Glad fredag!

(Värt att tänka på för eventuella singlar i #boblmaf inför den stundande helgen. Inför livet, egentligen.)

Read Full Post »

Bookish animals

There were books all over the flat, poetry mostly. The previous Christmas we’d made a Christmas tree out of them: hardbacks at the bottom, working up through paperbacks, finally to slim modern collections (Spenser’s The Faerie Queen propped up on top). We’d wrapped the whole thing round with fairylights that turned off looked like barbed wire. Now, only the bottom three branches remained.

Känner instinktivt att jag kommer gilla att hänga med tjejerna i ”Animals” (särskilt som boken utspelar sig en bit in i mars…). Dock: brandfara för de stackars böckerna, tänker OCD-Helena?!

Read Full Post »

”The Fever” – Megan Abbott

Jomen, jag vet att jag skulle ta sommarlov och så, men först måste jag nog skriva lite om ”The Fever”, för den vägrar lämna mig. Sommarens bästa bok? Om denna iskyla, dessa nyårsaftonstemperaturer, kan kallas sommar, så visst. Så kan det faktiskt mycket väl vara. Är fortfarande fast i mörkt, dyigt sjövatten, det outsagda i skolkorridorer, flickhjärtan. Teen noir, ingen gör det bättre än Megan Abbott, och SOM jag vill läsa mer i denna eminenta genre känner jag!  Hon visade det i den aningen ljusare, lätt ”Virgin Suicides”-doftande förortsskildringen ”The End of Everything”, befäste sin ställning som skildrare av tonårsflickors inre mörker i 2012 års cheerleaderthriller ”Dare Me” (på svenska i höst) och här, i berättelsen om ett mystiskt utbrott på en skola i en amerikansk småstad och den hysteri som följer, fullkomligt briljerar hon. I hennes skickligt gestaltande, sorgkantade händer blir allt – sjukdomen, om det nu är vad som drabbar flickorna (jag tänker inte säga något…), mysteriet, flickornas knoppande sexualitet, kroppar i förändring, det implicita hotet som kommer såväl inifrån som utifrån, föräldrarna som hjälplöst ser på – en gotiskt betonad helhet som hypnotiserar och suggererar läsaren, får en att minnas och vrida sina händer över att ens döttrar kommer att gå igenom samma sak. Jag tänker faktiskt – high praise indeed, men helt ofrånkomligt – en hel del på Joyce Carol Oates i sitt mest mörkhjärtade esse och blir inte alls förvånad över att Oates twittrat entusiastiskt om ”The Fever” häromdagen.

Highschool is a battlefield for the heart, sade Angela Chase i ”My So-Called Life”, och jag tror att vi är många fd soldater som skriver under på det. ”Den enas catwalk, den andras golgotavandring”, som jag själv skrev i min senaste novell ”Lady Lazarus”. Och så idag den ytterligare dimension som det ständiga uppkopplade livet innebär: dina misstag ett Youtubeklipp bort, för omvärlden att se och håna. Megan Abbott är totalt hudlös i sin skildring av Deenie, hennes vänner, bror och far och de skiftande perspektiven får berättelsen att ytterligare växa. Jag identifierar mig lika mycket med sextonåriga Deenie som hennes pappa, delar hans vanmakt: vad är det för värld vi skickar ut våra barn i, egentligen, och vad kan vi göra åt saken? Hur kan vi skydda dem när det inte ens går att skydda dem från sig själva? Abbott ger inga tydliga svar, men imponerar stort med hur hon tar sig an komplexiteten och mörkret i brytningspunkten som är att bli vuxen.

Teen noir, som sagt. Vilken grej!

Read Full Post »

Istället för att blogga

 

Har varit en usel bloggare på sistone, jag vet. Ibland finns varken tid eller ork, men vet ni vad som trots alls finns? Bokhögar: snudd på perfekta, helt anpassade efter vad jag allra helst vill läsa just nu. Tänkte ge dessa bokhögar massor av kärlek nu, med Megan Abbotts mörka tonårshysteriskildring ”The Fever” som förstabok. Så här knappt hundra sidor in levererar den. Som den levererar! Och så ska jag skriva en ny novell, och eventuellt påbörja något längre, och jobba, och sova, och umgås med familj och vänner, och dricka rosé i min trädgård, och lyssna på Lana Del Rays nya, och undersöka om True Detective lever upp till hypen på dvd, några månader efter sociala medier-frenzien (jag är så oldschool!), och promenera, och göra cykelutflykter, och förmodligen instagramma en del av detta.

There’s more to life than blogging, you know… but not much more. Ha en fin sommar! Vi hörs och ses.

 

Read Full Post »

Serendipity-PS

Lustigt att jag skulle nämna Stephen King och Megan Abbott i samma andetag – och placera dem i samma bokbeställning – för gissa vem som recenserat ”Mr Mercedes” i New York Times..? Worlds! Colliding!

Read Full Post »

Mr Mercedes is coming…

I slutet av förra veckan utkom den första av årets två Stephen King-titlar, thrillern ”Mr Mercedes”. Mitt ex befinner sig enligt säkra källor just nu på packningsbordet hos English Bookshop tillsammans med bland annat – yay! – Megan Abbotts ”The Fever”, och medan jag väntar tänkte jag tipsa om att flera av Kings gamla karaktärer fått äran att presentera sin nya, tydligen inte alls särskilt snälla, kollega i en serie korta filmer. Tyvärr roligare i teorin än praktiken pga bristande koppling till de litterära figurer man försökt gestalta (what’s up med Danny Torrances brittiska accent, till exempel?) men hey, det är ju inte som om King är beroende av nytänkande boktrailers för att sälja (eller?).

”Mr Mercedes” introducerad av Pennywise the Clown.

”Mr Mercedes” introducerad av Carrie.

”Mr Mercedes” introducerad av English Danny.

Read Full Post »

”You Had Me at Hello” – Mhairi McFarlane

Jag visste väl att jag skulle älska ”You Had Me at Hello” efter att ha läst bland annat Bokbabbels och Mind the Books hyllningar. Ändå blev den en sådan god och glad liten överraskning, denna chicklitpärla om Ben och Rachel som var oskiljaktiga under studieåren och möts igen, på helt olika platser i livet, ett drygt decennium senare. Jag läste den under min redan nu bortom vett och sans sönderromantiserade gräsänkehelg, då jag mirakulöst nog lyckades vara social, njuta av vädret och läsa två böcker på två dygn. Den ena boken var Anna-Karin Palms ”Jaktlycka”, som jag lightbloggat lite och snart kommer att skriva ordentligt om, och den andra var alltså denna. Slurp, sade det bara, så var den utläst. Träningsvärk i magmusklerna efter hysteriskt skrattande: check. Kompistestet (vill du vara BFFs med huvudpersonerna?): check. Sug efter mer av samma vara: check. Titeln är INTE missvisande.

Universitetsåren, vänskap, tidshopp, ”will they or won’t they?”-dramaturgi… ens associationer går oundvikligen mot ”One Day” och visst finns det gemensamma drag, även om McFarlane är mer fnissigt underhållande, med färre mörka stråk än David Nichols. Båda refererar dock otvunget till viktorianska romanfigurer: Nichols i själva upplägget till sin roman (”Tess of the D’Urbervilles”), McFarlane i en passus jag citerar här nedan där Dickens på ett fullkomligt logiskt sätt gifter sig med Pulp på det där otvunget witty men ack så bildade sättet som man så ofta hittar i brittisk mainstreamlitteratur men nästan aldrig i svensk. Jag älskar att ”You Had Me at Hello” utspelar sig i Manchester med allt vad det innebär av ett genomgående drag av bleakly Northern humor och – Morrisseyporr! – geografiska områden som jag känner igen från diverse Smithslåtar. Och vansinnigt roligt är det, alltså, och strösslat med hisnande popkulturella associationer som får mitt lilla anglonördhjärta att spinna och nicka ”så! Just så!” som om Mhairi McFarlane hade varit inne och rotat i mitt huvud. Här kommer två favoriter:

1. (När Rachel träffat Ben för första gången på åratal och berättar att hon fortfarande umgås jämt med några gamla universitetspolare.)

”That’s really nice,” Ben nods, yet I feel like it’s another example of my decade-long stasis, as if I sit around in a moth-eaten Miss Havisham graduation ballgown, listening to a crackly recording of Pulp’s ”Disco 2000”.

2. (Om tryggheten i att ha en långvarig partner man inte behöver förställa sig för, som köpt paketet – JAG KAN RELATERA, Babybelmage och allt.)

Part of the pact of long-term relationships is that they’re sometimes as much about the things you take out of your life as you put in. If it’s no longer a rollercoaster, more of a monorail, that means you avoid the lows as well as the highs. If your loved one barges into the bathroom and catches you bending over with a gut like an apron made of Babybel cheese, they don’t go off you, or expect you to slink about in a deep plunge this and Tanga that, waxed into the middle of next Wednesday. They’ve taken you on, bought the product. Singledom, a new relationship: you have to repackage your contents and sell them all over again, body and soul.

Som sagt, she had me at hello, Mhairi McFarlane, och jag noterar nöjt att hon är lika rolig på sitt Twitterkonto. Kolla här!

Dreamed I met a vagrant Mick Hucknall in games arcade in New York, he’d chewed his own hand off but refused to seek medical attention for it

— Mhairi McFarlane (@MhairiMcF) April 15, 2014

Också kul att det verkar vara en tredje bok på ingång (källa: ovan Twitterkonto, fast nu är jag så fast på Mick Hucknall och hans borttuggade hand att jag inte minns var i flödet jag hittade infon eller vad boken ska heta – något ”Casablanca”-aktigt, om jag inte minns helt fel?). Innan den kommer tänkte jag passa på att läsa ”Here’s Looking at You”. Är den lika bra som debuten, ni som läst?

Read Full Post »

Det stora engelska sommarläsningsinlägget!

Nu har jag försökt bringa någon sorts ordning i den engelskspråkiga delen av min planerade sommarläsning. På English Bookshop-bloggen, förstås. In med er och läs medan jag funderar vidare på de svenska böckerna.

Och på förekommen anledning: jag har inte slutat recensera, måste bara få upp flåset igen. Eventuellt hitta tid också. Snart samlar de ouppmärksammade böckerna ihop sig och attackerar mig i sömnen. It won’t be pretty.

Detta, däremot?

(Vet inte om det är Marilyns eller Christine Falkenlands fel att jag plötsligt dagdrömmer om att vara platinablond. Förmodligen en kombination.)

Read Full Post »