Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Jag’ Category

IRL-kärlek

Idag är det exakt tolv år sedan en svarthårig liten Red House Painters-pojke med ring i örat och en väldigt Helenakompatibel skivsamling vaknade upp bredvid mig för första gången. Jag minns den där morgonen så väl: det skarpa vårljuset som trängde sig in i den lilla ostädade lägenheten med persienner vi inte orkat dra ner. Tre tomma rödvinsflaskor på vardagsrumsbordet (det finns en anledning till att jag numera föredrar vitt…), hjärtat fladdrande i halsen, huden så tunn, så tunn nu i det obarmhärtiga morgonljuset. The girl least likely to möter the boy least likely to – eller ja, hans Skunknick var faktiskt The Bad Seed om vi ska gå in på teknikaliteter. Så små vi var, slår det mig nu! Barn, nästan. Jag läste nyligen en artikel där man talar om att hjärnan inte blir vuxen förrän efter 23-årsåldern, och ska man gå på den definitionen står det klart att vi var barn. Det talas ju mer frekvent om att åldras tillsammans, och det ser jag också fram emot, men jag finner något fint och lite rörande i att vi också vuxit upp tillsammans.

Väldigt många faktorer spelar in i att skapa en färdig människa, i den mån man någonsin blir färdig (hoppas inte): arv, miljö, utbildning, böcker man läst, filmerna man sett, musiken man lyssnat på… Jag brukar ibland lite halvt skämtsamt citera Nick Hornby i High Fidelity, ”it’s not what you’re like, it’s what you like” och visst har den världsåskådningen sina poänger. Till exempel tror jag inte att mina döttrar, som fyller fyra nästa vecka, skulle finnas om det inte vore för att deras pappa för tolv år sedan imponerade på mig med sin objektivt utmärkta musiksmak. Jag vet inte om jag tror på objektivt utmärkta saker över huvud taget längre. Världen är, på gott och ont, mindre svartvit än vad den var den där aprilmorgonen. Han har sedan länge slutat färga håret, ringen i örat är borta. Musikintresset kvarstår dock – så även mitt, fast jag mest avhandlar det i små bisatser i blogginlägg och tweets nu för tiden.

Så mycket har förändrats, VÄRLDEN har förändrats, men vi består. Lite äldre, lite gråare (fast sådant finns det ju hårfärg för…) och mer sansade. Sådär trist men mänskligt slentriansura är vi på varandra ibland, av sömnbrist, en hånfullt skramlande tom kaffeburk och det där vardagsgegget jag helst inte läser om i skönlitteraturen. Likväl: vi består. Viet består, och vi både älskar och gillar varandra, trots, eller möjligen tack vare, vardagsgegget. Det är rätt stort, ändå, och jag kan inte låta bli att undra om inte Nick Hornby borde ha reviderat sin text. Det handlar inte bara om vem du är utan också, som vi vet, om vad du gillar. Men kanske också – allra mest? – om vem du gillar och låter dig bli gillad av, och om hur det i bästa fall kan leda till något så utrotningshotat som sann kärlek.

Tillbaka till den 5 april 2001. Vi hade klätt på oss och promenerat till tunnelbanan, blyga och tafatta igen. Alla tankar och önskningar som brann inuti mig då. Hur han sedan när vi kommit ner på perrongen tog min hand och sade något, inget i stil med Mr Darcys tal till Lizzie Bennett , inte Rasmus och Benjamins ”vi kanske kan gå dit tillsammans?” eller ens Dexters ”you’re gorgeous, you old hag” till Emma i One Day utan något oändligt mer romantiskt. ”Ska vi inte gå på Tinderstickskonserten tillsammans?” Tinderstickskonserten, som var i OKTOBER, sex månader bort. Den totala längden på mina tidigare förhållanden inslängd sådär apropå ingenting, fast handen som kramade min sade något annat.

Vi gick på Tinderstickskonserten, och många andra konserter, tillsammans. Vi har flyttat fyra gånger tillsammans, skaffat två små barn och två katter. Och reader, I married him.

Read Full Post »

Påsklovspaus

39563_1905_Easter_Witch_1_1000_122_268lo

Nu tar bloggen och jag påskledigt ett tag. Mina påskplaner inkluderar, men är inte begränsade till, följande aktiviteter: familjeliv, läsning, promenader, godisätande och att lära mina barn konceptet sovmorgon (läs: vad som helst efter 06.00). Kanske hinner jag skriva lite också. Skönt ska det bli i alla fall! Glad påsk, kära läsare, så hörs vi snart igen!

