Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2015

11378378_860697997299292_1445599444_n

Planerad semesterläsning. Och ja, jag är lagd åt det optimistiska hållet. Helt klar är den inte, semesterläsningshögen: jag inväntar nysläppen från Lisa Jewell och Jane Green. Och kanske någon liten, liten bok till.

Jag har alltid älskat att planera min sommarläsning. Minns redan på den gamla (alltså, verkligen jätte-jättegamla: jag vägde under 70 kilo, bar Cheap Monday-jeans och tyckte att The Magic Numbers var det fräckaste som gick i ett par skor) Skunkdagbokstiden hur jag rusade mellan bibliotek och bokhandlar för att få till den där perfekta sommarblandningen man vill åt. Den sommaren (2006?) var Mary Roachs fantastiska ”Stiff: The Curious Lives of Human Cadavres” med i läshögen minns jag. Åh, få saker i livet gör mig så förhandsnostalgisk som sommarläsningsplaner! Hope does spring so ever eternal, och i det där vackra luftslottet som är våra sommarläsningsplaner får vi låtsas exakt hur mycket som helst. Och de böcker man faktiskt hinner läsa ur högen brukar faktiskt alltid vara bra, tack vare rigorös planering. I år är jag lite mer improviserad i min sommarläsning: lite (ganska mycket) nytt, en hel del Crimetime, lite hyllvärmare, några sista minuten-tillskott (är t ex väldigt pepp på ”The Undertaker’s Daughter” som har ”Six Feet Under”-vibbar enligt Marcus som tipsade mig om den). Och så naturligtvis: åtminstone ett par tre Langomläsningar! Lika obligatoriskt sommarinslag som jordgubbar med mjölk.

Mer sommarläsningsplanering på bloggen (detta är som sagt ett kärt ämne):

Sommarläsningsenkät (varsågoda att damma av om någon skulle känna för det!)
Vintage sommarläsningshög (hmm, ”Life After Life” har jag fortfarande inte läst…? Borde verkligen göra något åt det.)
Vintage sommarläsningsplaner på English Bookshop-bloggen
Sommaren då jag – the horror! – slutade läsa. Typ.
Ännu mer vintage sommarläsningsplanering (jo, jag ÄR verkligen Ronja i den bemärkelsen!)

Hur tänker ni kring sommarläsning*?

* Notera hur jag redan ändrat etymologin från ”semesterläsning” till ”sommarläsning” för att hinna klämma in så många av böckerna i högen som möjligt. Det är en regnig sommar vi har…! Det är en blåsig sommar vi har…!

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

11386409_102753226733784_1323645083_n

Vissa hävdar med bestämdhet att mat och läsning inte går ihop. I beg to differ! Oavsett om det handlar om en ensamlunch/-middag ute på restaurang eller en solomåltid hemma så tycker jag att en bok är det perfekta ätsällskapet. Jag vill gärna ha något lättsammare till maten. T ex passar Amy Poehler väldigt bra ihop med halloumiburgare. Eller tvärtom.

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

unnamed LookingHero

… than books, you know (but not much more). Alltså verkligen inte jättemycket mer alls, egentligen, om man ser till helgen jag precis lagt bakom mig som faktiskt var rätt bokig ändå. Den bjöd bland annat på MASSIV bokshopping (återkommer!), poddinspelning (watch this space!), ”Looking”-maraton (ni MÅSTE se om ni missat! Lika beroendeframkallande på det där djupt personliga sättet som ”This Life”, med något av den tonen fast i San Franciscos gaykvarter, idag, med fantastiskt ljus och dopaminstimulerande musikval. Sörjer redan att det bara blev två säsonger), mat, kattgos, prat, promenader, mys, Darlingomläsande. Kan man begära mer av livet så säg? Nu går jag enkom på koffein och viljestyrka, ity torsdag eftermiddag startar fyra veckors semester. Förmodligen den mest välförtjänta jag hittills upplevt i mitt liv. Och så är det väldigt mycket på gång med Crimetime-planerande, inläsning, moderatoridéer etc, etc – bland annat har jag fått det roliga uppdraget att sitta i juryn för Crimetime Specsavers Award, ett alldeles nytt svenskt deckarpris. Gå in och läs mer och rösta här.

