Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Helena tipsar’ Category

Vår kamp : feministiska novellerIdag är det den 8 mars, och jag passar på att även i år tipsa om fjolårets 8 mars-släpp på MIX Förlag, feministiska antologin ”Vår kamp” där jag bidrar med novellen ”Lady Lazarus”, en liten explosiv men referenstung sak – mer humoristisk än mina andra noveller, tror jag – om skolkorridorsångest, hämndgudinnor och Sylvia Plath. Det blev en väldigt fin samling tycker jag, med en bra blandning av röster och perspektiv. Själv är jag särskilt förtjust i Vio Szabos ”Manifestation” och min gamla idol Anna Jörgensdotters ”Monster”. Man kan köpa den i tryckt form eller som e-bok. Vill ni läsa min novell separat så finns den naturligtvis som e-singel precis som alla de andra.

 

Och om ni mot all förmodan skulle få för er att gratulera någon kvinnoidentifierande person i din omgivning på Internationella kvinnodagen, låt för guds skull bli. Du vet aldrig om hämndgudinnorna hör dig.

tumblr_inline_mqiuc6P7x61qz4rgp

(Tror ni det är en slump att en av de tre hämndgudinnorna i min 8 mars-novell heter Anja? Nej, vänta. Det där var en kuggfråga.)

Read Full Post »

Titta här: finlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalo, som vann Runebergspriset för ”Fem knivar hade Andrej Krapl” (jättegammal och väldigt förtjust Bokhorarec här) och nu senast var aktuell med härligt köttiga vampyrskildringen ”Svulten”, har skrivit en skräcknovell – ”Dagen svalnar” heter den – för MIX Förlag! Så här låter beskrivningen (she had me at Edith Södergran-citatet):

När solen lämnar blå skuggor och luften sticker som svavel packar huvudpersonen sin väska och beger sig till sina gamla hemtrakter på landet för att ta hand om Aina. I den mörklagda kammaren bredvid köket ligger den åldriga kvinnan till sängs. Det är sommar men kylan kryper… 

Måsteläsning för alla som gillar välskriven och suggestiv skräck – själv tänker jag läsa i helgen.

Trevlig helg alla!

Read Full Post »

Ni som följer mig på Twitter eller via bloggens Facebooksida har nog inte kunnat undgå att jag talat en hel del om två kvinnliga litterära thrillerister på sistone: Megan Abbott och Cathi Unsworth. Nu har jag recenserat deras senaste alster, highschoolthrillern ”Dare Me” och småstads- och utanförskapsskildringen ”Weirdo”, på English Bookshop-bloggen. Läs  min dubbelrecension, där jag omfamnar såväl cheerleaders som gothare och avslöjar exakt hur lika ”Weirdo” och ”Dark Places” är – och läs böckerna! Båda berör, från var sin sida av popularitetsträsket, det sköra, sköra bandet mellan tonår och vuxenvärld (och hur utsatt man var under de där åren, och hur lätt det kunde ha gått snett), båda går som jag antytt att – om man så vill – klassa som litterära thrillers. Eller så kan man nöja sig med att kalla dem jäkligt bra böcker.

Read Full Post »

Om du vurmar det minsta för pusseldeckare och/eller är förtjust i att följa årstiderna i din läsning – i min erfarenhet brukar de två företeelserna följa varandra som siamesiska tvillingar, se till exempel Helenas Maria Lang-kalender – har jag ett boktips åt dig så här i allhelgonatider. ”Körsbär i november” är en förhållandevis sen Maria Lang, men till skillnad från större delen av hennes 70- och – the horror! – 80-talsproduktion är den här riktigt läsvärd. Den utspelar sig kring två allhelgonahelger: 1950, då kyrkklockorna aldrig slutar ringa över lilla pittoreska Skoga, och så tjugofem år senare, då en mördare är timmar från att gå fri för alltid  när mamma Wijk får Christer att intressera sig för det gamla mordfallet. Kyrkklockorna ringer som sagt i ett, de misstänkta springer om varandra på kyrkogården, det dricks kaffe och smaskas karameller (somliga rent livsfarliga) och Christer Wijk är naturligtvis lika skarpsinnig som vanligt. Atmosfäriskt, småputtrigt och trivsamt värre, om nu ”trivsamt” är rätt ord för en berättelse om giftmord, svek och död. Dessutom får man en omfattande genomgång av allhelgonahelgens historia, och massor av tidstypisk charm, mellan de små morden. Dagens boktips, alltså!

