Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2012

Vad säger man när Elizabeth Hand har med sig en present till en, och det visar sig vara den här tröjan?

Jag sade ”tack”. Föga originellt, men there you go. Är den inte fantastisk? Jan har samma tröja på klippet från kulturnatten. Eller nej, inte samma: likadan. Samma vore konstigt, och dessutom opraktiskt då tröjan i så fall skulle få åka skytteltrafik mellan Stockholm och Uppsala. Måste kolla om man kan få tag på flera, för den känns onekligen som ett måste för alla medlemmar i Cass Nearys svenska fanclub (och vi börjar ju bli några stycken nu).

Texten på tröjan är – naturligtvis – Hands egen beskrivning av Cass Neary, ”prototypical amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage-filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer”.

Read Full Post »

Jag befinner mig i ett märkligt men ganska behagligt mellanläge just nu – på bloggen, såväl som i verkliga livet. Efter den stora, surrealistiskt fina Elizabeth Handhelgen med all tillhörande inläsning, analys och fangirlighet, före en hel del böcker som jag på grund av recensionsdatum och utgivningsdagar inte riktigt får yttra mig om än. Och så har vi de där sommarböckerna som jag inte riktigt redovisat klart… Jag kommer att dröja mig kvar vid Hand ett tag till, om ni inte har några problem med det. Vissa saker förtjänar helt enkelt att upprepas; vissa författarskap är så mångfacetterade och givande att det är svårt att överdosera. Dessutom fick jag en grym present av Liz som jag tror kan väcka såväl glädje som avund hos alla Cass Neary-fans… ni hör ju, detta KRÄVER rigorös dokumentering! Sommarböckerna, och den annalkande Stora Thrillerhösten 2012, kommer också att få sitt. There will be time, there will be time…

Fortsättning följer, med andra ord – i mer än en bemärkelse. Pseudoinlägg, klart slut.

Read Full Post »

Nu ligger min intervju med Elizabeth Hand från kulturnatten uppe på English Bookshops hemsida. Klicka er vidare för ett samtal om allas vår Cass Neary, Maine versus Sverige, skrivande och en hel del om Hands imponerande produktion i stort. Jag har inte vågat kolla själv ännu – vänjer mig aldrig vid att se och höra mig själv på film, hu – men ska göra det. Snart. Liz var, som redan konstaterat, helt fantastisk och avslöjade bland annat att den fjärde och avslutande boken om Cass delvis kommer att utspela sig i Sverige!

För övrigt anser jag att det är helt sjukt att Elizabeth Hand FORTFARANDE inte är utgiven på svenska. Vilket svenskt förlag ska åtgärda den dundermissen?

Read Full Post »

Radiant days

Okej, jag är medveten om att det bara är söndag morgon. Jag är till och med medveten om att begreppet ”morgon” är relativt – i skrivande stund är klockan halv sju på morgonen och inte ens Bolibompa har hunnit börja än. Ändå vågar jag på mig att sammanfatta helgen i vecka 36 år 2012 så här (mina versaler, min interpunktion, min Homer Simpson-hjärna):

BÄSTA. HELGEN. NÅGONSIN.

Helgen som hädanefter kommer att få alla andra helger att framstå i ett blygsamt skimmer, helgen som hädanefter i mitt minne kommer att benämnas som Helgen, startade vid femtiden i fredags, då Sara Bergmark-Elfgren, Mats Strandberg, Levan Akin och jag tog tåget till Uppsala för att vara med på en middag hemma hos English Bookshop-Jan med familj. Jag har tidigare fått anledning – kommer att få anledning igen, och igen, och igen, om mitt liv fortsätter att bjuda på så många roliga överraskningar som det hittills gjort – att konstatera att de där riktigt fulländade ögonblicken inte riktigt går att återberätta på ett sätt som gör dem rättvisa, så jag tänker inte ens försöka. Jag nöjer mig med att konstatera att det var en fullkomligt magisk kväll, en hyllning till litteraturen och livet (möjligen i omvänd ordning, men det är ju så det ska vara – there’s more to life than books, you know, but not much more, eller hur?), att en av de andra gästerna hette Elizabeth Hand och att hon var precis allt jag vågat hoppas på (och mer). Sara har också skrivit om den magiska kvällen här. Fangirlig bildkavalkad nedan.

Embedded image permalink

Mats och jag peppar på tåget – från Saras Instagram.

Liz Hand omgiven av fangirls och -boys.

Igår var det åter dags att, lätt grusögd men glad, ta tåget till Uppsala för att intervjua Liz på English Bookshop under årets Kulturnatt. Hela intervjun filmades och kommer att läggas ut på UEBs hemsida, och jag kommer naturligtvis att hojta till när den finns där, men jag kan redan nu utlova ett roligt samtal där större delen av Hands författarskap omnämns. Jag önskar nästan att vi haft den dubbla tiden på oss, det var så mycket mer jag velat fråga om. Jan fick heller aldrig svar på sin fråga om varför Cass Neary åkte till Belize men hey, that’s life… Här kommer några bilder från evenemanget som ni får hålla till godo med så länge.

Liz läser ur ”Available Dark” – på Cassmanér (hes, lätt nasal New York-röst, väldigt annorlunda från hennes vanliga röst men distinkt Cass-esque och oerhört passande – ja, ni får höra själva).

Liz och jag under intervjun – och som sagt, ni som missade får chansen att se alltsammans i efterhand.

Och nu har Bolibompa börjat, mina barn ropar efter frukost och jag kommer att behöva fylla min ”Everything tastes better with cat hair in it”-mugg hela vägen upp till kanten för att driva bort tröttheten. Livet går vidare.

Read Full Post »

Read Full Post »

Ett liv, fem författare

Om du bara fick läsa fem olika författarskap under resten av ditt liv, vilka fem skulle det då vara?

Litteraturkritikern Therese Eriksson ställer frågan på sin Facebooksida. Jag har själv ställt mig frågan ibland, som en handsvettsframkallande övning i att få fram själva essensen av sin boksmak. Just idag tror jag att mina fem är Christine Falkenland, Joyce Carol Oates, Stephen King, Elizabeth Hand och Jeanette Winterson. Det är författare jag läser i princip allt av, som har haft ett stort inflytande på mig som läsare och människa, så valen känns bekväma, somliga rentav självklara. Samtidigt: ett helt liv utan deckare? Suburban thrillers? Smart brittisk underhållning? Klassiker? Akaporr? Poesi? MARIA LANG, för bövelen?

Jag får nog tänka lite till. Under tiden tänkte jag skicka frågan vidare till er.

Read Full Post »

Klart man får yttra H-ordet, Bokbabbel! Jag har ju defacto redan gjort det – i en sommarrapport, ironiskt/typiskt nog – och nu tänkte jag plocka upp höstpeppstafettpinnen (puh!) och ge några konkreta exempel på varför hösten inte bara är över oss, utan efterlängtad. Jag talar naturligtvis om några av höstens mest efterlängtade boksläpp, och jag vill redan nu passa på att be om ursäkt för min alarmerande brist på jämställdhet i höstpeppandet. Det råkade helt enkelt falla sig så att böckerna med högst höstpeppindex är skrivna av kvinnor. Så det kan gå.

Lorelai i ”Gilmore Girls” kan känna doften av snö i luften flera dagar innan första snöflingan singlar ner. Lite så är jag med hösten: när andra fortfarande yrar om sommarvärme, grillkvällar och sandaler – sååå juli, darlings – vädrar jag hög, klar höstluft och nygulnade löv. Och när jag gör det vill jag alltid läsa något av Carol Goodman. Nu är det ju så att Goodman gjort ett tämligen radikalt genrebyte, från litterära thrillers med oemotståndlig höstfaktor (ni minns väl Janes allt kyligare morgonbad i ”De döda språkens sjö”?) till urban fantasy av det sexigare slaget. Språkkänslan, kärleken till engelsk litteratur och de charmiga upstate New York-miljöerna har dock överlevt genrebytet, och även om jag läste ”Incubus” med blossande kinder så gjorde jag det med stort intresse. Den 13 september får vi återigen läsa om professor Callie McFay och alla andra – lärare, elever, sexdemoner, häxor, älvor – i lilla Fairwick.

Som jag tidigare rapporterat utkommer den okrönta höstmysdrottningen Kate Morton med en ny tegelsten i oktober. Här kan ni läsa mer.

Den 24 september får vi  läsa en ny spökhistoria från Susan Hill, ständigt aktuell med moderna rysarklassikern ”The Woman in Black” (note to self: se filmen snarast!). ”Dolly” tycks vara en tidlös rysare i samma anda som ”The Woman in Black”, ”The Small Hand” mfl och har stor potential att skrämma vettet ur mig. Den handlar nämligen – bland annat – om en docka, något av det obehagligaste jag vet i skrämselväg. Den här beskrivningen får åtminstone mitt blod att isas (och mentalt sitter jag redan i läsfåtöljen med tjock pläd och ännu tjockare katt i knätet och sträckläser):

The remoter parts of the English Fens are forlorn, lost and damp even in the height of summer. At Iyot Lock, a large decaying house, two young cousins, Leonora and Edward are parked for the summer with their ageing spinster aunt and her cruel housekeeper. At first the unpleasantness and petty meannesses seem simply unpleasant, calculated to destroy Edward’s equanimity. But when spoilt Leonora is not given the birthday present of a specific dolly that she wants, affairs inexorably take a much darker turn with terrifying, life destroying, consequences for everyone.

Errantry: Strange Stories

Slutligen: det är fina tider för Elizabeth Hand-fans just nu. Inte nog med att hon vilken dag som helst besöker våra breddgrader; hon har i år uppvisat en produktivitet som får till och med Joyce Carol Oates att framstå som en slacker. Den 13 november kommer novellsamlingen ”Errantry: Strange Stories”, som blir det fjärde handska boksläppet i år. Om den är ens i närheten av förra novellsamlingen ”Saffron and Brimstone” talar vi högtidsstund.

English Bookshop: ni kan se hela det här inlägget som en förhandsbeställning, om ni vill.

Read Full Post »

Kulturnatten närmar sig!

Äsch, ska vi prata om roligare saker nu? Låta snusktrollen svälta ihjäl i moltystnad? Vi gör det, va? Tycker rentav att vi slår till på de roligast tänkbara sakerna; nyp-mig-i-armen-sakerna som jag ibland får ägna mig åt (när jag inte fotograferas läsande mammaporr i rusningstrafiken, that is…).

Ingen som följer mig på diverse sociala medier – eller här på bloggen – har väl kunnat missa att jag ska intervjua Elizabeth Hand under kulturnatten i Uppsala. (Jaha, du har legat i koma det senaste halvåret…? Då så.) Hur som helst, här kommer lite specifik info för dig som vill få chansen att höra den allmänt fantastiska (i dubbel bemärkelse!) live i Uppsala.

Plats: Uppsala English Bookshop, Svartbäcksgatan 19
Tid: 18.30, men kom gärna redan 16.30 så får ni höra Uppsala Fandom intervjua SF-legendaren tillika Hands mångåriga partner John Clute.

Mer info om evenemanget finns här. Ses vi på lördag?

Read Full Post »

Här sitter jag och läser mammaporr (usch vad jag avskyr den benämningen, förresten!) i rusningstrafiken. Sådär som man gör. Artikeln i sin helhet kan ni läsa här, och jag ber att få citera mig själv: ”Detta med att jag enbart blir intervjuad om Twilight alt snuskig Twilight-fanfiction? Känner mig missförstådd. Jag är the queen of fucking darkness ju!”. Nästa gång jag uttalar mig om litteratur i tidningen ser jag gärna att det blir om en bok eller författare jag – gasp – gillar. Det finns ju några sådana också…

Hur som: kul bild, och jag skriver mer än gärna under på att man ska få läsa precis vad man vill – även offentligt. Mindre kul: att jag några timmar efter det att artikeln publicerats i Expressen fick sms med sexuella inviter från en för mig fullkomligt okänd individ. Hade först tänkt ignorera enligt den gamla ”mata inte trollen”-principen (borde vara applicerbar även på smsande snuskhumrar, ne c’est pas?) men när inviterna fortsatte skickade jag iväg ett svar där det tydligt framgick att jag inte var intresserad, och kan du vara snäll att sluta störa mig. Några minuter efteråt plingade det till i mobilen. ”JÄVLA LEBB” (hans versaler). Moget. Jag skulle kunna skriva långt och på-gränsen-till-hjärnblödning-ilsket om det här, men tror faktiskt att jag avstår. Känner mig mest trött över samhället vi lever i och den fullkomligt barocka kvinno- och människosyn som ibland – just när man börjar tro att det kanske finns hopp, trots allt – lyfter sitt fula, mossiga tryne. Tröttheten. Uppgivenheten. Den knutna näven som nästan inte förmår lämna fickan. ”Men orka!”-faktorn, helt enkelt. Samtidigt berör det ett så mycket större problem än en enstaka snuskhummer med skev verklighetsbild; man borde orka. Man borde inte ta skit. Man borde tänka på sina medsystrar, på sina egna döttrar, och den i mina ögon okuvliga rätten att själv få diktera villkoren för sin sexualitet.

Käre anonyme snuskhummer, jag svarade aldrig på din ursprungliga fråga – så ofint av mig! På fråga ett säger jag ”nej” och på fråga två säger jag ”det ska du skita i”. Meddelas endast på detta sätt. Jag hoppas innerligt att våra vägar aldrig korsas igen, och att du så småningom inser att det finns bättre sätt att ragga på än att skicka oombedda inviter till tjejer du sett i tidningen. Har du testat speeddejting, till exempel? Jag tänker spontant i damage control-termer när det gäller dig, så håll mötet så kort som möjligt. Tips från coachen, dock: se för guds skull till att åtminstone presentera dig innan du ställer den uppenbarligen  obligatoriska ”ligga?”-frågan. Och du, ”lebb” är inget skällsord 2012. Läs en bok, så kanske du får nya uppslag, ett större ordförråd, kanske rentav en schysstare människosyn? TTYN.

Read Full Post »

« Newer Posts