Bret Easton Ellis Twitter är bland det mest underhållande man kan läsa på Internet om ni frågar mig. På 140 tecken lyckas Bret fånga essensen av sig själv, sina böcker och hemstaden Los Angeles kalla, glittrande hjärta på ett lagom blaserat, spirituellt och självdistanserat sätt. En viss distans bör man även som följare ha till Ellis tweets, särskilt om de levereras ungefär samtidigt som vi här borta i Norden (åtminstone småbarnsföräldrarna) börjar stiga upp och koka vårt morgonkaffe. Minns till exempel när han fylletwittrade om att skriva en fortsättning på ”American Psycho”, något som fick press och fans att gå i i unison spinn tills Ellis var tvungen att erkänna att det var – just det – en fylletweet?
Med detta sagt: kunde inte låta bli att känna mig lite upplivad när jag nyss vaknade upp till följande kvittrande från Ellis:
”Contacted my agent about adapting ”Fifty Shades of Grey” and have heard nothing back. But it’s a Saturday and Gay Pride, so: understandable.”
Följt av:
”Completely committed to adapting Fifty Shades of Grey. This is not a joke. Christian Grey and Ana: potentially great cinematic characters.”
Intressant, eller hur? Gudarna ska veta att jag är tämligen över de femtio nyanserna av Twilight-BDSM efter april månads E.L. James-bulimi men detta fick mig att åtminstone delvis vara beredd att tänka om kring filmversionen. Faktum är att jag föreställde mig en Patrick Bateman-typ i Christian Bales tappning (fast kanske ännu mer preppy, och mer klassiskt snygg, tänk en yngre och kyligare Jude Law) när jag först lärde känna Christian Grey, mångmiljonär, affärsman och innehavare av ett imponerande red room of pain. Nu har jag hört viskas om att Ian Somerhalder, ni vet han från ”Lost” och ”Vampire Diairies”, är sugen på att spela Fifty. Även Alexander Skarsgård ska tydligen vara intresserad. Inget jag kan säga om saken kan få något annat än en distinkt air av gumsjuka, så jag avböjer helt från kommentarer där. Men blotta tanken på kombon ”Fifty Shades of Grey” och Bret Easton Ellis, även när det är filtrerat genom ett hälsosamt skeptiskt fylletwittermisstankefilter? Tillåt mig att utbrista i ett ”oh my!”.
Mer Ellis: Medan jag fortfarande går på sparlåga kan jag passa på att tipsa om min två år gamla Bokhorarecension av nyligen översatta ”Imperial Bedrooms”. Där får ni även en (lång!) beskrivning av mitt ambivalenta men djupgående förhållande till Ellis, som helt nyligen hävdat att han aldrig mer ska skriva en bok. Det vore hemskt tråkigt om det visade sig stämma. Hoppas att det var en fylletweet.
Dark Places 
Oh my!
😀
Oh Bret… Oh no… Oh why… Oh my…!
Fast, fylletweet åt sidan, kan han vrida upp det till en vass, psykotiskt vurpad historia samt skrota över tre fjärdedelar för att sedan själv skriva om nytt — så förstår jag varför. Det skulle ju bara vara en ”adaptation” – vilket ger rätt lösa tyglar. Hoppas man 😯
Näää bäst jag slutar skriva. Är på hugget idag tydligen. Bee I Tee Cee Eich-aktig. Snart börjar jag väl skriva att Somerhalder looks permamently possessed by the stare-the-f*ck-out-of-the-camera ghost of bad actors past, and our very own Skarsgård has an equally permanent look of a kicked puppy… err.. a kicked puppy with abs, but still. Ehum, ja, absolut bäst att jag slutar skriva!
Men tack för Ellis-tipsen! Visste inte att han tweetade. 😀 Gillar dina inlägg, så hoppas att du har hittat din blogg-mojo igen nu!
Haha, du är rolig! 😀 Särskilt det där med Somerhalder. Tycker visserligen han är rätt söt, men någon Jensen Ackles är han då rakt inte. (Du fattar att det inte är läge att ge sig på honom, va?)
Varsågod för Ellistipset, och tack! Känner att jag är lite på g igen, faktiskt. Snart så!
Woha! Neee, men jag tyckte ju också att Somerhalder var märkvärdigt söt i Lost när det begav sig. Men så hade jag ju märkliga ”crushes” i den åldern. Hade en kort period av att digga en väldigt ung Timothy Dalton efter hans insats i Wuthering Heights [1970] – green eyes, double-dimpled cheek, chin-butt & the whole shebang! 😯 Eh…? Jag skall inte komma med pekpinnar. *bites lip* … *ser nödig ut* Nej, jag skall inte ge mig på Jensen Ackles. 🙂
Fast det där med Bret och Fifty Shades verkar vara sprungen ur nyktert tweetande. Jeebus… Förutom att gäspa väldigt ofta, gräva ned ansiktet otaliga ggr i skämskudden och sucka besvärat över hur den var skriven – så lyckades den trilogin inte med något annat än att göra mig heligt förbannad. Samma som Twilight. Vad är det med dagens kvinnor och en längtan efter psykopatiska, kvävande sexoholics till dö’a/halvdö’a/ev. levande miljardärer (oftast några hundra år äldre = allvarlig gubbsjuke-/pedofilvarning? Elektrakomplex?) som stalkar, våldtar, vill äga dem, kontrollera samt i vissa fall döda/äta dem/dricka deras bluuuut etc. etc. Seriously? Ett förhållande som består av hälften våldsamt missbruk:hälften het knäppsex är något att ”oh my”:a efter? Eggas vi verkligen av tanken på att klubbas över huvudet av en grottman, släpas i håret hem till hans håla och våldtas? Mellanmjölk, pappaledighet, diska efter maten och pussa på näsan när man vaknar any day tack!
