Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2015

Pga semester och utlandsresa har jag inte orkat lägga ut alla bilder från #bokhorafotoutmaning här på bloggen de senaste tio dagarna. Däremot har jag lagt ut en bild om dagen på Instagram. Det har varit väldigt roligt att få tänka till kring olika aspekter av böcker och läsning, dela med sig och – framför allt – se vad andra lagt ut för bilder. Tack Johanna K för ett superinitiativ!

Här kommer ett slags best of av de sista tio dagarnas bilder:

En överskattad bok

freedom

Månadens mest kontroversiella ämne? Jag såg en träffande formulering på någons Insta där användaren lagt upp en tom bild med motiveringen att det är som att bajsa på någons husdjur att tala om överskattade böcker. Jag förstår vad hen menade. Samtidigt tycker jag att det ligger i ordets natur – dvs ”överskattad” – att man sparkar uppåt. Och det är ju vår unika smak, våra älsklingar och irritationsmoment, som gör oss till läsare. En bok som jag tyckte var överskattad är Jonathan Franzens ”Freedom”. Älskade ”The Corrections” men fann denna lite för kyligt distanserad, lite för uppenbart ”duktig”. Som om Jonathan Franzen satt och skrockade över sin egen förträfflighet under skrivprocessen. Att jag i samma veva läste en del uttalanden från författaren om kvinnliga läsare och författare som inte direkt fick mig att jubla hjälpte inte. Alls. (Skrev ganska mycket om detta på Bokhora när det begav sig och fick både medhåll och mothugg. Väldigt intressant, detta, med heliga kor inom litteraturen. Jag blir lite automatiskt anti, särskilt om den heliga kon har en så genompretentiös hållning till sig själv och Litteraturen som Franzen ger utlopp för i varje intervju.) Jag har överlag väldigt lite tålamod för dryga män, särskilt när de skriver självgoda tegelstensromaner. Vägrar därför t ex läsa Knausgård fast jag säkerligen går miste om något. Men! Nu har det gått många år, vatten under broarna och allt det där, och jag är väldigt nyfiken på ”Purity” (utkommer i september). Jag vet ju att han kan, Franzen.

Förtjänar mer uppmärksamhet

Underskattad

Cornelia Read! Jag tycker faktiskt att det är ett mysterium att hennes böcker inte toppar försäljningslistorna. Mörkare, roligare och mer välskrivna thrillers får man leta efter och hennes litterära alter ego Madeline Dare är som en kriminallitteraturens Lorelai Gilmore. Bästa underhållningen. Längtar mig fördärvad efter del fem, som är på väg.

Ett bokminne

bokminne

Det var sommaren 1993, jag hade precis fått min första lön för mitt första sommarjobb och valde att lägga ett par hundra på Bokskotten, som den sommaren sålde Stephen King – de klassiska Legendakartonnagen som vi sjuttio-/åttiotalister fortfarande förknippar med läsglädje och ren terror – för 59 kr boken. Jag köpte ett helt gäng vill jag minnas, Christine, Talismanen, Jurkyrkogården, men det blev Staden som försvann som blev min första riktiga King. ”Riktiga” därför att jag redan som nioåring läst de inledande kapitlen av Cujo på min faster och farbrors lantställe. (Jag är fortfarande hundrädd.) Men nu var det alltså dags, och jag minns hur jag läste hela den varma sommarnatten och dagarna som följde. När jag tänker på läsglädje tänker jag på de där svarta billighetsupplagorna och hur något förändrades i mig de där sommarnätterna. Någonstans är det nog fortfarande den känslan jag vill åt i mitt läsande, 22 år efter.

En bok som fått mig att gråta

Gråtbok

De är ganska många, ity jag är en blödig typ och läser gärna melodramer, men de fiktiva karaktärer jag gråtit mest – och längst – över är Rasmus, Paul, Reine, Lars-Åke och de andra som inte fick leva sina liv. Behövde Resorb i flera dagar när sista sidan av ”Torka aldrig tårar”-trilogin var utläst. Där är jag långt ifrån ensam.

En tunn bok

tunnbok1

En tunn bok som stannar kvar länge: Ian McEwans ”On Chesil Beach”. Väldigt sorgligt psykosexuellt kammarspel om två nygifta innocents på smekmånad i 1960-talets England. Nej, det blir inte bättre för att man väntar. True love does not wait! Redan på 1880-talet skrev förresten Ola Hansson en novell på liknande tema. ”Sensitiva Amorosa”: där har ni ännu ett boktips av det (sidmässigt) tunnare slaget.

tunnbok2

Bonustips, dock ej för känsliga läsare: McEwans debutroman ”Cementträdgården” (1978). Incest och död mamma i cement. Otroligt obehagligt, men stilistiskt skickligt men en kvardröjande känsla av obehag. Man nästan känner den där kväljande sötaktiga lukten som berättarjaget Jack inte kan tvätta bort från sina fingrar.

Senaste bokinköpet

Senastebokköpet

”Finders Keepers”, uppföljaren till ”Mr Mercedes”. Är väldigt pepp, inte minst då den handlar om en läsare som blir besatt av en författare. Det temat, liksom skapandets villkor och identitet i stort, brukar ju bli bra i Stephen Kings händer.

Read Full Post »

tordyveln

… och jag kunde inte, som planerat, läsa om ”Tordyveln flyger i skymningen” på rätt dag pga glömde att packa ner den. Detta kommer att gräma mig. Mycket. Jag som till och med instruerade Rödvinsbokcirkeln att börja läsa på rätt dag och allt. Hur var det nu: those who can’t, teach…? Jaja, får väl läsa om någon sommar-Lang på rätt dag som plåster på såren. Och jag har ägnat förmiddagen åt att ömsom simma, ömsom läsa Kate Morton i poolen, så jag skulle inte säga att det är synd om mig. Inte på något sätt, faktiskt.

Men ändå, SOM det skaver!

På sin födelsedag den 27 juni fick alltså Jonas Berglund äntligen sin kassettbandspelare i sin hand. Han startade omedelbart sina undersökningar.

Och nu när vi ändå ältar litterära besvikelser som går att härleda till bristfälliga packningsrutiner: önskar även att jag hade haft sinnesnärvaro att ta med Emily Giffins ”The One & Only” som jag började läsa precis innan jag åkte. Jag är ju inte mycket för idrott generellt; däremot älskar jag att läsa om sporter. Gruppdynamiken, tävlingsinstinkterna, sveken,oh, the hope and glory of it all! Jag skulle våga påstå att sportskildringar, kanske i synnerhet i amerikanska romaner, borgar för bra litteratur. Case in point: Megan Abbotts ”Dare Me” (cheerleading), Tom Wolfes ”I am Charlotte Simmons” (en hel del basket), Dennis Lehanes ”The Given Day” (baseballscenen med Babe Ruth vid järnvägsspåren!!). Jag tänker mig att ”The One & Only”, som utspelar sig i en liten universitetsstad i Texas där väldigt mycket kretsar kring ortens fotbollslag, kan vara lite ”Friday Night Light”-trivsam sådär. Note to self: börja se ”Friday Night Lights” ordentligt.

Ja, det var väl ungefär vad jag hade på hjärtat just nu.

Read Full Post »

Om jag råkade lägga upp mitt försvunna inlägg som en ny sida istället för ett nytt inlägg…? Weeell. Jag säger inte att det hände mig, specifikt, men jag hörde talas om en kompis till en kompis som gjorde det en osedvanligt varm dag på Costa Brava. Tänkte att det kunde vara en sedelärande historia för WordPressbloggare med anlag för solsting. Stay cool, kids!

Och här är det, inlägget:

Jomen, tre utlästa böcker på fem semesterdagar är väl inte så illa pinkat? Eftersom jag vill tillbaka ut i skuggan av palmträdet och fortsätta läsa semesterbok nummer fyra, ”Mr Mercedes” av Stephen King (mycket bra så här långt), blir det tre osedvanligt korta omdömen.

yesplease”Yes Please” – Amy Poehler

Vad? Självbiografi/livsråd från en av vår tids roligaste.
Bra? Poehler är precis lika skarp och kul som man hade hoppats på. Uppskattade särskilt hennes sextips till män (”If you don’t eat pussy, keep walking”) och hennes Books on Divorces.
Mindre bra? Jag gillar sällan eller aldrig de delar av självbiografier som rör karriären, och detta är inget undantag. Det blir på tok för mycket insidersnack. Lite mindre behind-the-scenes på SNL och ”Parks and Rec” och lite mer tips i Elizabeth Wurtzelsk ”Radical Sanity”-anda hade varit bra. Och ärligt (jag hatar denna jämförelsesjuka som särskilt kvinnor får sig en ständig släng av, så FÖRLÅT, men detta måste sägas)? Jag tyckte nog att ”Bossypants” var bättre. Mer helgjuten, färre transportsträckor till briljansen som ju finns där. Också.

”Murder Bag” – Tony Parsons murderbag

Vad? Gamle lad lit/relationsromanmästaren (och punkskribenten) Parsons sadlar om som deckarförfattare i första delen om polisen Max Wolfe.
Bra? Det mesta, faktiskt. Det är blodigt, actionfyllt och mycket unputdownable med fin sidohistoria om Wolfes liv som ensamstående pappa till femåriga Scout (döpt efter ”Dödssynden”?). Parsons känns påläst och engagerad i sitt ämne och särskilt inslagen om penalism vid internatskolor är väldigt bra. Skildringen av Wolfes vardagsliv likaså – det märks att Parsons tagit med sin sin fingertoppskänsla för relationsskildringar med in i deckargenren. Jag kommer definitivt fortsätta att läsa.
Mindre bra? Inledningsscenen är kanske lite väl grov. Och möjligen blir det lite FÖR många lik under resans gång.

ondaboken”Onda boken” – Kaj Korkea-aho

Vad? Tänk Kjell Westö på H.P. Lovecraft, eller A.S. Byatts ”De besatta” i finlandssvensk akademisk miljö. Åbos universitetsvärld, novembermörker, skyhög självmordsfrekvens, rykten om en opublicerad modernist och hans våldsamma livsöde under 1920-talet. Stämmer det att den som läser hans dikter hamnar i helvetet…? Snart får lärare och elever vid Akademin ta reda på det själva.
Bra? Extremt bra och härligt skräckromantisk intrig med den onda boken inuti ”Onda boken” tycker jag och drar paralleller inte bara till ovan referenskällor utan även sättet som det alluderas till Robert Chambers ”The Yellow King” i första säsongen av ”True Detective”. Studenternas livsleda och osäkerhet är lyhört skildrat, skapar sekundärångest fast det tack och lov börjar bli rätt många år sedan jag själv jagade studiepoäng, raggade halvhjärtat och åt halvfabrikat.
Mindre bra? Alla dessa vita kränkta äldre och yngre kulturmän och sättet som de använder kvinnor som förlösare/räddare eller enkelbiljett till undergången! Eventuellt tänker jag att detta är medvetet…?

Read Full Post »

Det är 34 grader i skuggan där jag just nu befinner mig. Jag har väldigt låg tröskel när det gäller värme. Möjligen kan det förklara det faktum att det inlägg om min semesterläsning så här långt som jag VET att jag skrev i förmiddags nu är borta. Enda förklaringen jag kan hitta är att jag råkade flytta till papperskorgen när jag trodde att jag tryckte på ”publicera”. Fail, thy name is Helena! Ett lite skojigare alternativ är att inlägget försvann eftersom en av böckerna handlar om en ond bok, som sägs skicka läsarna direkt till helvetet. Jag skulle uppskatta ett 50/50-scenario här. Hur som: jag ska försöka återskapa det när temperaturen gått ner en aning, men fram tills dess tänkte jag läsa ”Mr Mercedes” i skuggan, kanske i sällskap av en kall öl. (Mmm, jag vet, it sucks being me.) Så, några minireccar om min semesterläsning så här långt kan jag alltså inte bjuda på idag. Däremot tänkte jag tipsa om att Peo Bengtsson gjort en intervju med mig på sin Books & Dreams-blogg, om litteratur – nutid, framtid, personligt, offentligt, lite så. Gå gärna in och läs den!

Read Full Post »

10253150_10152969167237634_136274116_n

Efter två jätteroliga gästspel om ”Laura Palmers hemliga dagbok”/Twin Peaks och ”Someday, Someday Maybe”/Gilmore Girls är det äntligen dags för mig att göra debut som fast redaktionsmedlem för litteraturpodden Ett eget rum, där Marcus Stenberg, Tuva Holmlander och numera alltså även yours truly diskuterar litteratur, feminism, popkultur och ganska mycket annat.”Ett eget rum – ett enda långt sidospår” är ett citat/förslag på tagline från nya avsnittet och inte alls långt från sanningen även om utgångspunkten alltid är, och kommer att vara, litteraturen. Väldigt, väldigt kul ska det bli! Till avsnitt 21 har Marcus och jag läst Charlotte Rogans roman ”Livbåten” och pratar om, bland mycket annat, vår eventuella brist på överlevnadsinstinkt, civilisationens tunna fernissa, min ”Lost”-fixering och skönheten i att Rogan döpt en karaktär efter ”The Secret History”-Henry. Och så passar Marcus på att begå karaktärsmord på ett nationalhelgon medan jag drabbas av (möjligen) poddens första nipslip och nojar över att getterna i Hillared ska se. Ja, ni hör ju, ni måste lyssna! Avsnittet finns att ladda ner på iTunes om ni inte redan prenumererar via RSS. Du kan även bege dig hit där alla 21 avsnitt finns samlade. Enjoy!

Read Full Post »

19. En snygg bok

11372201_488642967954119_1121065855_n

Illustrerad tidig 1900-talsutgåva – den andra svenska utgåvan någonsin – av Boccaccios ”Decamerone”. As pretty as they come, och dessutom ett morfarsarv. Jag älskar gamla böcker. Om jag hade råd skulle jag bli en samlare.

(Egentligen helt, eller i alla fall ganska, orelaterat, men vad sugen jag blev på att läsa om John Fowles ”The Collector” nu!)

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

18. Presentbok

11330652_386170051581800_1007925002_n

Liv Strömqvist, ”Kunskapens frukt”. Bra present att ge bort, till nästan alla. Kelloggs frukostflingor och häxprocesser har numera heeelt nya konnotationer för mig. Väldigt viktig och underhållande läsning!

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

Older Posts »