Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Skräck’ Category

wp-1488380382187.jpg

Idag, på självaste Hug a librarian day (snälla, krama INTE någon stackars bibliotekarie utan att fråga först, kroppslig integritet är viktigt!), släpps avsnitt 37 av Stadsbibliotekets podcast Solen. Det är ett skräckavsnitt som jag hade äran att gästa, och i sann hemsökt anda (tänk White noise, eller kanske de asiatiska teknikcentrerade skräckfilmerna från tidigt 00-tal) försvann första inspelningen från Elias mobil. Som de sanna troopers och skräckälskare vi är lät vi inte det stoppa oss: vi spelade in ett nytt, ännu bättre avsnitt, på en gång! Det blev ett otroligt kul samtal om svensk skräcktradition, genre, IRL-skräck vs fiktiva fasor, 100 hemskaste som generationsskildring – och så leker vi nummerleken med hjälp av H.P. Lovecrafts Anteckningsbok och mycket, mycket mer! Hoppas att ni gillar! Lyssna här.

Read Full Post »

Intervju med min förläggare/redaktör Linda Skugge på Boktugg.se om att Constant reader, hem till bland annat Cass Neary-böckerna, blir imprint på Lava förlag. Första titeln? Orkidépojken av yours truly, kommer i augusti. Sååå glad över detta!

Pga nytt jobb i kombination med bokredigering och de där berömda oxveckorna kommer jag inte att uppdatera så frekvent här framöver, men jag tänker INTE begrava en till blogg, lovar! Någon dag, kanske blir det snarare än jag tror nu, ska denna lilla odöding resa sig upp ur kistan. Meanwhile…

Read Full Post »

nofilter-en-nattlagesnovellFacebook påminner mig om att det är två år sedan min MIX-novell #nofilter utkom. Det är en text som har en sorts särställning i min produktion. Inte för att jag gillar den särskilt mycket – nej, faktum är att jag inte gillar den alls. Den påminner alldeles för mycket om en tid i mitt liv som var så mörk och jobbig att jag inte riktigt förstår hur jag överlevde. Men det gjorde jag, och det är jag glad för. Och jag har den här novellen som ett slags fallstudie över hur djupt man kan sjunka innan man till sist kravlar sig upp igen. Jag fattade inte hur självbiografisk den var när jag skrev. Kanske tur det.

Någon kallade #nofilter för ”en Repulsion för sociala medier-åldern” och det är, med facit i hand, ett sammanbrott man bevittnar i berättelsen. Mitt sammanbrott. Slutet på ett liv som jag en gång trodde skulle vara för evigt. Huvudpersonen är jag, det grinande skelettet som står med klorna på hennes axel när hon ser sig i spegeln med telefonen i handen är också jag. Monstret, c’est moi. Kvinnan på bilderna som illustrerar novellen är otvetydigt jag själv, och den metaaspekten gjorde att allt kröp ännu närmare, oåterkalleligt. Jag färgade håret strax efter att novellen kom ut. Köpte nya kläder, rasade i vikt eftersom min aptit för första gången i mitt liv var borta. (Den kom tillbaka.) Jag ömsade skinn, blev någon annan, men reste mig ur askan som Lady Lazarus till sist. Till skillnad från mitt alter ego i fiktionen jagades jag inte in i skogen, in i mig själv. Jag hittade ut.

När jag tänker på den där hösten, och sommaren som förekom den, då jag började skriva novellen utan att ännu fatta att mitt äktenskap var över, känner jag de där klorna borra sig in i mig på nytt. Det blir plötsligt svårt att andas, och jag minns. Just så var det. Varje morgon trycket över bröstet när jag vaknade. Under arbetet med novellen insåg jag att jag var tvungen att skriva berättelsen ur ett annat perspektiv, skifta från jagperspektivet som är default för mig när jag börjar skriva till duperspektiv. Jag var tvungen att distansera mig för att kunna skriva klart, i dubbel bemärkelse. Joyce Carol Oates säger i intervjun med Stig Björkman i senaste numret av Vi Läser att romanerna som är skrivna i första person är de som är allra lättast att skriva. Jag håller med om det. #nofilter var inte lätt att skriva. Förmodligen inte särskilt lätt att läsa heller för folk som är nära mig. Men jag är glad att jag skrev den, och jag tänker att det kanske ligger något i den där gamla klyschan om skrivande som terapi. När skrivandet är ens sätt att kommunicera med sig själv och omvärlden så att det svåra blir begripligt går det nog att tala om det terapeutiska värdet. Fast: man inser det inte då. Inte förrän efteråt, som det heter i Edith Whartons novell. Jag är trots allt tacksam över att jag har skrivandet som en ventil. Det jag skrivit efter #nofilter är nog inte märkbart gladare eller lättare, men jag kan vistas i de texterna utan att känna klorna på axeln. Därmed inte sagt att jag skrivit min sista text om flickor som går vilse i skogen. Vissa litterära tics blir man helt enkelt inte av med.

