Jag är som ni vet en tegelstenskramare av rang. Börjar över huvud taget inte tala tegelstensterritorium förrän vi klockar in på uppemot 550-600 sidor, räknar flera bokfetton till mina all time faves och sträckläste med berått mod Stephen Kings tusensidorsgigant ”Under the Dome” – i inbundet format, nota bene – medan jag ammade mina tvillingar. Ändå måste jag erkänna att jag drog ett djupt andetag av – vadå, chock? Förväntan? Rädsla? – när Bokstävlarna fiskade upp boken hon valt till vår fobiska duell, nämligen Susanna Clarkes ”Jonathan Strange & Mr Norrell”. Det finns tegelstenar, och så finns det, uppenbarligen, TEGELSTENAR.
Var tvungen att ställa upp tegelstenarnas tegelsten bredvid några av mina andra, tja, ska vi säga mindre nätta böcker – och som ni ser vinner ”Jonathan Strange & Mr Norrell” tegelstenskriget. Från vänster till höger: ”The Passage” av Justin Cronin (en riktig lättviktare i sammanhanget med sina 879 sidor..), Dan Simmons omfångsrika polarskräckis ”The Terror” (960 sidor), Stephen King-klassikerna tillika tegelstensmilstenarna ”The Stand” (1141 sidor i den oavkortade utgåvan) och ”It” (1093 sidor). Det märkliga är att Susanna Clarkes ”bara” består av 1006 sidor men ändå ger ett avsevärt bastantare intryck än sina tegelstenskolleger. Något med tjockleken på pappret, skulle jag tro.
Och, just det: förutom ”Jonathan Strange & Mr Norrell” tänker jag läsa ”The Passage” och ”The Terror” i höst. Härmed förklarar jag Stora Tegelstenshösten 2011 invigd! Någon som vill hänga på? Big is beautiful!
Dark Places 
Jag har visserligen några tegelstenar de large härhemma, men försökte ha en tegelstenssommar, så nej, jag hänger inte på just nu. (MIn bästa lästid under jobbveckor är att 20 minuter på bussen, och min sjukgymnast har förbjudit mig att bära med mig tyngre än vad som är absolut nödvändigt…. Så jag försöker hålla mig till pocket i alla fall.)
Men Strange & Norrell var sååååå bra! Det där pseudohistoriska anslaget, att det vet väl alla hur det var med trollkarlarna i England, som genomsyrar boken. Underbart! Väntar mig deltidsrapporter!
Underbart.
Jag dras också ofta till tjocka böcker, av någon anledning. Men oftast kan jag hindra mig och klämma in några normala emellanåt. Jag tror det är något med att det känns som att de aldrig ska ta slut, vilket ju är tröstande om man tycker den är bra.
Hur mycket jag än älskar tegelstenar så ÄR det skönt att läsa lite kortare böcker emellanåt. Märkligt nog tenderar jag att läsa antingen extremt långa böcker eller små nätta 200-sidingar. 350-sidorsböcker är nog rätt underrepresenterade i min bokhylla.
Hur lång ska man gissa att den genomsnittliga romanen är, btw? Jag skulle tippa på just 350 sidor, ca. Vore kul att få statistik, om sådan finns. Måste undersöka!
Har Strange o Norrel i bokhyllan oläst så jag är sugen på att hänga på men lästid är det ont om just nu känns det som
läs The terror innan det smäller till o blir FÖR kallt bara, jag tyckte att det var skönt at tkunna se ut o se barmark.. *s*
Annars tänker jag att det nog kan vara rätt tillfredsställande att frossa i polarkyla bekvämt tillbakalutat i en soffa med en muntert sprakande brasa. Alltmedan snön vräker ner utanför. 😀
”Bokfetton” – vilket underbart ord 😀
Tack tack! 😀
Ja tegelstensromaner är lite riligt, jag bidrar med Jonathan Lithell ”De välvilliga” ca 950 sidor späckad historiekopplad roman med genren krigshistorik roman. Intressant huvudkaraktär må jag säga. Har ni inte läst den- gör det och reflektera gärna här 🙂
Där har vi en till tegelsten jag varit sugen på att läsa länge, tack för påminnelsen! 🙂
Count me in! Har både The Passage och Jonathan Strange & Mr. Norell ståendes olästa i hyllan.
