”The Secret Place” – Tana French

Varje nytt boksläpp av Tana French är värt att fira om ni frågar mig. Ända sedan den osannolikt täta och välskrivna debuten ”Into the Woods” har French profilerat sig som en av de allra starkaste rösterna inom den anglosaxiska spänningsgenren. Hon, Gillian Flynn, SJ Bolton och Alex Marwood – för att bara nämna några namn, det är verkligen en sorts boom som sköljt över oss med grymma, företrädelsevis kvinnliga engelskspråkiga deckarförfattare de senaste åren – har genom knivskarp psykologisk skärpa, trovärdiga personporträtt och en generös skopa gammalt hederligt litterärt mörker vitaliserat spänningsbegreppet.. och utvidgat det. I Dublin Murder Squad-serien, som nu nått bok nummer fem, uppvisar till exempel irländska French nytänkande genom att uppehålla sig vid samma arbetsplats vid Dublinpolisen men låta en ny karaktär träda fram i varje bok. Den karaktären har alltid dykt upp i tidigare böcker, om än oftast i en mer perifer roll, och det är alltid lika kul att spekulera i vem som blir nästa huvudperson. Den här gången fick jag rätt (och jag har en rätt bra idé om vem som blir berättare i bok nummer sex – hoppas i alla fall att min instinkt stämmer!).

”The Secret Place” utspelar sig på St Kilda’s, en internatskola för flickor i Dublin. En anrik, nästan provocerande vacker plats där eleverna skyddas av nunnor, låsta dörrar och nitisk administration. När en elev från den närliggande pojkskolan hittas död – mördad – på skolans område uppstår hysteri. Polis tillkallas, naturligtvis, men ett år senare är huvudutredaren, ambitiösa rookien Antoinette Conway, inte ett dugg närmare gåtans lösning. Så får Stephen Moran (som första gången dök upp i ”Faithful Place”) ett oväntat besök av Holly Mackey, dotter till Frank (känd från ”The Likeness” och ”Faithful Place” – ni ser, det är värt att läsa böckerna i rätt ordning trots att de på sätt och vis går att se som standalones!) och elev vid St Kilda’s. Hon har med sig en lapp som hon hittat på skolans ”Secret Place”, en gemensam anslagstavla där man kan sätta upp anonyma lappar för att lätta hjärtan och samveten. Texten: Jag vet vem som dödade honom. Bilden: föreställande Chris, den mördade pojken. Stephen, som väntat på sin chans att få in en fot på Dublin Murder Squad, får tack vare sin connection med Holly åka ut till skolan tillsammans med Conway. Enter: intrigerande tonårstjejer, lögner och halvsanningar, vänskapsband starkare än livet självt och nattsvarta hemligheter. Romanen berättas ömsom i nutid, och den delen av berättelsen utspelar sig konsekvent på skolan under 24 timmars intensiva förhör, och i tillbakablickar till året innan. Jag gillar verkligen greppet att låta huvudintrigen utspela sig i locked room-miljö, under en väldigt begränsad tidsperiod. Det uppmanar till hetsläsning, samtidigt som tillbakablickarna bär på en oerhört fin, bitterljuv kvalitet som påminner om den fantastiska inledningsscenen till ”Into the Woods”. Något av Megan Abbotts ”The Fever” finns också i skildringen av unga flickor på gränsen till att bli kvinnor, deras kompromisslösa vänskap och hur svårt det kan vara – är – att hitta sin plats, i mikrokosmos som är skolan, med Världen som tornar upp sig likt en ouppnåelig hägring i horisonten. Möjligen kan man ha problem med bristen på variation i intrig och plats, alternativt sakna den nakna desperationen i ”Broken Harbour” (fortfarande Frenchs vassaste om ni frågar mig – sättet som hon attackerar den ekonomiska krisen, familjelivet och livslögner ger mig fortfarande gåshud, såhär två år efter läsningen). Själv gillar jag dock hur St Kilda’s får bli berättelsens självklara universum, och samspelet mellan Moran och Conway vill man ju läsa mer om. Slutsats: French levererar ännu denna gång, även om ”Broken Harbour” och ”Faithful Place” känns aningen starkare.

Det enda negativa? Att jag nu med största sannolikhet måste vänta TVÅÅÅÅ ÅÅÅÅR på en ny Tana French. Seriöst, det är ett problem. Får googla stödgrupper, alternativt läsa om serien från början.

Hej Tana. Skriv lite snabbare? (Förlåt.)