Read Full Post »

Det är bokmässevecka, och min Facebook- och Twitterfeed fylls med förväntansfulla statusuppdateringar om Göteborg, packning och allmän bokmässepepp. Själv ska jag tyvärr inte åka i år, men jag har inte låtit det hindra mig att skriva ett litet inlägg på English Bookshop-bloggen där jag tipsar om böcker att köpa i deras monter. Enjoy!

Read Full Post »

Helen Alfvegren delar med sig av några av sina absolut bästa boktips och efterlyser fler tips från bland annat mig. Jag har redan skickat iväg två kommentarer, men eftersom jag i detta nu kämpar en episk strid mot mina ”oooh, förresten, en till!” och ”oooh, en till!”-impulser (aka trådkapning, aka spamming, aka förmodligen något som Magdalena Ribbing skulle avråda från) tänkte jag göra ett helt inlägg istället. Så, här följer några av mina absolut bästa boktips, böckerna jag läst och älskat och vill sprida vidare!

Elizabeth Hand, förstås. Själv tänker jag läsa YA-romanerna ”Illyria” och ”Radiant Days” i sommar. Har du ännu inte stiftat bekantskap med Hands oefterhärmliga antihjältinna Cass Neary, som Hand själv kallar ”your prototypical amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage-filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer”, råder jag dig att läsa ”Generation Loss” snarast.

Vad som helst av Helen Fitzgerald. ”The Devil’s Staircase” och ”Dead Lovely” är två storfavoriter, men hon är alltid läsvärd. Och sjukt rolig, på ett mörkt, skruvat och – just det – sjukt sätt.

”The Submission” av Amy Waldman, en av senvårens stora läsupplevelser för mig. Angelägen New York-skildring med en krispig kyla i språket som för tankarna till en av mina 00-talsfavoriter, Claire Messuds ”The Emperor’s Children”. (Skriv en ny roman snart, Claire, ingen skulle bli gladare än jag!)

”The Night Circus” av Erin Morgenstern, av skäl som jag anger här.

Lisa Ungers The Hollows-serie, som till dags dato består av två böcker, ”Fragile” och ”Darkness, My Old Friend”. Gillar du suburban thrillers à la Harlan Coben eller Linwood Barclay får du inte missa Unger, som skriver minst lika bra och skapar trovärdiga karaktärer och ett krypande mörker i småstadsidyllen.

Jennifer Weiner – om du vill ha din chicklit skarp, välformulerad och klyschfri. Alla underhållningsförfattare borde ha studerat Creative Writing med Joyce Carol Oates (som Weiner gjorde när hon läste vid Princeton). Fatta vilket genrelyft det skulle vara! I väntan på den lätt utopiska reformen tänker jag ta med Weiners kommande ”The Next Best Thing” till stranden.

Tana French! Har ju halvt om halvt längtat ihjäl mig efter ”Broken Harbour”, den fjärde delen i Frenchs fristående Dublin Murder Squad-serie, och nu är den på väg hem till mig. Inte läst något av French än? Då säger jag 1) grattis och 2) börja med ”Into the Woods” och fortsätt sedan med ”The Likeness”, ”Faithful Place” och ”Broken Harbour”.

För oupphörligt underhållande urban fantasy med pikanta inslag av såväl tantsnusk som litterära referenser, testa Carol Goodmans första bok i Fairwick Chronicle-serien, ”Incubus” (del två, ”The Water Witch”, kommer i höst). Lagd åt det mer pryda hållet? Goodman skriver även svårslagna litterära spänningsromaner. ”The Ghost Orchid”, som utspelar sig på en konstnärskoloni i upstate New York, är perfekt sommarläsning.

Slutligen: ingen sommar utan åtminstone en bok av Stephen King och Maria Lang, mina trogna sommarkompisar sedan tidigt 90-tal. I år blir det Kings ”Full Dark, No Stars” (alldeles nyutkommen på svenska om ni föredrar att läsa i översättning), och så kommer jag – liksom alla andra sommar – försöka ta mig an Dark Tower-serien. Kanske lyckas min fantasyfobi och jag härda ut i år? Lang har jag ju redan varit inne och nosat på. Det ligger nog i farans riktning att det blir åtminstone några omläsningsrapporter i sommar…

Har du några böcker som du bara MÅSTE tipsa om?

