Det här med att vara förälder, alltså. Vissa dagar: kärleksklump i magen och total eufori. Andra dagar: total jävla uppgivenhet. Idag kan jag nog mest identifiera mig med scenario ”andra dagar” efter att ha varit uppe sedan 05.15 med två barn som tidigt i morse verkade sjuka men nu klättrar på väggarna, hoppar i soffan, vägrar sova och slåss i en allmänt själsdödande blandning. Det är vid sådana tillfällen man inte kan låta bli att kyssa brevbäraren då brevlådan visar sig innehålla en jubileumsbox med sexton (!) av Gunilla Bergströms tidlösa Alfonsberättelser på dvd. (Okej, brevbäraren hade hunnit åka vidare men the offer still stands… Du vet var jag bor.) Kanske, kanske kan det nu bli tillräckligt fridfullt för att jag ska kunna ta mig en kopp kaffe, pusta ut och läsa lite i dagens bok, Kate Mosses ”The Winter Ghosts”, en spökhistoria i franska Pyrenéerna under 1930-talet. Köpte den i våras någon gång och gjorde sedan misstaget att ställa in den i bokhyllan, förvisso alldeles korrekt insorterad under skräck och spökhistorier, men om det är en sak jag lärt mig av mitt liv som bokhamster så är det följande: en bok du ställer in i bokhyllan oläst kommer i 90% av fallen förbli oläst. (Min kursivering.) Ställ. Inte. In. Den! Gör det inte! Separat hylla för olästa böcker är okej, men om du sorterar in den där den hör hemma är den garanterat borta, möjligen för alltid.
Nu kom trots allt ”The Winter Ghosts” att hamna i 10-procentsklubben, för jag hade precis läst ut ”Dark Matter”, spånade på ett English Bookshop-inlägg om klassiskt betonade, mer mysinriktade spökhistorier och kom att tänka på hur jag köpt Mosses senaste roman efter att ha läst och gillat den spännande men hyfsat omständliga ”Kryptan”. Kanske kan det vara något? Och jovars, det är både stämningsfullt och spännande. Kanhända inte världsomvälvande, och definitivt inte lika otäckt och hårt åtskruvat som, säg, Susan Hills spökhistorier, men trevligt och läsvärt. Mysigt, om än lite flyktigt och enkelt. Dessutom känns ”The Winter Ghosts” föredömligt kort efter två romaner som borde ha varit åtminstone hundra sidor kortare. Det lutar åt utläsning redan ikväll, om jag får en smula lugn och ro.
Dark Places 
Det är helt livsfarligt att ställa in nyinköpta böcker i hyllan men det är också rätt kul när man hittar dem efter något år och blir överraskad över att man har den…
Hälsningar från en som också har ett ”sjukt” barn hemma idag – hög feber och kliiga nässelutslag hela natten, all ork i världen och feberfri idag (vilket ju naturligtvis är väldigt bra men också mycket konstigt)…
Ja, överraskningsfaktorn gör det nästan värt det, faktiskt. 🙂 Men tänk på alla stackars böcker som aldrig blir lästa, eller som blir lästa under fel omständigheter, pga att man ställt in dem olästa…!
Känner igen det där. Alltid helt omöjligt att förutse hur det ska vara på morgonen. Om inte dagmamman tar emot dem imorgon är det viss risk för att jag dör på riktigt… Mvh matt mamma
Mmm jag håller med, det kan vara farligt… fast samtidigt gillar jag tanken… att botanisera i sitt egna ”bibliotek” kan då vara lika spännande som att göra det på den riktiga bibblan, om där är fullt av spännande läsupplevelser som man ännu har framför sig, inte bara redan lästa favoriter…
Jag har en lista över olästa böcker som jag bockar av efter hand som jag läser dem och det funkar bra.
fast jag klarade inte av kryptan. tyckte den var så usel! mon dieu!
sorry, blev bara en kort diss där, hade en gnällbäbis i knäet. men jo: jag har försökt mig på Mosse två gånger men fastnar helt i det taskiga språket. och så tycker jag att hon har så simpla historier. är den här bättre månntro?
Du menar meningar som ”den högra stranden, rive droite” och ”rullstol, une chaise roulante” eller skräckexemplet ”han är skriftställare, litterateur, och och sitter i styrelsen för en tidskrift om vackert illustrerade böcker, beaux livres”? Lite så? 😀 Alltså, jag fick också tuppjuck på språket men tror a) att det delvis är en översättningsgrej och b) att jag hade överseende med det mesta just då eftersom jag ammade min ena dotter dygnet runt. Men jag minns att jag gillade premisserna och stämningen, och även om ”The Winter Ghosts” inte är något omistligt mästerverk så tycker jag det är lite småputtrigt och mysigt sådär. Och nu läser jag på engelska, vilket säkert kan påverka.
Mohahaha! Ja precis. Läste en recension på En bok om dagen, eller vad den där sajten nu hette, och den började just med: ”Mon dieu. Min gud, vilken usel bok”.
Men amningsböcker är en egen genre. Jag läser alltid om Outlander-serien. Utmärkt i det läget. Den här gången ammar jag inte och plöjer avhandlingar. Så kan det gå. Men Outlander och lugna bäbisar är att föredra i vissa lägen.
Åh jag tyckte om den här boken! Inte genialisk eller en bok som jag kommer bära med mig livet igenom men precis som du säger så är den sådär småputtrig och mysig. Sen fanns det helt klart franska referenser lite här och där men det störde mig inte så mycket. Iof läste jag den också på engelska 🙂
Hu vad jag är sugen på Dark Matters dock!
Tycker också småputtrig och mysig, men inte genialisk på något sätt. Mycket bättre att läsa henne på engelska! Recension kommer.
Ja, Dark Matter, så bra! Återigen: rec på g! 🙂