Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2012

Bokbloggarkärlek

Titta vilken fin överraskning som låg och väntade på mig i brevlådan! Tack snälla Bokbabbel! ”Udda verklighet” har jag velat läsa länge – nu blir det av, tack vare dig!

Annonser

Read Full Post »

Det är bokmässevecka, och min Facebook- och Twitterfeed fylls med förväntansfulla statusuppdateringar om Göteborg, packning och allmän bokmässepepp. Själv ska jag tyvärr inte åka i år, men jag har inte låtit det hindra mig att skriva ett litet inlägg på English Bookshop-bloggen där jag tipsar om böcker att köpa i deras monter. Enjoy!

Read Full Post »

daylightUndrar om den som myntade uttrycket ”it’s grim up north” tänkte på Lancashire anno 1612? Det är i alla händelser en ofattbart hård och grym värld som Jeanette Winterson, den oefterhärmliga, skildrar i ”The Daylight Gate”, och hon vore inte Winterson om hon inte fick texten att spraka, frusta och stinka av misär, död och skräck. Elisabeth I har varit död  i ett drygt decennium och hennes efterföljare kung James (kung Jakob i svenska historieböcker) ser sig som en ledande auktoritet på häxkraft och är fast besluten om att fånga så många häxor som möjligt. Lancashire pekas ut som ett häxkraftens epicentrum, och snart är flera kvinnor fängslade; smutsiga, trasiga, urfattiga kvinnor från en bespottad och fruktad familj som förföljts av häxrykten så länge någon kan minnas. Adelskvinnan Alice Nutter har ingen anledning att försvara dem, så varför gör hon det? Och vad vet det försummade och utsvultna flickebarnet som dyker upp i skuggorna om allt som försiggår?

”The Daylight Gate” har många teman, många potentiella ingångar men en gemensam nämnare är, naturligtvis, det wintersonska språket, som bör upplevas snarare än beskrivas men närmast kan benämnas som självklart. Rör det sig om en äckelrealistisk skildring av ett mörkt kapitel i Englands historia? Skräckroman med magiska inslag? Självlysande och, i slutändan, tragisk kärlekshistoria? Samhällskritik? Winterson vill inte välja utan gör ”The Daylight Gate” till allt detta, och mer. Här finns även ekon av krutkonspirationen 1605 (remember, remember…) och konflikten mellan protestanter och katoliker (witchery popery popery witchery). När romanen – strikt taget en novella, det vill säga en kortroman – klockar in på knappt 200 sidor har även vetenskapsmannen och alkemisten John Dee, rådgivare till drottningen och i mitt litteraturskadade medvetande mest känd från Lee Carrolls ”Black Swan Rising”, liksom självaste William Shakespeare svävat förbi i små men viktiga biroller. Det skulle kunna bli för mycket, men i Wintersons tappning blir det bara förtätat… och fullkomligt beroendeframkallande. Genuint obehagligt är det också, med scener och stämningar som är svåra att skaka av sig. Jeanette Winterson har själv uppmärksammat det ovanliga i att hon här defacto skrivit en roman med en faktisk intrig, ändå är det språket och stämningen som naglar sig fast. Jag läser större delen av romanen i badet men känner mig smutsig när jag lägger ifrån mig den.

”The Daylight Gate” är utgiven av Hammer, ett anrikt brittisk skräckfilmsbolag som numera även ger ut böcker, däribland – detta är så coolt! – ”Cirkeln” i engelsk översättning. Wintersons roman är en av flera utgivna och planerade kortromaner som på olika sätt berör det övernaturliga. Här på bloggen har jag tidigare recenserat Helen Dunmores ”The Greatcoat” ur Hammerserien. Det ligger nog i farans riktning att jag – snart – får anledning att återkomma till Hammers utgivning.

Read Full Post »

Ni har talat

I dagsläget leder Jeanette Wintersons ”The Daylight Gate” med nästan 48% av rösterna i omröstningen. Dagens bussläsning, således. Är knappt femtio sidor in i romanen mycket nöjd med ert beslut: det här är wintersonsk språkmagi i ovanligt kontrollerad form, en tät och sinnrik skildring av en historiens skamfläck (häxprocesserna i Lancashire under 1610-talet). Skrämmande, i dubbel bemärkelse. Det lutar åt sträckläsning – och utläsning – redan ikväll. Därefter är jag väldans sugen på S.J. Bolton, som just nu ligger trea i omröstningen…

Vad läser ni i helgen?

Read Full Post »

Kom hem till min magiska brevlåda och fann den här trevliga lilla leveransen:

Ord som ”bokperfektion”, ”drömkvartett” och ”hello, läskoma!” dyker oundvikligen upp i huvudet. Nu återstår bara frågan – och jag är fullt medveten om att detta kategoriseras under lyxproblem: vilken bok ska jag läsa först? Jeanette Wintersons hett efterlängtade häxroman, som hon själv beskriver med ett exalterat (och aningen förvånat” ”it has a plot and everything!”? En helt ny Louise Welsh som andas klaustrofobi, paranoia och utsatthet i ett för huvudpersonen främmande Berlin? Del två i Carol Goodmans pinsamt beroendeframkallande demonporr litterärt erotiska urban fantasy Fairwick Chronicles? Ytterligare en svängom med mina nya bästisar S.J. Bolton och Lacey Flint?

Eftersom jag i skrivande stund lider av grav beslutsångest  – och eftersom jag är ett fan av demokrati – tänkte jag helt enkelt låta er bloggläsare bestämma. Ni har tills imorgon kväll på er att rösta fram den bok i högen jag bör läsa först. Vill ni, så går det även bra att rösta därefter: i sann demokratisk anda kanske jag låter er bestämma hela läsordningen, vem vet…? Motivera gärna ditt val bland kommentarerna!

 

Read Full Post »

Synnerligen goda nyheter upplockade via Inky Fingers: ny Ruth Galloway-roman på intågande! ”A Dying Fall”, som Elly Griffiths femte bok om allas vår favoritarkeolog ska heta, utkommer visserligen inte förrän i mars 2013, men omslaget är redan färdigt (källa: Griffths Facebooksida – och visst älskar man att hon är lika kattnördig som valda delar av hennes läsekrets?) och den än så länge knapphändiga beskrivningen på Goodreads lyder:

Forensic archeologist Ruth Galloway investigates her most heart-stopping case to date after an old university friend and fellow archeologist is murdered in an arson attack.

Kan inte låta bli att gilla författare vars utgivning det går att ställa klockan efter – i synnerhet inte så länge de fortsätter att vara så angenäma bekantskaper som Elly Griffiths.

Mer Elly Griffiths på bloggen hittar ni bland annat här, här och här.

Read Full Post »

Det tar sig, Linwood

Har hållit på med Linwood Barclays senaste, ”Trust Your Eyes”, i en vecka nu och känt mig så frustrerad! En vecka? Med en Linwood Barclay? Det motsvarar en månads vattentrampande läsning av en annan författare, vilken som helst egentligen. Minst. Linwood Barclay sträckläser man, punkt. (Gammalt djungelordspråk.)

Länge tänkte jag att problemet låg hos Barclay, att han tappat förmågan att leverera Bladvändare med stort B. Är det den kritvita grabbigheten som slutligen blivit ett problem för mig? One trick pony-aspekten? Är det dags att börja träffa andra, Linwood?

Så gick tankarna – tills jag insåg att jag, tack vare en ny smartphone, knappt hunnit så mycket som plocka upp boken ur handväskan under mina resor till och från jobbet (som står för åtminstone femtio procent av min totala lästid under vardagar – legendariskt kvällstrött, som sagt). Har hört ett vagt rykte om att det ska underlätta att läsa böcker, och inte bara släpa omkring på dem medan man twittrar, mejlar och mobilbloggar… Så, jag gjorde det: jag plockade upp boken ur väskan, lade bort leksaken telefonen och började läsa. Är nu helt fast – igen. Förlåt, Linwood, det var inte du, det var jag. Nu har du min fulla uppmärksamhet, och ingen är gladare än jag att kunna konstatera: we’re still on.

Read Full Post »

Older Posts »