Lovely! 😀
Blir ännu lite mer tacksam över min Kindle-version av samma bok nu! Hoppas bara det funkar att läsa fotnoterna på den 🙂
Rapportera hemskt gärna hur det funkar med fotnoterna på Kindle!
Jag har ju Jonathan Strange och Mr Norrell oläst i bokhyllan så jag BORDE ju verkligen… men vi får se hur det blir med det.
Du borde faktiskt! Känns dessutom som en bok du skulle gilla.
Jag har ju ganska nyligen läst Guillous senaste klump, har hållt på med The Passage ett bra tag, så jag är väl med 🙂
Bra där! 🙂
Har redan läst ”The Terror” och ”The Passage”, i vintras respektive i somras – mycket årstidsanspassat med tanke på böckerna!, båda på din inrådan. Och jag är verkligen nöjd! Det blir fortsatt läsning av dessa båda författare, och det är ju hardcover worthy så att det stänker om det (fast tungt dårå).
Däremot har jag ”Jonathan Strange & Mr. Norrell” och ” De Välvilliga” stående i bokhyllan olästa, så jag hakar på, åtminstone på ”Jonathan Strange…”. Måste bara smälta min senaste superbok ”The Descent” (den var så BRA! Så jag! ) först…
Apropå tegelstenar: väntar ivrigt på min special edition av ”It”!
Special edition av ”It”, eh? Berätta mer! 😀 Och hemskt gärna lite om ”The Descent” också. Skräckfilmen med samma namn var ju riktigt ruggig och kul.
Kul att du gillade Simmons och Cronin! Kan varmt rekommendera ”Drood” av herr Simmons.
”The Terror” platsar lätt in på min tio-i-topp-lista genom tiderna. Gillar även ”Jonathan Strange”. Jag kom dock inte igenom ”The Passage” i somras och kommer därför att satsa på att avsluta den.
Måste även jag slå ett slag för ”The Descent” av Jeff Long (för jag antar att det är den som L läst). Kommer även den högt upp på min topplista. Vad finns att klaga på i en bok där enorma tunnelsystem, befolkade av behornade och groteska halvmänskliga varelser, upptäcks på flera platser i världen. Även uppföljaren ”Deeper” är läsvärd.
Helena, den här: http://www.cemeterydance.com/page/CDP/PROD/king06.
Och ja, jag vill ju jättegärna läsa ”Drood” fast jag hade nästan tänkt att läsa lite Wilkie Collins innan. Det borde jag väl…?
”The Descent”: Jag plockade upp den på skräckhyllan och tänkte på filmen ju. Trevligt med lite blood and gore tänkte jag, men den var så mycket mer (den är hemsk också)!
Jag är jättelycklig! Finns inget bättre än att bli så positivt överraskad av en bok jag inte visste något om.
Kalle: åh, vad kul att du också läst! Jag tyckte att boken var lite lite långsam kanske i början, men så fort Helios kom in i leken, så var jag helt fast. Och intressanta huvudpersoner som jag faktiskt brydde mig om (åh, ni växer inte på träd)!
Jules Verne-fantast från unga år, så det var väl förutsägbart. Jag var tvungen att googla när jag var halvvägs genom boken eftersom jag redan börjat känna bokavslutsångest och då såg jag att det finns en tvåa. Jag längtar – och bävar! – redan.
Och han var bra på att skriva också, inte bara på att berätta, tyckte jag. Har du läst något mer av honom?
Jag har aldrig hört talas om Jeff Long förut och känner lite att hallå, King, du blurbar ju urskillingslöst ibland, den här killen borde du väl kunna lyfta. Han är värd det.
Där såg jag namnet, tack L! (Den här tråden börjar bli lika episk som tegelstenarna den handlar om!)
Kings blurbande är oerhört ojämnt. Å ena sidan blurbar han Gillian Flynn, som ju är objektivt bäst. Å andra sidan kallade han Scott Smiths rätt mediokra The Ruins (även om idén var bra) för ”2000-talets bästa skräckroman”. Lite urskiljning och fokus, tack, Stephen Edwin! 🙂
Hur många tegelstenar måste man läsa för att vara med, undrar jag. Är ca 200 sidor in i The Passage just nu och det går sakta framåt. Det är inte bokens fel, jag är en slow reader vilket är rätt tråkigt. Jag kan läsa tjugo sidor på en timme om jag anstränger mig, och då har sambon läst typ hundra, buhu. Jag hade tänkt läsa The Distant Hours också i höst, ca 670 sidor i min utgåva, och möjligen någon mer, men jag måste läsa i alla fall en kortis emellan för att andas ut lite.
