Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Länktips’ Category

Ni kanske följer mig på andra medier, men jag tänkte skriva en liten blänkare här också utifall att:

(Orkidéfoto: Marcus Stenberg)

Idag gästar jag den eminenta Debutantbloggen och sjunger (skriver) redigeringens lov. Och så berättar jag om en traumatisk januaridag på ett tåg då jag trodde att jag var tvungen att stryka alla referenser och göra om Orkidépojken till en pekbok (inget ont om pekböcker, för övrigt!). Hoppas att ni gillar!

In other news: nio (9) dagar kvar tills Orkidépojken släpps nu! Releasefesten blir på English Bookshop (butiken på Södermannagatan i Stockholm) kl 18.00 den 29/8. Titta gärna förbi, ta ett glas vin, ät lite chips, köp ett signerat ex av boken och lyssna på mig i samtal med min gamle vapendragare Jan Smedh. Det blir fint! Den perfekta uppstarten för hösten. Gud vad jag älskar den här årstiden – mer av en glidning mellan årstider, kanske – när allt känns möjligt. Naturens överdåd kontra FÖRFALLET. Liv och död och hopp om förnyelse och förbättran. Melankoli och en stillsam lycka att få leva. Det är jag och Christer Wijk där – och japp, jag tänker läsa om Mörkögda augustinatt nästa helg. Samt äta kräftor. Kanske börjar jag vardagsblogga här igen, det är väl sådant augusti är till för…?

Read Full Post »

Screen Shot 2016-07-04 at 10.00.39

Idag gästbloggar jag på Killbergs Bokhandels eminenta blogg. Det handlar, bland annat, om vad som händer när en gammal fiktionsknarkare bokdebuterar. In med er och läs!

UPPDATERAT! Nu kan ni som inte hunnit införskaffa er ett ex av ”100 hemskaste” än vara med och tävla om fem signerade exemplar som Killbergs Bokhandel lottar ut. Klicka här och följ instruktionerna, och gör det senast den 12 juli. May the odds be ever in your favour…!

Read Full Post »

Imagine if the Gone Girls had all decided that fleeing, framing, or killing the men in their lives wasn’t worth the trouble. Imagine if, instead, they’d waited things out. Waited for their children to grow up; waited for their husbands to die. Endured the obligations of womanhood until those obligations were at an end, and their inner girl could return with a vengeance. Imagine what that might look like.

Robin Wasserman, vars ”Girls on Fire” jag tokhyllade häromdagen, skriver bra om alla flickor i thrillervärlden just nu. Ni kan läsa hela artikeln här.

Read Full Post »

image

Hallå hej från vabkaoset (tredje vändan magsjuka på en månad, går bra nu). Innan sjukstugan var ett faktum igen hann jag i alla fall skriva en liten text till Constant readers kultursida om nya säsongen av ”Girls”, kroppsaktivism, sex och rätten att gilla sin kropp oavsett hur intressanta fettceller man råkar ha begåvats med. Allt detta under rubriken ”Men mest av allt vill jag vara Béatrice Dalle i inledningsscenen till Betty Blue, fast tjockare”. Hoppas ni vill läsa!

Read Full Post »

Min gamla husgudinna Linda Skugge skriver om inlägg 93 på 100-listan på Constant readers nystartade kultursida och får mitt huvud att bli sådär Alice i Underlandet-surrealistiskt stort och uppblåst av smicker och glädje. Sådant piggar upp i detta mörker.

PS, apropå Lindas undran: Jag blir faktiskt sådär rädd på riktigt. En arbetstes jag har är att jag älskar skräck eftersom den, till skillnad från en del annat i livet som jag förhåller mig rätt sval till, får mig att KÄNNA så mycket. Jag har en addictive personality när det gäller skräck helt enkelt. Och som alla junkies fortsätter jag leta nya kickar, fast jag mår dåligt ibland. Sjukt intressant, det där. Och… jag är jättekittlig också! Kan inte någon neurolog med skräckintresse göra en klinisk studie och undersöka eventuella kopplingar mellan kittlighet och skräckfaiblesse? Feuerzeug kanske känner någon som känner någon som…?

Read Full Post »

Idag gästar jag på Kulturkollo, som har tema Magi, mystik och metafysik denna vecka, och skriver om magi med utgångspunkt i två favoritförfattarskap. Inte så mycket skräck, kanske – jag känner att jag och ni förmodligen får ert lystmäte genom mitt lilla bloggprojekt – utan snarare magisk realism. Och så lyckas jag få in en Nick Drake-låt, på något sätt. In med er och läs i väntan på dagens skräcknedslag, som kommer lite senare idag!

Hoppas ni får en fin helg.

Read Full Post »

Två objektivt bra saker:

1. Therese Bohman har börjat blogga igen!

2. Linna Johanssons roman, ni vet? Den man gått och väntat på ända sedan hon slutade skriva på Expressens ledarsida för… gud, kan det verkligen vara ÅTTA år sedan? Det kan det, och det är det. Och den där romanen som hon nämnde då, som man önsketankesgooglat lite då och då sedan dess? Den är klar nu, och finns snart att köpa i handeln. Jag har läst ”Lollo” och kommer att ägna ett helt poddavsnitt åt den tillsammans med Marcus. Ni får lyssna på recdatum den 5 september. Under tiden kan ni läsa den här förträffliga intervjun med Linna i DN.

Vet inte om även detta kvalificerar in som ”objektivt bra”, men jag har hur som helst läst lite annat också, och sett på filmer med mer eller mindre litterär anknytning, och inrett min balkong/läsplats, och börjat planera min höstgarderob, och fått lite skrividéer som jag vill utforska i höst. Mer om det senare!

Read Full Post »

51Mr9FADGIL._SY344_BO1,204,203,200_Tony Parsons “Slaughter Man”, bok nummer två om polisen Max Wolfe, inleds med ett fint citat från Joyce Carol Oates:

 

Crime reverberates through years and through lives. It is a rare homicide that destroys only one person.

(Bara jag som tycker att de citat – epigrafer? – som författare väljer för att slå an tonen kan vara minst lika intressanta som berättelsen som följer? Eller kanske snarare hur orden interagerar med varandra, en sorts metalek/dans. Skulle vilja läsa något om det.)

Jag kände inte igen citatet, blev nyfiken och googlade. Fann denna text som publicerades i New Yorker juni 2013, om ett våldsdåd i Oates familj som präglat hennes liv (och, tänker jag, författarskap). Det är, föga förvånande, en fantastisk text. Kanske, också, att det är passande att läsa just nu, precis innan vi deckar- och thrillerfantaster beger oss till Gotland för att frossa i ond bråd död…? Jag menar inte detta som en moralkaka, förresten. GUD NEJ. I all god kriminallitteratur – påfallande ofta den som med allra vassast egg skildrar onda handlingar – finns ju människan i centrum. Hennes nyckfullhet, rädslor och begär, och de gråzoner som dikterar moral, handlingar, tankar. Så länge de aspekterna finns med, och skildras väl, tycker jag inte att en spänningsroman kan bli spekulativ, oaktat mord eller kroppsvätskor. Det är därför jag läser, och fortsätter att läsa, författare som Sharon Bolton och Alex Marwood, eller för den delen Joyce Carol Oates, fast de skriver så att jag får ont i magen ibland. Och jag lär mig alltid – nästan alltid – något nytt om det mänskliga psyket, detta cirka det coolaste som finns i vårt universum. Jag tror inte att vi som frossar i mord och fiktivt mörker är mindre empatiska än ”vanliga” människor. Inte heller är vi någon typ av övermänniskor, pretty fucking far from it i mitt fall åtminstone. Men! Jag tror heller inte att de som aktivt undviker det mörka, som med något lätt skadeglatt i rösten frågar varför jag läser om och skriver så mörka, hemska berättelser (ibland blir jag sugen på att svara ”därför att jag är sjuk i huvudet” med ett stort Jack-Torrance-i-slutet-av-”The Shining”-grin… eventuellt HAR jag gjort det redan), är särskilt mycket bättre heller. Jag läser – och skriver – mörka, hemska berättelser därför att jag är intresserad av det som döljs bakom fernissan. Det är då det börjar hända grejer för mig. Kanhända är det terapi. Relativt billig sådan i så fall. Kanske inte specifikt i mitt fall, då, med tanke på hur mycket böcker jag köper, men ändå.

Tony Parsons senaste roman är bitvis ohygglig när han låter en seriemördare utplåna hela familjer, men tack vare de inledande orden från Amerikas mörkerdrottning är det som om en ny ingång, en djup medmänsklighet, lägger sig ovanpå det som i andras händer skulle kunna bli rent underhållningsvåld. Han planterar ett perspektiv som sedan känns i hela romanen.

Det är otroligt snyggt gjort, och nu är jag ännu mer sugen på att få samtala med honom på Gotland.

Nu: Crimetime!

PS: Hur sugen blir man inte på att kasta sig över Joyce Carol Oates senaste roman ”Jack of Spades” efter Skuggornas biblioteks rec?! Mer om det senare.

Read Full Post »

Det är 34 grader i skuggan där jag just nu befinner mig. Jag har väldigt låg tröskel när det gäller värme. Möjligen kan det förklara det faktum att det inlägg om min semesterläsning så här långt som jag VET att jag skrev i förmiddags nu är borta. Enda förklaringen jag kan hitta är att jag råkade flytta till papperskorgen när jag trodde att jag tryckte på ”publicera”. Fail, thy name is Helena! Ett lite skojigare alternativ är att inlägget försvann eftersom en av böckerna handlar om en ond bok, som sägs skicka läsarna direkt till helvetet. Jag skulle uppskatta ett 50/50-scenario här. Hur som: jag ska försöka återskapa det när temperaturen gått ner en aning, men fram tills dess tänkte jag läsa ”Mr Mercedes” i skuggan, kanske i sällskap av en kall öl. (Mmm, jag vet, it sucks being me.) Så, några minireccar om min semesterläsning så här långt kan jag alltså inte bjuda på idag. Däremot tänkte jag tipsa om att Peo Bengtsson gjort en intervju med mig på sin Books & Dreams-blogg, om litteratur – nutid, framtid, personligt, offentligt, lite så. Gå gärna in och läs den!

Read Full Post »

Ett litet fredagstips: stencoola Kim Gordon, aktuell med självbiografin ”Girl in a Band” som jag ämnar läsa väldigt, väldigt snart, om läsning i New York Times. Många bra, om än kanske inte helt oväntade, tips i hennes svar, inte minst i form av Joan Didion (såklart) och Jonathan Lethem. Hennes kandidat till bästa musikboken, Pamela Des Barres ”I’m With the Band”, läser jag just nu och gillar skarpt. Frågan är dock om inte hennes lakoniska svar (”Why is that the best book? Because it is.”) är ännu bättre. By the Book-vinjetten är alltid läsvärd, tycker jag som älskar att höra om författares egna litterära förebilder (scrolla ner och hitta färska intervjuer med bland andra Anne Tyler och Richard Price också): ska ta och copykatta vid tillfälle här på bloggen.

Undrar om inte jag ska titta förbi på English Bookshops 3 för 2-rea (hela sortimentet!) och kolla om de fått in Gordon och Tyler…?

Trevlig helg, hörni!

PS: Här kan ni läsa Andres Lokkos recension i SvD av ”Girl in a Band”.

Read Full Post »

Older Posts »