Read Full Post »

Varmt bad, kall öl, ny Coben. Ibland behöver det inte vara svårare än så.

Read Full Post »

Konsten att överleva februari

Ledsen, jag har inget universalmedel. Kämpar snarare med att hålla mig ovanför ytan, gasping, dying but somehow still alive (Morrissey, såklart). Är inte så mycket deprimerad som håglös: allt, och ingenting, för jag gör så lite som möjligt just nu, jag gör genomsyras av den där utstuderade håglösheten. Jävla februari! Böcker – BRA böcker – bläddras i, läggs åt sidan, plockas upp igen; jag ”läser” just nu fem böcker och har inte kommit längre än femtio sidor i någon av dem. Vill mest äta, eller sova, eller klappa katten, krama ungarna, bada varmt, på gränsen till outhärdligt. Basala, oxytocinfrämjande aktiviteter: uraktiviteter. Och så någonstans strax ovanför ytan vetskapen om att jag inte har något att klaga över. Att det finns människor det faktiskt är synd om på riktigt, som ligger på sjukhus eller vakar vid en sjukbädd, som utsätts för övergrepp och kränkningar, rödglödgande hat. ”TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!” vill mitt milt offerkoftehatande överjag skrika till Håglösa Helena. Eller ”TÄNK PÅ HOMOSARNA I UGANDA!”. Tänk på hatet som via sociala medier snuddar vid mig och försöker förgöra andra, kvinnor jag läser och ser upp till. Världen är femtio nyanser av skit, men i min innersta krets, i det liv jag lite håglöst för just nu, finns bara kärlek – så även, apropå den senaste veckans debatt om näthat, här på bloggen. Fick ett väldigt fint mejl i slutet av förra veckan. Det värmer.

Ja, och så har jag färgat – eller tonat, den tidiga medelålderns försiktighet – håret också. Mahogny eller mörk koppar, jag minns inte riktigt vad det stod på paketet. Mamma associerade till Anne på Grönkulla. Fint. Vad mer? Vi har skaffat ett akvarium, och det är helt fantastiskt rogivande att sitta och titta på det, sjunka in i svalkan, färgerna, rörelserna. Min man säger att man inte ska döpa fiskar, men det har jag gjort i alla fall, och nu hoppas jag att Charles och Camilla ska få små fiskbebisar snart. Stellakatten är också helt begeistrad, som en tecknad seriekatt fast på riktigt. Vi tänker fortfarande på Saga, mycket, ofta, men det här nytillskottet hjälper oss faktiskt lite. Och så jobbar jag på att säga nej till tråkiga saker och ja till roliga saker, särskilt roliga saker som involverar bra människor. (Ska t ex på bokresa i april med bokbloggarvänner från hela Europa, wee!) Idel självklarheter, egentligen, men uppenbarligen en stor deal för mig.

I This Life har Milly och Egg börjat ligga med varandra igen, och Miles har precis varit på blinddejt med Jennifer Ehle (hade helt glömt bort att hon var med! Samma sak med Martin Freeman). Det är, när jag skriver detta, sexton dagar kvar av februari. Sjutton om man räknar med dagens datum. T.S. Eliot var så jävla fel ute.

Read Full Post »

Hej

Jag har lite problem med internetuppkoppling, om ni undrar varför det är så glest mellan uppdateringarna just nu. Snart hoppas jag att det är löst, och då ämnar jag skriva om – bland annat – Barbara Vine, finlandssvenska vampyrer, Jodi Picoult och ett sadistiskt slut, en episk-historisk Norrlandsskildring, ”Bedsit Disco Queen”, pusseldeckare och varför ”This Life” fortfarande är den bästa brittiska serien. Stay tuned!

(Vadan dessa plötsligt uppblossande ambitioner, undrar ni kanske nu? Tja, lite är det nog den där gamla ”absence makes the heart grow fonder”-visan. En annan anledning finns också, en numerologisk/bloggrelaterad sådan. Jag befinner mig nu två inlägg från det femhundrade, och är fast beslutad om att det INTE ska vara en bokhögsbild.)

Read Full Post »

Dark Places 2 år!

Sak som slog mig nyss när jag, yrvaken och dan, snubblade ner för trappan rakt mot kaffebryggaren: idag är det ju exakt två år sedan jag skrev mitt allra första inlägg på Dark Places! Bloggen går in i trotsåldern, således, och ja – det kanske är så man ska förklara den relativt låga aktivitetsnivån den senaste tiden? (Eller så har Enligt O snott all bloggmojo.)