Vixx, såg inte din kommentar förrän nu. Givetvis blir det åtskilliga deltidsrapporter. En för varje femtedel, kanske? 🙂
Lina, The Distant Hours är fab! Så uppslukande att det knappt känns som en tegelsten. Kate Morton är en idealisk höstförfattare! PS: En tegelsten räcker fint. 😉
Då är jag på!
Kalle: ÅH, måste läsa The Descent! Har den någon koppling till filmen? Låter lite snarlik.
Snarlika teman men boken är mer världsomspännande. Den känns som om H.P.Lovecraft och Steven Spielberg (= boken känns redo för filmadaptering) skulle skriva en ny version av ”resan till jordens medelpunkt”.
Ska inte avslöja för mycket men monstrena har funnits under våra fötter länge och tros ligga bakom den föreställning om helvetet som finns i de flesta nutida samhällen. Boken kretsar kring ett antal personer men berättar också om den globala kolonisering av underjorden som sker efter upptäckandet.
Låter ju helt omistligt, faktiskt.
Jag är småsur för författarens skull faktiskt, känns som att han borde ha fått en massa royalties, eftersom filmen faktiskt plankade hans grundidé rätt hårt.
Ah, den skrevs innan? Vad heter författaren btw?
Jag tror att det där är min tjockaste bok rent storleksmässigt, även om jag har några andra fantasytegelstenar som är på ännu fler sidor. Fantasy = inget för läsare med klena vrister.
Fantasy och skräck känns rätt överrepresenterade bland tegelstenar. 🙂
Visst älskar man tegelstenar när de levererar läsning som helst inte ska ta slut! Nyligen avslutade jag Blonde; (http://henrikelstad.wordpress.com/2011/08/22/another-brick-on-the-wall/) och därför är jag nog lite mätt på tjocka böcker för tillfället. Dessutom tar jobbet mycket energi just nu och i brist på tillräcklig koncentration får det bli kortare böcker. Men lite senare i höst kan det vara aktuellt att haka på, Kingen släpper ju nytt i november och enligt Amazon landar 11/22/63 på sisådär 960 sidor, den kommer sitta som en smäck runt julhelgerna!
Ja! Är så pepp på 11/22/63 så det inte är klokt! Blonde är fantastisk btw. En favorit.
I mitt pocketex av Jonathan S var det dessutom extremt liten text, så om det är samma i din är det nog rättvist att säga att du ska ta dig igenom typ 1300 normala sidor. Men det går säkert bra 🙂
Fetaste boken jag har hemma just nu är Älskade syster/Joyce Carol Oates à 650 sidor och har ju tänkt att jag ska läsa den snart, men läsplaner har en tendens att inte vara så långvariga…
Jodå, nog ska det gå bra. Har ju läst den oavkortade versionen av The Stand, så… 🙂
Älskar JCO (även om hon är notoriskt ojämn) men just Älskade syster är, I’m sorry to say, ingen favorit. I så fall föredrar jag en annan av hennes senaste tegelstenar, Dödgrävarens dotter. Och så Fallen och Blonde, naturligtvis. Tyckte Älskade syster kändes lite konstlad i upplägget.
Och jag som älskar My Sister, My Love (och är sådär imponerad av Dödgrävarens Dotter). Temat får mig att känna mig lite obehaglig till mods, minst sagt – måste hon verkligen dra paralleller till verkligt fall just den här gången?- men jag älskar den för att trots all misär, så är Skyler Rampike i mitt tycke en av JCO:s fullträffar och detta är den ENDA av Oates vuxenböcker som jag faktiskt mår okej efter att ha läst.
Haha, där har vi det! (Föredrar att vara vrak efter att ha läst JCO. 😀 En gång, i ett sällsynt läskigt fall av life imitating art, fick min lilla dotter dubbelsidig lunginflammation samtidigt som jag läste Oates’ A Widow’s Story, där hennes man dör i samma sjukdom. Usch, det var för creepy t om för mig. Föredrar själsliga sår, på mig själv och ingen annan…)
Men… jag har boken i pocketformat med svart omslag, och denna version uppgår bara till dryga 700 sidor. Pyttetext visserligen, men har jag råkat få tag på en förkortad utgåva eller liknande? Del 1 kanske? 😉
Synnerligen mysko! Att det kan skilja så många sidor, alltså.
Det är den svenska översättningen jag har. (Tänkte inte på att titlarna är lika.) Men så mycket som 300 sidor borde ändå inte skilja i omfång, tycker man.
Jag är med!
Kör två stycken Pestens tid och Hunger.
Livrädd för tegelstenar så har väntat några månader med Pestens tid..
Åh, Pestens tid som är SÅ bra! Du har något riktigt fint framför dig. Kingen brukar bli lite deppig över att det råder en sådan total konsensus över att han skrev sin bästa bok för över 30 år sedan… 😀
Hahha ja jag läste det (tror det var i förordet) stackarn ;P
Lyllo dig som har både Passage och Terror framför dig! Det blir en bra höst… 🙂
Verkligen! Har haft dem på vänt ett bra tag nu, så det är definitivt hög tid att ta sig an dem.
Jonathan Strange har jag ju läst redan men jag tänkte ge mig på både The Terror och The Passage i höst/vinter så jag är på!
Lovely!
… och hemma hos mig har vi just konstaterat att The Passage skulle ha gjort sig bäst som novell. 🙂
Läste din rec i Corren. Spännande! Du tycks vara rätt ensam, dock. 🙂
Har ju riktig tegelstensskräck så det kanske är dags att övervinna den nu i höst. (Eller vår som det är här.) Sen har jag ju Game of thrones som ligger här och skräpar plus att jag också är sugen på The distant hours. The shining är jag också toksugen på men 500 sidor någonting kanske inte räknas som en tegelsten riktigt. Ska suga på karamellen i några dagar men på är jag i alla fall 😀
Definitivt dags att ta itu med tegelstensfobin! Hör av dig om du behöver stöd. 🙂
Åh så fin du är! 🙂
(Ska nog köra på mantrat: ”Jag kan tegelstensläsa. Jag är inte rädd…”)
Jamen ja! Jag har en John Irving stående i hyllan som jag ville läsa i somras – men så ville jag läsa annat då också och så blev det inte… Så nu får det bli! Jag har själv inte riktigt vågat mig in i fantasyvärlden än. Ska dock bli spännande att få höra mer om hur det går för dig här framledes och kanske så småningom övertygas själv om att, åtminstone, testa… (Jag läste ett tips här i en kommentar till något av dina inlägg om The night circus och kände att det nog kunde vara nåt, jag älskar cirkuskonceptet, hela atmosfären och det lite flyktiga, vagabonderande… ) Men until then, amerikanskt, engelskt, skotskt…
Betryggande att tänka att man är en del av en hel liten tegelstensliga utifrån kommentarerna ovan!
Jag har precis som många andra här Jonathan Strange & Mr. Norrell oläst i bokhyllan. Har försökt att ta den i en tidigare tegelstenutmaning men misslyckat. Kanske är det dags? Om jag bara satsar på den borde jag få den utläst till årsskiftet i alla fall 🙂
Jag har gett mig själv (och Bokstävlarna, som ju ska frossa i Helenavalda deckare) deadline till 22 december. Borde hinna, tycker jag. 🙂 Häng gärna på!
[…] nu har Dark Places en så kallad tegelstensutmaning inför hösten! Det finns faktiskt en del tegelstenar på min vill-läsa-lista, så med […]
Jag vill också joina! 😀 Se mina bokval här: http://bokmilaskogen.wordpress.com/2011/09/17/tegelstensutmaning-nasta/
Även här står ”Jonathan Strange & Mr Norell” oläst i bokhyllan, men den är lite väl tjock för att klämmas in mellan kurslitteraturen och allt annat man vill läsa just nu.
Åh, kul! 😀
[…] lätthanterligt pocketformat). Jag talar naturligtvis om tegelstenarnas tegelsten, vinnaren i mitt tegelstensstilleben tillika boken som Bokstävlarna valde ut till mig i vår fobiska duell. Japp, det är dags att […]