Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Efterlängtade boksläpp’ Category

Ni kanske följer mig på andra medier, men jag tänkte skriva en liten blänkare här också utifall att:

(Orkidéfoto: Marcus Stenberg)

Idag gästar jag den eminenta Debutantbloggen och sjunger (skriver) redigeringens lov. Och så berättar jag om en traumatisk januaridag på ett tåg då jag trodde att jag var tvungen att stryka alla referenser och göra om Orkidépojken till en pekbok (inget ont om pekböcker, för övrigt!). Hoppas att ni gillar!

In other news: nio (9) dagar kvar tills Orkidépojken släpps nu! Releasefesten blir på English Bookshop (butiken på Södermannagatan i Stockholm) kl 18.00 den 29/8. Titta gärna förbi, ta ett glas vin, ät lite chips, köp ett signerat ex av boken och lyssna på mig i samtal med min gamle vapendragare Jan Smedh. Det blir fint! Den perfekta uppstarten för hösten. Gud vad jag älskar den här årstiden – mer av en glidning mellan årstider, kanske – när allt känns möjligt. Naturens överdåd kontra FÖRFALLET. Liv och död och hopp om förnyelse och förbättran. Melankoli och en stillsam lycka att få leva. Det är jag och Christer Wijk där – och japp, jag tänker läsa om Mörkögda augustinatt nästa helg. Samt äta kräftor. Kanske börjar jag vardagsblogga här igen, det är väl sådant augusti är till för…?

Annonser

Read Full Post »

Jag tittar upp från rosévinsglaset, solgasset och Per Hagman-läsandet (just nu ”Vänner för livet”) för att meddela att jag numera har en renodlad författarhemsida där information om det jag skriver och skrivit finns samlat. Där finns även författarfoton, bibliografi och, kanske framför allt, en alldeles nygjord boktrailer för ”100 hemskaste” som jag inte kan låta bli att dela även här. Det är min ödmjuka och debutantnervösa önskan att ni ska tycka om både den och boken när de nu snart tar sina första ljusskygga, Frankensteinstela steg i världen. Regi och klippning står Marcus Stenberg för, sången Saga Nordwall. Uppläsning (från bokens förord) och gothsmink: privat.

Vill ni följa med?

PS: Detta blev, ser jag nu, det tusende inlägget på Dark Places. Fint, och lite passande, kanske? När debutantnerverna stillat sig en smula hoppas jag få tid och sinnesro att blogga lite oftare här igen, så hav tålamod, kära vänner!

Read Full Post »

ladda ned (2)

Förresten! Ni som läst mig på Bokhora och Dark Places under en längre tid vet ju sedan gammalt att mitt mörkerhjärta slår extra hårt för Elizabeth Hands författarskap. Därför känns det kul att idag kunna konstatera att detta mitt ständiga omkväde åren 2009 – 2015 (”VARFÖR har inget svenskt förlag gett ut henne?!”) nu, tack vare Constant reader, är a thing of the past. Från och med idag kan man köpa, och läsa, Elizabeth Hand på svenska. En kulturgärning, skulle jag vilja påstå.

Jag åt ingen semla på fettisdagen, är i grav förnekelse angående supertisdag eftersom jag föredrar att leva i ett parallellt universum där Donald Trump inte är en tänkbar presidentkandidat, men Cass Neary-tisdag vill jag fira! Kanske svidar jag om till min Cass Neary-tröja när jag kommer hem.

Read Full Post »

images

Insåg precis att mitt sug efter att läsa thrillers*, som vad än denna blogg må heta faktiskt inte är ett konstant sug, alltid sammanfaller med Groundhog Day! Februari är månaden då jag yrvaket tittar ut från mitt gryt, gnuggar mig i ögonen och mjukstartar med något lättläst och inte alltför krävande. I år blev det Mary Kubica och hennes andra roman ”Pretty Baby” som blev startskottet. Kanske inte det bästa jag läst i genren, men SYMPATISKT, och man vill ogärna lägga ifrån sig. Fastnar i vanlig ordning på roliga detaljer som att en av karaktärerna läser Anne på Grönkulla för sin dotter, som hon kallar Ruby. Efter Ruby Gillis, I presume? Men är den hemlösa flickan som huvudpersonen tar med hem den hon utger sig för att vara? Är barnet ens hennes? Osv. Kubicas debut ”Good Girl” blev något av en snackis förra året. Själv fastnade jag inte riktigt, men denna gillar jag. Något påminner om min gamla thrillerfavorit Joy Fielding, som jag upptäckte i min mammas bokhylla och sedan fortsatte att läsa (läs gärna till exempel ”Lost” eller ”Grand Avenue”). Det vardagligt laddade, psykologin, de olika perspektiven. Är dessutom en sucker för geografiska detaljer i böcker, och hos Kubica får jag lära mig med om Chicago och dess stadsdelar och förorter. Jag gillar att ha en tydlig platsangivelse när jag läser, städer som jag tidigare knappt tänkt på får plötsligt en litterär inramning, något förhöjt. Innan har jag varit lite som Gilmore Girls-Rory när hon träffar Dean, inflyttad till Stars Hollow från Chicago, när staden kommit på tapeten:

images (1)

Vi behöver inte vänta särskilt länge på en ny Kubica-fix: i maj utkommer ”Don’t You Cry””Meanwhile, in a small Michigan harbor town an hour outside Chicago, a mysterious woman appears in the quiet coffee shop…”  Jag ser redan framför mig hur jag sitter på min balkong och sträckläser. Vissa människor hävdar säkert att deras behov av ”small Michigan harbor towns” och mystiska kvinnor som dyker upp på fik är nästintill obefintligt. Jag är inte de människorna. Je suis ”small Michigan harbor towns”! Je suis sovstäder utanför New York! Je suis insekterna som gömmer sig under verandan i inledningsscenen till David Lynchs ”Blue Velvet” (den mest träffande liknelsen för den amerikanska drömmens förruttnelse jag sett, fortfarande)! För att vara anglofil är jag sällsamt upptagen av amerikansk geografi…

26109394

I mars ger suburban thriller-kungen Harlan Coben sedan många år ut årets standalone – något av en happening i åtminstone min och Bokbabbels värld. De senaste åren har dessutom Kanadas svar på Harlan Coben, Linwood Barclay, valt att ge ut årets thriller just i mars. Känns avsiktligt? Herrarna Coben och Barclay förenas i sina adrenalinstinna utgrävningar av den nordamerikanska drömmen och alla mörka hemligheter som dväljs under fernissan (de där insekterna, hur de kravlar under verandan, bakom det perfekt vitmålade staketet!). En annan gemensam nämnare: de är notoriskt ojämna. För varje höjdare (”Tell No One”, ”Never Look Away”, ”Trust Your Eyes”) finns ett gäng besvikelser. Lik förbannat fortsätter man att läsa, år efter år, och gör det med nöje, även om såväl titlar som innehåll ganska snart efter att man, skrynklig av badkarssträckläsning, vänt sista sidan blir utbytbara, förvillande lika. I väntan på årets Coben, som heter ”Fool Me Once”, och årets Barclay, ”Far From True”, botaniserar jag i mina bokhyllor efter olästa thrillers. Det finns MÅNGA: än har jag inte hunnit ta igen allt jag missade under mitt annus horribilis, då jag dessutom fick motsvarande en halv årsförbrukning av litterära thrillers från mina vänner på English Bookshop som en hang in there, kiddo-present. Befinner mig följaktligen i detta märkliga läge: andra bokbloggare läser och bloggar om böcker som jag indirekt har tipsat om, på den tiden jag bara orkade fota böcker och lägga upp på Instagram, när läsning var en fysisk och psykisk omöjlighet. Kan man då med ärligt samvete säga att man tipsat om böckerna? Filosofiska rummet, #boblmaf edition. Märker att jag har Claire Mackintoshs ”I Let You Go”, som nyligen översatts och fått fina recensioner. Flera lovande litterära thrillers med Megan Abbott-blurbar. Den där boken om kvinnan på tåget, jomenvisst, med ”ADVANCE READER COPY”-klistermärke på omslaget. Snart har hela världen läst den utom jag, men jag vet var den står i bokhyllan. Alex Marwoods nya (om tvillingar!) ligger också i läshögen, plus två andra brittiska, hyfsat nyutkomna tvillingthrillers. Ibland tänker jag att jag skulle kunna ägna mig åt enkom tvillingthrillers en thrillersäsong och få mitt lystmäte stillat, men varför begränsa sig liksom? Och så måste jag läsa Ruth Rendells sista (snyft) sista roman också, och de Barbara Vine jag inte hunnit läsa än, och, och, och… Ja, det saknas sannerligen inte resurser här. Exakt hur länge thrillersäsongen varar beror lite på, men ballpark figure: februari – augusti. Nu vet ni vad ni har att vänta er, alltså (och då har jag inte ens nämnt rosévinsläsningssäsongen som brukar hålla i sig mellan maj och juni när alla mina brittiska favoriter släpper nya underhållningsromaner…).

* = Mina kriterier för En Riktigt Schysst Thriller, kortversionen: minimalt med poliser och utredande, maximalt med psykologi, vardaglighet, relationer, opålitliga berättare, gärna en liten livslögn också. Det piggar alltid upp! Läs gärna mitt försvarstal till den psykologiska spänningsromanen här.

Read Full Post »

12744751_10153990072041834_7107217679703638876_n

Det dröjer några månader tills ”100 hemskaste” finns i handeln (handen), men snart är Modernistas sommarkatalog ute och där är den med! Jag fick ett tidigt ex av min förläggare Pietro när vi sågs igår (japp, detta tycks vara veckan då jag träffar alla mina gamla publicistiska husgudar) och jäklar vad snyggt det ser ut! Modernista har alltid de snyggaste katalogerna, det är en allmänt vedertagen sanning i bokbranschen, och det är sjukt kul att få vara med på ett hörn där. Och även om boken inte ”finns” än annat än i manusform (och på bloggen, icke att förglömma) så känns plötsligt alltsammans så mycket mer verkligt.

Read Full Post »

colliding

Dark Places- och 100 hemskaste-vännen Jennifer McMahon blurbar åt en annan favvo, nämligen Lisa Unger:

Lisa Unger takes you to dark places then shows you the light. The universe she has created in The Hollows — the dead and the living, the haunted and the haunting, the lost and missing — resonates so deeply, it’s a world I want to go back to again and again and am always a little heartbroken to leave. In INK AND BONE, we return to The Hollows once more, and Unger weaves a story that casts a captivating spell, and will leave you feeling haunted long after you turn the last page.

McMahon-puff, dark places, mmhmm, ibland är jag en väldigt enkel (läs: lättköpt) själ. Jo, det blir nog en utflykt till The Hollows i år också.

”Ink and Bone” utkommer i juni.

Read Full Post »

100-hemskasteMin 100 inlägg långa nedräkning över mina största fiktiva skräckupplevelser är nästan i mål, och nu är det dags att avslöja något väldigt, väldigt roligt: den kommer som bok på Modernista i maj! Listan är sig lik, texterna är, vågar jag säga det, ännu nördigare och skarpare än i bloggform och illustreras av Marcus Stenbergs fantastiska stämningsbilder. Det kommer även finnas ett långt specialskrivet förord, litteraturlistor, ett göttigt referensbibliotek och massor av snygga omslagsbilder som jag själv valt ut, så även om ni följt bloggserien hoppas jag att ni vill köpa och läsa boken. Lars Sundh formger. Som gammal trogen läsare av tidskrifterna Pop och Bibel, vars skribenter och sätt att ta upp litteratur, musik, popkultur och estetik på samma blodiga allvar inspirerat mig jättemycket i mitt sätt att skriva, känns det extra kul att boken ges ut just på Modernista. Samma dag som jag publicerade det första inlägget i serien hörde Pietro, Modernistachef som tillsammans med Lars Sundh grundade Pop och Bibel när jag var en jätteblyg och klumpig tonåring som klistrade upp deras tidningsomslag på väggen i mitt rum, av sig och undrade om de inte fick ge ut listan som bok. Det fick de förstås. Så jag har känt till detta ett bra tag, och också skrivit mina inlägg snabbare än bloggtakten med någon sorts tanke om att de ska hålla i tryck. Det har varit sjukt intensiva men roliga månader, och det känns så kul att nu få dela nyheten med mina läsare. Jag hoppas att ni ska gilla slutresultatet.

Redan nu kan ni förhandsboka t ex på Bokus, där den beskrivs så här (den kommer naturligtvis gå att köpa i fysiska bokhandlar också):

Oumbärlig guide för skräck- och thrillerfantaster!

Som skräckentusiast får jag ofta två frågor: »Skrämmer du inte dig själv?« Och: »Varför läser du om så hemska saker när världen ser ut som den gör?«

Några av svaren på de frågorna finns i den här boken.

Men framför allt får du hundra omsorgsfullt utvalda skräcktips (plus några till) från 1818 till 2015, från gotikmysrys till splatter. Det är varken kulturkanon eller kulturdebatt – eller kanske både och?

Här trängs Penny Dreadful(s) med Den Goda Smaken, Cthulhu tar en svängom med screamqueens och ja, jag tror att jag kan lova att en viss liten man från en annan plats kommer att dansa igen.

Hundra skräckupplevelser som tar mig i handen och drar mig tillbaka ut i barndomens mörka, mörka skogar.
Vill du följa med ?

[ ur bokens förord]

HELENA DAHLGREN är skräcknörd, författare och mångårig bokbloggare, känd från litteraturbloggarna Bokhora och Dark Places. 100 Hemskaste är hennes debutbok illustrerad av Marcus Stenberg, bland annat framröstad till Årets bokbloggare 2013. 100 Hemskaste är också den första titeln i en stor satsning på nischade guide- och tipsböcker från Modernista.

SÅ glad och stolt över detta! I väntan på maj kan ni kolla in Modernistas sommarkatalog som är på ingång. Och jag hoppas naturligtvis att ni vill läsa!

Read Full Post »

Older Posts »