You had me at ”Oxford”

Påbörjade Naomi Aldermans ”The Lessons” på bussen, i ett guldmättat solsken inte alltför olikt det som anas på omslaget. Jag ville ju så förtvivlat gärna gilla – och smälte, som tur är, för det ÄR roligare när förväntningar infrias snarare än faller platt, direkt. ”Den hemliga historien”-vibbarna finns definitivt där: i den lågmält sympatiska, något undflyende unge mannen som är berättarjag, i den hypnotiska lockelsen som en grupp unga, vackra studenter har på honom och – förstås – i skildringen av mötet med den akademiska världen. Mina fellow akaporrmissbrukare, läs följande utdrag och njut!

Oxford is beautiful, its beauty is its plumage, its method of procreation. The beauty of the dream of Oxford, of spires and quiet learning, of the life of the mind, of effortless superiority, all these has beguiled me. Oxford was a tree decked with presents; all I had to do was reach out of my hand and pluck them. I would achieve a first, would gain a blue, I would make rich, influential friends, powerful friends. Oxford would paint me with a thin layer of gold.

( s 10 i min upplaga)

Den ytterst initiala rapporten angående DHH-vibbar anger alltså skyhögt utslag! Och, kanske i ännu högre grad, en air av Evelyn Waughs ”Brideshead Revisited”; här finns till och med en lagom dekadent katolik. Trots de uppenbara likheterna med Tartt och Waugh är Alderman, tidigare prisad för debutromanen ”Disobedience” , en tillräckligt självständig – och självlysande – stilist för att hon aldrig ska falla i epigonfällan. (Åtminstone har hon inte gjort den än, under de sidor jag hunnit läsa under min arla bussresa.) Man bryr sig om karaktärerna, håller andan inför den oundvikliga tragedin, men känner sig samtidigt lite som Krösa-Maja eftersom man ju någonstans VILL att det ska hända något fruktansvärt, ty annars minskar ju DHH-indexet markant. ”The Lessons” får följaktligen, med de vanliga reservationerna som medföljer tidiga läsrapporter – early days, man ska inte ropa hej, ta ut i förskott… – en stor tumme upp av mig, och jag hoppas att ni som inte redan hunnit läsa och som, liksom jag, tar allvarligt på detta med utlovade DHH-vibbar (särskilt när även Brideshead är med på ett hörn) redan tryckt på ”bekräfta beställning”. Återkommer med recension!