Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Nörderier’ Category

autobiographymorrissey_lrgNu har jag läst ”Autobiography”, och skrivit en lång text om den på English Bookshop-bloggen. Att det skulle bli en text just på min engelskspråkiga blogg kändes ganska självklart: det var ändå Morrissey som gav en småknubbig och blyg sjuttonåring Språket och den medföljande Världen, så som den kan te sig i ett lagom fallfärdigt vardagsrum i ett lagom trist viktorianskt radhus en grå och långtråkig söndagseftermiddag när affärerna stängt. (Jag inser att den meningen inte känns det minsta rimlig om man inte råkar vara hardcoreanglofil.) Det var både en lätt och svår text att skriva. Lättare nu, när jag är ett fan utan att nödvändigtvis vara fanatisk, än tidigare, då jag hela tiden kände en press att försvara allt som Morrissey gjorde och sade. Det blir ju ohållbart rätt snabbt, som ni förstår. Kontentan är i alla fall att det är en bitvis fullkomligt briljant livsteckning som ofta tangerar det litterära. Penguin Classics-material? Well, HELLO! Ja, jag behöver väl inte ens nämna det uppenbara, att Morrissey är en gudabenådad berättare och stilist som uppvisar en sällan skådad humor och elegans (och, här och där, självdistans)? Dock: det där tjatigt långsinta, förbittrade och trångsynta som dyker upp då och då i Morrisseyland får lite för stort spelrum, förmodligen därför att ingen vågar be Morrissey att ändra sitt livs historia. Eventuellt borde någon ha gjort det. Som jag skriver i min recension ordspya text är det den självbiografiska författarens frihet och självklarhet att själv disponera sin text (i de bästa av världar styrkt av en bra redaktör). Det är också, som alltid, läsarens uppdrag att plocka vadhelst hen vill ha ur läsningen. I mitt fall valde jag att snabbspola förbi rättegången och de värsta personangreppen för att istället dröja kvar i gatorna som definierar och fördömer oss, vid musikskildringen, Kirsty McColls vykort (du och jag, Camilla) och Jake. Och så var det kul att läsa att ”miserabel sångare sjunger med Phoebe”-cameon i Vänner som senare gick till Chris Isaak ursprungligen var avsedd för Morrissey. Sådan trivia har jag inte alls nämnt i min text, så why don’t you find out for yourself?

Mvh dansande, sjungande, levande och lite skraj för att Morrissey ska googla och upptäcka att jag ÄTER KÖTT (av någon anledning känns tanken på en fåfängegooglande Moz osannolik) men hör ändå hans röst i huvudet och tänker nästan bara snälla tankar.

image

Den här gången ÄR det faktiskt flickan som skrivit brevet som är med på bilden.

Read Full Post »

Omslagsbild: Torka aldrig tårar utan handskar: 3. DödenNi vet det där fotbollslaget som Johanna L brukar oroa sig över i samband med efterlängtade boksläpp, nu senast när ”Sisterland” utkom? Jag delar hennes oro. Inte minst i semestertider, när bokhandlar (the horror!) kan ha stängt och leveranstiderna ofta blir längre. När jag upptäckte att jag kommer att befinna mig utomsocknes vid utgivningen av den avslutande delen i Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”-trilogi tog fotbollslagskräcken – en sorts visualiserad släkting till abibliofobin – ett fast och kylslaget grepp om mitt hjärta. TÄNK om den lilla lokala bokhandeln inte tar in ”Döden” direkt på utgivningsdatum, så att jag får vänta flera dagar på att läsa om Benjamin, Rasmus, Paul och de andra?! Att förhandsbeställa hem och glatt vänta är inte att tänka på – sist jag gjorde det, med ”Kärleken”, hade någon stulit boken direkt ur brevlådan. (Ni ser, mina farhågor är till viss del befogade!)

Följaktligen fick det bli en förhandsbeställning upp till Norrbotten, där två pigga pensionärer, som naturligtvis tillfrågats i förväg om bokspektaklet, kan vakta brevlådan hela dagen. Puh!

Den 24 juli utkommer alltså ”Döden”, om någon nu missat det. Och i samband med det släpps även ”Torka aldrig tårar utan handskar” på dvd, så om du är en av de uppskattningsvis fyra vuxna människor i Sverige som missade när det gick på TV är det läge att köpa. Själv köper jag ändå, och laddar upp med Kleenex och Resorb.  Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!

Read Full Post »

summer reading

Jag vet att det bara är maj, men eftersom jag föddes två månader för tidigt och därefter har präglats av otålighet har jag redan nu börjat fundera på den perfekta sommarläsningen. Detta med sommarläsning är, vet ni som följt mig ett tag, synnerligen viktiga ting som kräver rigoröst planerande och gärna ett visst mått av hejdlös optimism. Research angående möjliga kandidater i olika genrer: check! Mejlat bokpusher: check! Skickat inköpsförslag till bibblan: check! Besökt diverse bokhandlar för att kolla bokbeståndet: check! Obligatoriskt chicklitinslag: check! Funderingar kring lämplig årstidsbunden Maria Lang-omläsning: check! Arbete pågår alltså med den Episka Sommarläsningslistan, 2013-versionen. Återkommer både här och där med slutresultatet!

Read Full Post »

lang

Visst är de fina, Norstedts alldeles färska nyutgåvor av Maria Langs tre första romaner – och visst gör de sig fint bredvid tidigare utgåvor? Jag var helt säker på att jag numera ägde en förstautgåva av ”Farligt att förtära”, men det var tydligen ”Farliga drömmar” jag hittade i original när jag senast besökte Nora. Jakten fortsätter!

(I övermorgon blir det filmrecension här på bloggen. Hint: Bergslagsö, locked room-mysterium, kåta litteraturvetare. Håll andan!)

Read Full Post »

Nu finns trailern till ”Mördaren ljuger inte ensam”-filmen för beskådning (tack för länken, Vixx!) och precis som väntat kommer min läsning – eller rättare sagt, mina läsningar, för detta är en bok jag läst minst en gång om året sedan sommaren då jag precis fyllt tretton – i vägen. Trilskas, besserwissrar, insisterar. Båten som Puck hämtas med: nä, så såg den väl inte ut? Dessutom, om vi ska gegga ner oss totalt i nördbetonade petitesser (och varför inte?): VARFÖR står Eje och möter Rutger och Puck på land? I boken var han ju, som alla som kan sin Lang vet, med hela vägen till stationen och mötte Puck; det var Carl-Herman, ung, lovande poet, som stod och väntade på Ön. Tuva Novotny: ja, jättebra i ungefär allt och säkerligen även här, men var är det lilla söta mörkögda barnet, som Lil talar om på sidan 20 i min pocketutgåva? Fel färger, fel typ, sorry Tuva. En Wahlgrenare som Einar Bure: den chocken tar tid att komma över, så jag får be att återkomma. Gustav Hammarsten som Rutger?! Återigen: bra skådis, synnerligen generös tolkning av råmaterialet. Och, hur trevligt det än är att AB Lyxfilms coming-man får visa upp sina grekiska gud-tendenser även här, var man verkligen välpumpad på 40-talet? När vi ändå är inne på det pikanta ämnet välbyggda unga män, med näsan djupt nere i ursprungstexten: Eje är lång och mager, inte deffad. Och så vidare, och så vidare. Hur många fel kan man finna på en minut? Avsevärt fler än fem i alla fall.

M-rdaren_ljuger_inte_ensamInser ganska snabbt att om jag ska ha någon som helst chans att överleva detta så MÅSTE jag försöka sluta vara så bokstavstrogen. För jag tycker det är kul att man satsar stort och brett på Langs tidiga (det vill säga mest läsvärda) deckare i form av film- och tv-serie och nyutgåvor på Norstedts – det är verkligen på tiden. Det är bara så förbannat svårt att släppa min personliga tolkning av hur saker ska vara; släppa den pinsamma men högljudda, ja, snudd på rättfärdiga tanken att min tolkning är den rätta tolkningen. Ja, man får väl ändå utgå ifrån att de som ligger bakom filmen läst boken? Bara inte tjugofem gånger, som den här stackars nörden.

