Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Böcker’ Category

11 776 ord i worddokumentet nu. Lär bli strykfest senare, men det är ord, och de betyder något! (Och jag lovar, det står inte bara ”ALL WORK AND NO PLAY MAKES HELENA A DULL GIRL” sida upp och sida ner…) Resten tar jag sedan.

Sidmässigt är jag uppe på 52 sidor. Det gånger tre, och jag kommer inte att skämmas för att börja runda av. Vet av erfarenhet från tidigare saker jag skrivit att redigeringsfasen leder till mycket om- och tillskrivning för min del.

Idag blev det förresten officiellt att jag kommer medverka i den här onda lilla skräckantologin, inspirerad av gamla hyrvideofilmer, den estetiken och känslan, ja, kolla vad härligt det ser ut:

swedishzombie

JAG HEADLINAR! Det är faktiskt ganska coolt. Har synopsis mer eller mindre klart för berättelsen, som jag tänker mig som Roald Dahls ”The Landlady” goes ”Texas Chainsaw Massacre” och ”Devil’s Rejects”  (stil/-miljömässigt) med lite Gillian Flynn-nerv, och tanken är att jag skriver på den lite då och då när min huvudtext behöver vila. Skräcknoveller är min första och största kärlek som läsare och författare, det ska bli fint att göra ett återbesök där. I finfint sällskap är jag också! Mer info kommer efter nyår.

Read Full Post »

I couldn’t help but wonder: hur många år har jag gästat English Bookshop under Kulturnatten som moderator, och bloggat om det här? Svar: fyra år i rad, mellan 2011 (Helen Fitzgerald och Karen Campbell) och 2014 (Barry McCrea, de två föregående åren intervjuade jag William Sutcliffe och Elizabeth Hand). 2015 missade jag själva Kulturnatten, men åkte i gengäld till Uppsala redan under våren för att intervjua Sarah Waters på Uppsala Stadsbibliotek i samarbete med Uppsala Internationell Författarscen och min hovleverantör av fiktivt mörker. I år återvänder jag – och blir själv intervjuad, i egenskap av författare! Ser så otroligt mycket fram emot detta. 19.30 på lördag börjar min programpunkt, och jag kommer att signera ”100 hemskaste” och bonusboktipsa (personal shopper, anyone?) och prata hur mycket ni vill, så kom dit vetja! Innan mig pratar Ola Larsmo om sin nya roman ”Swede Hollow”, missa inte heller det!

14195376_10154039337106443_6407374829750786169_o

Read Full Post »

crimetime_1400x500px_151127

Crimetime Gotland närmar sig med stormsteg – bara en vecka kvar! Det var magiskt förra gången, och jag räknar kallt med magi i år igen när författare som Elizabeth Hand, Sharon Bolton, Peter Robinson, Kristina Ohlsson, Mats Strandberg, Johan Theorin och Jørn Lier Horst, och naturligtvis horder av deckarläsare, tar över Öjn för ett par dagar. I år gläds jag lite extra över att skräcken flyttat in på Crimetime, och att jag får prata skräck både i egenskap av moderator och författare. Det ska bli så kul! Här kommer en liten överblick över mina programpunkter i år. Jag hoppas att vi ses på Gotland!

PS: Ni har väl inte missat nya sajten Bokdatum.se, en samlingsplats för alla kommande bokevenemang? Smidigt att ta till under t ex Crimetime eller Bokmässan.

ONSDAGEN DEN 17/8

16.00, Donners Eventhall

Motiv! Med Jørn Lier Horst och Christoffer Carlsson.

Vilka är de vanligaste motiven för mord och andra brott? Vilka lämpar sig bäst för en bra deckare? Möt bästsäljande norska författaren och polisen Jørn Lier Horst och Christoffer Carlsson, kriminolog och författare i ett samtal om brottets drivkrafter och författarens möjligheter. Moderator: Helena Dahlgren.

