förklaring är förstås att jag inte haft några egoevenemang att tipsa om sedan jag 1) fick två barn inom loppet av två minuter 2) hoppade av Bokhora…

Anyhoo, nu lägger jag min, let’s face it, falska blygsamhet åt sidan och basunerar ut följande: nästa vecka ska jag intervjua David Nicholls, mannen som gav oss boken, snackisen, (den berättigade) hajpen och, snart, filmen ”En dag”! Två gånger ska jag intervjua honom: först på Akademibokhandeln City (Mäster Samuelsgatan) den 8 juni klockan 17 och dagen efter på ett PR-event. Eftersom jag älsk-älskade boken är jag löjligt förväntansfull. Kommer givetvis att dokumentera våra möten på bloggen – och kom gärna och lyssna på Akademibokhandeln! Har inte riktigt haft vett att bli nervös än, men nu när jag skriver det här inlägget börjar det suga i magen (och inte på ett hungerrelaterat sätt). Tänkte peppa mig själv genom att läsa om ”One Day” så att jag har den i färskt minne och, eftersom jag är som jag är, tänka på hur lycklig jag kommer att bli över att få prata engelska med en Londonbo vid två separata tillfällen…. Vill redan nu flagga för klar Kristoffer Lundström-varning på mitt tal medelst intervju. Det är som ett tic, det där: träffa en engelsman och skruva upp det brittiska uttalet tvåhundra procent tills det når smått komiska nivåer. I riktigt allvarliga fall börjar jag tappa konsonanter och kasta in intrusive r’s också, som om jag aldrig kommit längre än skolsalens bespottade MVG-hörna (närmast läraren). Ah well, nu har jag varnat er.

Read Full Post »

Imorgon smäller det. Då gästar Paul Auster, kungen av Brooklyn, en av den amerikanska samtidslitteraturens förgrundsgestalter och idol för mången läsande sjuttio- och åttiotalist, Internationell Författarscen på Kulturhuset. För mig, som egentligen är av uppfattningen att de mest givande författarmötena sker hemma i läsfåtöljen, är det en tveeggad historia, detta. Det ska bli skitkul att träffa ett gäng andra Austerfans och bokbloggare (till exempel fina Calliope, som åkt hela vägen från Skåne för att få bevittna Paul Auster in action) innan, och samtalet kommer alldeles säkert vara hyperintressant förutsatt att man gett Auster en värdig samtalspartner. Men sen, när det är dags för signering, det där momentet som Morrissey beskriver så träffsäkert i ”Reader Meet Author”? Nja, då finns det en viss risk för att jag stannar kvar i bakgrunden. Ni talar liksom med kvinnan som medvetet höll sig hemma kvällen då Joyce Carol Oates gästade samma scen för två somrar sedan av rädsla för att kvinnan jag idealiserat och mytologiserat bortom vett och sans skulle visa sig vara en besvikelse IRL.

Faktum är att jag har träffat Paul Auster, eller i alla fall befunnit mig i samma lokal som honom. Det var vid en författarsignering på Hedengrens för närmare ett decennium sedan. Det lustiga är att Johanna L från Bokhora (som jag inte kände på den tiden) befann sig på samma signering och gjorde samma sak som jag: vände på klacken och sprang därifrån av rädsla för att spräcka illusionerna. (Lite komiskt, ändå, att jag sedan gick hem och läste Austers ”Illusionernas bok”, som nu när jag tänker på det förmodligen var den bok han signerade.) Båda våra upplevelser av signeringen finns återgivna i Bokhoras ”Album” som utkom hos Norstedts häromåret.

Det som ändå talar för att jag denna gång ska ta den proverbiala tjuren vid hornen och faktiskt få en liten kråka i boken jag tagit med mig är:

1. Sedan incidenten på Hedengrens har jag faktiskt träffat, ja, konverserat, till och med intervjuat flera författare vars verk och personae jag respekterar högt. Att jag inte bara lyckades genomföra min intervju med Christine Falkenland vid medvetande, utan hjärt- och lungräddning, utan dessutom gjorde ett helt okej jobb talar väl för att jag borde klara av att stå framför Auster i de få sekunder det tar för honom att skriva sitt namn i min bok. Dessutom: jag åkte ju faktiskt till en avkrok i Essex för att få mitt gamla trasiga ex av ”Mardrömmar” signerat av Stephen King… och återigen, jag överlevde.

2. Austers stjärnglans har falnat avsevärt för mig de senaste åren. I början av 00-talet avgudade jag karln, på det där totalstjärnögda och samtidigt intellektualiserande blasé sättet som bara väldigt unga litteraturstuderande kan. Sedan dess har jag läst och uppskattat det han skrivit, fram till en viss gräns. Hans senaste böcker har helt enkelt inte varit tillräckligt bra. Faktum är att jag i skrivande stund inte ens hunnit ta mig igenom ”Sunset Park”, som ändå utkom på engelska för åtskilliga månader sedan. Lite sund skepsis är nog bra mot den mest akuta fangirligheten och den eventulla handlingsförlamning som kan följa med.

Så, liten cliffhanger här på bloggen alltså. Will she or won’t she? Under tiden lämnar jag er med Morrisseys fantastiska, av mig flitigt citerade ”Reader Meet Author”, där the almighty Mozzer (vars rasistiska uttalanden förresten börjar bli allt svårare att ignorera, tyvärr… på tal om att punktera fangirligheten) så genialiskt beskriver tomheten och besvikelsen som uppstår när författare och läsare möts i verkligheten och blir medvetna om de enorma hierarkiska skillnaderna mellan dem.

You don’t know a thing about their lives
They live where you wouldn’t dare to drive
You shake as you think of how they sleep
But you write as if you all lie side by side
Reader, meet Author
With the hope of hearing sense
But you may be feeling let down
By the words of defence
He says ”No-one ever sees me when I cry”

You don’t know a thing about their lives
Books don’t save them, books aren’t Stanley knives
And if a fight broke out here tonight
You’d be the first away, because you’re that type
And the year 2000 won’t change anyone here
As each fabled promise flies so fast
You’ll swear it was never there
Oh, have you ever escaped from a shipwrecked life ?

So safely with your software, miles from the front line
You hear the way their sad voice sings, and you start to imagine things
Oh, any excuse to write your lies

(Steven Patrick Morrissey)

Read Full Post »

 It began, as it often does, with a woman putting her ducks in a row.

 Sarah Blakes ”The Postmistress” börjar lovande – jag sväljer min initiala besvikelse över att ankorna inte är bokstavliga – och fortsätter ännu bättre. Är lika fångad av de kapitel som utspelar sig i (på?*) Cape Cod – Cape! Cod! Min litterära favoritplats ju, eller åtminstone en av dem - som Londonkapitlen mitt uppe i blitzen. Ofta brukar jag föredra ett romanspår framför ett annat, men här är allt lika bra – och vad fint hon skriver, Sarah Blake, med en avundsvärd elegans och lätthet! Det finns mycket annat att kommentera också, men jag sparar mina tankar till English Bookshops bokcirkel nu på tisdag. Sugen på att vara med? Mejla stockholm@bookshop.se och hör om det finns platser kvar. Jag kommer att kännas igen på mina nya glasögon och en alarmerande stor bokhög.

* Cape Cod är en halvö och som bofast på en annan, betydligt mindre mytologiserad, dito tycker jag personligen bättre om prepositionen ”i” framför det mer pretentiösa ”på”, men det kanske är en smaksak? Och när det gäller the Cape kanske ett drag av anspråksfullhet är att föredra? Juryn överlägger i denna ack så viktiga fråga i detta nu!

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 880 other followers