87. ”Tistelblomman” – Amanda Hellberg

Jag var ju inne på anglofilt mysrys på plats 90, och här kommer ett till boktips i samma anda, om än i mer uttalat skräckig/övernaturlig skrud. Amanda Hellberg är, liksom sin protagonist Maja Grå, från Västgötaslätten men är sedan många år bosatt i Storbritannien där hennes böcker också utspelar sig. Alla böcker är läsvärda, men min favorit i serien – som jag tycker kan läsas i vilken ordning man vill, även om Majas privatliv och hennes känslomässiga utveckling är en del av behållningen, så, hmm, bestäm själv, sa hon tvärsäkert… – är nog den tredje boken, ”Tistelblomman”. Här får ni tio skäl att läsa den*, och indirekt resten av böckerna i serien – ”Styggelsen” är bitvis skitotäck medan de senare böckerna förenar skräckmysrys med deckarvibb:

1.  Amanda Hellberg levererar återigen den där beroendeframkallande och ovanligt lyckade hybriden av spänning, skräck och hudlös relationsskildring.

2. Maja Grå! Jag känner mig lite som en mamma för henne (hon kan behöva en). Hon är ju så skör och ömtålig, Maja, på många sätt yngre än sin fysiska ålder. Samtidigt är hon stark som fan när det verkligen gäller. Jag gillar det, att hon får vara full av tvivel och neuroser fast ändå järnstark. Hon känns trovärdig, även om jag ibland förvandlas till en tigermamma och skriker åt henne att skärpa sig, att tro på sig själv för i helsike. Kanske skriker jag även i någon mån åt mig själv då.

3. ”Döden på en blek häst” utspelade sig i Oxford. I ”Tistelblomman” flyttar Maja och hennes Jack till det skotska höglandet. Min inre anglofil spinner.

4. När de kommer till sitt lilla hus på det skotska höglandet dröjer det inte länge förrän otäcka saker händer i huset. Entré: haunted house-roman, en av mina absoluta älsklingsgenrer!

5. Det är bitvis så ruggigt att jag frestas att sova med tänd lampa. Samtidigt finns det alltid en lätt anstrykning av mysrys, som får mig att tänka på M.R. James ord”the aim of a good ghost story is to make the blood freeze, pleasurably”.

6. Byborna, ja, hela byn skildras på ett alldeles lagom dubbelt sätt. Å ena sidan anglofilt myspys, friterade chokladkakor i fish and chips-butiken, välvilja och värme. Å andra sidan en monumental ovilja att ens komma i närheten av huset som Maja och Jack hyr. Tycker att vidskepligheten och allt det hyschat underförstådda är alldeles rätt gestaltat. Top marks!

7. Maja och Jack. Man vill ju unna dem varandra, inte minst (SPOILER ALERT) efter allt som hände i ”Döden i en blek häst”, men damn, varför måste de göra det så svårt för sig? Min frustration: total. (Frustration är en underskattad drivkraft.)

8. Jag har sagt att det är ruggigt, men har jag sagt att det är spännande också? Fråga mina tår, som förvandlades till russin efter att ha sträckläst de sista hundra sidorna i badet. De har knappt hunnit återhämta sig, tårna. (Ett par år efteråt ser de dock helt okej ut – sådär, ni kan andas ut nu, alla ni som undrat!)

9. Scenen på teatern! Jag ryser. Läskigaste skräckteatern sedan vampyrernas teater i Anne Rices ”En vampyrs bekännelse”.

10. Behövs det verkligen en tionde anledning?

* = JA, jag kommer med berått mod att återanvända en del gammalt material från bloggen till min 100-lista. November made me do it, som en gammal inläggsrubrik från Bokhoratiden lyder (just den gången handlade det iofs om bokshopping…). Trevlig helg på er!

#helenas100hemskaste