1140x323_4_0

Ja, det är med andra ord ganska fullt upp i mitt liv. Fortfarande. Ergo: några till aldrig så lätt eftersläntrande bilder från #bokhorafotoutmaning där helgens teman var serieromaner och favoritplatsen för läsning:

wpid-img_20150613_085443.jpg

wpid-img_20150614_083952.jpg

PS: Stockholmsfilialen till min favoritbokhandel framför alla, English Bookshop, har flyttat från Gamla stan till nya, större lokaler på Södermannagatan! Titta förbi och handla lite vetja. Själv tänkte jag göra just det senare i veckan, kanske rentav på torsdag, som en ”tack gode gud att det är semester”-present till mig själv…

Read Full Post »

wpid-img_20150611_064336.jpg

wpid-img_20150612_064126.jpg

 

#bokhorafotoutmaning

(Medvetet sparsmakad pga har ett liv, åtminstone denna helg. Trevlig helg, alla!)

Read Full Post »

10. En bilderbok

11378617_1574009496197345_347661965_n

En bilderbok: ”Mörkerboken” av Hannele Mikaela Taivassalo och Lena Frölander-Ulf. Vacker, poetisk, suggestiv och lagom läskig för små mörkervurmare. Har läst många gånger för mina barn som nu börjar gå in i kapitelbokseran. En annan bilderbok jag aldrig tröttnar på är ”Draken med de röda ögonen” av Astrid Lindgren, med ljuvliga illustrationer av Ilon Wikland och ett så omfattande vemod att jag grinar varenda gång. Finns så många fina bilderböcker.

tumblr_m3yy9ngBD91qlcavmo1_500

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

11351029_368858059980963_1978813760_n

I like coffee exceedingly… precis som H.P. Lovecraft. Om jag dricker något medan jag läser är det i nio fall av tio kaffe. Ibland, om läsningen sker på kvällen i exempelvis ett badkar, kan jag ta ett glas vin istället. (Muggen är från Science Fiction-bokhandeln.)

Bokglam-Heléne undrade på Insta hur jag gör när jag dricker vin och läser i badet för att undvika vinspill och blöt bok. En bra fråga för praktiskt sinnade wine lovers inom #boblmaf! Jag hade tidigare ett särskilt bord jag hängde över badkarskanterna och placerade vinglaset (och i vissa fall boken) på, men tyckte inte det var så bra som man kan tro, faktiskt. Numera är jag väldigt yolo och ställer helt sonika vinglaset på badkarskanten, när jag inte håller det i ena handen och boken i andra (funkar med svensk pocket och engelska trade paperbacks, svårare att få till med inbundna böcker). Än så länge har det gått bra, men jag tänker ganska ofta på en scen i Linda Leopolds oerhört läsvärda reportagebok ”Faghag” där Berlins mesta faghag drabbas av skärsår i skinkorna efter att ha druckit martinis i badet. Eventuellt har tanken slagit mig att detta skulle kunna hända mig… Borde nog börja googla badkarsprylar…

1977414_10152402393331834_1818741027_n

Så här kan det se ut när jag bestämmer mig för att vara wild and crazy. Vissa hoppar fallskärm och kör MC, andra ställer vinglas på badkarskanten under lässessioner. Lika badass oavsett, va?

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

jag-ar-tyvarr-dod-och-kan-inte-komma-till-skolan-idagEn till stackars obebloggad. Den här gillade jag också mycket och hade nog gärna läst som tonåring. Ett faktum är att jag knappt läste någon YA alls som tonåring, jag gick direkt från Maria Gripe och Läslusen till Stephen King och Donna Tartt utan att ens stanna vid ungdomshyllan. Inbillar mig dels att det är ganska vanligt för min generation (sena 70-talister/tidiga 80-talister), dels att utbudet av YA inte var lika bra som nu? Jag är hur som helst väldigt glad över att det finns så mycket bra och angeläget som skrivs nu. Som känns minst lika angeläget för 35-åringar som 15-åringar.