TORSDAGEN DEN 18/8

11.45, Wisby Strand

On writing. Med Elizabeth Hand och Mats Strandberg

American thriller writer Elizabeth Hand and Mats Strandberg talk about their passion for writing, deeper forces/motivation and the art of putting the reader in a thrilling and beautiful mode. Moderator: Helena Dahlgren

13.00, Donners Eventhall

Horror! Med Camilla Läckberg och Mats Strandberg

Skräckfilmsentusiasterna Camilla Läckberg och Mats Strandberg i samtal med skräckexperten Helena Dahlgren (aktuell med sin bok 100 hemskaste) om vilka filmer som inspirerat dem mest i skrivandet.

FREDAGEN DEN 19/8

10.00, Donnerska huset

Split vision: Läskigt för stora och små. Med Kristina Ohlsson och Mats Strandberg

Stephen King inspirerade både Mats Strandberg och Kristina Ohlsson att börja skriva. Nu är båda aktuella med varsin skräckroman (Färjan respektive Sjuka själar) och varsin barnbok (Monstret i natten respektive Zombiefeber). Varför vill läsarna ha mer skräck? Vad skrämmer oss mest? I samtal med thrillerexperten Helena Dahlgren.

11.15, Wisby Strand

In person: Solo interview Elizabeth Hand

Meet the highly rated and awarded American writer Elizabeth Hand in an honest conversation about her new thriller series, her strong hero character Cass Neary, the punk style writing, her favorite places to write and her love of Sweden. Moderator: Helena Dahlgren, blogger and thriller expert.

12.30, Almedalsscenen

Monstersnack och tårtkalas! Med Mats Strandberg

Kom och fira nya boken Monstret på Cirkusen, andra delen i serien om 9-åriga Frank som förvandlas till monster! Tårta och monstersnack med författaren Mats Strandberg. Samtal med Helena Dahlgren.

15.00, Clarion Festivalbaren

Afternoon tea med Peter Robinson, Sharon Bolton och Denise Rudberg

Afternoon tea with British crime writers Sharon Bolton and Peter Robinson in conversation with Swedish elegant crime-queen Denise Rudberg. Moderator: Helena Dahlgren. Kräver tilläggsbiljett

LÖRDAGEN DEN 20/8

10.00, Wisby Strand

In person: Solo interview Sharon Bolton

Meet the awarded British thriller author Sharon Bolton in a conversation about how to scare your readers to death, the geography of her books, gloriously messed-up main characters and Jack the Ripper. In conversation with Helena Dahlgren.

16.00 – 18.00 ca, Clarion Trädgården

Finalföreställning där jag och Mats Strandberg blir intervjuade av Markus Larsson om vårt förhållande till Stephen King och populärkultur i litteratur. Övriga medverkande under finalföreställningen: Peter Robinson, Viveca Sten, Håkan Nesser, Sofie Sarenbrant, Arne Dahl, Camilla Sten.

Missa inte heller specialbokcirkeln med Breakfast Bookclub, Elizabeth Hand och mig om ”Generation Loss” på torsdag morgon – mer info här!

Read Full Post »

13667731_10154399935291834_4949863837642755974_o

Här kan ni se mig skräcktipsa i Nyhetsmorgon. Grämer mig lite över att jag inte hann kommentera castingen av Bill Skarsgård som Pennywise i nyfilmatiseringen av ”Det”, men jag hann i alla fall prata om Laura Palmers hemliga dagbok, Killer BOB, ”Lunar Park”, coulrofobi och lockelsen med skräck. Tack Marcus för bästa gifen!

13705247_10153774435422634_506792925_n

Read Full Post »

Just nu-enkät

Visst var det länge sedan vi körde ”just nu” här på bloggen? Varsågoda att sno till era bloggar om ni känner för det!

JUST NU…

Läser jag: Böcker av diverse författare som jag ska intervjua på Crimetime Gotland om en månad (Kristina Ohlsson, Sharon Bolton, Peter Robinson, mfl). Och så har jag börjat läsa om Stephen Kings första, och eventuellt bästa, novellsamling ”Night Shift”. Missa inte det fantastiska förordet!