Read Full Post »

1476536428741

Förra veckan spelade jag in ett skräckspecialavsnitt med de grymma kvinnsen i En förbannad podd. Vi bokcirklade Michelle Pavers ”Evig natt”, pratade ”100 hemskaste”, Nobelpriset och skräcktrauman – och så blev jag faktiskt lite förbannad. Stort för mig som inte brukar kunna bli det. Länk till avsnittet här. Enjoy, m’dears!

Read Full Post »

11 776 ord i worddokumentet nu. Lär bli strykfest senare, men det är ord, och de betyder något! (Och jag lovar, det står inte bara ”ALL WORK AND NO PLAY MAKES HELENA A DULL GIRL” sida upp och sida ner…) Resten tar jag sedan.

Sidmässigt är jag uppe på 52 sidor. Det gånger tre, och jag kommer inte att skämmas för att börja runda av. Vet av erfarenhet från tidigare saker jag skrivit att redigeringsfasen leder till mycket om- och tillskrivning för min del.

Idag blev det förresten officiellt att jag kommer medverka i den här onda lilla skräckantologin, inspirerad av gamla hyrvideofilmer, den estetiken och känslan, ja, kolla vad härligt det ser ut:

swedishzombie

JAG HEADLINAR! Det är faktiskt ganska coolt. Har synopsis mer eller mindre klart för berättelsen, som jag tänker mig som Roald Dahls ”The Landlady” goes ”Texas Chainsaw Massacre” och ”Devil’s Rejects”  (stil/-miljömässigt) med lite Gillian Flynn-nerv, och tanken är att jag skriver på den lite då och då när min huvudtext behöver vila. Skräcknoveller är min första och största kärlek som läsare och författare, det ska bli fint att göra ett återbesök där. I finfint sällskap är jag också! Mer info kommer efter nyår.

Read Full Post »

I couldn’t help but wonder: hur många år har jag gästat English Bookshop under Kulturnatten som moderator, och bloggat om det här? Svar: fyra år i rad, mellan 2011 (Helen Fitzgerald och Karen Campbell) och 2014 (Barry McCrea, de två föregående åren intervjuade jag William Sutcliffe och Elizabeth Hand). 2015 missade jag själva Kulturnatten, men åkte i gengäld till Uppsala redan under våren för att intervjua Sarah Waters på Uppsala Stadsbibliotek i samarbete med Uppsala Internationell Författarscen och min hovleverantör av fiktivt mörker. I år återvänder jag – och blir själv intervjuad, i egenskap av författare! Ser så otroligt mycket fram emot detta. 19.30 på lördag börjar min programpunkt, och jag kommer att signera ”100 hemskaste” och bonusboktipsa (personal shopper, anyone?) och prata hur mycket ni vill, så kom dit vetja! Innan mig pratar Ola Larsmo om sin nya roman ”Swede Hollow”, missa inte heller det!

14195376_10154039337106443_6407374829750786169_o

Read Full Post »

crimetime_1400x500px_151127

Crimetime Gotland närmar sig med stormsteg – bara en vecka kvar! Det var magiskt förra gången, och jag räknar kallt med magi i år igen när författare som Elizabeth Hand, Sharon Bolton, Peter Robinson, Kristina Ohlsson, Mats Strandberg, Johan Theorin och Jørn Lier Horst, och naturligtvis horder av deckarläsare, tar över Öjn för ett par dagar. I år gläds jag lite extra över att skräcken flyttat in på Crimetime, och att jag får prata skräck både i egenskap av moderator och författare. Det ska bli så kul! Här kommer en liten överblick över mina programpunkter i år. Jag hoppas att vi ses på Gotland!

PS: Ni har väl inte missat nya sajten Bokdatum.se, en samlingsplats för alla kommande bokevenemang? Smidigt att ta till under t ex Crimetime eller Bokmässan.

ONSDAGEN DEN 17/8

16.00, Donners Eventhall

Motiv! Med Jørn Lier Horst och Christoffer Carlsson.

Vilka är de vanligaste motiven för mord och andra brott? Vilka lämpar sig bäst för en bra deckare? Möt bästsäljande norska författaren och polisen Jørn Lier Horst och Christoffer Carlsson, kriminolog och författare i ett samtal om brottets drivkrafter och författarens möjligheter. Moderator: Helena Dahlgren.

TORSDAGEN DEN 18/8

11.45, Wisby Strand

On writing. Med Elizabeth Hand och Mats Strandberg

American thriller writer Elizabeth Hand and Mats Strandberg talk about their passion for writing, deeper forces/motivation and the art of putting the reader in a thrilling and beautiful mode. Moderator: Helena Dahlgren

13.00, Donners Eventhall

Horror! Med Camilla Läckberg och Mats Strandberg

Skräckfilmsentusiasterna Camilla Läckberg och Mats Strandberg i samtal med skräckexperten Helena Dahlgren (aktuell med sin bok 100 hemskaste) om vilka filmer som inspirerat dem mest i skrivandet.

FREDAGEN DEN 19/8

10.00, Donnerska huset

Split vision: Läskigt för stora och små. Med Kristina Ohlsson och Mats Strandberg

Stephen King inspirerade både Mats Strandberg och Kristina Ohlsson att börja skriva. Nu är båda aktuella med varsin skräckroman (Färjan respektive Sjuka själar) och varsin barnbok (Monstret i natten respektive Zombiefeber). Varför vill läsarna ha mer skräck? Vad skrämmer oss mest? I samtal med thrillerexperten Helena Dahlgren.

11.15, Wisby Strand

In person: Solo interview Elizabeth Hand

Meet the highly rated and awarded American writer Elizabeth Hand in an honest conversation about her new thriller series, her strong hero character Cass Neary, the punk style writing, her favorite places to write and her love of Sweden. Moderator: Helena Dahlgren, blogger and thriller expert.

12.30, Almedalsscenen

Monstersnack och tårtkalas! Med Mats Strandberg

Kom och fira nya boken Monstret på Cirkusen, andra delen i serien om 9-åriga Frank som förvandlas till monster! Tårta och monstersnack med författaren Mats Strandberg. Samtal med Helena Dahlgren.

15.00, Clarion Festivalbaren

Afternoon tea med Peter Robinson, Sharon Bolton och Denise Rudberg

Afternoon tea with British crime writers Sharon Bolton and Peter Robinson in conversation with Swedish elegant crime-queen Denise Rudberg. Moderator: Helena Dahlgren. Kräver tilläggsbiljett

LÖRDAGEN DEN 20/8

10.00, Wisby Strand

In person: Solo interview Sharon Bolton

Meet the awarded British thriller author Sharon Bolton in a conversation about how to scare your readers to death, the geography of her books, gloriously messed-up main characters and Jack the Ripper. In conversation with Helena Dahlgren.

16.00 – 18.00 ca, Clarion Trädgården

Finalföreställning där jag och Mats Strandberg blir intervjuade av Markus Larsson om vårt förhållande till Stephen King och populärkultur i litteratur. Övriga medverkande under finalföreställningen: Peter Robinson, Viveca Sten, Håkan Nesser, Sofie Sarenbrant, Arne Dahl, Camilla Sten.

Missa inte heller specialbokcirkeln med Breakfast Bookclub, Elizabeth Hand och mig om ”Generation Loss” på torsdag morgon – mer info här!

Read Full Post »

13667731_10154399935291834_4949863837642755974_o

Här kan ni se mig skräcktipsa i Nyhetsmorgon. Grämer mig lite över att jag inte hann kommentera castingen av Bill Skarsgård som Pennywise i nyfilmatiseringen av ”Det”, men jag hann i alla fall prata om Laura Palmers hemliga dagbok, Killer BOB, ”Lunar Park”, coulrofobi och lockelsen med skräck. Tack Marcus för bästa gifen!

13705247_10153774435422634_506792925_n

Read Full Post »

Hur pass rädd var jag egentligen när jag närmade mig Sara Skratt? Jag kommer inte ihåg det. Jag misstänker att rädsla alldeles som smärta faller oss ur minnet så snart den har gått över. Det jag däremot kommer ihåg är en känsla jag hade haft förut när jag var där nere, särskilt när jag gick ensam på dem där vägen. Det var en känsla av att verkligheten är tunn. Jag tror att den är tunn, faktiskt, tunn som isen på en sjö efter töväder, och att vi fyller våra liv med ljud och ljus och rörelse för att dölja tunnheten för oss själva. Men på platser som Väg 42 upptäcker man att all röken och alla speglarna har tagits bort. Vad som återstår är syrsors spel och anblicken av blad vilkas gröna färg mörknar mot svart; grenar som bildar former som liknar ansikten; bultandet av hjärtat i bröstet, trummandet av blodet mot ögonens baksidor, och himlens utseende när dagens blå blod rinner ut ur dess skinn.

(”Benrangel” av Stephen King i översättning av Thomas Preis)

 

Vissa böcker älskar man bortom vett och sans, vissa böcker bär man med sig i ett permanent avtryck, som en osynlig tatuering på hjärnbarken, tänker jag mig, eller låter det äckligt? Dessa böcker tänker man på då och då fast det kanske gått år och åter år sedan man sist bläddrade i den. För mig är ”Benrangel” av Stephen King en sådan bok. I morse, när termometern redan passerat trettio grader i skuggan och det sved i halsen av en annalkande förkylning, tog jag med min pappas hjälp fram stegen, klättrade upp och hämtade den svenska utgåvan som funnits i översta bokhyllan i vårt hus i norra Spanien i 16 år (naturligtvis har jag den i engelsk pocket hemma, oroa er inte). Jag hällde upp ett stort glas Vichy Catalan, satte mig i skuggan och började läsa. Och redan från början stod det klart, vissa små översättningsfrågetecken till trots (”kreativt skrivande” hade nog varit bättre än ”skapande skrift”, till exempel, och jag är inte säker på att man i dag hade översatt namnet på Mike Noonans sommarställe), att den var ännu bättre än jag mindes den. På en gång stod det även klart hur mycket jag inspirerats av den här boken – som läsare och författare, i ordval såväl som hur jag ser på skräck och skrivande; helt klart är jag skyldig King åtminstone ett par formuleringar ur ”100 hemskaste”, inser jag nu. Ändå hade det gått nästan tio år sedan jag senast läste den – vissa böcker funkar uppenbarligen så att de tar sig in allra längst in i hjärnans skrymslen och vrår, stannar kvar i form av lösryckta fraser och tankar som man formulerar om till sina egna.

”Benrangel” är en spökhistoria; det är en kärlekshistoria och sorgeskildring; det är en berättelse om att städa ur de tillstängda rummen i en människas inre. Ytterst läser jag den ändå som en historia om skapandets villkor och fiktionernas makt, och jag myser när King placerar Tad Beaumont och Bill Denborough sida vid sida med Clancy, Grisham, Maugham, de Maurnier och Cornwell. En av de finaste komplimanger jag fått för mitt skrivande någonsin kom för någon vecka sedan av Ida Höglund på Instagram då hon kallade mig ”Kvinnan som läser och skriver om böcker som om hela verkligheten utgår från litteraturen”. Det är i fiktiva världar som TR90, i Dark Score-sjöns kalla vatten som jag får näring för en sådan världsåskådning. Jag hoppas att Stephen King har åtminstone en till roman av samma kaliber i sig (”Lisey’s Story” var nära, fast ändå inte). Älskar när han skriver om författare, och han har aldrig gjort det bättre än här.

Det refereras också till massvis av författare andra än Mike Noonan och hans Derry- och Castle Rock-vänner, döda och levande, klassikerstämplade och airport lit-klassade, i ”Benrangel”. En av dem, så i högsta grad med att han gett King titeln till boken (på engelska heter den ”Bag of Bones”) är Thomas Hardy, som tydligen lär ha sagt att ”I jämförelse med den tråkigaste människa som vandrade på jordens yta och kastar sin skugga där är den allra skickligast tecknade gestalt i en roman inte mer än ett benrangel”. Jag vill inte ge Hardy rätt där. Inte när det finns böcker som ”Benrangel” att läsa. Tyvärr blev filmatiseringen, i gammal anrik Kinganda, superpajig, men det förtar inte ett uns av lyskraften från den här vackra, sorgliga och kusliga pärlan till roman som ledigt placerar sig på min topp fem över de bästa Stephen King-verken någonsin. Och om ni ursäktar mig nu så har jag en skuggig altan och en gammal vän att uppsöka, en väg att gå uppför medan syrsorna spelar…

Read Full Post »

lyckopodd

För några veckor sedan gästade jag Bianca Meyers och Leone Miltons studio för att gästa deras fina podd, som vänder sig till och för kvinnor och tar upp allt från psykisk ohälsa och jämställdhet till hudvård och relationer. Det blev ett otroligt roligt och självutlämnande samtal om skräck, Stephen King, nördkultur och att finna ljuset i det mörka under kriser. Och så lyckades jag rekrytera en ny själ till skräckgemenskapen, moahahaha. Nu finns avsnittet att lyssna på t ex på iTunes eller Podtail. Hoppas ni vill lyssna – och ha en rysligt härlig midsommar! Själv tänkte jag läsa om midsommarklassikern ”En främmande man” (såklart).

Read Full Post »

Older Posts »