Christian Grey is one dick of an a*hole and the mother of all damaged douchebags. Han kanske inte är en vampyr, men nog suger han lilla naiva och allt mer intelligensbefriade Ana till ett russin. Vad hände liksom? För varje sida tickar hennes IQ och värdighet ned snabbare än hembränt vodka i en finsk bastu? Hans karaktär utvecklas och håller sig flytande genom att dränka hennes. Och serien MAJOR SPOILER WARNING? slutar med ”aaa, och sen, typ, levde de lyckliga i alla sina psyksjuka BDSM dar”. Whoot? Det är ju inte direkt så att Bret skrev American Psycho för att han tyckte att det var en SÅ charmig historia om en perfekt finansvalp med absurt mycket pengar som lever det perfekta glassiga livet. Okej, han kanske hade homicidal tendencies, but hey – who hasn’t? Besides, he’s really, really hot! And rich. That’s all that matters. 🙄 Han ville, medvetet, spegla något. Problemet med Meyer & James är att de inte speglar något. De tycker faktiskt att det är fina, episka, romantiska kärlekssagor de har skrivit.
Äh, jag är inte helt återställd från min månatliga härdsmälta. Skall gå och klubba lite katter med min påke nu så jag stolt kan titulera mig ”crazy catlady” imorgon 😀
Ugg, ugg!
Haha, love the rant! Förutom det du pekar på så blev jag vanvettigt störd på Anas (what’s in a name…) pro-anatänkande. Hur hon slutar äta, är hemligt nöjd med att vara så smal och bara äter när Christian i gammal vanlig fin ordning tvingar henne. Men den sexuella aptiten är det naturligtvis inget fel på… Blir så ledsen över att det är en kvinna som sprider vidare de här dumheterna. Man hade hoppats på mer.
Fast OM Bret menar allvar med twittrandet så tror jag ändå att han har en bättre chans att göra manuset till något mindre skämskuddigt än de flesta andra. Dock tror jag att produktionen redan är i full gång, så han är nog lite sent ombord, lille Bretponken.
Är ju hel out-of-the-loop när det kommer till filmmakeriet and the people contacting other people’s people and their entourages etc. Synd att produktionen redan är igång, om det stämmer. Håller helt med om att Bretponken nog skulle ha kunnat göra något av pannkakan annars.
Hehe, jo [pro]Ana blev ju inte lite ironiskt med tanke på hennes utveckling [öh-bakåt = bakveckling/oveckling?]. Intressant att du reagerade på det där. Vad mer i verktygslådan med ”etablerad modern symbolism” är mer glasklart än kvinnans försvinnande som egen person när hon fysiskt tynar bort? Hon svälter, men han får sin aptit tillfredställd. Hon tar mindre plats, blir smalare/mindre – gör plats för den stora manliga närvaron – och är diggar det. Och vem är det som kontrollerar hennes existens [=ätande, storlek & orgasmer], jo – den erfarne daddy-knows-best-patriarkalfiguren [=Christian, don’t get me started with that name!].
Det är så klassiskt att det slår snurr i hjärnan. Normal unistudent i sina bästa år > trasslar in sig med en parasit med dåliga vanor >> utvecklar en rad problem som följd >>> påbörjar istället sin bana mot självdestruktion. Parasiten vinner på det. Men värden får TBE och dör av mosig hjärna. Ungefärlich.
Uj vad kåt man blev av det där! Undrar om det kommer att anordnas erotiska kurser i ”50 Ways to Self-Destruct” snart… 😉
Såg ni detta? The Guardian gissar hur BEE’s screenplay kommer att se ut 😉
http://m.guardian.co.uk/books/2012/jun/12/fifty-shades-grey-digested-screenplay?cat=books&type=article
”A dwarf is giving Ana a full-Brazilian wax as Grey enters the room, wearing nothing but his Rolex and pristine white Calvin Klein underpants.
Grey: I see you’ve met Tom Cruise … ”
Haha! Sjukt rolig, tack för länken! Ian Somerhalder och Bret håller just nu på och buddytwittrar om hur de vill göra film ihop igen, samtidigt som Bret gnäller lite över att studion tydligen lutar åt en kvinnlig manusförfattare. Rätt underhållande att följa.
Hah… grym! Tack för dagens 🙂
Bret: I like to appear in my own work.
[…*censur*…]
Grey: Respect, dude.