Tittar jag på: ”Stranger Things” på Netflix. Tro på hypen – detta är en fullkomligt ljuvlig kärleksförklaring till 80-talet som filmdecennium, med blinkningar till såväl ”E.T.” som ”The Goonies”, ”Poltergeist” och ”Stand By Me”. Lägg till Winona Ryder (!) tentakler, mystiska experiment à la ”X-Files”, ett underbart soundtrack och det gulligaste kompisgänget sedan The Losers Club och ja… Bara se det! Idealisk sträckkollarserie.

stranger-things

Lyssnar jag på: P3 Serie och thrillerföljetongen ”De dödas röster” skapad av Sara Bergmark Elfgren, och så musik såklart, t ex The Handsome Family, Nick Cave & The Bad Seeds, PJ Harvey (särskilt ”Chalk”-skivan), Iris Dement och, kanske allra mest, case/lang/veirs, bästa supergruppen sedan Traveling Wilburys.

Känner jag: Att fyra veckors ledighet var för lite.

Undrar jag: Vart världen är på väg (ej för första gången i år).

Imorgon klockan 08.45 kan förresten de som vill slå på TV4 och se mig prata skräck i Nyhetsmorgon. Lägger ut länk till inslaget i sociala medier efteråt.

Read Full Post »

Hur pass rädd var jag egentligen när jag närmade mig Sara Skratt? Jag kommer inte ihåg det. Jag misstänker att rädsla alldeles som smärta faller oss ur minnet så snart den har gått över. Det jag däremot kommer ihåg är en känsla jag hade haft förut när jag var där nere, särskilt när jag gick ensam på dem där vägen. Det var en känsla av att verkligheten är tunn. Jag tror att den är tunn, faktiskt, tunn som isen på en sjö efter töväder, och att vi fyller våra liv med ljud och ljus och rörelse för att dölja tunnheten för oss själva. Men på platser som Väg 42 upptäcker man att all röken och alla speglarna har tagits bort. Vad som återstår är syrsors spel och anblicken av blad vilkas gröna färg mörknar mot svart; grenar som bildar former som liknar ansikten; bultandet av hjärtat i bröstet, trummandet av blodet mot ögonens baksidor, och himlens utseende när dagens blå blod rinner ut ur dess skinn.

(”Benrangel” av Stephen King i översättning av Thomas Preis)

 

Vissa böcker älskar man bortom vett och sans, vissa böcker bär man med sig i ett permanent avtryck, som en osynlig tatuering på hjärnbarken, tänker jag mig, eller låter det äckligt? Dessa böcker tänker man på då och då fast det kanske gått år och åter år sedan man sist bläddrade i den. För mig är ”Benrangel” av Stephen King en sådan bok. I morse, när termometern redan passerat trettio grader i skuggan och det sved i halsen av en annalkande förkylning, tog jag med min pappas hjälp fram stegen, klättrade upp och hämtade den svenska utgåvan som funnits i översta bokhyllan i vårt hus i norra Spanien i 16 år (naturligtvis har jag den i engelsk pocket hemma, oroa er inte). Jag hällde upp ett stort glas Vichy Catalan, satte mig i skuggan och började läsa. Och redan från början stod det klart, vissa små översättningsfrågetecken till trots (”kreativt skrivande” hade nog varit bättre än ”skapande skrift”, till exempel, och jag är inte säker på att man i dag hade översatt namnet på Mike Noonans sommarställe), att den var ännu bättre än jag mindes den. På en gång stod det även klart hur mycket jag inspirerats av den här boken – som läsare och författare, i ordval såväl som hur jag ser på skräck och skrivande; helt klart är jag skyldig King åtminstone ett par formuleringar ur ”100 hemskaste”, inser jag nu. Ändå hade det gått nästan tio år sedan jag senast läste den – vissa böcker funkar uppenbarligen så att de tar sig in allra längst in i hjärnans skrymslen och vrår, stannar kvar i form av lösryckta fraser och tankar som man formulerar om till sina egna.

