Dragons and Hobbits, elves, flying reindeer, Oz, Narnia, the Shire, castles and princesses, warlocks – all the cool stuff was pretend, made up. You couldn’t go to any of those places, couldn’t be touched by any of those things except in the pages of a book, or in your own imagination. You couldn’t be anyplace but the dull, ugly, boring real world. I guess that was my coming-of-age – as a kid and as a writer and artist. I didn’t like the world the way it was, with all its disappointing truths. I liked it better inside a book, or in a world I’d created myself.
(Lisa Unger, ”Crazy Love You”)
Fastnade för exakt samma citat i Lisa Ungers senaste som min thrillertvilling i öst, Bokbabbel. Någon som är förvånad? Boken i stort känns tyvärr lite spretig så här långt, och så fort det blurbas hejvilt om twistar blir jag automatiskt lite anti. (Jag älskar Gillian Flynn, men ändå: ”Gone Girl”, so much to answer for.) Särskilt när jag tror mig ha listat ut twisten och mest känner ”nej, säg att det inte är så!”. Dessutom är berättarjaget här en riktig douchebag, svår att sympatisera med trots att han upplevt saker ingen ska behöva vara med om. Men ändå: Mörkret! Ångesten! Skapandevåndorna! De snygga formuleringarna! Och så längst ner, likt grunden till ett vattensjukt, ruttet hus, The Hollows, NY. Dit vill man tillbaka. När Lisa Unger är som bäst är hon länken mellan Harlan Coben och Jennifer McMahon, med den förstnämndes suveräna suburban thriller-känsla och McMahons underbara litterära mörker som tangerar såväl psykologi som, ibland, det övernaturliga. Nej, ”Crazy Love You” är knappast det bästa Unger skrivit, men ibland – rätt ofta, ändå – kan man gilla en författares fiktiva värld mer än själva utförandet. Exempel: jag älskar H.P. Lovecrafts idéer och världar betydligt mer än själva verken. Gott så. Jag går tillbaka till vabsängen och fortsätter läsa ”Crazy Love You” och längtar redan efter nästa Lisa Unger. Trots allt. Min bästa Lisa Unger så här långt? ”Heartbroken”, som utspelar sig på en liten ö i upstate New York. Jag och låsta rum, alltså.
Min recension av ”Darkness, My Old Friend” (läs ”Fragile” först!).
Min recension av ”In the Blood” (som jag visst inte heller var överförtjust i).
Sedan vet jag att jag läste enkom Lisa Unger, åtminstone tre böcker på raken, en semestervecka på västkusten för ett par somrar sedan, augustimörker, ficklampa och lådvin, men tydligen bloggade jag inte om det. Här skriver jag dock om ”Die for You” (och fangirlar loss på Elizabeth Hand och ”Illyria”. As one does). Dessa rader sammanfattar Unger rätt bra, tycker jag:
If you’re a fan of Harlan Coben and Linwood Barclay, you should do yourself a favour and pick up a Lisa Unger novel. Like Coben and Barclay, she writes unputdownable thrillers with more loops ahead than a rollercoaster. At the core of most of her books is that most haunting of questions: can you ever truly know someone?
* = Inläggsrubriken leker med ett citat från Sara Stridsberg, i ett måndagsmöte jag gjorde med henne på Bokhoratiden. ”Drömmen om en bok kan ibland vara starkare än mötet med den.” Så sant, och vackert, och hoppfullt på något sätt. Jag gillar att vara hoppfullt (hopplöst?) drömmande. Oftast.
Fin koppling mellan Coben och McMahon, precis så (när hon är som bäst). Trots det fina citatet och mycket mer, var den här boken tyvärr en besvikelse för mig (även om jag kommer att kasta mig över nästa bok, såklart). Och de böcker som helst och hållet utspelar sig i The Hollows, de var riktigt bra de också!
P.S. Snart Medelhavssemester med Barclay! ❤
Tack, tycker det stämmer faktiskt! Och man vill ju ha den sammankopplande länken. Snaaart får jag hem ”The Night Sister” btw!
Har du förresten sett att Unger skrivit tre e-böcker ur Eloises perspektiv, som ska koppla samman The Hollows-världen från ”Fragile” till ”Crazy Love You”? Sådant gillar man ju. Intressant dock att jag fortfarande gillar ”Heartbroken”, en icke-Hollowsbok, allra bäst fast jag gillar den världen så mycket.
Avundet på Medelhavssemester med Barclay! Gillade hans senaste (men har visst glömt att blogga…? Så jobbigt när alltför lång tid hinner gå mellan läsning och bloggande).
Du har inte bloggat nej! Och hallå, du har ändå ditt superminne att ty dig till! 😀 Själv dras jag fortfarande med några semesterböcker (+ sensommardito) jag läst men inte skrivit om – i-landsproblem if there ever was one!! 😀
Dito avis på McMahon, fjant-Akademen har inte fått in den och Adlibris har bara i hardback, känner jag mig själv rätt blir det spontanköp till Kindlur dagen innan avfärd 😀
Hade inte sett e-böckerna nej! Intressant när författare kopplar samman sina böcker så där, är själv nyfiken på Rainbow Rowells fantasyroman som kommer i höst, som alltså är den världen Cath i ”Fangirl” skriver fanfiction om. Sjukt kul idé!
Älskar meta! 😀
Oj vilka skrämmande gap-smileyn..!
Hehe.
Tja
Har du sett att Patricia Highsmiths klassiker Främlingar på ett tåg ska bli film. Gillian Flynn ska omarbeta boken till manus och Ben Affleck står för regi. Inga skådisar är klara. SPÄNNANDE!
JAG VET! Kan bli grymt. Lite synd att vi verkar ha förlorat Gillian till Hollywood dock. Vill ju läsa en ny bok!
[…] McMahon-puff, dark places, mmhmm, ibland är jag en väldigt enkel (läs: lättköpt) själ. Jo, det blir nog en utflykt till The Hollows i år också. […]