Jennifer McMahon är ett namn som florerat här på bloggen, och i den lockropande ”if you like this, you may also like”-periferin till de mörkskrudade spänningsförfattare jag läser med stor behållning, ett bra tag. Trots detta tog det sin lilla tid innan jag kom till skott med att läsa något av henne. Länge såg det ut som om ”Girl in the Woods” (aka ”Dismantled” – the dreaded dubbelköpsfälla, beware, beware!) skulle bli min första Jennifer McMahon, men efter att ha köpt ”Don’t Breathe a Word”, som är McMahons fjärde och senaste roman, för en del av presentkortet jag vann på Science Fiction-bokhandeln blev det den istället. Och jag vill säga det på en gång: jag trivdes ypperligt i Jennifer McMahons sällskap och ämnar snart återbesöka de mörka skogar i Vermont som tycks vara ett genomgående tema i hennes författarskap. Mmm, deep, dark woods, som Homer Simpon skulle ha sagt.
”Don’t Breathe a Word” handlar om Phoebe och Sam, som lever tillsammans i ett litet hus i Vermont med en halv Noaks ark full av djur. De är lyckliga tillsammans, men det hänger hela tiden en skugga över deras liv. Den skuggan heter Lisa, Sams lillasyster som försvann spårlöst för femton år sedan. Innan försvinnandet tillbringade Sam, Lisa och deras kusin Evie mycket tid i Reliance, en spökstad belägen mitt i skogen som enligt legenden avfolkades på en enda dag 1918, där de funnit en mystisk bok med titeln ”Book of the Fairies”. Hur spelar boken, och berättelserna om älvkungen som enligt den lokala sägnen hämtade Lisa och gjorde henne till sin drottning den där dagen för femton år sedan, in i försvinnandet? ”Don’t Breathe a Word” utspelar sig i två parallella tidsspår, och eftersom en stor del av behållningen ligger i de många intrigvändningarna och den ständigt tätnande mystiken tänker jag inte säga så mycket mer om handlingen. Jag läste med rynkad panna och en genuin längtan att se hur alltsammans hänger ihop. De många krokar som McMahon lägger ut gör det stört omöjligt att sluta läsa, och det faktum att dörren till det övernaturliga hela tiden står en smula på glänt gör alltsammans än mer oförutsägbart. Jag är nyfiken på hur ”Don’t Breathe a Word” skulle göra sig som film: det finns ett par scener som gjorde mig fullkomligt skräckslagen (hint: någon knackar på dörren till en ödsligt belägen stuga mitt i natten…) och som jag tror skulle göra sig utmärkt i en skräckthriller med mycket popcorn till.
Så, för att summera: En Riktigt Schysst Thriller med älvor och skogsmystik och flera genuint skitläskiga passager. Med beröm godkänt!
Pocketlover har också läst och gillat.
Det är andra januari och jag vill köpa en bok 😉
På tiden ju. 🙂 Själv stillade jag köpsuget redan den första januari (fick meddelande om att nya Elly Griffiths som jag beställde tidigare var slut på Adlibris, så jag vände mig till min pålitliga hovleverantör istället…).
Roligt att höra en recension på något annat än Girl In The Woods som jag läst och både gillade och blev besviken på (höga förväntningar). Denna här verkar hålla sig inom samma ramar och nu när jag vet vad jag får är det mycket möjligt att jag återvänder till att läsa mer av henne.
Jag hade lite lagom förväntningar på McMahon, tror jag, så därför hamnade det helt rätt. Eller kanske rentav lite högre: jag hade väntat mig något spännande tidsfördriv och fick lite mer. Har dock läst flera kundrecensioner på Amazon som hävdar att Girl in the Woods är långtifrån den bästa, så det kan hända att du har en uppförsbacke framför dig. Jag gillade i alla händelser det här.
Jag visste att jag kände igen den här boken! Läste om den på en sida för YA för några månader sedan. Recensenten var glatt överraskade över att hon gillade den – älvor liksom! Jag får ångest av älvböcker också, men den här kanske är värt min tid? Den andra sajten tyckte den var väldigt skrämslig, men du har väl en högre skräcktröskel skulle jag tro (understatement).
Intressant med YA-sajten! Jag såg det inte direkt som en YA-bok, men det är klart, halva boken är barndoms/coming of age-skildring (tror du skulle gilla, kom att tänka på såväl Kingen som Into the Woods!). Den ÄR otäck! Som sagt, ett par scener gjorde mig lätt skräckslagen och det händer inte direkt varje dag (understatement).
Och du, det här är ingen älvbok på det sättet! De älvor som eventuellt finns – och det förblir tvetydigt, man kan välja själv hur man vill läsa – är onda och farliga. 🙂
Jag borde sluta läsa din blogg, annars kommer mitt köpstopp aldrig hålla i sig 🙂
Eh, förlåt? 😉 Men sluta inte läsa! 🙂
Hehe, kommer absolut fortsätta läsa. Men kommer också förmodligen trilla dit på någon bok snart. Ett köpstopp går ju inte hålla hur länge som helst 😛
[…] efter att läsa något nytt från Jennifer McMahon, kvinnan som gav oss den intensivt läsvärda ”Don’t Breathe a Word, andas ut/jubla/rusa till bokhandeln. Då utkommer nämligen hennes nya thriller ”The One I […]
[…] Inleda recensionsåret med en roman av Jennifer McMahon – ja, varför inte? Funkade uppenbarligen förra året. […]
[…] omistliga författare och även om ”The One I Left Behind” inte riktigt levde upp till ”Don’t Breathe a Word” (som ju blivit en riktig storfavorit bland mörkervurmarfalangen av #boblmaf – läs om du […]
[…] känner jag starkt att jag vill läsa allt Jennifer McMahon gjorde innan ”Don’t Breathe a Word” och ”The One I Left Behind”. ”Girl in the Woods” (”Dismantled” […]