Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

Åh, Joan!

”You have your wonderful memories,” people said later, as if memories were solace. Memories are not. Memories are by definition of times past, things gone. Memories are the Westlake uniforms in the closet, the faded and cracked photographs, the invitations to the weddings of the people who are no longer married, the mass cards from the funerals of the people whose faces you no longer remember. Memories are what you no longer want to remember.

Jag säger bara en sak, Joan: det är tur att jag inte bär mascara idag. Du har mitt hjärta i dina händer just nu, Joan. Jag finner, så klart på grund av den där ständiga akilleshälen, att det är ännu tuffare att läsa om förlusten av din dotter än om hur du förlorade din man. (Och så detta att alltsammans skedde med mindre än ett års mellanrum! Ett starkt argument för att det inte finns någon gud, ingen rättvisa.) Detta faktum ger mig lite dåligt samvete, för vem är jag att rangordna sorg? Någon annans sorg?

Oavsett: ”Blue Nights” är fruktansvärt drabbande. Samt, förstås, ännu en påminnelse om att Joan Didion är en av de allra, allra skarpaste prosaisterna. Som Andres Lokko är inne på i sina fina krönika, publicerad i gårdagens SvD, är ”Blue Nights” mer fragmentarisk än sin syskonbok ”The Year of Magical Thinking” men frågan är om det inte är de lösryckta minnena – om än alltid i Didions kontrollerade språkskrud – som gör den så drabbande. Jag återkommer med fullständig recension, men först måste jag nog gråta lite till.

Annonser

Read Full Post »

When I was little I, like, worshipped Halloween. And truthfully, part of me still does. ‘Cause it’s your one chance all year to be someone else.

(Angela Chase i ”Mitt så kallade liv”)

Det har väl knappast undgått någon att Halloween är i antågande. Själva Halloween infaller den 31 oktober, men då det är en måndag i år – och då förvirringen angående Halloween kontra Allhelgona och Alla helgons dag tycks vara total – passar många på att fira redan idag. Jag drar mitt strå till stacken genom att tipsa på English Bookshop-bloggen om ett helt gäng ljuvligt rysliga berättelser, perfekta att avnjuta en mörk och ruggig höstkväll. In och läs med er, vetja!

Vad läser ni så här i Halloweentider? Själv har jag ju redan läst allt jag tipsat om och siktar istället in mig på Joan Didions ”Blue Nights”. Inga gengångare i den traditionella meningen, men de perfekt disponerade sidorna är så fulla av sorg, ensamhet, ånger och dödsskräck att det blir tio gånger läskigare än vilken gast som helst.

Slutligen några Halloweentips för er som är mer sugna att krypa ner i TV-soffan.

– Millennium-avsnittet ”The Curse of Frank Black” (säsong 2, avsnitt 6) där en sedvanligt fårad och dyster Frank Black tar ut sin dotter Jordan på Seattles gator för att fira Halloween, och möter ett par egna spöken under kvällens gång.
– Halloweenavsnittet i ”Mitt så kallade liv” (avsnitt 9 i den – snyft – enda säsongen) där Angela och hennes vänner blir inlåsta i skolan och får stifta bekantskap med Liberty Highs mörka förflutna. Oerhört snyggt, suggestivt och drabbande – och de övernaturliga inslagen känns fullt rimliga och helt i linje med den övergripande intrigen och tematiken i 90-talets bästa ungdomsserie serie.
Naturligtvis filmen ”Halloween”, och naturligtvis ska det vara originalet med Jamie Lee Curtis (även om Rob Zombies remake rent visuellt är väldigt snygg)

Happy Halloween, monsterdiggare!

Read Full Post »

Jo, så här var det. Igår eftermiddag fann jag mig plötsligt för första gången i mannaminne fri och tillfälligt barnlös i Gamla stan på väg ut på galej och dåligheter. (Med dåligheter menas dricka fyra öl, komma hem strax efter elva och fylleläsa Gunnar Rehlins långa intervju med Stephen King i nya numret av Icon – mer om det senare. Hedonism, thy name is Helena!) Med en kvart kvar tills jag skulle möta min kompis och ynka metrar från Lilla Nygatan kunde jag inte göra annat än att dyka in på English Bookshop. Planen var att köpa Jeffrey Eugenides nya, av mig och många andra som avgudade ”Middlesex” (gud vad ofta man ser den boken i allmänt bra människors bokhyllor förresten!) hett efterlängtade roman ”The Marriage Plot”. Det gjorde jag också. Sedan såg jag Joan Didions alldeles nyutkomna – faktiskt inte ännu utkommen i USA om man går på Amazons information – ”Blue Nights”, en självbiografisk bok om åldrande, sorg och livet efter makens och dotterns död. En sorts uppföljare till ”A Year of Magical Thinking”, kan man nog säga. Klandrar ni mig för att jag tog boken i min famn och kastade pseudobokköpstoppet all vindens väg? Surely not!

”The Marriage Plot” verkar för övrigt vara en biblio- och anglofils våta dröm. En ung kvinna i akademisk 80-talsmiljö forskar om äktenskapsintrigen hos Austen, Eliot med flera samtidigt som hennes verkliga liv invaderas av romantik och förvecklingar. Hann bara provläsa som hastigast medan jag sippade på en utmärkt tjeckisk lager igår kväll, men det verkar lovande, och beroendeframkallande. Håll utkik efter läsrapporter och recension du-vet-var!

Så, nu kan ni plocka upp er från golvet och sätta er på stolen igen. Förstår ju att ni ramlade av den i ren och skär chock över att jag brutit mot mitt oh så genomtänkta och allvarligt syftande köpstopp… Det är bara att konstatera: jag är ett hopplöst fall. Och det är precis så jag vill ha det.

Read Full Post »

Jag blir på så gott humör av Maria Margareta Österholms debut ”Den unga F:s bekännelser”! Lätt upprymd, nästan. Möjligen aningen makabert av mig med tanke på att det hela börjar med att hjältinnan – det är den unga F det – går drunkningsdöden till mötes, som så många andra unga kvinnor i litteraturen och konsten innan. Men den unga vattendränkta F kravlar sig upp på den leriga strandkanten med handväska och hamster, och därefter följer en lekfullt prosalyrisk skildring av en minst sagt säregen ung kvinnas verklighet och, kanske allra mest under leket, katedralkakorna och zombiehamstern, vad det innebär att vara ung kvinna idag. De implicita och explicita krav som ställs på en och vad som händer med dem som inte vill eller kan foga sig in i lämpligt led. Jag tänker på den unga F, som aldrig lyckats införskaffa någon längtan i normalstorlek och har lite svårt med balansen och auktoriteter, som en modern version av Ofelia, en Ofelia som får upprättelse och kredd. Och under den rosa, snudd på provocerande gulliga flickigheten – feministisk och obekväm därför att den är så överdriven, en medveten snedvridning av flickideal – vilar ett kompakt mörker. Om ”Den unga F:s bekännelser” vore en Facebookstatus skulle jag trycka ”gilla” omedelbart. Fastän språkdräkten är annorlunda kommer jag att tänka på Monika Fagerholms skeva, ojämförliga flicklandskap. (Strax efter att jag skrivit den meningen googlar jag Österholm och upptäcker att hon skriver på en litteraturvetenskaplig avhandling om skeva flickor i den svenskspråkiga samtidslitteraturen. Jag är inte förvånad.)

