Har ikväll haft en liten skräckfilmskväll på jobbet där huvudattraktionen, förutom glögg och pepparkakor, hette ”The Others”. En film som jag länge placerat högt upp på min lista över favoritfilmer, och frågan är om den inte stigit ytterligare efter ikväll. Älskar allt med den filmen: den kyligt återhållsamma skräcken, den förtätade, närmast elektriska stämningen, den nerviga Hitchcockmusiken, fotot, stilistiken, de helt och hållet uthärdliga barnskådisarna… Och, naturligvis, den intill Grace Kelly-mått tjusiga Nicole Kidman – säg, inte kan det vara en slump att hennes rollfigur heter Grace? – och hennes fantastiska mimik pre-botox. Det är en styggelse vad Kidman gjort mot sig själv i ungdomens och ”skönhetens” namn. En styggelse, I tell you! Tänkte även en hel del på likheterna mellan ”The Others” och Henry James ”The Turn of the Screw”. Så mycket, faktiskt, att en omläsning ligger i farans riktning..
Varför, åh varför, görs inte fler filmer som ”The Others”?
Instämmer till fullo. Den är fantastisk. Vacker. Spännande och alldeles, alldeles…. underbar.
Japp. 🙂
Den är helt fantastisk! Vill se igen. Och läsa Turn of the Screw, såklart.
Låter som en bra plan!
den är så underbar! jag fastnade för de där makabra bilderna de tar av döda människor och jobbade just när jag såg filmen för ett ITföretag. satt i ett kontorslandskap med skärmen ut mot alla andra. bestämde mig för att göra research och se om de verkligen tog såna kort. googlade på ”pictures dead people”. och hörni: DON`T GO THERE!
om jag minns rätt hade de ett teveinslag från vår firma just då, och det är ju käckt att tänka sig att man ser min ryggtavla framför en dator med nekrofili på. ack. i ITeran var man naivare än nu.
och för tillfället läser jag en etnologisk studie över svenska seder runt döden av en Louise Hagberg: smockfull med bilder på döda. så makabert. har jag sagt att de satte guldäpplen i händerna på små barn? det sa jag nog. men det får mig fortfarande att rysa.
Jag fastnade också för Book of the Dead i filmen. Så makabert, så viktorianskt! Jag hade faktiskt en period då jag googlade samma kombo som du. Hittade bland annat Marilyn Monroes bårhusfoto och nä… don’t go there. Seriöst, DON’T GO THERE!
Låter som en extremt intressant studie! Guldäpplen, herregud så bisarrt.
kopplar du också Mio min Mio? jag ryser verkligen. och ja det är hur intressant som helst och hur makabert som helst. ofta klädde de ut unga flickor till brudar i sina kistor. och bilderna på barnen är så svåra att se: jag har fått riktiga mardrömmar faktiskt. att de gjorde amuletter av hår är en sak: men detta frossande i de döda kropparna!
Men gud, nu när du säger det är ju kopplingen helt logisk! Döden, döden, döden, Astrid! 🙂 Åh, jag längtar tills mina tjejer är så stora att de kan börja uppskatta Mio, min mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Just nu är det Pippipippipippi. Och så lite Emil och Madicken.
min dotter vara bara 5 år när hon föll handlöst för Bröderna Lejonhjärta. Nu är hon 7 och har lyssnat på den som inspelad saga nästan varje kväll sen dess. Vi har sett filmen, vi har läst boken. Vi sitter varje sommar på ALV och tittar på när de spelar teatern (det är faktiskt den tradigaste av dem tycker jag, för det är svårt att göra den riktigt bra) från början till slut, två gånger.
Och det är underbart att se hur hon älskar den! Hon kan recitera långa stycken. Ett tag hade hon Skorpan och Jonathan som låtsaskompisar. Det är ett sånt vältrande i sagan, och jag njuter också.
Men Astrid och döden är ett bra tema, och det är faktiskt super när barnen börjar bli rädda för att dö.
Bara 2,5 år kvar i så fall! Just nu crushar de loss på Alfred så att det står härliga till. De har kopplat att Björn Gustavsson även är med i Madicken och gör berättarrösten i Alfons och tycker det är hur härligt och tokigt som helst att Alfred finns på så många ställen. En fattig bonddräng från Lönneberga, liksom, tänk att han blev läkare på gamla dagar!
Klipska tjejer du har som redan kopplar:-). Och det är ju inget fel alls med Alfred och socialrealismen, eller Alfons för den delen, men oj så kul det är när de börjar tugga i sig riktiga historier! Fast vår 4åring gillar Nalle Puh, originalet med alla parenteser och engelska vuxenskämt. Det är ju också roligt.
Jag gillade också filmen, men mest för att Christopher Eccleston var med. Det är verkligen sant som de säger – you never forget your first doctor…
Fast Nicole Kidman i The Hours” —åh! Jag blir fortfarande alldeles matt bara jag tänker på den filmen.
Visst görs det fler filmer som ”The Others”. Tycker att ”The Awakening” ser ut att vara i samma anda 🙂
Åh, tack för tipset!
Riktigt bra film!