De goda nyheterna? Jag har precis läst ut årets andra bok, är på god väg med den tredje och har en hel del obloggat från slutet av förra året att ta tag i. Det finns hopp för tvååringen, om hon bara tar sig upp från golvet.

Att mycket händer på två år blir uppenbart när jag tittar på mina barn, för två år sedan små napp- och blöjbarn som inte kunde säga särskilt mycket mer än ”mamma”, nu egna individer med stort ordförråd, egna preferenser och spirande världsuppfattningar. Jag tackar för det som varit, och hoppas naturligtvis att ni vill vara med i minst två år till.

Read Full Post »

Jag har summerat mitt litterära 2012 i listform på English Bookshop-bloggen och nu sitter ni väl och undrar ”amen, har människan läst NÅGOT annat än mörka litterära thrillers av anglosaxiska kvinnliga författare?!”. Och det har jag ju, även om det inte direkt syns på min årsbästalista. 2012 var, om man ser till enbart siffror, ett rätt skralt läsår för mig med ”bara” knappt 80 lästa böcker. Jag inser naturligtvis att 80 böcker är jättemycket för många, men i den snabbläsande bokbloggarmaffian är det en oerhört blygsam siffra. Nå, det finns många orsaker till att det blev (med mina mått) lite läst 2012, och jag känner kanske inte för att gå in på de skälen här. Det jag däremot vill lyfta fram är att jag gillat varenda bok jag läste förra året. Inga bottennapp alls faktiskt, utan dussintals med böcker som bjussat på Språk & Stämning, Riktigt Schyssta Thrillers och annat som gör livet roligare. Av de nya bekantskaper jag gjorde under 2012 vill jag särskilt lyfta fram Cornelia Read, Megan Abbott, Cathi Unsworth och S.J. Bolton. Min husgudinna Elizabeth Hand utkom med inte mindre än fyra böcker (alla fantastiska) och jag fick dessutom det stora privilegiet att intervjua henne och umgås med henne och en massa andra underbara människor i Uppsala i september. Sådant lever en trött och lätt vinterdeppad småbarnsmorsa länge på, ska ni veta. Bland de (pinsamt få) svenska romaner jag läste under året är det tre som riktigt fastnat: Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, Elisabeth Östnäs ”Feberflickan” och Karolina Ramqvists ”Alltings början”.

Något som slår mig när jag tittar tillbaka på mitt 2012 är att jag läst förvånande lite skräck. Det vill jag ändra på i år. Annars aktar jag mig nogsamt för att avlägga nyårslöften annat än detta: jag ska bli snällare mot mig själv. Det tycker jag att ni också ska lova er själva.

Gott nytt år, kära ni, och må ert 2013 vara fullt av fina upplevelser, av såväl den litterära varianten som andra!

Read Full Post »

Ni vet att jag gillar mörker – det står i min header. Fiktivt mörker, nota bene, inte nödvändigtvis det mörker som omsluter oss just nu. Och så var det där med de ständiga förkylningarna, den lika ständiga sömnbristen och… jag vet inte, en jämngrå hinna som jag tänker mig ser ungefär ut som Kurt Cobains stickade kofta under ”MTV Unplugged”-sessionen om ni minns? Den har liksom lagt sig överallt, den där hinnan, och gör att det mesta ser fult och tråkigt ut. Känns fult och tråkigt också. Kanske inte så konstigt att mitt bloggande inte ligger på topp just nu?

Här kommer i alla fall ett bildkollage med saker som, trots midvintermörkret och den där jävla hinnan*, får ett midvintermörkt litet bokbloggarhjärta att klappa lite hårdare:

 

bolton

Är det inte…? Jo, det är en ny S.J. Bolton! ”Like This For Ever”, den tredje boken i Lacey Flint-serien (fjärde om man räknar julberättelsen ”If Snow Hadn’t Fallen”, som ju utkom som e-bok strax före jul), utkommer i april. Då fyller jag påpassligt nog år. Lika många som Jesus var när han dog. Jag tror inte att Bolton tänkt på mig och Jesus, men det var allt himla fint av henne att tajma in boksläppet med min födelsedag. Aww, Shaz, you shouldn’t have…!

