Finns det något mer tillfredsställande än känslan av att ha gjort en alldeles perfekt bokbeställning? I think not. Är just nu lite småkär i mig själv på grund av min senaste beställning som, om du frågar mig, är så nära perfektion man kan komma. Åtminstone om man med perfektion menar ”så nära beställarens nuvarande läsbehov man kan komma i detta jordeliv”. Lite seriemördarsadism (är faktiskt lite orolig över ifall Mo Hayder är för mycket t om för mig…), lite ljuvligt atmosfärisk spökstämning signerad den alltid läsvärda Susan Hill, lite australiensisk tonårsångest (”Beautiful Malice” verkar jättebra – och då har jag inte ens nämnt att den dykt upp i samband med Gillian Flynn på den där stora amerikanska nätbokhandeln…!), lite välskriven amerikansk klimakterielitt av bästa snitt, lite ”Den hemliga historien”-stämning. Och så lite Ruth Rendell, eftersom man aldrig kan få nog av Ruthan. Är det inte perfektion, så säg?
Med vänlig hälsning,
Helena den Blygsamma
HAYDER, MO:BIRDMAN ´
HILL, SUSAN:MIST IN THE MIRROR
JAMES, REBECCA:BEAUTIFUL MALICE
QUINDLEN, ANNA:EVERY LAST ONE
RENDELL, RUTH:ROTTWEILERN
WHITEHOUSE, LUCIE:HOUSE AT MIDNIGHT
Seriemördarsadism you say? *anteckna Mo Hayder*
Har du någon gammal recension på honom?
Och så det obligatoriska tillägget när man glömde klicka i ”Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post.” första gången man skrev.
Och för fuck sake, det är ju en KVINNA som är Mo. Förödmjukelsen. Helvete.
Japp, det är en kvinna. Men jag fattar att dina tankar omedelbart gick till Simpsons-Mo, som ju är en dude. Och det här är faktiskt virgin territory för mig; har aldrig läst något av Mo Hayder förut. Såg den här beskrivningen och föll direkt (med lite orosfjärilar i magen): ”With The Birdman”, Mo Hayder created a serial killer so repugnant to many readers that it was felt that only those blessed with the strongest stomachs could endure the entire book.” Tog det som en inbjudan! 🙂 Själv blev jag faktiskt förvånad över att Hayder är från Storbritannien. Man har ju vant sig vid att de mest sadistiska seriemördarna brukar husera i da US and A annars. Ska bli spännande att se hur det funkar i London. Och lite läskigt, på ett ”too close to home”-sätt.
Själv läser jag enbart extremt snälla och trivsamma böcker just nu efter att ha tvångsläst Val McDermids ”The mermaids singing” som en del av en kurs jag läser. Där kan man prata om seriemördarsadism på det äckliga sättet, och det ibland lite fåniga, men framförallt på det mardrömsskapande sättet… Så, som sagt, jag håller mig till snälla och rara böcker för tillfället och bortser därför helt från din skrytiga beställningslista 😉 Däremot måste jag ju naturligtvis gratulera till känslan av perfektion och egenkärlek, det är aldrig fel (och allt för sällan man uppnår) 🙂
Ah, jag undrade just varför deckarhataren läste Val McDermid! 😉 Själv läser jag ju gärna deckare (bara de är välskrivna) och har fått just McDermid pådyvlad av en entusiastisk kollega. Ska testa en av hennes böcker vid tillfälle.
Och tack, tack!
Jag läste Birdman för några månader sedan, väldigt magstarkt men väldigt bra! Jag kommer definitivt läsa mer av henne.
Låter lovande!
Mmmm… Magstarkt. Val McDermid har jag sällan fastnat för, men Blue Genes var bra. Fast helt ootäck. Har McDermid blivit läskigare på gamla dar eller är det från bok till bok?
Jag har svårt för ojämna författare. De får gärna överraska, men jag vill ändå litegrann veta vad jag får.
Det är säkert från bok till bok. Mermaids… som jag läste kom året innan Blue Genes men de tillhör olika serier så det kan väl spela in också. Mermaids… är egentligen inte otäck i sin helhet men det finns avsnitt där mördaren berättar om sin planering och sina tortyrmord och de avsnitten upplevde jag som väldigt otrevliga. Sen är jag lite lättskrämd också så det kan ju förklara en del 😉 Det blir nog inte någon mer McDermid för mig men det beror mindre på det läskiga än på det fåniga (jag hade väldigt svårt för Tony Hills rollekar och inkännande samtal med mördaren inuti sitt eget huvud…)
Blå gener är också den McDermid jag tycker bäst om.
Annars, visst är det en pirrande känsla när man trycker på klick och inser att man har en helt perfekt liten hög på väg hem till en!?? Jag får en helt rusig shoppingkickkänsla i magen bara jag tänker på det.=)
Ja! Älskar! När böckerna sen väl kommer hem har pirret oftast hunnit avta en aning, men DET är en annan historia (och ett helt annat inlägg).
Nu har även jag shoppat. Samt biblioteksreserverat. Varför det inte är lika roligt att biblioteksreservera är ett lika stort mysterium som det med det avtagande bokbeställningspirret!
Ett av livets största mysterier! Tror det har med habegär att göra. 🙂
Det är väl ändå inget mysterium. Men jag håller med om att det är så det förhåller sig.
Jo, ”the Birdman” borde vara en riktig Helena bok. Nattsvart och obehaglig. Det ar andra delen i den serien, ” the Treatment” dar barn far illa. Lyckades att lasa den nar jag var gravid, sa minns den darfor som riktigt motbjudande (men anda sa spannande att man bara var tvungen att fortsatta). Men pa senare ar kanns det som Mo har borjat skriva for en bredare publik, har bara last forsta delen av hennes ”nya” Jack Cafferty serie, men den var inte laskig alls. Blev besviken och har struntat i uppfoljarna.
Det ar lite samma med McDermid, de tidiga Tony Hill bockerna var ju sa bra och laskiga, men de senaste fyra, fem bockerna har bara varit urtrista. Den fristaende ”A Place of Execution” kan dock rekommenderas, kan mojligtvis vara den basta spanningsroman jag last!
Mmm, jag tänkte avvakta med ”The Treatment” tills jag vet att jag klarat av ”The Birdman”. På tal om magstarka böcker och graviditet så läste jag en Karin Slaughter-roman i hennes Grant County-serie, tror det kan ha varit ”Faithless”, när jag var gravid med mina tvillingar. Redan innan sidan trettio hade en höggravid kvinna hittats mördad. När de började obducera henne och fostret kände jag att min smärtgräns var nådd och sedan dess har jag faktiskt inte tagit upp min Grant County-läsning. Då är ändå Slaughter, sitt namn till trots, betydligt snällare än Hayder vad jag förstått. Men nu är jag ju inte längre gravid och allmänt hormonell, så Hayder borde funka. Är rätt härdad vad gäller litterära rysligheter; ”i verkligheten” är jag dock världens blödigaste och mesigaste, intressant nog. 🙂
Trist med författare som mesar till sig med tiden! Val McDermid-boken jag fått låna heter ”Trick of the Dark”, är den något att ha?
Ja, visst ar det underligt vilka bocker man lyckas lasa nar man ar gravid. Laste ocksa en Slaughter bok, full med pedofiler och sen Tess Gerritsen dar offrena var gravida allihop och sen Mo pa det, ojoj vad utsatter man sig for egentligen?
