Så, Stephen Edwin King. Mainebo. Storläsare. Trebarnsfar. Något av en urfader för mig också faktiskt, som bloggare, läsare, människa. När Ray Bradbury dog sade Stephen King att ”without Ray Bradbury, there would be no Stephen King”. Jag skulle vilja påstå att det med största sannolikhet inte skulle finnas någon Dark Places-Helena utan Stephen King. Det var hans blurb på ”Sharp Objects” som fick mig att upptäcka Gillian Flynn: bara en sådan sak. Men Kingens och min historia börjar långt innan det, i en tid innan blurbar, innan internet, innan livet så som jag känner till det idag. Jag var inte mer än nio år gammal när jag upptäckte ”Cujo” i min farbrors bokhylla och smygläste det första kapitlet, fullkomligt vettskrämd men oförmögen att sluta. Om jag drömde mardrömmar i en vecka och fortfarande hoppar högt när jag hör hundskall på nära håll? Svar ja. Några år senare fortsatte jag med ett gäng svarta kartonnage från Legenda som jag köpt för 79 – eller var det 49? – kronor styck på Bokskotten: ”Staden som försvann”, ”Talismanen”, ”Christine”, ”Det”, ”Carrie”… Så länge jag lever ska jag nog minnas de där sommarnätterna av frenetiskt bladvändande och förhöjd puls, bara ett kapitel till, följt av veckor – månader? – med tänd nattlampa och mardrömmar om dreglande Sankt Bernardshundar, mordiska clowner och småstadsvampyrer som följd. Som mycket ung läste jag främst Stephen King för skräcken, kickarna, den hisnande känslan av att vara livrädd och smått odödlig på samma gång. Nu läser jag nog honom snarare för coming of age- och miljöskildringarna och – jag erkänner det – i viss mån i nostalgiskt syfte. Det har varit vi så länge nu att jag inte längre kan tänka mig ett liv utan honom. Vi har våra upp- och nedgångar: ibland retar hans ofta parodiskt dåliga sexskildringar och ibland aningen unkna kvinnoporträtt gallfeber på mig, men vi har gått igenom vått och torrt tillsammans, Kingen och jag, och jag tänker inte överge honom nu. Och precis när man tror att han är nere för räkning bländar han en med något som 2006 års ”Lisey’s Story” eller en novell som ”N” och så vips är jag den där hetläsande lilla tjejen med hjärtklappning och hundskräck igen. Ofta räcker det bara med att läsa om ”The Body” eller höra Richard Dreyfuss berättarröst i filmatiseringen ”Stand By Me” för att jag nästan – men bara nästan – är beredd att göra allt för att försvara Stephen King. (Någon gris har jag lyckligtvis inte skaffat mig än.) Han talar till något primitivt inuti mig, Kingen, en del som minns hur det var att vara liten och se världen med stora ögon, som alltid – precis som King själv – ser till att ha fötterna under täcket när det är dags att sova för tänk, bara tänk om någon plötsligt skulle fatta tag i dem..?
Lika gärna som jag kastar mig över en ny tegelsten signerad King läser jag hans citat – och de är många, karln är faktiskt något av en citatmaskin! Särskilt bra är hans citat om böcker och läsning, som inte bara visar på en enorm kunskap och (själv)insikt utan, kanske mest av allt, en fullkomligt självlysande kärlek och hängivenhet till böcker och läsande. Ibland undrar jag om jag inte gillar hans uttalandet om böcker mer än själva böckerna (nja, inte riktigt, men snudd på, i alla fall när Kingen inuti fiktionerna är på Bad Sex Awards-humör).
Här kommer mina tio bästa Kingcitat. Med ett undantag är samtliga hämtade utanför hans skönlitterära verk; flera av dem är däremot hämtade från hans intensivt läsvärda, ja, rentav direkt omistliga ”On Writing”. Andra kommer från intervjuer, Entertainment Weekly-texter och de där Dear Constant Reader-inledningarna som åtminstone jag älskar att läsa:
Books are the perfect entertainment: no commercials, no batteries, hours of enjoyment for each dollar spent. What I wonder is why everybody doesn’t carry a book around for those inevitable dead spots in life.
(Undrar jag med.)
Books are a uniquely portable magic.
(Preaching to the choir, Stevie…)
If you don’t have time to read, you don’t have the time (or the tools) to write. Simple as that.
(SOM det märks när författare – oftast misslyckade författare – inte tar sig tid att läsa!)
Sometimes being a bitch is all a woman’s got to hold on to.
(Fantastisk förstamening ur ”Dolores Claiborne”)
Kids, fiction is the truth inside the lie, and the truth of this fiction is simple enough: the magic exists.
(Kings dedikation till barnen Joe – som sedermera själv blev skräckförfattare, och en riktigt bra sådan – Owen och Naomi i ”IT”. Visst blir man lite tårögd?)
The road to hell is paved with adverbs.
(JA!)
People think that I must be a very strange person. This is not correct. I have the heart of a small boy. It is in a glass jar on my desk.
(Humor har han också.)
Whatever came to mind, whatever came to hand, I would read.
(En uppväxt som många bokbloggare kan skriva under på.)
There’s nothing so fascinating as a family argument, I think Leo Tolstoy said that. Or maybe it was Jonathan Franzen.
(Ur ”11/22/63”)
Life isn’t a support system for art. It’s the other way around.
(Tänk om vi kunde ha en kulturminster som höll med…!)
Bra smak när det gäller litteratur har han också, Kingen. Här läser han en av Kate Atkinsons Jackson Brodie-romaner på en Red Sox-match för ett par år sedan:
Vill ni läsa vidare om Stephen King här på bloggen? Då rekommenderar jag följande inlägg (ni hittar ännu fler om ni söker på Stephen King uppe i sökrutan. Jag har även skrivit ett inlägg eller åttio om Kingen på Bokhora när det begav sig):
”11/22/63” – Stephen King (Kingbevakningen här på Dark Places blev lätt Annie Wilkes-artad i november 2011, det är jag den första att medge…)
Den Stora Bokhösten 2013, del 2: ny Stephen King (en Shining-uppföljare!)
Detta inlägg ingår i Fiktiviteters Kinghelg.
Dark Places 
Liseys berättelse är en av de bästa böckerna han skrivit. Utan tvekan.
Agreed!
Det finns verkligen mängder med citat man kan slänga sig med. Jag hittade en sida där man kan söka dem sorterat på böcker: http://www.veryfinebooks.com/Articles.asp?ID=372
Mitt favoritcitat är ”He thrusts his fists against the posts, and still insists he sees the ghosts.” Det fick också inleda mitt specialarbete på gymnasiet, som handlade om Kingen. 🙂
Åh ja, Bill Denborough! ❤
Jag älskar också hans citat! 🙂 Mitt favorit är nog ”Monsters are real, and ghosts are real too. They live inside us, and sometimes, they win.”
Ytterligare ett supercitat! Finns så många – det var svårt att välja.
Det är så fint att ha en författare som livsföljeslagare, och så bra med författare som skriver så mycket! Det är intressant att så många av oss som skriver idag haft Cujo som första möte med King, så var det för mig också. Och alla de där citaten, ska memorera och använda mig av flera av hans klokskaper framöver 🙂
Får fortfarande kalla kårar när jag tänker på inledningen med monstrena i garderoben. Och så det som händer sedan… Kings mest fruktansvärda bok näst Jurkyrkogården, tror jag (i alla fall om man ser till barnens utsatta och otänkbara roll).
Läser just nu om The Shining – för väntande hemma ligger Dr Sleep. Fanns på Hedengrens en vecka innan USA-releasen. Märker att det är bra idé att läsa om The Shining. Inte bara för att det är en bra bok utan för att det uppenbarligen finns mycket i Dr Sleep som pekar tillbaka. På boken, inte filmen.
Bra idé. Då ska jag också läsa om The Shining i vänta på Dr Sleep. Intressant att den finns på Hedengrens. Kan bli en tur dit på lunchen någon dag.
Mycket bra idé! Det var riktigt länge sedan jag läste The Shining, borde följa ditt exempel inför Dr Sleep. Eller så läser jag den först och sedan The Shining, förhoppningsvis rejält sugen på att återvända till ursprunget.
Det där är nog en stor del av varför man älskar King. Han är så klok och en riktig bokälskare själv. Några av de bästa böcker jag läst har kingen blurpat!
Jupp, samma här! (GILLIAN FLYNN!) Och han känns verkligen som precis den Uncle Steve han med jämna mellanrum kallar sig för. Så sympatisk!
Uncle Steve lät ju så gammalt! Det kan jag bara inte kalla honom! Men sympatisk säger jag amen till! 🙂
Han ÄR ju gammal. 😉 Blev lätt chockad när jag såg honom in the flesh, faktiskt. Hur skör och – faktiskt – åldrad han såg ut.
Ja, dessa citat. När jag såg dem nu kände jag igen flera av dem trots att det gått många år sedan jag läste min senaste King. Dags för en omläsning. Kanske framför allt av The Shining av skäl som Gunnar skriver ovan.
[…] inleddes med ett välkomstinlägg här på bloggen. Skuggornas bibliotek skrev om skräckmästaren, Dark places om citatmaskinen Stephen King varpå jag skrev om min väg genom Stephen Kings författarskap. […]
Roligt med King-citaten! Boken han läser på bilden är också en av mina favoriter 🙂
Älskar Kate Atkinson!
Jag tror att det som jag mest älskar med honom och hans böcker är nog för barnet i honom. Han är lekful och samtidigt klok och därför kan jag förlåta honom för så mycket. Kvinnoporträtten är ett väldigt bra exempel. Men han är helt enkelt bara fantastisk. Jag är så glad att jag fortfarande har så mycket att upptäcka av honom 😀
Jag har ”bara” Dark Tower-serien kvar. Den står så tålmodigt och väntar på mig i hyllan… Och snart Doctor Sleep, wee! 😀
Det här belyser verkligen en av anledningar varför jag älskar bokbloggar. I en konventionell, lätt akademisk miljö är det svårt att få till seriösa diskussioner om vissa genrers. Tack vare många bokbloggar kan man nu få se texter om allt från varför skräcklitteratur fyller vissa behov hos oss människor till motivationer varför man kanske ska läsa böcker som anses vara kiosklitteratur. (Det vore ju pinsamt om man som t ex Guillio sitter och dömer ut Jean M. Auel utan att ha läst boken ha, ha.)
Stephen Kings författarskap är lite som en slags dagbok över hans fantasiliv. Han är otroligt produktiv, men allt är inte guld. På ett sätt gillar jag det också för det är en del av hans tankar och verk som han väljer att visa, inget döljs. Sen, ja, citatmaskin, sånt måste man ju bara uppskatta : D
Exakt, det är mycket toppar och dalar i hans författarskap. Vilket märkligt nog gör att man gillar honom ännu mer.
Och ja, ibland (ofta) är det bra att bokbloggar finns!
Stephen King är en författare som det verkligen inte går att inte förhålla sig till om man är intresserad av skräcklitteratur (jag vet, dubbelnegativ, men det var det enda sättet jag hittade att uttrycka mig på). För egen del så har jag avnjutit både On Writing (som är fantastisk) och Dance Macabre (som är klart läsvärd) med högsta nöje men den enda King-roman som jag tagit del av (Insomnia, knappast det bästa valet eftersom King själv inte verkar ha varit nöjd med den) fick jag inte något vidare utbyte av. Så vilken bok av honom skulle du rekommendera till någon som inte läst särskilt mycket av honom tidigare? Mina egna tankar är Carrie och Misery. Lämpliga?
Åh så inspirerande inlägg om Kingen! Jag tackar!
Tack själv!
[…] som skräckmästaren. Dark Places skriver om Kings förmåga att uttrycka sig bra med få ord i Stephen King, citatmaskinen. Läsa & Lyssna har lyssnat på Apt Pupil. Själv läste jag om och recenserade Hearts in […]