(Tusen tack Fiktiviteter för den goda nyheten!)

sjukdomen

På väg hem till mig i detta nu. Jag håller andan och sträcker mig efter näsdukarna. Ser dessutom ofantligt mycket fram emot att om några veckor se ”Ömheten” på Stadsteatern tillsammans med Fiktiviteter.

girls_-_season_1_nordic-20644318-frntl

Första säsongen av ”Girls”, Lena Dunhams smått fantastiska TV-serie som med all rätt hajpats till månen och tillbaka, släpps på dvd i februari. För mig, som såg de tre första avsnitten på en pressvisning i våras och blev precis lika hajpsugen, och kär, och uppfylld med en liknande bitterljuv känsla som jag fick av ”My So-Called Life” – å ena sidan otäckt mycket igenkänning (minus de geografiska miljöerna), å andra sidan de där Morrisseyraderna från ”Break Up the Family”, ”I’m so glad to grow older, to move away from those awful times”, blir det ett kärt återseende. Om ni ligger före mig – och det gör ni förmodligen – kan ni istället se fram emot säsong två, som börjar sändas på såväl amerikansk som svensk tv om ett par veckor.

Så. Nu känns det bättre.

* Är förresten ordet ”hinna” överrepresenterat i den svenska nutidsprosan? Jag minns en tid, det kan ha varit tidigt 00-tal, då det knappt gick att slå upp en ny svensk roman utan att översköljas av ordet ”hinna”. Och nu talar jag om substantivet, inte verbet, som tycks mig mer 10-talsaktigt.

Read Full Post »

När jag vaknade i morse hade min igår lätt Tom Waits-aktiga, och mycket Halloweenlämpliga, stämma försvunnit helt. Inte så mycket som ett kraxande gick att frambringa, så nu kommunicerar jag med omvärlden genom lappar, mejl och sms. (Man ska tydligen ABSOLUT inte viska!) Och så funderar jag, eftersom jag är som jag är, på vilka litterära skildringar det finns av stumhet, såväl tillfällig som kronisk. Spontant kommer jag på två: Rosilda i skuggserien och Camilla i ”Den hemliga historien”. I båda fallen uppstår (den i Camillas fall tillfälliga) stumheten efter traumatiska händelser. Mer närbesläktad med yours truly är stackars Almi Graan, som i ‘Mördarens bok” blir så hiskligt förkyld att hon helt tappar rösten. Lustigt nog är det just ”Mördarens bok” jag har som mys-/slöläsning just nu.

Kommer ni på några fler exempel på stumhet i litteraturen? Att Buffyavsnittet ”Hush” är måstetittning ikväll behöver jag väl knappt nämna..?

Uppdaterat! Här kommer en lista på de tips som inkommit, här och på Twitter, så här långt. Tack för tipsen, alla! Jag lägger till mina egna ”stumböcker” också.

”… och de vita skuggorna i skogen” och”Skuggornas barn” – Maria Gripe
”Den hemliga historien” – Donna Tartt
”Mördarens bok” – Maria Lang
”Tystnaden” – Vigdis Grimsdottir
”Scented Gardens for the Blind” – Janet Frame
”Tystnadens gåta” – Steve Hamilton
”Bläckhjärta” – Cornelia Funcke
”Tan” – Margareta Lindholm
”Den jag aldrig var” – Majgull Axelsson
”Pestens tid” – Stephen King
”The Story of Edgar Sawtelle” – David Wroblewski
”Johnny var en ung soldat” – Dalton Trumbo

Read Full Post »

Det fanns en tid då jag åkte på ett gult kort för att ha frestat för mycket med en bok jag hade läst ganska långt innan vanliga dödliga (friends in high places…). Nu är boken ifråga utgiven; följaktligen har jag tagit bladet från munnen, skakat av mig gula kortet-skammen och skrivit en tämligen stjärnögd recensionEnglish Bookshop-bloggen. Min bokbloggarkompis i öst, som brukar dela min litterära smak i åtminstone åtta fall av tio, är trots stor Hand-förkärlek betydligt mer skarpögd i sin startrapport än vad den här lallande lilla Elizabeth Hand-fangirlen är i sin slutgiltiga recension. Till exempel noterade jag inte alls att det i boken figurerar euro i Oslo, vilket ju inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Måste ha varit för upptagen med att bygga mitt Elizabeth Hand-altare… Asch, vem bryr sig om petitesser som valuta när man får ett nytt nervigt, mörkt och bländande välskrivet äventyr med ens favorit-prototypical amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage-filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer? (Hands egen beskrivning av Cass Neary.) Eftersom jag brukar roa mig med att knåpa ihop små teman som binder samman mina boktips (maila eller kommentera på någon av bloggarna om ni har något särskilt tema ni gärna vill se!) passar jag även på att tipsa om några andra böcker som utspelar sig i mer eller mindre arktiska klimat. Enjoy!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »