Julia J:son Andelius är död. Visste ni inte det?
Precis mot slutet av ”Tordyveln flyger i skymningen”, kanske ändå kronjuvelen bland Maria Gripes allra mest sällsamma historier, åtminstone känns det så idag, finns en vändning som förvandlar gåtan till spökhistoria. Den vändningen skrämde slag på mig som barn. Ger mig faktiskt fortfarande kalla kårar när jag tänker på den, fast nu på ett mysrysigt sätt eftersom få böcker över huvud taget gör mig så nostalgisk som ”Tordyveln”. Detta var decennier innan en allmän twistbonanza skulle komma att drabba den litterära världen; kanske är det därför jag minns vändningen så starkt. Men det har också med satsmelodin att göra, den perfekta kompositionen av ljud och innehåll. ”Julia J:son Andelius är död”… Julia J:son Andelius är kvinnan som ringt till Selanderska gården och talat med barnen ända sedan kvällen den 27 juni då alltsammans började – och hon är alltså är död. Hon dog den 27 juni… Så effektiv och enkel kan skräck alltså vara. Så bra namn dessutom! Jfr ”Dick Laurent is dead” ur ”Lost Highway”, inte alls samma poetik där. Alla dessa underbara Maria Gripe-namn är ett bra argument – faktiskt det enda jag kan komma på – för att skaffa orimligt många barn.
Ett par ord, och inget blir mer sig likt. Det gåtfulla, det oförklarliga, övergår i övernaturligt. Så här ska en slipsten dras, hörni.
Dark Places 
Alla dessa vackra, speciella Maria-Gripe namn. Var tydligt redan för en som ung läsare att hon namnen är valda med omsorg och tanke.
Tordyveln var min första biblioteksbeställning. Det var långt innan en gjorde en online sökning, klickade och fick sms. En bibliotekarie tipsade om Agnes Cecilia så den beställdes på samma gång. Villken läslycka!
Och bara några ord som vänder en hel historia. Precis läst en sådan bok, där några få ord öppnade upp nya världar och tankar.
Ja, visst är det tydligt att namnen har stor betydelse! Båda mina barn är förresten döpta efter Gripekaraktärer. 🙂