Mycket har skrivits redan om ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag” (älskar titeln!), men jag rekommenderar t ex Johanna L.s rec för er som vill ha lite mer bakgrund, intrig etc. Ser att Sara Ohlsson bidragit till antologin ”Het”, en erotisk samling om ung lust, och tänker att det måste vara en match made in heaven. Hon skriver väldigt bra om det, nämligen, utan komplex och moralpinnar. Och om hur svårt det kan vara när kroppen säger en sak och klasskompisarna en annan. Återigen: ”I’m so glad to grow older…”, men jag gillar att läsa om yngre människors vardag när det är så här lyhört gestaltat. En till debutant att hålla koll på! ”Jag är tyvärr död…” utkom på Gilla förlag redan 2011, så jag är sååå inte först på bollen här. Men jag återupptäckte den i samband med mest kaotiska flyttkaoset och fann att det var precis vad jag behövde den kvällen.

Read Full Post »

SÅ mycket nu. Jag har sagt det lite nu och då under de senaste fyra åren, men tro mig, det har aldrig varit så mycket som nu. Jobb, extrajobb, barn, vänner, hemma, borta, offentligt, semi-offentligt, privat. Bara bra saker ska jag skynda mig att tillägga, men det finns många förklaringar till att det inte blivit några recensioner här på ett bra tag nu. Bokhoras fotoutmaning är verkligen en skänk från ovan, för det är kul att ha en återkoppling till min läsande sida varje dag även om det bara blir en bild och ett par rader.

Hur som helst så ögnade jag igenom bloggen och upptäckte, föga förvånande med tanke på the state that I am in, att jag glömt att skriva om böcker jag relativt nyligen läst ut. ”The Girls from Corona del Mar” har jag visserligen lightbloggat lite innan, när jag började läsa den istället för den alltför gruvliga Minette Walters-boken. Nu förstår jag att ni alla legat sömnlösa och tänkt ”hur gick det nu, läste Helena ut boken? Höll den hela vägen?”.

9780099591788_200_the-girls-from-corona-del-mar_haftadSvar: Ja, och ja. Rufi Thorpes debut börjar starkt, i nittiotalets södra Kalifornien, med jasmindoft och ständigt solljus. Där försöker en flicka förmå en annan flicka att krossa hennes tå. Hon har gjort abort och vill inte säga något till gympaläraren, men känner att hon behöver en anledning för sitt icke-deltagande. Flickan som gjort abort heter Mia, hennes godhjärtade bästis (som vägrar göra illa Mia, det slutar med att hon själv gör våld på sin tå) Lorrie-Ann. Där och då är dynamiken mellan de livslånga bästa vännerna glasklar, även om den aldrig uttalas (det där med outtalade förväntningar som kommer med underförstådd gruppdynamik är sååå intressant!). Lorrie-Ann är den goda, gyllene, hon med den perfekta framtiden. Mia, med en alkoholiserad morsa och ett svart hjärta (enligt hennes egen utsago), är dömd att stå i skuggan. Sedan drabbas Lorrie-Ann av slag på slag som obönhörligt knuffar henne i en helt annan riktning än den alla väntat. Hennes otur är så omfattande, så tragisk att det känns som ett Dr Phil-avsnitt, om än i mörkt litterär skrud. Om jag ska ha någon invändning mot en roman jag njöt av i stora drag så är det väl just detta: hur mycket otur kan en person ha, egentligen? Å andra sidan vet jag från verkliga livet att det inte funkar så. En enda person kan drabbas av hur många tragedier och orättvisor som helst, medan andra går igenom livet till synes invirade i bomull. Så jo, jag köper Lorrie-Anns ständiga otur, om än inte helt reservationslöst.

Många år senare är Lorrie-Ann kvar i Corona del Mar medan Mia tagit examen från ett ivy league-universitet och forskar om klassisk diktning i Istanbul. Hon tänker ofta på Lorrie-Ann, men har inte hört från henne på flera år när Lorrie-Ann plötsligt ringer från en telefonautomat på marknaden i Istanbul. Hon är barfota och vilse, och kan Mia komma och möta henne? Mia kommer, och får reda på vad som hänt sedan sist.

Det jag älskade med ”The Girls from Corona del Mar”, förutom det skimrande språket och den underliggande svärtan, är hur kompromisslös den är i skildringen av unga kvinnors vänskap. Hur det inte alltför sällan också finns ett mått av skadeglädje, eller åtminstone sjukligt jämförande, i den vänskapen, särskilt när den tar över ALLT. Vad som händer när den dynamiken omkullkastas och underdogen plötsligt, utan att någon vet hur det gått till, är top dog. Jag kände igen mycket från min tonårstid och, skämdes, och började nynna ”I’m so glad to grow older, to move away from those awful times”. Jag tror att det är väldigt lätt att fastna i en viss jämförande dynamik när man varit vänner sedan de tidiga tonåren (eller ännu tidigare), för jag märker inte alls av det i vänskapsrelationer med andra kvinnor som jag inlett i vuxen ålder. Kanske därför att urvalet är större då; de där omaka men oerhört intensiva vänskapsförhållandena man kunde ha som riktigt ung har åtminstone inte jag upprepat i vuxen ålder. Kanske därför att det tog för mycket på krafterna att vara en Mia, eller en Lorrie-Ann, eller lite av båda beroende på vem man frågar. Denna jämförelsesjuka är naturligtvis en direkt konsekvens av ett samhälle som inte kan låta bli att jämföra kvinnor. Se bara på Caitlyn Jenner, som ända sedan Vanity Fair-bilderna fått sitt utseende recenserat och jämfört med sin exfru, för två kvinnor måste jämföras med varandras utseendemässigt, det är tydligen en naturlag. Det är precis som Feministbiblioteket skriver när hon tipsar om Jon Stewarts analys av mediabevakningen kring Jenner (jag har satt ”amerikansk” inom parantes eftersom detta tyvärr är en global åkomma som inte verkar ha några som helst avsikter att klinga av, snarare tvärtom, det är värre än någonsin och VAD FAN ska vi göra åt det, systrar och bröder?):

Så välkommen som kvinna Caitlyn Jenner! En [amerikansk] kvinna blir bedömd för sitt utseende, har ett bäst-före-datum och antas vara retuscherad om hon är för snygg. Som sagt, välkommen.

Liten utvikning där, men en viktig sådan tycker jag. Och viktigt är också att understryka exakt hur mycket jag tyckte om den här boken. Det är välskrivet, vackert och Kalifornien-bitterljuvt på samma sätt som en Janet Fitch-roman eller en Lana del Ray-sång där jasminblommorna doftar extra starkt när Santa Aña-vindarna blåser, även genom det halvöppna fönstret in till sunklägenheten som sångens huvudperson aldrig kunnat lämna. Egentligen är det bara inledningsvis och via tillbakablickar som romanen utspelar sig i kuststaden Corona del Mar. Ändå är det så uppenbart en Kalifornienskildring, vilket också märks i valet att skriva in platsen i romantiteln. Kommer vi någonsin ifrån vår bakgrund? Mia är intressant som berättarjag eftersom hon är allt annat än sympatisk men ändå blir just det. Hennes hjärta är inte alls så svart som hon säger att det är, och Lorrie-Ann är inte den gyllene flicka som hennes avundsjuka tonårsbästis alltid målat upp. Komplext, gripande och ack så snyggt. Gillade du Janet Fitchs ”Paint It Black” eller Joy Nicholsons ”Klanerna i Palos Verdes” – LÄS. Jag är extra imponerad över att detta är en debutroman och lägger namnet Rufi Thorpe på minnet.

De andra obloggade böckerna? Jag återkommer.

Read Full Post »

11357720_1404543919874029_1667118937_n

Jag sorterar mina bokhyllor huvudsakligen efter genre, författarnamn och utgivningsår. Har dock blivit betydligt mindre rigid i takt med att böckerna blir allt fler. Här ser ni en liten del av min fantastikhylla, som numera pga trångboddhet/bokoholism/lathet även rymmer lite thrillers. Tyckte Smithsvinylen passade bra ovanpå, så nu är jag i färd med att placera några av mina musikbiografier (företrädesvis britpop) bredvid. Upptäckte nu under flytten att jag uppskattar en strukturerad grund som sedan ger utrymme för oväntade möten.

#bokhorafotoutmaning

(Jag kommer att lägga upp fler bilder och inlägg om mitt ”nya” bibliotek framöver, så håll utkik!)

Read Full Post »

11380246_1597691037181080_1768735857_n

Pga mångårigt bokshoppingmissbruk har jag hela hyllsektioner med böcker som jag planerar att läsa snart. Den bok som ligger bäst till att faktiskt bli läst ca nu är Charlotte Rogans ”Livbåten”, som jag ska podda om med Marcus nästa helg. Borde därför läsa den. Kanske redan idag!

#bokhorafotoutmaning

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »