Och när vi ändå talar om diskrepansen mellan allt jag vill läsa och det jag faktiskt läser: medan Bokbabbel och kompani firar sin hundrade utlästa bok för i år är jag, om jag räknat rätt, uppe på mer blygsamma 56. Det är ändå mer än en bok i veckan, så jag är nöjd, särskilt med tanke på min livssituation (två treåringar i full trotsålder – puh!), snudd på legendariska kvällströtthet och andra förmildrande omständigheter. Likväl: någonstans i ett parallellt universum sitter mitt forna snabbläsarjag och skriker åt mig om alla bra böcker jag missar på det här viset. Jag tänker ändå att de där böckerna som pockar och lockar blir lästa så småningom, fast kanske inte så snabbt som förr i tiden. There’s more to life osv…
Jaja. Det är som det är, helt enkelt, och jag är – om någon mot förmodan trodde annorlunda – väldigt nöjd med mitt liv och de böcker jag trots allt hinner läsa. Tidigare idag roade jag mig med att markera de böcker som fått mitt hjärta att klappa lite hårdare med – just det – ett hjärta. Det blev rätt många hjärtan, upptäckte jag. Jag skulle kunna ha varierande storleksordning på dessa hjärtan, fylla vissa av dem med extra mycket blod och glitter, men jag tror att poängen går fram ändå. Vill ni veta vilka böcker jag läst och gillat lite särskilt i år – go for the hearts. Har försökt att vara någorlunda restriktiv så att det inte ska gå inflation i hjärteböcker, men det är onekligen svårt att veta var man ska sätta ribban. Till sist har jag i alla fall i min utdelning av hjärtan landat strax nedanför den totala Elizabeth Hand-/ Gillian Flynn-hänförelsen och magsparken som var ”Torka aldrig tårar utan handskar” men ovanför den fnissfrekventa men flyktiga ”Twenties Girl”-läsningen. Böcker som fastnar, helt enkelt: starka fyror till stjärnögda femmor. Funderar även på att sätta dödskallar vid böcker som bör undvikas (exempel: Katrin Zs LCHF-bok och del två och tre av Fifty Shades-trilogin). Alla dessa möjligheter!
Dark Places 
Min siffra är än mer blygsam – runt fyrtiotalet. Och ändå tycker jag att jag gör inget annat än att läsa den tid som blir över. Med andra ord så blir det inte så mycket tid över efter allt som hör livet till. Det är så mycket man vill läsa som bara skvalpar där och vissa böcker har stått så länge i bokhyllan att man helt enkelt har tappat lust för dem och köper nya istället. Tänk om vi kunde ha läsdropp med oss hela tiden. Jämt flöde av litteratur direkt in i blodet.
Underbar tanke med läsdropp! Jag känner nog lite att jag har ett konstant läsdropp inkopplat, för även om jag inte läser så mycket som jag önskar längre så är litteratur, läsande och fiktiva världar i högsta grad närvarande i mitt dagliga liv. Skrev om fenomenet här: https://helenadahlgren.wordpress.com/2011/04/19/om-april-sjalvvald-olastid-och-olika-varldar/
Läsdroppsvariant jag tänkt på skulle vara en avancerad skanner kopplad till elektroder som fästes på säg örsnibben medan man sov.
I skannern skulle böcker läggas som på bibblans utlåningsmaskin, som kan läsa av flera streckkoder på en gång. Om man reagerade negativt (det skulle kunna förinställas) byttes boken.
Fast då missar man ju läsupplevelsen.. Har jag till slut tänkt. Kanske bara nåt som skulle vara bra för att klämma i sig allt man tycker sig måste ha läst men inte riktigt prioriterar..?
Slutligen mitt riktiga ärende. Jag har rekommenderat din blogg till flera med orden Den skriver mest om böcker jag aldrig läst och kanske aldrig kommer att läsa men på ett sånt sätt att man (jag) vill läsa den ändå.
Har du förresten boken Odöd, blek och hungrig? Den känns nästan som ett måste för dig.
Haha, rolig bild där! Fast visst har du rätt: man vill ju läsa på det där gammaldags, ”långsamma” sättet. Jag tänker att det är lite samma sak som att se mat som enbart näring kontra njutning, intresse, etc.
Och tack, vad glad jag blir! Det är ju en otroligt stor komplimang – kanske den största? – att du läser även de inlägg som berör sådant du själv inte kommer att läsa. Ska kolla upp boken! Visst är det en faktabok om vampyren i litteraturen och popkulturen?
Kul inlägg och så sant – jag är precis likadan. Igår när jag stod vid ett rödljus kom jag på mig själv att dagdrömma om hur omgivningen sett ut i en postapokalyptisk framtid (har precis läst ut Flickan från ingenstans). Vilka hus borde klara sig, vilka träd skulle stå kvar m.m. Så visst lever vi i litteraturens grepp även om vi inte hinner läsa just då och nu. Jag försöker mig på ljudböcker lite då och då men jag har svårt att hänga med. Jag vill se och kunna läsa om och skumma om så behövs.
Min version av läsdropp är ljudböcker. Utan dem skulle jag inte ha tid att läsa kanske mer än en eller två böcker i månaden, men om jag lyssnar medan jag går/jobbar/cyklar/diskar/viker tvätt så blir det en hel del. Började föra läsdagbok (igen) i mars, och har lyckats komma upp i summa summarum 43 avslutade böcker. Själv är jag ganska stolt över det! Drömmen är att ligga på ett snitt på 2 i veckan, men det är nåt med det där livet som envisas med att ta upp en massa tid.
Älskar din idé med hjärtan, Helena! I min förra (alldeles analoga) läsdagbok satte jag utropstecken vid böcker som berört mig extra mycket. Nån gång tog jag till en extratjock penna eller nåt, men fanns utropstecknet, så kom jag ihåg den där fenomenala känslan som boken givit mig.
Ah, ljudböcker! Jag borde verkligen börja ägna mig åt det, men tyvärr (?) är jag så besatt av tanken på att se orden så som de ser ut på den tryckta sidan. Jag vill veta om författaren använts semikolon eller kommatecken, om hen bytt rad eller inte. Jag är nog helt enkelt väldigt visuell i min läsning. Men! Kanske att vissa typer av böcker, typ självbiografier eller deckare, funkar bättre som ljudböcker? Då kanske det inte är lika viktigt att läsa ”själv”.
det är fantastiskt att du hinner med som du gör Helena! små barn måste ha sin tid.
även om man som jag inte har småbarn hemma (de flög plötsligt ut!) blir man vanmäktig över allt man skulle vilja läsa i förhållande till det man hinner läsa.
bokutgivningen är ju enorm så här års och dessutom får man så otroligt många intressanta lästips på bokbloggar. jag ska till exempel ta mig an Elizabeth Hand med det snaraste. har förstått att hon ska vara rättså bra…
Ja, jag är klart nöjd med min lästakt, considering… Barnen är ju små så otroligt liten del av livet och jag kommer få hur mycket lästid som helst så småningom. Dessutom läser jag en hel del med dem också, alternativt nostalgikollar på gamla Astrid Lindgren-filmer från min barndom. Tämligen litterärt blir det i alla fall, mitt liv.
Och ja, hon är helt okej, den där Hand… 😉
Skall genast ta mig an french. Tvekade lite men litar pa min favoritbloggare forutom nar det galler allt vampyrigt och sci fi. Jag behovet tro pa historien for att ramla in i det dar halet dar man ar ett med boken. Hellberg staller jag mig darfor tveksam till. I o m hennes blogg dar hon verkligen framstar som en supersympatisk manniska kanner jag att jag inte kan lasa hennes bocker. Skumt men jag skulle tex.inte vilja veta ngt personligt om forfattarna for da forsvinner liksom verken de skrivit. Ar det nagon som forstar vad jag pratar om?
Tana French: JA! Bättre blir det knappast inom den moderna anglosaxiska spänningsfloran, I tell you. Hennes böcker går utmärkt att läsa fristående även om de, ytterst sett, rör samma arbetsplats (Dublin murder squad – olika berättarjag i varje bok), så du kan börja var som helst.
Förstår precis vad du menar med Hellberg – jag läste också hennes blogg innan hennes böcker och, liksom du, fann – och finner – jag henne supersympatisk. Var därför lite rädd att läsa hennes böcker, tänk om jag skulle avsky dem? I mitt fall var det ingen som helst fara, jag gillade böckerna skarpt också. Puh.