Liten självbiografisk anekdot som kanske inte tillför min läsning av ”Den unga F:s bekännelser” något… eller jo, det kanske den gör, förresten. Jag läste genusvetenskap med Maria när 00-talet var ungt och jag bar chockrosa strumpbyxor under svarta nätstrumpor så gott som varje dag (numera är det sobert svarta heltäckande strumpbyxor med tantigt hög midja som gäller…). Minns att jag tyckte hon var så sjukt cool i hela sitt sätt att vara, coolare än vad jag och min liksom insydda töntighet under nätstrumporna någonsin kunde komma i närheten av. När hon nu debuterat som författare är det kul att konstatera att hon – på ett bra sätt – skrivit precis den bok jag skulle ha förväntat mig av henne utifrån de minnesbilder jag har av vår studietid. Man kan även fundera kring detta med att folk jag rört mig i samma kretsar som börjar ge ut böcker. Det borde ju jag också. Typ när som helst. Åtminstone innan jag fyller 35. Fast nu kanske statistiken ligger emot mig, när flera människor som rört sig i liknande kretsar och konstellationer redan fått sina alster utgivna? Sannolikhetslära och allt det där. Äh, jag svamlar. Back to the drawing board!

Fiktiviteter har också läst och gillat.

Read Full Post »

Och så plötsligt, någonstans mellan första klunken morgonkaffe och utläst kulturdel: insikten att jag läst 89 sidor sen i måndags. Jag tycks prioritera annat än läsning just nu, trots att boken jag läser – Lisa Ungers ”Fragile” – är en riktigt fin småstadsthriller med ett brett och trovärdigt persongalleri och den där krypande, vardagsnära spänningen som t ex Harlan Coben är så bra på. Mycket handlar det nog om att jag börjat skriva lite själv och i valet mellan läs- och skrivtid har prioriterat det sistnämnda. Dygnet har ju bara ett visst antal timmar. Ett visst mått av allmän utschasning spelar också in. Men jag saknar läsandet som en naturlig del i mitt vardagsliv och hoppas få tillbaka läsaptiten snart. Kanske redan idag, nerbäddad i sängen med min småstadsthriller medan de sista löven singlar ner från träden utanför mitt fönster. Vi får se.

Read Full Post »

Säg det med boktitlar

Den här nygamla titelenkäten, ursprungligen skapad av Bokbabbel och nu återuppstånden från bokbloggarhimlen courtesy of Bokstävlarna, är faktiskt på tok för kul för att undvika. Reglerna är följande: varje fråga ska besvaras med en boktitel som finns i din bokhylla. Lätt som en plätt, yes? Haka gärna på och dela med er av era svar!

Hej! Bonjour tristesse
Vem är du? En skugga blott
Hur önskar du att du kunde vara? Freedom
Vad gör du helst en ledig dag? Om konsten att läsa och skriva
Beskriv ditt favoritdjur? De röda kattorna
Hur ser du ut? Blonde
Beskriv ditt humör i dag. Det nakna hjärtat
Vad är viktigast i ditt liv? The Girls
Vad är helt oviktigt för dig? Människor helt utan betydelse
Beskriv en plats du trivs på. On Mystic Lake
Beskriv något du tycker är vackert. Whatever you love
Vad längtar du mest efter just nu? Fly away home
Vad längtar du inte alls efter? Insomnia

Read Full Post »

Blev påmind av min uppländska bokpusher att Patricia Cornwell utkommer med en ny Scarpettaroman, ”Red Mist”, i november. Cornwell, som ju i de senaste tre Scarpettaböckerna uppvisat något av en nytändning gentemot sina ett tag så trötta och enerverande karaktärer. Dags att inför en till paragraf i pseodoköpstoppet: du skola enbart köpa böcker i serier du slaviskt följer (möjligen mot ditt bättre vetande).

Litet förmanande PS till spoilerkänsliga Scarpettadevoter (finns de fortfarande?) som ännu inte läst fjolårets Scarpetta ”Port Mortuary”: klicka inte på förlagslänken till ”Red Mist” om ni inte vill få stora händelser i förra boken avslöjade!

Och så håller vi tummarna för att Cornwell fortsätter att skriva i första person…

Read Full Post »

Older Posts »