”Benrangel” är en spökhistoria; det är en kärlekshistoria och sorgeskildring; det är en berättelse om att städa ur de tillstängda rummen i en människas inre. Ytterst läser jag den ändå som en historia om skapandets villkor och fiktionernas makt, och jag myser när King placerar Tad Beaumont och Bill Denborough sida vid sida med Clancy, Grisham, Maugham, de Maurnier och Cornwell. En av de finaste komplimanger jag fått för mitt skrivande någonsin kom för någon vecka sedan av Ida Höglund på Instagram då hon kallade mig ”Kvinnan som läser och skriver om böcker som om hela verkligheten utgår från litteraturen”. Det är i fiktiva världar som TR90, i Dark Score-sjöns kalla vatten som jag får näring för en sådan världsåskådning. Jag hoppas att Stephen King har åtminstone en till roman av samma kaliber i sig (”Lisey’s Story” var nära, fast ändå inte). Älskar när han skriver om författare, och han har aldrig gjort det bättre än här.

Det refereras också till massvis av författare andra än Mike Noonan och hans Derry- och Castle Rock-vänner, döda och levande, klassikerstämplade och airport lit-klassade, i ”Benrangel”. En av dem, så i högsta grad med att han gett King titeln till boken (på engelska heter den ”Bag of Bones”) är Thomas Hardy, som tydligen lär ha sagt att ”I jämförelse med den tråkigaste människa som vandrade på jordens yta och kastar sin skugga där är den allra skickligast tecknade gestalt i en roman inte mer än ett benrangel”. Jag vill inte ge Hardy rätt där. Inte när det finns böcker som ”Benrangel” att läsa. Tyvärr blev filmatiseringen, i gammal anrik Kinganda, superpajig, men det förtar inte ett uns av lyskraften från den här vackra, sorgliga och kusliga pärlan till roman som ledigt placerar sig på min topp fem över de bästa Stephen King-verken någonsin. Och om ni ursäktar mig nu så har jag en skuggig altan och en gammal vän att uppsöka, en väg att gå uppför medan syrsorna spelar…

Read Full Post »

Screen Shot 2016-07-04 at 10.00.39

Idag gästbloggar jag på Killbergs Bokhandels eminenta blogg. Det handlar, bland annat, om vad som händer när en gammal fiktionsknarkare bokdebuterar. In med er och läs!

UPPDATERAT! Nu kan ni som inte hunnit införskaffa er ett ex av ”100 hemskaste” än vara med och tävla om fem signerade exemplar som Killbergs Bokhandel lottar ut. Klicka här och följ instruktionerna, och gör det senast den 12 juli. May the odds be ever in your favour…!

Read Full Post »

lyckopodd

För några veckor sedan gästade jag Bianca Meyers och Leone Miltons studio för att gästa deras fina podd, som vänder sig till och för kvinnor och tar upp allt från psykisk ohälsa och jämställdhet till hudvård och relationer. Det blev ett otroligt roligt och självutlämnande samtal om skräck, Stephen King, nördkultur och att finna ljuset i det mörka under kriser. Och så lyckades jag rekrytera en ny själ till skräckgemenskapen, moahahaha. Nu finns avsnittet att lyssna på t ex på iTunes eller Podtail. Hoppas ni vill lyssna – och ha en rysligt härlig midsommar! Själv tänkte jag läsa om midsommarklassikern ”En främmande man” (såklart).

Read Full Post »

Sommarläsningen 2016

Egentligen är jag gravt optimistiskt, för att inte säga dum i åtminstone halva huvudet som ens tänker i banor av sommarläsning i år. Jag har liksom min sommarläsning på det torra eftersom jag ska moderera såväl på Crimetime Gotland som Bokmässan och dessutom sitter i juryn för två kategorier till Crimetime Specsavers Award. Och så ska jag försöka skriva en till bok också är det tänkt. Brist på böcker att läsa (och skriva) lär inte bli ett problem under min annalkande semester… Likväl: sju arbetsdagar kvar till semester, och som vi alla vet är planeringen av semesterläsningen halva nöjet med detta ”semester” (som för övrigt är något oerhört relativt för oss som i viss utsträckning jobbar med vår hobby). Några icke-jobbrelaterade böcker ska jag nog hinna klämma, och här är utkastet till en lista:

51rX0HaysXL._SX329_BO1,204,203,200_

“Disappearance at Devil’s Rock” – Paul Tremblay. Helt ny skräck från författaren till årets Bram Stoker Award-vinnare. Läser vinnaren ifråga, “A Head Full of Ghosts”, just nu och ÄLSKAR – tänk Shirley Jackson möter “Exorcisten” möter “House of Leaves”. Mycket nöjd med denna nya skräckkompis, och redan titeln på den alldeles färska nya romanen bådar gott, inte sant?

”Fate and Furies” – Lauren Groff. Hoppar på denna i anglosaxiska bokvärlden omsusade roman lagom till engelska pocketen. Ett äktenskap på dekis, två perspektiv, idel lovord från the literati. Jag kan ju inte BARA läsa skräck och thrillers… (Eller?)

153331

”Våran hud, vårat blod, våra ben” – John Ajvide Lindqvist. Självskriven. Hurra för en ny novellsamling, han är så bra i det formatet! Hoppas på åtminstone en berättelse av ”Gräns”- eller ”Majken”-dignitet.

”Maestra” – L.S. Hilton. Oerhört nyfiken på denna snackis, som hade den goda smaken att anlända till Vi Läsers redaktion samtidigt som ”100 hemskaste” och resulterade i detta snygga (och smickrande) foto på tidningens sociala medier igår:

13417404_1087042848000532_5437809235159956466_n

”Ink & Bone” – Lisa Unger. Ny Hollowsthriller från min trogna sommarkatt Unger, som jag tycks ha ett extra gott öga till mellan juni och augusti. Ett av mina bästa läsrelaterade semesterminnen är från ett antal somrar sedan, när jag en mörkögd augustinatt satt själv – men inte ensam – med en Lisa Unger, läslampa och ett glas vin, eller okej, det var en bag in box. Hoppas på fler sådana Unger moments i sommar. Skriver mer om min relation till Unger här.

”The Fireman” – Joe Hill. Borde egentligen ha läst för länge sedan (jo, jag fick förhandsex) men LIVET kom emellan. Snart, Joe, snart!

”I Found You” – Lisa Jewell (släpps i juli). Att läsa Lisa Jewell har blivit en annan sommartradition jag ogärna är utan. Hon blir till min förtjusning mörkare och mörkare med varje bok.

Sedan är jag redan igång med säsongsbunden Maria Lang-omläsning, men det är så självskrivet att jag knappt behöver nämna det.

Hur ser er planerade sommarläsning ut?

Read Full Post »

I looked like a girl you’d expect to see on a city bus, reading some clothbound book from the library about plants or geography, perhaps wearing a net over my light brown hair. You might take me for a nursing student or a typist, note the nervous hands, a foot tapping, bitten lip. I looked like nothing special.

 

55d270031d00006e00145048Tjugofyraåriga Eileen må se alldaglig ut, men hennes personlighet – och okuvliga berättarröst – är allt annat än det i den här Shirley Jackson Award-nominerade debuten. Jag tänker på min popkulturella orgasm till tygkasse från Nattskiftet när jag laser “Eileen”. Fairuza i ”Den onda cirkeln”, Christina Ricci i ”Familjen Addams”, Juliette Lewis i ”Natural Born Killers”, Angelina Jolie i ”Girl, Interrupted”; en hel jävla parad av stiliserade svartvita antihjältinnor. Radikalfeministisk gothporr för 80-talister. Eileen hade passat in där, i den mån outsiders någonsin kan passa in, såklart. Det är 1964, men den sexuella revolutionen har inte nått Eileen. Än. Hon nyper hårt i sin spinkiga kropp, misshandlar den med laxermedel och bristfällig kost. Köper sprit åt sin pappa, ständigt däckad i soffan i hemmet som bara blir äckligare och äckligare, allt förfaller. Dricker rätt friskt själv i smyg. Söt vermouth och violpastiller är hennes sätt att överleva de långa dagarna på ungdomsfängelset där hon arbetar som kontorist. Samtidigt finns hela tiden ett slags missriktat begär, en längtan, i Eileen. Och redan från början vet vi, eftersom hon hela tiden påminner oss om vart berättelsen är på väg, att hon snart ska lämna sitt futtiga lilla liv. Ja, det finns ett thrillerinslag i denna mörka, suggestiva litterära spänningsroman tillika coming of age-skildring som på sidan 220 tar ”Eileen” från krypande obehaglig bekännelseroman till något annat. Är det inte förresten just på sidan 220, eller thereabouts, som ”Gone Girl” tar en ny vändning?

Det här är, som redan romanens titel avslöjar, en roman vars upplevelse och läsartolkning står och faller med huvudpersonen. Många kommer att hata henne, vissa älska henne, vissa tycka synd om henne. Ingen kommer att vara oberörd. Hon är en av de mest spännande röster jag fått lyssna på sedan… tja, Camille Preaker i ”Sharp Objects”, kanske? Eileen är den sorts fiktiva särling som för tjugo, trettio år sedan hade spelats av en ung Winona Ryder under ”Beetlejuice”-eran. (Hur upphetsad är jag över Winonas kommande Netflixserie, 80-tal och skräck, det jag hoppas ska bli hennes stora återkomst, förresten? Väldigt.) Hon har till och med en död mus i handskfacket på sin fallfärdiga Dodge (som hon alltid måste köra med fönsterrutorna nervevade för att inte kolmonoxidförgiftas av det trasiga avgasröret – en rörande detalj som visar hur ensam Eileen är, hur hjälplöst uppgiven). Ingen detalj förblir onämnd när hon redogör för sina toalettvanor, sin kropp, smutsen och äcklet. Eileens förhållande till den egna kroppen präglas ömsom av fascination, ömsom av skräckbetonat äckel. Ibland når författaren nästan Charlotte Roche-höjder i dekonstruktionen av en människokropp (kvinnokropp) och dess funktioner. Känsliga läsare, beware! Eileen är superproblematisk, definitivt ätstörd, total fettfobiker. Triggervarning? Ja, kanske, men jag tycker inte man kan kräva av enskilda individer – då eller nu – att vara förebilder i sättet de ser på sin egen och andras kroppar så länge världen ser ut som den gör. Särskilt inte i litteraturen. Särskilt inte av tjugonånting-tjejer med trasiga familjeförhållanden. Men det är ett inlägg i sig.

”Eileen” – romanen, klaustrofobiskt sammanlinkad med Eileen den opålitliga berättaren – är många saker: en snygg och genuint obehaglig skildring av en bisarr ung kvinnas ensamma liv, en uppgörelse med barn och ungdomar som svikits av vuxenvärlden, en kolsvart coming of age. Och så är det, slutligen, en thriller där den täta väven hela tiden viras allt närmare läsaren. Tänk Patricia Highsmith möter ”Girl Interrupted” (fast i pojkfängelsemiljö) möter Gillian Flynn. Trots sina 260 sidor känns ”Eileen” som en kortroman. Man bör läsa den i ett enda svep, och när man lägger ifrån sig den har Eileen tagit sig in under huden på en. Det känns i sammanhanget fullkomligt logiskt att romanen nominerats till en Shirley Jackson Award: det är bland Shirleys särlingar, i hennes mörka, skruvade värld, det jag brukar kalla everyday weird, som den här boken hör hemma.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »