Hur coolt är inte det här? Elizabeth ”Gudinnan” Hand recenserar John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”, eller ”Harbor” som den heter i engelsk översättning, för Washington Post! Hand, vars kommande roman om Cass Neary och den skandinaviska black metal-scenen är ungefär det mest frenetiskt, Cujodreglande efterlängtade i litteraturväg på den här sidan ”Gone Girl” om du frågar mig, är mestadels positiv till ”Harbor” och kallar Lindqvist Sveriges Stephen King. Hon är inte helt nöjd med de övernaturliga elementen och en del av de specifikt svenska popkulturella referenserna går henne förbi, men hon avslutar ändå i uppskattande ordalag:
Still, like King, Lindqvist is a master at evoking the claustrophobic atmosphere of a small, self-contained community whose denizens are as cursed by their own history as by the uncanny, terrifying events of the present.
I det här sammanhanget måste jag inflika hur tråkigt det är att alla Smithscitat – och de är ju en del – av copyrightskäl tvingats strykas i den engelska översättningen. Morrissey är ju en mean, miserable bastard, sin obestridliga textmässiga briljans till trots (lyssna till exempel på ”Sorrow Will Come in the End”, om den segslitna rättsprocessen med forna Smithstrummisen Mike Joyce…), och den engelska upphovsrättslagstiftningen ser väldigt annorlunda ut från den svenska. Men ändå: synd på de rara, Smithsciterande spökena! Jag blir nästan lite nyfiken på att provläsa ”Harbor” bara för att se hur man löst översättningsproblemen, och Smithsluckorna.
Dark Places 
Åh, det känns ju som om cirkeln är sluten eller nåt, fint! Nu är jag ju inte insatt i The Smiths och kunde därför inte relatera till citaten i samma mån, men ändå blir jag väldigt upprörd över att citaten är borta! Det är ju inte som om de skulle vara stöld, utan snarare en fantastisk hyllning! Hur coolt vore det inte att bli citerad liksom?
(eh, lär nog inte blir citerad för den där sista meningen iaf, låter ganska fjortisaktig :P)
Som sagt, engelsk copyright är ett kapitel för sig. Vet att även Cirkeln (ding!) kommer att få vara utan flera låtcitat i den engelska översättningen. Tycker det är synd, för låtcitat kan ju verkligen förmedla en stämning och oehört specifik tidsera. Har extremt svårt att föreställa mig Människohamn utan de Smithsciterande spökena, även om de var mer ett tragikomiskt inslag än romanens hjärta. Kanske blir det premiärläsning av en från svenska till engelska översatt bok som jag redan läst? 😀
Kan vara ganska intressant tror jag! Then again, so many books, so little time…
Mmm, det är ju så.
Störtlöjligt alltså det här att citaten inte får vara med. Vet du ifall det är upphovsmannen som inte gett sitt gillande i just dessa fall, eller är det en rutinmässig förebyggande åtgärd så att säga?
Tycker att det borde falla under yttrandefriheten att citera och utgå ifrån sådant som andra har skrivit. Känns lite fattigt annars.
Utan att kunna särskilt mycket om utländsk upprättshovslagstiftning så tror att det är en kombination. Har pratat med en kompis om hur mycket svårare det är att få in låtcitat i engelska utgåvor. Och som sagt, Morrissey är inte helt givmild av sig…
Men, det går ju inte, det är ju halva grejen! Till exempel passagen om hur Hubba och Bubba klottrat citatet ”Underliga vägar här kommer vi” i fyren, satt kvar hos mig i dagar efter att jag läst boken. Så läskigt och så oerhört briljant!
Väldigt coolt! Tycker också omslaget var ganska creepy…
Ja, det är snyggt och creepy! Först tyckte jag det såg ut som stadshuset och tänkte ”men åh, har de ingen koll på bokens geografi”. Sen såg jag att det var en fyr. 🙂