Posted in Bokhandlar, Bokshopping, Skräck on juli 31, 2015| Leave a Comment »
I couldn’t help but wonder: är ”Helena poserar framför skräckhyllan i utländska bokhandlar” för 2015 vad ”Helena poserar med efterlängtade boksläpp” var för 2012-2013?
Det verkar onekligen så. Hoppas hinna med några till innan året är slut!
(Fotokredd: Marcus Stenberg.)
Posted in Älsklingar, Övernaturligt, Bok blir film on juli 30, 2015| 4 Comments »
Detta gjorde mig glad (via Stephen Kings FB):
Stephen King besöker inspelningen av ”11/22/63”. JJ Abrams regisserar och James Franco spelar huvudrollen som Jake. Jag tror att detta kan bli riktigt, riktigt bra. En av de Kingfilmatiseringar man VILL minnas.
Ni minns väl min ”11/22/63”-feber när det begav sig i Annie Wilkes-land för – gud ändå! – fyra höstar sedan?
Posted in TV-serier on juli 29, 2015| 4 Comments »
Sommaren 2015 är verkligen Stora Seriesommaren för mig (nej, jag tänker INTE klaga på vädret). Sedan jag flyttade och skaffade HBO har jag slukat serier: de två sista säsongerna av ”Girls”, ”Looking” (GE MIG EN TILL SÄSONG), ”Californication”, ”The Real L Word” och nu ”The Affair”. Bara ”The Affair” nu, faktiskt: frukost, middag, läggdags. Jag är besatt.
Att jag skulle gilla ”The Affair” var en lågoddsare: jag menar, Montauk, familjedrama, hemligheter, lögner… och så har något hänt, men vad? Väldigt Dark Places-kompatibelt allt detta. Men det som verkligen får mig att försumma min läsning och istället klämma ännu ett avsnitt är berättartekniken. Det sägs ju då och då att TV-serien är den nya romanen, ett påstående som jag ofta tycker används lite för slentrianmässigt (romanen är alltid den nya romanen, ändå). När jag ser ”The Affair”, som känns mer litterär än många romaner jag läst i år, är jag plötsligt (kanske) benägen att hålla med. Det är sååå snyggt narrativ! Litterär thriller deluxe. Som jag twittrade häromdagen:
Gillar verkligen berättartekniken i The Affair. Hur det djupt subjektiva i minnen, tolkningar av situationer gestaltas.
— Helena Dahlgren (@helenadahlgren) July 27, 2015
Denna berättartekniska dualitet/ambivalens tar sig olika uttryck. Dels i smådetaljer (kanske allra mest fascinerande, för jag tänker att det säger så mycket om personerna). Hur syltburkarna kostar tolv dollar i hans minne, och sedan trettio i hennes. Men också större saker, sådant som jag tänker mig utspelar sig vid den tunna, ofta osynliga linjen mellan självbild och självbedrägeri, lögn och önskan, minne och efterkonstruktion. Vem som kysser vem, vem som ber den andre att sluta, vem som är i kontroll. Men har jag verkligen läst en roman som använder sig av samma berättarteknik som ”The Affair”? Där samma skeende skildras på två avvikande sätt, marinerat genom två olika medvetanden, två agendor? Jag vet faktiskt inte, men har tänkt på det sedan jag fick frågan på mitt Instagramkonto häromdagen då tips på böcker med liknande känsla som ”The Affair” efterlystes. ”Gone Girl” passar ju helt klart in i den här kategorin, och jag tänker mig även att en Douglas Kennedy på topphumör tangerar något av detta (han behärskar iaf östkustsporren, oväntade vändningar och förbjuden kärlek till perfektion). Det blev Kennedy jag spontant tipsade om, även om det inte känns helt klockrent så får man ju ändå en liknande miljö och känsla. Kanske kan E. Lockharts ”We Were Liars” passa in här också..? Jag vet i alla fall att jag också vill läsa böcker som ger samma känsla som ”The Affair”, så om ni har tips, säg till! Nyckelord: sommar, östkust, bedrägeri, svek, otrohet, opålitliga berättare. These are a few of my favourite (literary) things! Mmm.
Posted in Efterlängtade boksläpp, Thriller on juli 27, 2015| 4 Comments »
I den bästa av världar borde alla få sms från sin personliga bokhandlare så fort en ny intressant bok av ens favoritförfattare kommit ut. Jag är redan där. Nu idag, mitt uppe i febrilt Crimetime-förberedande och tillbaka-till-jobbet-trötthet, dök en bild på en ny Cathi Unsworth upp från min personliga bokhandlare (vi kan kalla honom Jan). Jag tyckte hemskt mycket om ”Weirdo”, så mycket att jag omedelbart efter läsning bunkrade upp med allt Unsworth – som jag tänker mig lite som en brittisk Elizabeth Hand, om man ser till mörkret, punkigheten och oräddheten att kasta sig in i nya genrer och eror– hunnit skriva. Hade dock ingen koll på att hon skrivit en ny roman, men se, det behöver jag inte ha koll på när jag har en personlig bokhandlare som mmsar mig den infon.
I denna bästa av världar som jag råkar leva i räckte det med att svara ”Åh! Skicka!” för att lägga min beställning. Och så vips har jag ännu en roman att se fram emot. Det är lite så jag jobbar. ”Without the Moon” är något så Dark Places-kompatibelt som en blodig seriemördarskildring – tydligen baserad på verkliga händelser – i blitzens London och det låter ju alldeles oemotståndligt i den här blurben:
Prostitutes, psychopaths, detectives, villains and psychics move through its corridors, glimpsing heaven and hell in an atmosphere that is so charged it can almost be touched.
Återkommer med recension när jag läst!
Posted in Deckare, Event, Thriller on juli 22, 2015| 18 Comments »
Om drygt tre veckor åker jag till Visby för att medverka som moderator på Crimetime Gotland! Är peppad, spänd, nervös, glad, fangirlig och peppad (sa jag det…?) i en salig blandning. Här kommer en genomgång av de programpunkter där jag medverkar, OBS att tider och plats kan komma att förändras en aning. Hela festivalprogrammet hittar ni här.
TORSDAG 13 AUGUSTI (INVIGNINGSDAGEN)
Kl 17.00–17.30 Almedalsbiblioteket
My story. ”Känsligare läsare varnas” skrev DNs Lotta Olsson om Alex Marwoods Granne med döden. Bakom pseudonymen Marwood döljer sig den brittiska journalisten och författaren Serena Mackesy. Möt henne i en personlig intervju. I samtal med Helena Dahlgren (på engelska).
FREDAG 14 AUGUSTI
Kl 10.30–11.00 Donners Eventhall
Horror! Alex Marwood och Lars Kepler i ett samtal om skräck och våld i den moderna thrillern. I samtal med Helena Dahlgren (på engelska).
Kl 11.45–12.25 Wisby Strand
Bloody British. Denise Mina och Belinda Bauer om hur de har förnyat den brittiska deckartraditionen. I samtal med Helena Dahlgren (på engelska).
Kl 12.30–13.15 Wisby Strand
Seriemördare. Tony Parsons, Christoffer Carlsson och Lars Kepler om varför seriemördare lockar såväl författare som läsare. I samtal med Helena Dahlgren (på engelska).
Kl 14.00–14.30 Donners Eventhall
Duellen: Thriller vs deckare. Författarna och vännerna Christoffer Carlsson och Thomas Engström tar stilgrepp på varandra. I samtal med Helena Dahlgren.
LÖRDAG 15 AUGUSTI
Kl 10.30–11.10 Almedalsbiblioteket.
Topp 100. DN:s deckarexpert Lotta Olsson om listan över världens bästa deckare. I samtal med Helena Dahlgren.
Kl 12.00–13.45 Folkets bio (insläpp från 11.30)
Maria Lang-thrillern ”Mördaren ljuger inte ensam”. Inleds med ett samtal om Maria Lang, pusseldeckarens mästarinna, med författaren och bloggaren Helena Dahlgren och Ann-Marie Skarp, som tidigare var Langs förläggare.
Kl 14.30–15.00 Trädgårdsscenen, Clarion Hotel Wisby
På liv och död. Hyllade författaren Christoffer Carlsson om framgångsresan och böckerna som format hans författarskap. I samtal med Helena Dahlgren.
Kl 15.00–15.30
Trädgårdsscenen, Clarion Hotel Wisby
My story. Denise Mina. Möt den hyllade brittiska deckarstjärnan i en stor intervju. I samtal med Helena Dahlgren (på engelska).
