Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2012

This just in: jag ska få ynnesten att intervjua Sveriges i särklass hetaste författarduo, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, på Äppelvikens bokhandel ikväll! Det ska bli så obeskrivligt kul, särskilt som Mats och Saras gemensamma författarbana började med att jag intervjuade Mats och presenterade honom för Sara efteråt. Cirkeln är sluten! (No pun intended.) Det här är det sista evengemanget i Stockholm i samband med ”Eld”-utgivningen, så kom dit! Här kan du läsa mer. Om du har några särskilda frågor du vill att jag ska ställa till Mats och Sara – skriv i kommentarerna till mitt inlägg så kanske den dyker upp ikväll!

Read Full Post »

Men VARFÖR sitter jag plötsligt och googlar på Jane Green-romaner jag missat? Jag som defacto inte kommer överens med chicklit längre, har provat gång på gång och bara suckat och stönat över tonfallet, förutsägbarheten, generaliserandet, de fåniga stereotypa omslagen med en omotiverat stor andel bara kvinnoben och/eller högklackade skor? (Okej, jag gillade Jojo Moyes, men hon är ju Printz Publishing-material, dvs i en helt egen liga.)

Jag kan bara anta att det måste vara försommar i antågande, om kanske inte metereologiskt så åtminstone i mitt hjärta. Och ser jag till att kombinera Greenläsandet med rimliga mängder av rosévin ska det nog gå att få till någon sorts tillfällig återförening. Dessutom: i juli kommer Jennifer Weiner, min absoluta chicklitfavvo vars smarta, fyndiga och välskrivna böcker lyfter hela genren ett par, tre dimensioner, ut med en ny bok, ”Next Best Thing”! Lika bra att värma upp med Green, som på den tiden då jag hade ett mer oproblematiskt förhållande till chicklitgenren var en utmärkt stapelvaruchicklitleverantör (puh! Dagens sammansatta ord?). Har tydligen missat minst två böcker av henne. Och när – NÄR, frågar jag? – ska egentligen Melissa Bank skriva en ny roman?

Helt slut är det nog inte mellan mig och chicklit, när allt kommer omkring, men allra helst skulle jag vilja läsa något i stil med det jag läste förra året i maj månad – Justin Evans internatskolespökhistoria ”The White Devil”. Tänk välskrivet, suggestivt och otäckt med rejäl slukarkänsla. Undrar hur jag ska bära mig åt för att hitta en sådan bok…?

Read Full Post »

Jag hade egentligen hoppats på, i fallande ordning, Carole King, Neil Young eller Brian Wilson*, men när det stod klart att en av årets Polarpristagare heter Paul Simon kändes det ändå oerhört välförtjänt och självklart. Få låtskrivare är så hantverksmässigt urskickliga som Simon; ännu färre lyckas upprätthålla så hög standard år efter år. Med detta sagt är min älsklingslåt ur Paul Simons låtskatt avsevärt äldre än vad jag själv är, även om den popkulturella inramning låten fått för mig är 00-talsung. Mitt finaste Paul Simon-relaterade ögonblick kommer nämligen alltid att vara scenen i ”Garden State” när ”The Only Living Boy in New York”, Simon and Garfunkels och Paul Simons i särklass bästa låt. Perfekt låt på perfekt plats. När harmonierna och melodin bara flyger iväg samtidigt som raderna ”half of the time we’re gone but we don’t know where, and we don’t know where” kommer är det omöjligt att låta bli att tänka på ord som ”magi” eller rentav ”bitterljuv perfektion”. Jag lyckades inte hitta något klipp från ”The Only Living Boy in New York”-scenen i ”Garden State” (bara ett på tyska…) så här kommer låten rätt upp och ner. Som sagt: magi! Bitterljuv perfektion!

Grattis, Paul.

* Egentligen hoppas jag förstås varje år på att Morrissey ska få det, men det vågar jag knappt uttala högt. Lite som Joyce Carol Oates och Nobelpristippningen.

Read Full Post »

Min man och jag har en liten fin tradition som vi värnar om. Varje lördag, om vi inte har planer (och det har vi i princip aldrig), brukar vi titta på skräckfilm. Bloddrypande, post-ironisk slasherskräck, inälvsrik hillbillyskräck à la Wrong Turn-filmerna, kvalitetsteve med snyggbrorsorna/oknyttsjägarna i ”Supernatural”, demonskräck eller krypande spökskräck spelar ingen större roll, bara man får vin och snacks och det är tillräckligt läskigt för att min katt – och i viss mån hennes matte – ska få tuppjuck och ramla ur soffan under hoppahögt-scenerna. I lördags såg vi brittiska ”The Awakening”, och jag gillade den mycket. Det är en finstämd, krypande spökhistoria i en av de mest tacksamma spökmiljöerna – en gammal ödsligt belägen internatskola för pojkar i 1920-talets Storbritannien. En allmän känsla av melankoli, till viss del präglad av alla liv som influensan och första världskriget nyligen skördat, genomsyrar varje scen, och Rebecca Hall är lysande i huvudrollen. Sådär överdrivet rädd blev jag faktiskt inte, vilket möjligen beror på att alla skräcklördagar härdat mig, men det är en mycket sevärd film, såväl visuellt som stämningsmässigt.. Gillar du ”The Others” eller ”Barnhemmet”, två filmer som stämningsmässigt påminner mycket om ”The Awakening”, så är det här ett hett tips.

Och skräcklördag fortgår, naturligtvis! Just nu är jag – återigen, naturligtvis! – nyfiken på filmatiseringen av ”The Woman in Black”, men jag ser även fram exorcistskräckisen ”The Devil Inside”, som visserligen har fått blandade recensioner men lyckades få mig att trilla ur soffan redan på trailernivå. Det är något med mig och exorcistskräck som är så djupgående att jag inte kan låta bli att undra om mitt undermedvetna är en djupt religiös och vidskeplig liten tant med krucifix om halsen och ett krampaktigt tag om radbandet. Blod, inälvor och gastar skakar jag av mig tämligen enkelt, men exorcistskräck…. Uuuuäää! Jag. Blir. Livrädd. Inte på det där flyktiga, rent adrenalinbetonade hoppahögt-sättet; nej, demonskräck och i synnerhet demonutdrivningar ger mig mardrömmar och men i flera dagar efteråt, alternativt tills jag hittat något nytt att drömma mardrömmar om. Kanske är det ett modersarv? Min mamma såg nämligen ”Exorcisten” på bio tidigt 70-tal, blev fullkomligt livrädd och har sedan dess inte vågat se en enda skräckfilm. Samma reaktion, helt olika sätt att bemöta våra rädslor.

Filmtiteln påminner mig förresten om att jag borde kolla upp ett gammalt boktips från Glory Box-Sara: ”The Awakening” av Kate Chopin. Sydstatslitteratur från förra sekelskiftet – ja, tack!

Read Full Post »

Men kul att jag skriver ett långt inlägg om efterlängtade boksläpp i sommar/höst, till och med hittar på ett boksläpp från Andrew ”Atmosfärisk historisk spänning” Taylor, och helt lyckas missa det kanske viktigaste av allt. KATE MORTON SLÄPPER EN NY ROMAN I OKTOBER! ”The Secret Keeper” beskrivs som ”a spellbinding mix of mystery, thievery, murder, and enduring love” och låter åtminstone i teorin som en klassisk Kate Morton (parallella tidsspår, mystik, engelska gods…):

During a party at the family farm in the English countryside, sixteen-year-old Laurel Nicolson has escaped to her childhood tree house and is dreaming of the future. She spies a stranger coming up the road and sees her mother speak to him. Before the afternoon is over, Laurel will witness a shocking crime that challenges everything she knows about her family and especially her mother, Dorothy.

Now, fifty years later, Laurel is a successful and well-regarded actress, living in London. She returns to the family farm for Dorothy’s ninetieth birthday and finds herself overwhelmed by questions she has not thought about for decades. From pre-WWII England through the Blitz, to the fifties and beyond, discover the secret history of three strangers from vastly different worlds—Dorothy, Vivien, and Jimmy—who meet by chance in wartime London and whose lives are forever entwined.

TACK, alltid lika smakpålitliga Karin, för ovärderlig info! Höstmyset säkrat!

Read Full Post »

Minnesgoda Dark Places-läsare erinrar sig kanske hur jag förra året ägnade ett par heta semesterdagar åt ”Incubus”, första delen Carol Goodmans rykande heta sidoprojekt Fairwick Chronicles. Jag känner och älskar Goodman som författare till alltid läsvärda litterära spänningsromaner i pittoresk, företrädelsevis kulturell, upstate New York-skrud. ”Incubus” innehåller allt det där, plus en rejäl skopa ångande paranormal romance. Sedan jag läst hela Fifty Shades-trilogin har jag insett hur duktig Goodman är på att skriva kärleksscener som tangerar det barnförbjudna utan att taffla till det – och om man jämför Goodman med annan paranormal romance slås man av hur skönt det är att få välskriven guilty pleasure-litteratur. (Man skulle kunna tro att det där är en oxymoron, men Goodman visar att så inte är fallet.) Blir därför glad när jag ser att det nu finns lite mer info om bok två i Fairwick-serien, ”The Water Witch”. Huvudperson är återigen Callie McFay, litteraturprofessor, portalväktare och allmän demonmagnet, och här får hon slåss med såväl den kärlekskranke demon hon förpassade till Faerie i slutet av förra boken som en hotfull vattenhäxa. 13 september är utgivningsdatum, men jag hoppas på ett smärre mirakel så att jag kan få läsa ”The Water Witch” under semestern. Det skulle ju passa så infernaliskt bra.

Noterar även att del tre i Goodmans ytterligare sidoprojekt (när ska hon ha tid att vara gamla klassiska litterär spänningsroman-Goodman, kan man undra?) Black Swan Rising-serien, som hon skriver under pseudonymen Lee Carroll tillsammans med sin make Lee Slonimsky, är i vardande. Inget annat än en titel – ”The Shape Stealer” – och ett preliminärt utgivningsdatum – 14 mars 2013 – men jag lovar att hålla er uppdaterade. Lee Carroll-böckerna är urban fantasy med slagsida åt paranormal romance, klockren slukarlitteratur för oss som inte vill bli förolämpade med dåligt språk eller Twilightepigoner bara för att vi råkar gilla vampyrer. Mindre steamy och kanske mer YA-aktigt än Fairwick-böckerna. Tyckte bok två blev lite jolmig med alla magiska varelser i Paris parker och utflykter till Summer Country  (kanske lite för nära fairytale-fantasy för att min latenta fantasyfobiker skulle känna sig helt bekväm…?), men ettan var bra, och jag vill fortfarande se hur det går för smyckesdesigners/dimensionsväktaren och hennes elisabetanska vampyr Will. Något att hålla utkik efter, alltså.

Mitt spänningsöga tyckte sig även skåda en ny bok från Andrew Taylor i sommar, men behöver uppenbarligen glasögon. När jag först läste om ”The Adjusters” var min första reaktion ”jisses, vilket fult och o-Andrew Taylorskt omslag!”. Sedan upptäckte jag att det är en barnbok, och då klarnade övergången från dimmiga gränder till gräll dödskalle en aning.  Sedan, när jag tagit en kopp kaffe och luskat vidare, visade det sig att det var en annan Andrew Taylor, en barn- och ungdomsförfattare från Nya Zealand. Förklarar ett och annat. Hoppet om en ny högklassig historisk spänningsroman i stil med ”Bleeding Heart Square” eller ”The American Boy” från Taylor – THE Taylor – kvarstår, således. (Gud så skönt att man kan redigera blogginlägg! For the record anser jag att man bör köra ”första tjing”-principen när det gäller författarnamn, allt för att minska risken för förvirring. Tänk på Julia Roberts som bytte namn från Julie till Julia eftersom det redan fanns en skådis med namnet Julie Roberts.)

Slutligen, goda nyheter för er som – liksom jag – förknippar sommar, ledighet och solgass med Tess Gerritsens härligt morbida bladvändare om Rizzoli och Isles. Det kommer nämligen två nya titlar i sommar! Först novellen ”Freaks” (utgivningsdatum 31 maj), där Rizzoli och Isles tar sig an ett bisarrt fall med övernaturlig twist, och knappt tre månader senare en ny Rizzoli/Isles-roman, ”Last to Die”. Är plötsligt mycket nöjd med beslutet att ta sen semester… Är även, när jag ser omslaget till ”Freaks”, nöjd med mitt beslut att bojkotta TV-serien om Rizzoli och Isles. De ser ju inte alls ut som de ska göra! Vad hände med Maura ”Gothdoktorn” Isles, liksom?

Read Full Post »

Äh, vi tar väl och avslutar veckan med en omotiverad bild på Morrissey med kattsällskap? Därför att det är fredag – och därför att jag känner för det.

Trevlig helg!

 

Read Full Post »

Vissa boksläpp är större än andra. När det exempelvis gäller en ny roman av Gillian Flynn kan man nog, utan att bli alltför hyperbolisk, tala om årets bokhändelse. Sådant bäddar ju för besvikelser, snopna läsupplevelser som kraschlandar i någon risig talltopp efter att ha hypats till stjärnorna och tillbaka innan boken ens gått till tryck.

Det är därför jag är glad att kunna säga att ”Gone Girl”, Gillian Flynns tredje roman som nu finns ute i handeln, lever upp till hypen. Det är den korta versionen. Den längre versionen kan du nu läsa på min English Bookshop-blogg.

Så. Vågar ni börja läsa ”Gone Girl” nu, kära kollegor i Gillian Flynn-fancluben? Jag hoppas det. Se till att sitta ordentligt, bara, för annars är risken att du trillar ur stolen ett par hundra sidor in.

Somliga fick ju – möjligen med hjälp av häxkraft – klappa på och läsa ”Gone Girl” redan i slutet av januari…

Read Full Post »

Upptäcker, tillbaka i www-tillvaron efter ett par ner- och avkoppla(n)de dygn i sommarstugan, att Frida på Påhittade nöjen efterlyst mina svar i en enkät. Klart jag nappar på det! Ser nu, efter att jag skrivit inlägget, att även Bokomaten utmanat mig – återkommer med svaren till hennes frågor! Dock ser det ut som om de flesta bloggare jag läser redan blivit utmanade, så jag skickar inte vidare några nya frågor. Ni får naturligtvis mer än gärna ge era egna svar i kommentarerna!

1. Vilken bok läser du just nu?

Jenny Colgans senaste, ”Welcome to Rosie Hopkins Sweetshop of Dreams”. Helt okej, småmysig chicklit.

2. Nämn en bra bok du läst nyligen.

Helt ärligt, det känns som om jag inte läst något bra på eeevigheter! Inser dock att det är mitt vansinniga Fifty Shades-hetsläsande som spökar här. Christian Tyrann, Bella Ana och den senares inre gudinna har besudlat mitt närminne när det gäller böcker. ”Mudwoman” av Joyce Carol Oates var dock bra, ska ta och skriva om den vid tillfälle.

3. Nämn en klassiker du älskar.

”Jane Eyre”! Läste den för första gången som sextonåring och det var verkligen kärlek från första meningen. Läser om den då och då, alltid med samma behållning, och såg uppsättningen på Dramaten häromåret. Kanske läge för ytterligare en omläsning snart…?

4. Nämn en klassiker du verkligen inte gillar.

Balzacs ”Papa Goriot” var lite av ett sömnpiller, vill jag minnas. Läste förvisso den under litteraturvetenskapsstudierna, då vi ibland läste upp emot tre romaner på en vecka, så tidsfaktorn och ”måstefaktorn” kanske spelar in här. Men jag blev inte direkt nyfiken på att läsa mer av Balzac.

5. Säg en bok du blev mycket besviken på.

”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Med de hitintills inkomna böckerna i Ölandskvartetten tycker jag att Theorin positionerat sig som en av de intressantaste namnen bland svenska spänningsförfattare, men det här var… inte bra. Hoppas istället på den avslutande Ölandsboken.

6. Säg en bok du är riktigt nyfiken på.

Får jag säga tre? I så fall:

  1. Toni Morrisons nya roman ”Home”, om en Koreaveteran som återvänder svårt skadad till ett allt mer rasistiskt USA. Morrison är nästan alltid i en helt egen liga; en liga som börjar med prefixet ”fantastisk”. Måste givetvis kolla om ”Home” kvalar in där.
  2. Irvine Welshs ”Skagboys”, en ”Trainspotting”-prequel där vi får möta Renton och kompani som tonåringar. Har inte tänkt på dem sedan, tja, 1998, men jag måste erkänna att jag är lite nyfiken.
  3. Anne Tylers senaste roman ”The Beginner’s Goodbye”. Därför att det är Anne Tyler.

7. Nämn tre av dina favoritförfattare.

Bara tre? Okej då: Joyce Carol Oates, Stephen King, Christine Falkenland.

8. Nämn en genre du aldrig läser något av.

Man ska aldrig säga aldrig, men jag undviker gärna mustiga skrönor, BOATS (Based on a true story – jag gillade dock James Freys böcker, möjligen just på grund av att sanningsfaktorn är diskuterbar där) och fairytale-fantasy med alver och spexande hovnarrar.

9. Nämn en av dina favorittitlar.

”Dark Places” av Gillian Flynn är väl en lämplig titel?

10. Nämn en klassiker du tror du skulle älska.

Av någon outgrundlig anledning har jag aldrig läst Cora Sandels Albertetrilogi. Har på känn att jag skulle tycka mycket om den.

11. Ge mig ett boktips.

”4 x prosa” av Christine Falkenland. 4 x stilistisk perfektion och beckmörker i snudd på outhärdligt koncentrerat kortromanformat från ett av Sveriges intressantaste, och mest konsekventa, författarskap.

Read Full Post »

« Newer Posts