Har sträckläst en fantastisk novellsamling (Anna-Karin Palms ”Jaktlycka”) och gråtit en skvätt, fast egentligen mest hänförts, över hur nära, exakt och vackert Palm skriver om kvinnokroppen. Den unga, gamla, objektifierade, bortglömda, sköra, trötta, kåta. All skit och spott den får ta, men också styrkan som finns däri. Så genialiskt formulerat. Den avslutande novellen, om en åttioårig kvinna som älskar med sin nittioårige (!) make för vad som förmodligen är sista gången, är omöjlig att läsa utan att börja grina. I dare you! Nu blir det witty chicklit i form av Mhairi McFarlanes ”You Had Me at Hello” och sedan Rebecca James ”Sweet Damage” (kunde inte lägga ifrån mig ”Beautiful Malice”). So long, världen, vi ses på måndag!
Brukar inte copypasta Facebookstatusar, men…
maj 24, 2014 av Helena
Den ligger högst i löshögen hemma! Ska bara klara av att hålla mig vaken genom sista halvan av en Maria Lang först så att jag blir klar med den (korttidslån på bibblan, måste tillbaka typ väldigt snart).
Oh, vilken Lang? Jag kommer garanterat köra några omläsningar i sommar, frågan är bara vilka.
Tragedi på en lantkyrkogård. Men jag vet inte, tyckte inte den var så värst bra. Eller så har jag varit för trött och läst den halvsovande… Kan ju påverka läsupplevelsen har jag märkt 😉
Den funkar nog bäst om man läser under säsong, dvs runt jul.
Det är lite märkligt sammanträffande…eller vad mitt huvud nu vill säga. Jag har reflekterat en hel del på kroppen. Min egen. Andras. Och inser att vid närmare 42 år så känns det ointressant att ens försöka passa in i ett ideal jag inte ens gillar. Jag tror inte ens jag riktigt vet vad det är för slags kropp jag har strävat efter alla dessa år. Klart att jag inte vill vara utmärglad eller sjukligt överviktig. Men, jag insåg att det enda viktiga egentligen är att ens kropp fungerar så bra som möjligt. Bara sådär. För jag som har vårdat människor i slutet av deras levnad kan säga att när kroppen förråder en då är skönhetsideal jävligt oviktiga. Så lätt blekfet och med celluliter och bristningar efter förlossningar så tänker jag för evigheter sen köpa en bikini i år. Om någon bryr sig så är det deras problem….jag – jag är bara glad att något fortfarande fungerar i livet. Så jag tar kanske och läser den här novellsamlingen!
Gör det! Och ja, visst är den en riktig ögonöppnare när man börjar se sin kropp för vad det den defacto är kapabel till, och inte bara ser alla sätt som den sviker en och komplicerar (sett till ideal, självförakt, den där märkliga dubbla blicken som man lär sig ha som ung och hyfsat ung kvinna, etc, etc). Palm skriver så fantastiskt om det. Något så svårt och snårigt borde knappt gå att gestalta, tänker man.
[…] allvarsamma leken” – Hjalmar Söderberg ”Älven” – Anna-Karin Palm ”Jaktlycka” – Anna-Karin Palm ”Målarens döttrar” – Anna-Karin Palm […]