”Underryd dansbana ligger långt ut i skogen.” Så börjar Anders Fagers skräcknovell ”Furierna från Borås” (2009) där uråldrig ondska uppstigen ur Cthulhumytologin invaderar en parfym- och spritosande folkpark utanför Borås och i rasande tempo leder till tentakeltrassel, knullfest och gore deluxe. Prosan är korthuggen, närmast staccatoartad, eoner från H.P. Lovecrafts adjektivstinna blyhyperboler (som jag dock kan uppskatta när jag är på det humöret). Det är äckligt, rått och vansinnigt underhållande. Fager har efteråt skrivit flera romaner, men jag förblir barnsligt fäst vid hans allra första novellsamling ”Svenska kulter”. Det har varit kul att se hur han därefter använt den mytologi han planterat i debuten i ett större fiktionsbygge. Sådär som det anstår en skräckförfattare. Jag vill se mer mytologisnickrande i svensk skräck! Ett skandinaviskt Carcosa eller R’lyeh, varför inte?
#helenashundrahemskaste
Jisses, du har verkligen fastnat i Sjuhäradsbygden!
Haha, ja! 🙂 Fast den här läste jag ju långt innan jag började hänga i de hoodsen… ett järtecken, kanske?
Fager är guld, riktigt underhållande!
Ja, han är riktigt kul!