Har inte last ”Trick of the Dark”, sa kan inte uttala mig, men boken som kom ut forra aret, ”Fever of the Bone” var ok faktiskt, sa man kan ju alltid hoppas att hon ar pa vag tillbaka : )
apropå McDermid: själv har jag tröttnat på hennes tony hill för länge sedan, och även den andra serien som nämnt. men hennes fristående böcker kan vara fantastiska: tex Dödsdomen. en bok som går tillbaka långt i tiden, klassiskt detektivarbete parat med en engelsk miljö som får en anglofil att slå volter. hon har skrivit ett par bra fristående böcker till:
The distant echo, A Grave Tatoo är också läsvärda tycker jag. Inte så gory, mer suspense. Mer Barbara Vine än Ruth Rendell:-)
Och jag ÄLSKAR Barbara Vine (och Ruth Rendell, iaf hennes fristående psykologiska spänningsromaner)! Jag antecknar!
Håller verkligen med! Val McDermids fristående böcker är så väldigt bra, medan serieböckerna är sämre. Den där serien med Blå gener började rätt bra, men är ju sen stundtals rena struntet. Eller, jag gav upp den efter kanske bok tre.
Apropa Slaughter, sa verkar hon istallet for att mesa till sig bli alltmer valdsam. Har last alla delar utom sista i Grant County och Will Trent serierna ( som slagits ihop till en serie nu) och i den senaste jag laste var det valdigt ingaende tortyrscener, var far Slaughter alla dessa sjukheter fran? Borjar bli lite for mycket ”Saw” gory for min smak… Eller sa ar det jag som borjar mesa till mig pa gamla dar : )
Ja, hon verkar gå i motsatt riktning. Ligger flera böcker efter i Grant County-serien och har bara läst den första Will Trent-boken, men Faithless kändes rätt brutal (tills hormonella jag slutade läsa) så om hon trappat upp gorefaktorn lär det vara lite Saw-varning på det. Lite onödigt, kan jag tycka.
Ah, vilken trevlig beställning! Förstår att du känner dig hemskt nöjd med dig själv. Susan Hills Mist in the Mirror är lysande och Ruth Rendell fantastisk som vanligt. Själv klickade jag hem en Mary Stewart igår; den enda av hennes spänningsromaner jag inte hade: Rose Cottage. Hurra!
Åh, lycka!
jag kan inte påstås att McDermid når upp till Barbara Vines absoluta toppar (Astas book och Chimney sweepers boy, tycker jag), men fullt i klass med hennes tidigare!
Och ja, hon är fantastisk tycker jag. gamla mord, dysfunktionella familjer och olösta mörka gåtor!
The Grasshopper och Fatal Inversion är nog mina absoluta Vinefavoriter om jag måste välja, men hon är alltid bra. Har dock några kvar att läsa, vilket känns oerhört lyxigt. 🙂
de böckerna är jättebra! däremot blev jag grymt besviken på hennes senaste, The Birthday present. läste inte ens slut den.
astas book är nog min absoluta favvis. låna den av mats strandberg om du känner honom, han har den:-)
den boken är underbar: viktoriansk bakgrund, nutida forskare, intelligent skriven och en gåta som är så klurig att man verkligen inte fattar hur hon får ihop allt. och en huvudperson som är härligt osympatisk.
Jepp, know him. 🙂 Just Astas bok ska tydligen vara rätt knepig att få tag på så jag kan mycket väl komma att låna den från honom. Låter hellovely! Har The Birthday Present i bokhyllan men har inte läst än. Kanske kan man tänka sig att hennes ålder spelar in på något hörn? Tycker iofs att Portobello som kom häromåret (och som hon gav ut som Ruth Rendell) var bra, men hon är ändå en bra bit över 80 så man kanske borde sänka ribban…? Hemskt men sant, men det finns ju massor av guldkorn att gå tillbaka till.
Astas bok hittade jag på en liten turistinformation vid Höga kusten i somras, kostade en tia eller två. Nu känns ju det fyndet ännu bättre. 🙂
Läste Fågelmannen för sisådär 7-8 år sen, men har inte så bestående intryck, mer än att den var ordentligt tilltagen med sadismen. Ingen storfavorit här, men man kanske skulle ge Hayder en ny chans (undrar om jag har kvar boken i någon hylla…?)
Men du måste ta dig samman och läsa ut Birthday present, elisabeth! Den var kanske en aning seg ett tag, minns inte riktigt (Ruth blir nog tyvärr alltmer långrandig och babblig), men slutet är lysande. How to ruin your own life, liksom. Det där med att man begår ett enda misstag som man sedan försöker sopa under mattan är Rendell mästerlig på att skildra.
För övrigt tycker jag också att Fatal Inversion och Grasshopper är bäst. Och No Night Is Too Long (Strandsatt) går inte heller av för hackor.
jag får väl bita tag i den igen då! men jag blev lite besviken på nutida politik-temat: hade ju velat ha de där mörka hemligheterna och trodde att det skulle vara en ny Mörkerseende (barn vars härstamning är okänd är oemotståndligt i böcker, om än inte i verkligheten …)
och jag är impad av damen, trots hennes höga ålder. har ni hört den där anekdoten om när hon fick sparken som journalist?
Ja! Hon skrev om någon tråkig lunch utan att ha varit där, och så gick en styrelsemedlem och dog under lunchen (utan att hon nämnde det i sin artikel). Visst var det så? Hur kul som helst!
ja! låter som en skröna men ska vara sann. måste iaf vara en dam med fantasi och självkänsla:-)
Det jag egentligen skulle kommentera här var ju att jag ville gratulera dig till Mo Hayder-beställningen, hoppas du gillar! Men sen var det ju så mycket annat intressant här i kommentarsfältet. 😉
Den där Susan Hill poppar upp oftare och oftare, kanske dags att titta närmare på henne snart.
Tack! Det var faktiskt du som sådde fröet i huvudet på mig med formuleringen ”Hon är värre än Mo Hayder” i ett av dina Gillian Flynn-inlägg, Vilket min sjuka hjärna förstås såg som någonting positivt. 🙂
Bara trevligt att kollras bort av annat intressant i kommentatorsfältet ju! Är grymt avis på ditt loppisfynd btw. Var det på hotellet/turistinfostället precis vid Höga kusten-bron? I så fall var jag där i somras. Såg minsann inga böcker och absolut ingen ”Astas bok”. Hmmff!
Och ja, du ska ta och kolla upp den där Susan Hill! Börja med The Woman in Black.
den här kommentatorstråden är det roligaste jag har den här helgen, då jag kokar vätskeersättning och tvättar non stop. ni fattar nog varför …
astas bok är svår att hitta på engelska, och det är den varianten mats fick av mig (sen ångrade jag mig, haha, men slutet gott: jag hittade AB på bibblans utförsäljning för en tia) men på svenska finns det en del på bokborsen.
även jag har insett att susan hill måste läsas: nu är woman in black bokad på bibblan och så fort alla sjukdomar är överstökade ska jag läsa den!
Åh nej! Say no more, var själv där för några veckor sedan… Det enda – verkligen enda – positiva med Sjukdomen Vars Namn Ej Får Nämnas är att den går över fort.
Kul med en till Hillspekulant, hon är verkligen super! Otroligt atmosfäriska och täta spökhistorier av ett snudd på viktorianskt snitt.
Nej, det var på en pytteliten turistinfo i en pytteliten by som jag nu glömt vad den hette. Men det var förstås rena lyckträffen.
Jag noterar Woman in Black, tackar.
jag har faktiskt gått på fobihanteringskurs för just magsjuka och lärt mig att det viktiga är EXPONERING!
vilket i praktiken betydde att jag fick titta på en video med folk som kräktes.
jag satte min man framför videon, sen tittade jag på honom. men efter det kunde jag faktiskt titta.
och nu är ångestpåslaget nästan borta faktiskt, men den där filmen har etsat sig fast, kan jag säga. jag skulle gärna beskriva i ord men vill inte sabba tråden som var så lovande:-)