Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2013

The Outcast Dead (inbunden)Man måste älska författare som troget ger ut en bok om året och dessutom – långtifrån en självklarhet, dessvärre – lyckas hålla kvaliteten uppe. För Elly Griffiths har formkurvan pekat stadigt uppåt senaste åren; hennes senaste bok i Ruth Galloway-serien, ”Dying Fall”, var den vassaste på länge om ni frågar mig. Total adrenalinchock i sista kapitlen, och massor av sedvanligt fina miljöskildringar (Pendle Forest!) innan dess. Lite, lite mindre vikttjat också, eller så är det bara jag som avtrubbats. Hur som helst, i mars kan vi se fram emot att träffa Ruth, Nelson, Cathbad och gänget igen.

Redan nu finns en beskrivning av”The Outcast Dead” på Goodreads:

Forensic archaeologist Ruth Galloway uncovers the bones of a Victorian murderess while a baby snatcher threatens modern-day Norfolk in this exciting new entry in a beloved series. Every year a ceremony is held in Norwich for the bodies in the paupers’ graves: the Service for the Outcast Dead. Ruth has a particular interest in this year’s proceedings. Her recent dig at Norwich Castle turned up the body of the notorious Mother Hook, who was hanged in 1867 for the murder of five children. Now Ruth is the reluctant star of the TV series Women Who Kill, working alongside the program’s alluring history expert, Professor Chet Bruce.

DCI Harry Nelson is immersed in the case of three children found dead in their home. He is sure that the mother is responsible. Then another child is abducted and a kidnapper dubbed the Childminder claims responsibility. Are there two murderers afoot, or is the Childminder behind all the deaths? The team must race to find out—and the stakes couldn’t be any higher when another child goes missing.

11 mars är preliminärt utgivningsdatum. Längtar redan, dessa årliga intensivdejter med Ruth är trevliga! (Kanske inte en helt unik åsikt inom #boblmaf.)

PS: Gud så creepy att bokens mördare kallas The Childminder! Håll Sandra the Childminder och lilla Kate borta, snälla…?
PS igen för att visa exakt hur cykliska mina läs- och bloggmönster är: Jag kom på idén att önsketankesgoogla ny Griffiths efter att ha sett att jag förhandspeppat ”Dying Fall” i september förra året… Mvh Oförutsägbar.
PS igen:

Read Full Post »

Kulturnatten!

Har det verkligen gått ett år sedan förra Kulturnatten, aka stora Elizabeth Hand-helgen då Radiant Days fick en ny, IRL-betonad betydelse? Det har det, otroligt nog. I år är jag tillbaka på English Bookshop för tredje året i rad och kommer lördagen den 14 september att intervjua den brittiske författaren William Sutcliffe, aktuell med ”The Wall”, med starttid 18.30. Saker jag planerar att prata om: Israel/Palestina-konflikten, tonårspojkar och utanförskap, lad lit under och efter 90-talet, This Life, hur det är vara gift med en annan författare (William är gift med Maggie O’Farrell). Rätt stor spännvidd, förhoppningsvis. Sedan brukar det alltid finnas tid för frågor från publiken, samt en efterföljande signering. Se till att vara plats redan vid femtiden, för då sitter Liz Hand åter på scenen, denna gång som intervjuare (!). That’s right: Elizabeth frickin’ Hand är min opening act, hur bisarrt?! Läs mer om evenemangen här och här.
 
Hoppas att vi ses nästa lördag!

Read Full Post »

mattias_bostro_mIdag har bloggen finbesök av sherlockianen Mattias Boström. Mattias arbetar till vardags på Piratförlaget, är en flitig och underhållande twittrare och – ursäkta fangirlinterjektionen, men detta är SÅÅ COOLT! – medlem i världens i särklass mest exklusiva Sherlock Holmes-sällskap The Baker Street Irregulars. Jag är vanligtvis mer eller mindre immun mot Facebookframkallad avundsjuka, inbillar jag mig, men varje gång som Mattias åker till New York för att träffa sina Baker Street Irregulars-vänner dör jag avundsdöden en smula. Tänk er själva: frackmiddag med några av världens skarpaste och nördigaste hjärnor, däribland Lyndsay Faye och NEIL GAIMAN! Jag hade kunnat be Mattias att enbart berätta om hur det egentligen går till på de där djupt avundsvärda träffarna, men istället valde jag att fråga om den viktorianska eran som katalysator för Sir Arthur Conan Doyles författarskap. Hur kunde Sherlock Holmes bli en sådan enorm succé? Hurdana var möjligheterna att bli publicerad och läst? Här kommer Mattias svar.

holmes_watson

När berättelserna om Sherlock Holmes på bara några månader under hösten 1891 växte till en formidabel succé var det inte bara en slump.

Nåja, det var ganska mycket slump också. Författaren Arthur Conan Doyles noveller om Holmes var på tok för långa – över 8000 ord – och nästan ingen tidskrift kunde tänka sig att publicera dem. Vanligtvis var 6000 ord maximum för ett sådant inslag. Det fanns egentligen bara en enda tidskrift som accepterade längre noveller och det var den nystartade The Strand Magazine. Redaktören på The Strand älskade Holmesnovellerna från första stund och drev sedan på Conan Doyle att skriva fler och fler, trots att författaren hellre ville skriva historiska romaner.

Om inte Conan Doyle hade skrivit så långa berättelser och om de inte hade hamnat hos The Strand och dess tjatande redaktör, hade det kanske inte blivit en sådan framgång.

Men det fanns andra anledningar i denna senviktorianska tid som också påverkade, en rad samhällsfaktorer som beredde vägen för succén med Sherlock Holmes. Här är fyra av dem.