SÖNDAG 16 AUGUSTI
Kl 10.05 (ca) Clarion Hotel Wisby
Nya stjärnor. Roger Hobbs och Christoffer Carlsson i ett samtal om de nya krim- och thrillertrenderna och att kallas för underbarn på deckarscenen. I samtal med Helena Dahlgren (på engelska).
Best of Crimetime med Denise Mina (och yours truly, som direkt efter åker till flygplatsen i taxi med min gamla deckaridol, förmodligen trött in i märgen, antagligen hes men glad och krimnördig som få).
Hoppas att vi ses på Gotland i augusti!
Posted in Läsning on juli 19, 2015| Leave a Comment »
På tal om förmiddagens rec där bland annat Weiner nämns: ni har väl sett att det blir en ny roman av Jennifer Weiner i år igen? ”Who Do You Love” släpps den 11 augusti och beskrivs som ”A sweeping, warmhearted, and intimate tale”. Gud så många av mina underhållningsfavvisar som blurbas som just ”sweeping”. Fast det är just det där storvulna, episka jag vill åt ju.
För övrigt skulle jag bli mycket förvånad om inte karaktären Rachel Blums namn är en nick till Weiners gamla idol Judy Blume. Jag började läsa Blumes nya roman ”In the Unlikely Event” på planet hem från London. Kanske inte det bästa valet då den visade sig handla om flygkrascher… Jag och lästajmingen, alltså (när jag tog färjan till Helsingfors och Breakfast Bookclubs bokresa hade jag PRECIS läst ut råmanuset till Mats Strandbergs kommande skräckis ”Färjan”…). Ska plocka upp den igen när jag inte planerar att flyga på ett tag.
Posted in Chicklit, Recensioner, Romaner on juli 19, 2015| Leave a Comment »
Få författarskap signalerar sommar och ledighet som Jane Green. Därför är det symptomatiskt att en flygvärdinna på British Airways kommenterade ”Åh, är det hennes nya? Jag älskar hennes böcker, the perfect holiday read!” när jag satt och läste Greens alldeles nyutkomna ”Summer Secrets” på en flygning till London häromveckan, en miniflaska sauvignon blanc bredvid. Egentligen är det där med vinflaskan djupt ironiskt med tanke på romanens ämne, för ”Summer Secrets” är en släkting till Ann Learys ”The Good House” eller Jennifer Weiners ”All Fall Down” (skildringar av kvinnligt missbruk är uppenbarligen min semesterläsning of choice: här har ni dubbelrecension från förra sommaren om de två böckerna). Det handlar om Cat, som under 90-talets slut festade nätterna igenom i London tills ett svek – en direkt konsekvens av hennes drickande – fick henne att inse att hon hade problem. Klipp till nutid, en nykter Cat som äntligen känner sig beredd att åka tillbaka till Nantucket, där allt gick så snett för många somrar sedan. Hon hoppas på att få förlåtelse och avslut, men är tiden mogen? Är Cat mogen?
Att skriva lätt om det svåra är en konst som få behärskar, men jag tycker att många av de stora namnen i den anglosaxiska underhållningsgenren är bra på det. Marian Keyes, som själv har erfarenhet av depression och alkoholism och som, inte helt förvånande, blurbar ”Summer Secrets”, är en. Jennifer Weiner och Lisa Jewell två till. Ställd bredvid dessa har Jane Green alltid känts lite lättviktig: jag har visst jämfört hennes böcker med mitt favoritgodis skumbananer. Ljuvligt sött och lättsmält, men eftersmaken blir för sötsliskigt kvalmig och ingenting stannar kvar. Främst har jag läst Green för hennes fantastiska New England-skildringar. Miljöerna, husen, inredningen, kläderna, alltsammans är som en beroendeframkallande livsstilskatalog över östkustsleverne modell övre medelklass. Även här levererar Green naturligtvis New England-porr deluxe, men tonfallet är allvarligare, svärtan mer påtaglig när hon tar sig an skammen i kvinnlig alkoholism. För visst döms kvinnor hårdare när de hamnar i missbruk – här tänker jag bland annat på ”Amy”, Asif Kapadias hjärtekrossande dokumentär om Amy Winehouse som jag såg i London, där hon äntligen får vara den storslagna sångerska hon alltid var men där pressens och omvärldens skadeglada ögon hela tiden anas som ett mörkt ackord. She’s lost control again (hellre hon än vi). Manligt missbruk glorifieras, kopplas ihop med en allmän genikult, ett coolt normbrytande, kan till och med ses som lite underhållande (lex Keith Richards). En kvinna som ramlar omkull, får minnesluckor, super killarna under bordet, vaknar upp i främmande sängar, somnar ifrån sina barn? Folk håller sig för skratt, minst sagt. Och är inte sena att peka finger, skuldbelägga, äcklas. Det är naturligtvis helt åt helvete.
Samtidigt tycker jag mig se, i takt med att kvinnotillvänd mainstreamlitteratur blir allt mer benägna att tackla ämnet, en ökad öppenhet. Kanske blir ”Summer Secrets” en del av det. Och i väntan på facit har vi som uppskattar vår sommarläsning med en stor skopa mörker en ny bok att ta oss an.
PS: Det blev inget vin alls på vägen hem, faktiskt. Inget efter det heller. Även vi som inte delar Cats historia kan ibland behöva ifrågasätta alkoholnormen och vad den gör med vår självbild och hälsa. Men när jag träffar #boblmaf i början av augusti, då skulle jag tippa på att jag är sugen på ett glas vin igen. DS.
Posted in Bloggen on juli 15, 2015| 2 Comments »
… och näst Captain Trips är det värsta av allt att bli sjuk ens sista semestervecka. Det blir inte mycket gjort här nu – däremot sover jag tillräckligt mycket för att imponera på mina tålmodiga ungar – men när jag mår bättre ska jag blogga om min litterära Englandsresa, läsplaner, Crimetime-preppande och annat kul. Stay tuned!
Posted in Recensioner, Skräck, Spökhistorier on juli 3, 2015| 7 Comments »
Every day, the damp found a different course, bubbled in new patterns like fungus, emitted new smells, taunted her with fresh oozings, and the stairs and the landing were careless in their resentment, their aches and shadows and contractions of air.
När familjen Crale tar över farmor Evangelines hus, med planer att slå ut väggen till grannhuset de köpt, i pittoreska Crowsley Beck strax norr om London ter sig alltsammans oerhört idylliskt till att börja med. Kanske rentav lite för bra för att vara sant…? Byn är så genombrittiskt gemytlig att filmbolagen står i kö för att spela in där och Rowena, mamman i familjen, ser framför sig hur hennes barn ska springa på de gröna gräsmattorna och frodas i skolan som sägs vara ovanligt bra. De har till och med hittat en särskild skola för familjens udda fågel, Evangeline den yngre, Eva kallad, som kanske inte direkt är förståndshandikappad, men udda, not quite there i sina viktorianska kläder hon ärvt från farmor och med låtsasvännen Freddie. Men snart visar sig huset – och kanske rentav byn – vilja annat. Renoveringen går dåligt, fukt dryper ner över tapeterna, väggarna skriker och håller emot och allt oftare känner Rowena doften av farmor Evangelines parfym i huset. Snart försvinner Eva, och senare ännu ett av de fem barnen. Det är 1963, och swinging London är fjärran från bylivet där allt observeras, som om hela Crowsley Beck vore ett dockhus. Rowena går omkring i det knarrande, viskande, fuktskadade huset och oroar sig för sina barn samtidigt som attraktionen till grannen Gregory växer sig allt starkare. Varför tycks huset motsätta sig renovering? Och vem är den gamla viktorianska damen som Rowena anar i spegeln…?
”Touched”, en av tre nyskrivna kortromaner som Hammer gav ut 2014, är en perfekt gotisk spökhistoria, som gjord för att läsas i ett sträck. Jag tänker på gamla viktorianska arketyper som the madwoman in the addict och Dickens Miss Havisham, liksom Charlotte Perkins Gilmans novell ”The Yellow Wallpaper” och filmen ”Village of the Damned”. I efterordet – som inte bör missas – berättar Joanna Briscoe att hon tillbringade sina första fyra levnadsår i byn där man 1960 spelade in just ”Village of the Damned”. När hon blev tillfrågad att skriva en kortare roman för Hammer började hon omedelbart tänka på sin tidiga barndoms by, som hon ännu hade minnen av, och hur hon skulle kunna befolka den med klassiska motiv inom spökhistorien. Det märks att Briscoe är väl inläst på den gotiska spökhistorien, och med Rowena, en slutkörd, frustrerad fembarnsmor med babykilon, ett ensamt hjärta och dåligt samvete, som huvudperson blir blandningen av klassisk haunted house-historia, klaustrobisk bythriller och erotisk bladvändare perfekt. Det är också väldigt smart att tidsmässigt placera romanen i en era där nytt och gammalt kolliderar. Språket är sinnligt och suggestivt, växlingarna mellan Rowenas känsloliv och det trilskande huset väl utförda. Dessutom har romanen ett sympatiskt budskap: kanske är det inte de ”konstiga” som är konstiga. Kanske är verklig ondska den som existerar bland de levande, inte i ekon efter de döda. Jag kom inte riktigt överens med Briscoes debut ”Ligg hos mig”, vill jag minnas, men nu är allt förlåtet och jag undrar om inte åtminstone en del av mina reservationer där hade med översättningen att göra.
Detta är måsteläsning för alla som älskar Susan Hills spökhistorier och ännu en vinnare från Hammer Books, som de senaste åren gått från klarhet till klarhet med romansläpp från Jeanette Winterson, Helen Dunmore, Sophie Hannah och våra – mina – egna stoltheter Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren i engelsk språkdräkt. Det är väl egentligen bara Minette Walters Hammerbidrag som jag fann för gruvligt, vilket på sätt och vis kan ses som en komplimang…
Nu hoppas jag på fler litterära spökhistorier i sträckläsningsformat från Hammer. Under tiden tänkte jag testa DBC ”Vernon God Little” Pierres bidrag ”Breakfast with the Borgias” och Julie Myersons ”The Quickening” som jag visst har i bokhyllan men inte ännu har läst, och be en liten bön till gotikgudarna att Hammer har vett att fråga Elizabeth Hand, Carol Goodman, Alex Marwood och Sarah Waters mfl att bidra med nyskrivna kortromaner framöver. Och så efterlyser jag ett liknande initiativ av svenska förlag. Här har ni en frivillig författare…!
Posted in Anglofili, Recensioner, Romaner on juli 3, 2015| 4 Comments »
Detta borde jag ha lärt mig efter trettiofem levnadsår: när jag åker på semester till en plats där det finns böcker behöver jag knappt ta med mig några egna. Detta gäller i synnerhet när resan går till mina föräldrars hus i norra Spanien, där bokhyllorna bjuder på allt från Ian McEwan och Richard Ford (pappas) till gamla Maria Lang och Stephen King (mina) och anglofila mysromaner och svenska deckare (mammas). Följaktligen blev jag inte direkt förvånad när jag i slutet av förra veckan började lyfta blicken från min egen nätta packning om, säg, ett tiotal böcker till det befintliga biblioteket. När jag hittade Kate Mortons ”En bevarad hemlighet” insåg jag något smått otroligt: jag hade inte läst den. Nope, för visserligen står ”The Secret Keeper” hemma i bokhyllan, men fastän den utkom för flera år sedan har det av oklar anledning inte blivit av att jag läst den. Jag, Helena*, som brukar kasta mig över Mortons nya romaner och t om förespråkade en internationell ”Kate Morton släpper ny roman”-dag som fortfarande blurbas på Forums pocketutgåvor av Mortons böcker!
(* = Om det är något jag har lite svårt för i Mortons romaner så är det den stilistiska vanan ovanan att stup i kvarten skriva ”Hon, Laurel”/”Hon, Dorothy”. Show, don’t tell. Men det är faktiskt bara en parentes.)
Ja, så tokigt det kan bli, hörni. Nu har jag hur som helst läst, och är väldigt nöjd med det. Detta är en klassisk Kate Morton: familjehemligheter i dåtid och nutid, bombnätter under blitzens London och värmeloja dagar på brittiska landsbygden. Förutom det sedvanligt försonande/katharsiska slutet bjuder även ”En välbevarad hemlighet” på en riktigt snygg vändning. Perfekt solstolsläsning – eller, i mitt fall, poolkantsläsning – i väntan på Mortons kommande roman med den redan konstaterat underbara titeln ”The Lake House”. Den tänker jag INTE låta stå oläst i bokhyllan i flera år, så mycket vågar jag lova.
På tal om perfekta förutsättningar: exakt så här härligt hade jag det när jag sträckläste Morton.
Köp 100 hemskaste här
Dark Places 