Har av olika anledningar läst rekordlite i år. När jag säger ”rekordlite” – OBS, min att läsa-lista är dåligt uppdaterad – har jag ändå någonstans med i analysen att de kanske 70 böcker jag hunnit läsa objektivt sett är mer än vad de flesta läser på ett år. Jag vet ju det. Men! Nu var det inte böcker vi skulle prata om i detta inlägg faktiskt, utan musik. 2014 blev nämligen ett riktigt fint musikår för mig, med skivsläpp från älsklingar som Lana del Ray, Weeping Willows och First Aid Kit och intensivt umgänge med gamla musikaliska crushes och BFFs av olika slag. Den tid jag plötsligt lade ner på att icke-läsa ägnade jag understundom åt att lyssna på musik, och det har känts fint (och ganska mycket ”and there’s always music in the air”).
Mitt musikaliska 2014 i bilder (viss Lanatonvikt, men hey, jag är bara mänsklig trots allt):
ÅRETS…
… låt: ”Love Me Like I’m Not Made of Stone” – Lykke Li
… nya tearjerker: ”Too Late for Us” – Weeping Willows
… lite äldre tearjerker: ”Dirty Dancing” – Frida Hyvönen
… musikaliska TV-program: ”Jills veranda”. Country, värme och människoöden, och jag störde mig inte alls så mycket på Jill som jag trodde att jag skulle göra. Verkligen SÅ mycket bättre än ”Så mycket bättre”. Hoppas, hoppas att det blir en till säsong!
… cover: First Aid Kits version av R.E.M-låten ”Walk Unafraid” (som jag älskar i original) är faktiskt precis lika mäktig som jag hoppades. Nu måste jag läsa ”Wild” av Cheryl Strayed och se filmen med Reese Witherspoon i huvudrollen där låten är med och tydligen är allmänt gåshudsframkallande. Sådan kedja av brahet här!
… skiva: Måste ändå bli ”Ultraviolence” (Lana del Ray). För den utsökta melankolin och den tidlösa elegansen. Så nära litteratur musik kan komma 2014.
… konsert: Morrissey på Hovet i novembet. Ögonblicket då han spelade ”Asleep” för en publik så tyst och hänförd att vi kunde höra varandras snyftningar? I just can’t explain it, so I won’t even try to. Arcade Fire var fina på Gröna Lund i somras också.
… retro: Kunde verkligen inte lyssna nog på Fleetwood Mac.
… jullåt: Dött lopp mellan Lows ”Just Like Christmas” och The Pogues ”Fairytale of New York” i år igen.
… konstaterande: Spellistor på Spotify är det nya blandbandet. Tack och lov!
(Oroa er inte: separat inlägg om mina bästa böcker 2014 kommer också.)
Dark Places 
hurra för detta inlägg! kulturkonsumtion som kulturkonsumtion.Mr Cave, Mange, Lana et al. = Lovely!
av ngn anl har årets jullåt blivit 2000 miles för mig. tänker också på Moz:s varma ord om Chrissie i självbiografin
I applaud your enthusiasm! Fast fan, glömde ju Anthony i idolbildskavalkaden kom jag på nu.
Ja, det där med Chrissie var så fint! Gillar också 2000 Miles jättemycket.
Kul att läsa om ditt musikår! Jag hoppas att jag kan få ihop ett liknande inlägg. Fint med musikåret i bilder 🙂 jag har lyssnat klart mer på musik förra året och detta än vad jag gjort på väldigt länge. Känns otroligt härligt att ha kommit tillbaka det det …
Visst är det härligt? Jag var supernördig med musik som yngre men ett tag försvann det lite bakom litteraturen och popkulturen.