Read Full Post »

Nu finns Harlan Cobens nya fristående thriller ”Stay Close” ute, och jag passar på att fira genom att tipsa på min English Bookshop-blogg om tio böcker som alla faller in i Riktigt Schysst Thriller™-kategorin. Somliga är skrivna av Coben, andra inte, men såväl nagelbitarspänning och krypande stämning – företrädelsevis i en vardaglig miljö, bortom poliser och rättssalar – som finess och svärta garanteras! Jag har tipsat om många av böckerna förut i olika sammanhang men inte tillsammans, och samtliga är så bra att de förtjänar att nämnas igen. Om du av någon outgrundlig anledning missat dem råder jag dig att kolla in min lista asap. Årets påskekrim: check!

Read Full Post »

Julia är elva år när det som ska komma att kallas ”the slowing” börjar. Jorden snurrar långsammare, solen, dess uppgång och nedgång, blir alltmer opålitlig. Inom loppet av några veckor har dygnet svällt ut med flera timmar. Fenomenet påverkar gravitationen: fåglar ramlar ner från himlen och basebollmatcher får avbrytas då bollarna vägrar stanna uppe i luften. Många ser ”the slowing” som en direkt konsekvens av vår slösaktiga livsstil, naturens hämnd på människan. Andra är övertygade om att jorden ska gå under, hamstrar vatten och batterier, citerar Nostradamus och håller sina barn hemma från skolan. Snart lär (nästan) alla sig att förhålla sig till den nya dygnsrytmen, dagar av intensivt solljus följt av beckmörker. För Julias del kommer ”the slowing” mitt under hennes första steg in i något slags tonårsvärld. Vänskapsband bryts, förälskelser spirar, kroppen förändras. Just Julias försiktiga intåg i vuxenvärlden, den berg-och-dalbana av känslostormar som det innebär att vara elva och förpubertal, är fantastiskt fint skildrat. Samma sak med skildringen av hur det ofattbara snabbt blir fattbart, det otroliga troligt. Karen Thompson Walker har ett känsligt, snudd på poetiskt språk som jag dras in i. Eftersom Julia känns så trovärdig köper jag även hela konceptet med ”the slowing”, även om jag är säker på att mer naturvetenskapligt lagda läsare skulle kunna tänkas ha en och annan invändning. (Själv gick jag humanistisk linje…) Jag kommer att skriva mer utförligt om ”The Age of Miracles”, Karen Thompson Walkers debutroman som redan orsakat massor av ”buzz” i bokbranschen, när den finns ute. Se detta som en liten teaser.

”The Age of Miracles” utkommer den 21 juni och är, menar jag, väl värd att vänta på. Stort tack till alltid lika smaksäkra Bia som tipsat mig om Karen Thompson Walker – det här är definitivt ett författarskap att hålla koll på! Vem hade kunnat ana att coming of age och undergångskänsla skulle vara en så lyckad kombination? Medan ni väntar kan ni kolla in den här ambitiösa hemsidan, där info om boken trängs med fiktiva nyheter om fenomenet som beskrivs inom ramarna för romanen. Ambitiöst var ordet!

Read Full Post »

Alltså, jag KAN inte sluta läsa S J Watsons debut ”Before I Go to Sleep”! När jag motvilligt slutar läsa – på grund av, tja, livet, kroppar att bada, åtta timmar att sova, mat att äta, arbete att sköta… – kan jag inte sluta tänka på historien och dess huvudperson Christine, som varje dag vaknar upp utan några som helst minnen. Extremt sinnrikt konstruerad medicinsk thriller, ja, jag skulle nästan vilja säga existentiell thriller. För vem är man när man inte har tillgång till några som helst minnen om vem man är och hur man blev den man är idag? Hur klarar man av att dag efter dag vakna upp som ett vitt, tomt pappersark, utan några som helst minnen om vem man är, var man är, vem man varit? Och vem kan man lita på, egentligen, när man varje morgon är beroende av andras versioner av ens förflutna? ”Before I Go to Sleep” påminner en hel del om filmen ”Memento” i upplägget, men jag kommer också att tänka på Lisa Genovas romaner. Det är hundraprocentigt uppslukande, och jag längtar tills jag får återuppta läsandet igen. Vissa böcker går bra att läsa under dagens måsten, tål att styckas upp av uppstyrning av syskonbråk, ringande telefoner och blöjbyten. ”Before I Go to Sleep” är inte en sådan bok. Jag plockar fram den först när allt är tyst och stilla och det bara är jag och boken. Vill inte missa något, för jag känner på mig att varje liten, till synes banal detalj kan innebära en del av lösningen. Gillar du litterära thrillers får du inte missa den här boken! Jag är knappast ensam om att hylla S J Watson; min pocketutgåva är fylld av hyllningar från brittisk dagspress och författare som Lionel Shriver (som brukar vara extremt kräsen – till exempel skrev hon i en recension av Joyce Carol Oates ”The Falls” att ”Joyce Carol Oates is an atrocious writer”), Dennis Lehane (vars blurbomdöme jag litar på till 100% – han blurbade även ”Crooked Letter, Crooked Letter”, en annan välskriven och uppslukande thriller), Sophie Hannah och Anita Shreve. Den har även vunnit 2011 års John Creasey Dagger, en av de mest prestigefyllda prisen inom spänningslitteraturen som Crime Writers Association varje år utnämner. Ibland kan man ju automatiskt bli lite anti när en bok möts av idel hyllningar och fanfarer, men i det här fallet är alla hyllningar synnerligen berättigade. Jag säger: tro på hajpen!

Read Full Post »

Dickenstips

Det har väl knappast kunnat undgå någon litteraturintresserad människa att det i år är exakt 200 år sedan Charles Dickens föddes. Här kan du läsa mer om jubileet och de många evenemang som ordnas till Dickens ära. Spontant känns det som om år 2012 vore ett fantastiskt år att bo i England (Anglofilen sufflerar: till skillnad från vilket år, exakt..?). Blir till exempel oerhört sugen på att besöka British Library och se utställningen A Hankering after Ghosts: Charles Dickens and the Supernatural. Visas till och med den 4 mars, så om ni har vägarna förbi de kommande veckorna, missa inte!

Charles Dickens verk behöver väl ingen ytterligare introduktion, så därför tänkte jag istället tipsa om två relativt nyskrivna romaner som båda handlar om Dickens. Ett tips till er, ett till mig (och er också, naturligtvis).

Boken jag vill tipsa er om är Dan Simmons neoviktorianska tegelsten ”Drood”, där berättarjaget, en viss Wilkie Collins, och hans vän, en viss Charles Dickens, besöker Londons mörka skuggsida – stinkande underjordiska tunnlar, opiumhålor, ödsliga kyrkogårdar – i jakt på en mystik man vid namn Drood. Metafiktion, viktoriana, skräck och spänning i en riktigt läsvärd blandning. Så här skrev jag om ”Drood” på Bokhora när den utkom i början av 2009:

Det är som skräckroman och stämningsmarkör ”Drood” fungerar allra bäst. När Dickens och Collins beger sig ner i Londons stinkande tunnlar, rakt in i ”that black-biled bowel of London that the writer always called ‘my Babylon’ or ‘The Great Oven’”, och möts av förvildade kloakbarn, spöklika opiumslavar och mystiska underjordiska salar kan man nästan känna kloakstanken i näsborrarna, så livfullt och ingående gestaltat är det. Passagerna om Collins’ och Dickens’ respektive författarskap och tillblivandet av ”The Moonstone” och ”The Mystery of Edwin Drood” är också oerhört läsvärda och får mig att vilja låsa in mig i biblioteket och hetsläsa deras samlade produktion tills våren kommer/jag blir galen och börjar tro att jag lever i 1860-talets London.

Boken jag vill tipsa mig själv – och, i förlängningen, er – om är Matthew Pearls ”The Last Dickens”, som stått oläst i min bokhylla ett par år nu. Oklart varför, för jag har gillat samtliga Pearls litterära/historiska spänningsromaner, som tidigare tacklat Dantes Inferno och Edgar Allan Poes sista dagar i livet. Hur som helst: ”The Last Dickens” bjuder på ond, bråd död i jakt på Dickens sista, oavslutade manuskript och verkar riktigt underhållande. Plocka ner den från hyllan, Helena! Just do it!

Read Full Post »

Older Posts »