1. 1870 hade en ny utbildningslag trätt ikraft. Den innebar stora reformer inom skolväsendet, och inom de generationer som gått i skolan sedan dess var läskunnigheten väsentligt mycket större än bland äldre medborgare.

2. Importtullarna på tidningspapper hade sänkts. Det ledde till lägre priser på tidningar och tidskrifter. Och det var genom dessa som de flesta läsare kom i kontakt med skönlitteratur, både noveller och romaner. De sistnämnda i följetongsform. Att priserna blev lägre gjorde att tidskrifterna kunde nå ut till en oändligt mycket större läsekrets, speciellt inom den lägre medelklassen.

3. Förutom de sänkta importtullarna hade tidskriftsbranschen utvecklats genom innovationer inom tryckning och bindning som flerdubblat produktionshastigheten. Det var ingen omöjlighet för The Strand Magazine att trycka uppemot en halv miljon exemplar i början av varje månad. Dessutom kunde man med de nya pressarna trycka illustrationer på varje uppslag för att göra tidskriften ännu mer lockande.

Strand Cover4. Tidskrifterna var perfekt pendlarläsning. Järnvägstrafiken hade under andra halvan av 1800-talet byggts ut till ett finmaskigt nät över stora delar av England – och ännu mer i Londonområdet – och mängder av engelsmän pendlade varje dag till sina arbeten. För detta krävdes något att fördriva tiden med. Överhuvudtaget var tågtrafiken och järnvägsstationerna navet i engelsmännens läsning. Exempel på detta var Conan Doyles två första Sherlock Holmes-berättelser som varit romaner, men inte fått något större erkännande. Den första, A Study in Scarlet, hade ansetts vara en så kallad shilling shocker, billig sensationslitteratur som i princip bara såldes på järnvägsstationer. Även The Strand Magazine såldes främst på stationerna. P G Wodehouse har berättat om hur han som ung pojke brukade hänga vid den lokala järnvägsstationen för att få läsa senaste avsnittet av idolen Conan Doyle.

Ovanstående faktorer möjliggjorde spridningen av Holmesnovellerna och därmed dess framgångar. Men det fanns andra byggstenar som var viktiga för Conan Doyles författande av historierna.

Den framväxande kriminaltekniken bildade en bas åt Sherlock Holmes-historierna. I många fall var Sherlock Holmes metoder vid brottsplatsundersökningar så moderna att inte ens Scotland Yard ännu tillämpade dem fullt ut. Det är nästan så att den fiktive Holmes gick i bräschen för utvecklingen.

När Conan Doyle skrev om Sherlock Holmes var det i en ny och fräsch genre. Conan Doyle använde sig av detektivberättelsernas stigande popularitet. Han var den förste att skriva om en vetenskaplig detektiv, även om genren redan då hade några decennier på nacken. Conan Doyle såg Edgar Allan Poe som detektivberättelsens fader. Även fransmannen Émile Gaboriau var en av de kriminalförfattare som Conan Doyle läste och gillade.

Men det som kanske främst gjorde att berättelserna gick hem hos läsarna var ett genidrag från Conan Doyles sida. Tidigare hade det i tidskrifterna endast publicerats romanföljetonger eller olika noveller som inte hade någon inbördes koppling till varandra. Det som Conan Doyle kom på var att man kunde skriva en serie noveller om samma figur, och på det sättet locka läsarna att köpa även nästa nummer av tidskriften. På motsvarande sätt som en romanföljetong, men med fördelen att läsaren inte tappade bort sig i handlingen bara för att de missade ett visst nummer av tidskriften. Att ingen författare tänkt på detta förut var märkligt. I och med succén med Sherlock Holmes började en lång rad andra författare skriva novellserier med återkommande figurer.

Slutligen ska väl sägas att det mesta av Sherlock Holmes-succén måste hänföras till hur berättelserna faktiskt var skrivna. Conan Doyle var en oerhört skicklig berättare och i novellformatet blev Sherlock Holmes ännu större underhållning för läsarna än vad författaren lyckats med i de två första romanerna. Men utan ovanstående förändringar i det viktorianska samhället hade Holmesberättelserna knappast blivit en succé. Och därtill en succé som fortfarande står sig nästan hundratrettio år senare.

Mattias Boström är aktuell med den populärhistoriska berättelsen ”Från Holmes till Sherlock”, en bok om de män och kvinnor som skapade framgången för denne mästerdetektiv – och om hur framgången kunde fortsätta även långt efter författarens död.

Det här är det sjunde gästblogginlägget på Mattias bloggturné. Hela turnéschemat återfinns på http://www.mattiasbostrom.se/bloggturne.

Read Full Post »

image

Här är jag arton år gammal och besöker, lätt bakfull efter pints på gamla britpoppuben The Good Mixer kvällen innan, Sherlock Holmes-muséet i London. Jag har alltid haft ett gott öga till Detektiven med stort D, njutit av de skarpa deckargåtorna, frossat i de oemotståndliga miljöerna och läst en hel del Sherlock Holmes-inspirerad skönlitteratur, däribland Laurie R. Kings ännu pågående bokserie om Holmes och Mary Russell. Någon äkta Holmeskännare är jag dock (tyvärr) inte, men det är däremot i allra högsta grad den gästbloggare som alldeles strax dyker upp här på bloggen. Stay tuned!

Read Full Post »

September when it comes

 

När Johnny Cash börjar sjunga 1 minut och 30 sekunder in går mitt hjärta sönder en smula. Varje gång.

Ja, nu är det höst på riktigt, hörni.

Read Full Post »

« Newer Posts