Åh, Joan!

”You have your wonderful memories,” people said later, as if memories were solace. Memories are not. Memories are by definition of times past, things gone. Memories are the Westlake uniforms in the closet, the faded and cracked photographs, the invitations to the weddings of the people who are no longer married, the mass cards from the funerals of the people whose faces you no longer remember. Memories are what you no longer want to remember.

Jag säger bara en sak, Joan: det är tur att jag inte bär mascara idag. Du har mitt hjärta i dina händer just nu, Joan. Jag finner, så klart på grund av den där ständiga akilleshälen, att det är ännu tuffare att läsa om förlusten av din dotter än om hur du förlorade din man. (Och så detta att alltsammans skedde med mindre än ett års mellanrum! Ett starkt argument för att det inte finns någon gud, ingen rättvisa.) Detta faktum ger mig lite dåligt samvete, för vem är jag att rangordna sorg? Någon annans sorg?

Oavsett: ”Blue Nights” är fruktansvärt drabbande. Samt, förstås, ännu en påminnelse om att Joan Didion är en av de allra, allra skarpaste prosaisterna. Som Andres Lokko är inne på i sina fina krönika, publicerad i gårdagens SvD, är ”Blue Nights” mer fragmentarisk än sin syskonbok ”The Year of Magical Thinking” men frågan är om det inte är de lösryckta minnena – om än alltid i Didions kontrollerade språkskrud – som gör den så drabbande. Jag återkommer med fullständig recension, men först måste jag nog gråta lite till.

Read Full Post »

Halloweenläsning enligt Helena (och några film- och TV-tips också)

When I was little I, like, worshipped Halloween. And truthfully, part of me still does. ‘Cause it’s your one chance all year to be someone else.

(Angela Chase i ”Mitt så kallade liv”)

Det har väl knappast undgått någon att Halloween är i antågande. Själva Halloween infaller den 31 oktober, men då det är en måndag i år – och då förvirringen angående Halloween kontra Allhelgona och Alla helgons dag tycks vara total – passar många på att fira redan idag. Jag drar mitt strå till stacken genom att tipsa på English Bookshop-bloggen om ett helt gäng ljuvligt rysliga berättelser, perfekta att avnjuta en mörk och ruggig höstkväll. In och läs med er, vetja!

Vad läser ni så här i Halloweentider? Själv har jag ju redan läst allt jag tipsat om och siktar istället in mig på Joan Didions ”Blue Nights”. Inga gengångare i den traditionella meningen, men de perfekt disponerade sidorna är så fulla av sorg, ensamhet, ånger och dödsskräck att det blir tio gånger läskigare än vilken gast som helst.

Slutligen några Halloweentips för er som är mer sugna att krypa ner i TV-soffan.

– Millennium-avsnittet ”The Curse of Frank Black” (säsong 2, avsnitt 6) där en sedvanligt fårad och dyster Frank Black tar ut sin dotter Jordan på Seattles gator för att fira Halloween, och möter ett par egna spöken under kvällens gång.
– Halloweenavsnittet i ”Mitt så kallade liv” (avsnitt 9 i den – snyft – enda säsongen) där Angela och hennes vänner blir inlåsta i skolan och får stifta bekantskap med Liberty Highs mörka förflutna. Oerhört snyggt, suggestivt och drabbande – och de övernaturliga inslagen känns fullt rimliga och helt i linje med den övergripande intrigen och tematiken i 90-talets bästa ungdomsserie serie.
– Naturligtvis filmen ”Halloween”, och naturligtvis ska det vara originalet med Jamie Lee Curtis (även om Rob Zombies remake rent visuellt är väldigt snygg)

Happy Halloween, monsterdiggare!

Read Full Post »

Köpstopp schmöpstopp

Jo, så här var det. Igår eftermiddag fann jag mig plötsligt för första gången i mannaminne fri och tillfälligt barnlös i Gamla stan på väg ut på galej och dåligheter. (Med dåligheter menas dricka fyra öl, komma hem strax efter elva och fylleläsa Gunnar Rehlins långa intervju med Stephen King i nya numret av Icon – mer om det senare. Hedonism, thy name is Helena!) Med en kvart kvar tills jag skulle möta min kompis och ynka metrar från Lilla Nygatan kunde jag inte göra annat än att dyka in på English Bookshop. Planen var att köpa Jeffrey Eugenides nya, av mig och många andra som avgudade ”Middlesex” (gud vad ofta man ser den boken i allmänt bra människors bokhyllor förresten!) hett efterlängtade roman ”The Marriage Plot”. Det gjorde jag också. Sedan såg jag Joan Didions alldeles nyutkomna – faktiskt inte ännu utkommen i USA om man går på Amazons information – ”Blue Nights”, en självbiografisk bok om åldrande, sorg och livet efter makens och dotterns död. En sorts uppföljare till ”A Year of Magical Thinking”, kan man nog säga. Klandrar ni mig för att jag tog boken i min famn och kastade pseudobokköpstoppet all vindens väg? Surely not!

”The Marriage Plot” verkar för övrigt vara en biblio- och anglofils våta dröm. En ung kvinna i akademisk 80-talsmiljö forskar om äktenskapsintrigen hos Austen, Eliot med flera samtidigt som hennes verkliga liv invaderas av romantik och förvecklingar. Hann bara provläsa som hastigast medan jag sippade på en utmärkt tjeckisk lager igår kväll, men det verkar lovande, och beroendeframkallande. Håll utkik efter läsrapporter och recension du-vet-var!

Så, nu kan ni plocka upp er från golvet och sätta er på stolen igen. Förstår ju att ni ramlade av den i ren och skär chock över att jag brutit mot mitt oh så genomtänkta och allvarligt syftande köpstopp… Det är bara att konstatera: jag är ett hopplöst fall. Och det är precis så jag vill ha det.

Read Full Post »

”Den unga F:s bekännelser” – Maria Margareta Österholm

Jag blir på så gott humör av Maria Margareta Österholms debut ”Den unga F:s bekännelser”! Lätt upprymd, nästan. Möjligen aningen makabert av mig med tanke på att det hela börjar med att hjältinnan – det är den unga F det – går drunkningsdöden till mötes, som så många andra unga kvinnor i litteraturen och konsten innan. Men den unga vattendränkta F kravlar sig upp på den leriga strandkanten med handväska och hamster, och därefter följer en lekfullt prosalyrisk skildring av en minst sagt säregen ung kvinnas verklighet och, kanske allra mest under leket, katedralkakorna och zombiehamstern, vad det innebär att vara ung kvinna idag. De implicita och explicita krav som ställs på en och vad som händer med dem som inte vill eller kan foga sig in i lämpligt led. Jag tänker på den unga F, som aldrig lyckats införskaffa någon längtan i normalstorlek och har lite svårt med balansen och auktoriteter, som en modern version av Ofelia, en Ofelia som får upprättelse och kredd. Och under den rosa, snudd på provocerande gulliga flickigheten – feministisk och obekväm därför att den är så överdriven, en medveten snedvridning av flickideal – vilar ett kompakt mörker. Om ”Den unga F:s bekännelser” vore en Facebookstatus skulle jag trycka ”gilla” omedelbart. Fastän språkdräkten är annorlunda kommer jag att tänka på Monika Fagerholms skeva, ojämförliga flicklandskap. (Strax efter att jag skrivit den meningen googlar jag Österholm och upptäcker att hon skriver på en litteraturvetenskaplig avhandling om skeva flickor i den svenskspråkiga samtidslitteraturen. Jag är inte förvånad.)

Liten självbiografisk anekdot som kanske inte tillför min läsning av ”Den unga F:s bekännelser” något… eller jo, det kanske den gör, förresten. Jag läste genusvetenskap med Maria när 00-talet var ungt och jag bar chockrosa strumpbyxor under svarta nätstrumpor så gott som varje dag (numera är det sobert svarta heltäckande strumpbyxor med tantigt hög midja som gäller…). Minns att jag tyckte hon var så sjukt cool i hela sitt sätt att vara, coolare än vad jag och min liksom insydda töntighet under nätstrumporna någonsin kunde komma i närheten av. När hon nu debuterat som författare är det kul att konstatera att hon – på ett bra sätt – skrivit precis den bok jag skulle ha förväntat mig av henne utifrån de minnesbilder jag har av vår studietid. Man kan även fundera kring detta med att folk jag rört mig i samma kretsar som börjar ge ut böcker. Det borde ju jag också. Typ när som helst. Åtminstone innan jag fyller 35. Fast nu kanske statistiken ligger emot mig, när flera människor som rört sig i liknande kretsar och konstellationer redan fått sina alster utgivna? Sannolikhetslära och allt det där. Äh, jag svamlar. Back to the drawing board!

Fiktiviteter har också läst och gillat.

Read Full Post »

Nästan helt läsfri vecka (what?!)

Och så plötsligt, någonstans mellan första klunken morgonkaffe och utläst kulturdel: insikten att jag läst 89 sidor sen i måndags. Jag tycks prioritera annat än läsning just nu, trots att boken jag läser – Lisa Ungers ”Fragile” – är en riktigt fin småstadsthriller med ett brett och trovärdigt persongalleri och den där krypande, vardagsnära spänningen som t ex Harlan Coben är så bra på. Mycket handlar det nog om att jag börjat skriva lite själv och i valet mellan läs- och skrivtid har prioriterat det sistnämnda. Dygnet har ju bara ett visst antal timmar. Ett visst mått av allmän utschasning spelar också in. Men jag saknar läsandet som en naturlig del i mitt vardagsliv och hoppas få tillbaka läsaptiten snart. Kanske redan idag, nerbäddad i sängen med min småstadsthriller medan de sista löven singlar ner från träden utanför mitt fönster. Vi får se.

Read Full Post »

Säg det med boktitlar

Den här nygamla titelenkäten, ursprungligen skapad av Bokbabbel och nu återuppstånden från bokbloggarhimlen courtesy of Bokstävlarna, är faktiskt på tok för kul för att undvika. Reglerna är följande: varje fråga ska besvaras med en boktitel som finns i din bokhylla. Lätt som en plätt, yes? Haka gärna på och dela med er av era svar!

Hej! Bonjour tristesse
Vem är du? En skugga blott
Hur önskar du att du kunde vara? Freedom
Vad gör du helst en ledig dag? Om konsten att läsa och skriva
Beskriv ditt favoritdjur? De röda kattorna
Hur ser du ut? Blonde
Beskriv ditt humör i dag. Det nakna hjärtat
Vad är viktigast i ditt liv? The Girls
Vad är helt oviktigt för dig? Människor helt utan betydelse
Beskriv en plats du trivs på. On Mystic Lake
Beskriv något du tycker är vackert. Whatever you love
Vad längtar du mest efter just nu? Fly away home
Vad längtar du inte alls efter? Insomnia

Read Full Post »

Ytterligare utvidgning av pseudoköpstoppet

Blev påmind av min uppländska bokpusher att Patricia Cornwell utkommer med en ny Scarpettaroman, ”Red Mist”, i november. Cornwell, som ju i de senaste tre Scarpettaböckerna uppvisat något av en nytändning gentemot sina ett tag så trötta och enerverande karaktärer. Dags att inför en till paragraf i pseodoköpstoppet: du skola enbart köpa böcker i serier du slaviskt följer (möjligen mot ditt bättre vetande).

Litet förmanande PS till spoilerkänsliga Scarpettadevoter (finns de fortfarande?) som ännu inte läst fjolårets Scarpetta ”Port Mortuary”: klicka inte på förlagslänken till ”Red Mist” om ni inte vill få stora händelser i förra boken avslöjade!

Och så håller vi tummarna för att Cornwell fortsätter att skriva i första person…

Read Full Post »

Fem Augustrelaterade reflektioner

1. Hurra för ”Cirkeln”-nomineringen! Varje gång Mats och Saras bok uppmärksammas – och det händer ju i princip dagligen, det går bra nu! – blir jag så glad att det nästan känns som om det vore min bok det handlade om. Har ju varit med ända från början, från det att de träffades för första gången på en författarkväll som Bokhora ordnade i maj 2008, där jag hade den goda smaken att introducera dem för varandra (alltså, förlåt att jag tjatar men det är faktiskt min bästa claim to fame! Bortsett från mina två barn var detta det bästa jag gjorde 2008…) via skrivprocessen, antagningsbeskedet, lyckorusiga grattis-sms på släppdagen och segertågets början. ”Cirkeln” är naturligtvis Mats och Saras baby, men jag kan inte låta bli att känna mig som en stolt moster. Det är så sjukt kul när bra saker händer för och med bra människor, och ”Cirkelns” framgångssaga är verkligen ett utmärkt exempel på det. Som skräcknörd är det också, helt bortsett från mina personliga band till författarna, så otroligt roligt när skräcken som genre uppmärksammas så brett, med alla små insprängda nörderier och blinkningar till ”Twin Peaks” och ”Buffy” som ett pärlhalsband av nördgodbitar att plocka från om man vill och kan. Grattis, fina ni, ni är BÄST!

2. Hur sjukt är inte detta? Jag har inte läst en enda av de nominerade böckerna i skönlitteraturklassen. Inte. En. Enda! Har däremot varit sugen på såväl ”Flod” som ”Lacrimosa” alltsedan de respektive recensionsdatumen, och Jonas Thentes Kandrejämförelse i dagens DN minskar ju inte direkt suget…

3. Vill läsa ”Pojkarna asap!

4. Va, ingen nominering för Sanne Näsling? Jag kapitulerar omedelbart och dör!

5. Synd att varken Sofia Nordin eller Christine Falkenland blev nominerade i skönlitteraturklassen. Inte för att jag alldeles helhjärtade vågat tro på Falkenland som ett alternativ, därtill är nog ”Sfinx” för obönhörligt mörk och otäck, men Nordin har med ”Gå sönder, gå hel” skrivit en tät, drabbande roman som är helt i klass med hennes redan Augustprisade ungdomsböcker.

Vad tycker och tänker ni om årets Augustprisnomineringar?

Read Full Post »

Jag som läsare (eller: flera läsenkäter åt folket!)

Gammalt djungelordspråk: när Enligt O publicerar en ny enkät följer bokbloggarmaffian efter. Den här gången handlar det om hur vi är som läsare. Tanken var nog egentligen att man skulle låta det fetstilta tala för sig själv. Om jag lyckades? Nja…

Snabb / Långsam
Läser alla ord / Skummar en del (Oftast, men det händer att jag skummar om det känns ointressant.)
Gillar långa beskrivningar / Hoppar över det som inte får handlingen framåt (Om de är välskrivna.)
Kommer ihåg detaljer / Kommer ihåg i stora drag (Aspergers light!)
Undviker tjocka böcker / Läser gärna tegelstenar (Tegelstenskramare, unite and take over!)
Tycker om tunna böcker / Tycker tunna böcker ofta saknar något (Också.)
Idealboken är på mindre än 400 sidor / Idealboken är på mer än 400 sidor (Beror ju på vem som skrivit den! Om Christine Falkenland: alternativ 1. Om Stephen King: alternativ 2. Till exempel.)
Tjuvkikar på slutet / Läser aldrig slutet förrän boken är just slut (Alltså, inte alltid, men det händer. Ofta för att försäkra mig om att barn/katter inte dör.)
Väljer efter omslag /Skiter fullständigt i ytan (Inte så att omslaget är avgörande, men jag skiter definitivt inte i ytan.)
Läser baksidestexter / Undviker baksidestexter (Inte så mycket av spoilerskäl som pga att baksidestexterna oftast känns så märkliga, och pådyvlar en viss tolkning av händelseförloppet som jag kanske inte nödvändigtvis håller med om.)
Väljer boken efter rekommendation / Vill helst välja själv (Alternativt svar: tar tacksamt emot boktips men fungerar oftare som boktipsare.)
Rekommenderar ofta böcker till andra / Rekommenderar sällan böcker (Se ovan.)
Hör det jag läser i huvudet / Hör aldrig det jag läser (Alltid, går inte att stänga av.)
Gillar ljudböcker / Gillar inte ljudböcker
Läser främst böcker i en genre / Gillar att variera min läsning
Läser alltid på svenska / Läser på flera språk (Well, svenska och engelska…)
Är bra på att komma ihåg böcker jag har läst / Glömmer lätt både titlar och författare (Aspergers light, som sagt…)
Skriver upp det jag läser / Skriver inte upp det jag läser
Läser varje dag / Läser mer sällan
Tycker läsning är avslappnande / Tycker läsning är ansträngande

Read Full Post »

Elizabeth Hand om John Ajvide Lindqvist

Hur coolt är inte det här? Elizabeth ”Gudinnan” Hand recenserar John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”, eller ”Harbor” som den heter i engelsk översättning, för Washington Post! Hand, vars kommande roman om Cass Neary och den skandinaviska black metal-scenen är ungefär det mest frenetiskt, Cujodreglande efterlängtade i litteraturväg på den här sidan ”Gone Girl” om du frågar mig, är mestadels positiv till ”Harbor” och kallar Lindqvist Sveriges Stephen King. Hon är inte helt nöjd med de övernaturliga elementen och en del av de specifikt svenska popkulturella referenserna går henne förbi, men hon avslutar ändå i uppskattande ordalag:

Still, like King, Lindqvist is a master at evoking the claustrophobic atmosphere of a small, self-contained community whose denizens are as cursed by their own history as by the uncanny, terrifying events of the present. 

I det här sammanhanget måste jag inflika hur tråkigt det är att alla Smithscitat – och de är ju en del – av copyrightskäl tvingats strykas i den engelska översättningen. Morrissey är ju en mean, miserable bastard, sin obestridliga textmässiga briljans till trots (lyssna till exempel på ”Sorrow Will Come in the End”, om den segslitna rättsprocessen med forna Smithstrummisen Mike Joyce…), och den engelska upphovsrättslagstiftningen ser väldigt annorlunda ut från den svenska. Men ändå: synd på de rara, Smithsciterande spökena! Jag blir nästan lite nyfiken på att provläsa ”Harbor” bara för att se hur man löst översättningsproblemen, och Smithsluckorna.

Read Full Post »