En lika oväntad som positiv sak med trailern, då? Ola Rapace som Christer Wijk känns inte fullt så blasfemisk som jag kallt räknat med. Det finns hopp..!

Jag låter som en kallhjärtad übernörd, och det är jag väl också, men faktum är att jag ser fram emot att se helheten. Den 8 mars har ”Mördaren ljuger inte ensam” premiär, och jag kommer att vara där, iförd lämpligt vippig klänning, möjligen med lagda lockar, anteckningsblocket och besserwissertendenserna i högsta hugg.

Kommer ni att se filmen?

UPPDATERAT! Här kan ni se några längre klipp ur filmen. Snyggt är det, det måste man i alla fall säga.

Read Full Post »

Fick precis hem ”Mörka platser”, som alltså är Gillian Flynns FAN-tastiska ”Dark Places” (bok, fenomen, bloggnamnsinspiration, what have you) som i november utkommer på svenska hos Modernista. Öppnar boken och upptäcker följande:

1. Jag är blurbad.
2. Jag är blurbad precis nedanför Stephen King. Alltså precis nedanför Stephen. Edwin. King! Kingen och jag är blurbgrannar! Kolleger, skulle man nästan kunna säga. Plötsligt känns inte steget från läsfåtöljen i radhuset till Kingens kråkslott i Maine fullt så oöverstigligt långt. (På förekommen anledning: jag kommer inte att skaffa en gris och döpa den till Carrie. Och om jag nu gjorde det – ett högst hypotetiskt, oändligt försynt litet ”om” – skulle grisen glatt kunna nöffa på utan att frukta att förvandlas till bokomslag. Lovar.)

Detta är stort, mina vänner. STORT.

Och glöm för allt i världen inte att läsa boken om ni inte redan gjort det. Det här är mörk, litterär, skitig och högkvalitativ spänning av ett slag som thrillervärlden alltför sällan får skåda. Och så Flynns språk. Knivskarpt, solkigt, magiskt. Mmm.

Read Full Post »

Vad säger man när Elizabeth Hand har med sig en present till en, och det visar sig vara den här tröjan?

Jag sade ”tack”. Föga originellt, men there you go. Är den inte fantastisk? Jan har samma tröja på klippet från kulturnatten. Eller nej, inte samma: likadan. Samma vore konstigt, och dessutom opraktiskt då tröjan i så fall skulle få åka skytteltrafik mellan Stockholm och Uppsala. Måste kolla om man kan få tag på flera, för den känns onekligen som ett måste för alla medlemmar i Cass Nearys svenska fanclub (och vi börjar ju bli några stycken nu).

Texten på tröjan är – naturligtvis – Hands egen beskrivning av Cass Neary, ”prototypical amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage-filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer”.

Read Full Post »

I DNs Boklördag avslöjade Carina Burman att hon brukar läsa Dorothy Sayers ”De nio målarna” runt jul. Själv ser jag nästan alltid till att pricka in en omläsning av någon av de Maria Lang-deckare som utspelar sig i december. (För en komplett översikt över när alla Langs böcker utspelar sig rekommenderar jag Fiktiviteters eminenta Langkalender.) Först ut i år: ”Vitklädd med ljus i hår”, där en mystisk Lucia serverar strykninkryddad glögg och sedan försvinner ut i midvinternatten, kamouflerad av tusentals andra lucior på Stockholms gator. Christer Wijk kallas in och gnuggar frenetiskt sina små grå, och man får anta att det inte blir någon mer glögg för honom och Camilla den julen.

Många ifrågasätter det kloka i att läsa om detektivromaner gång på gång. Till er säger jag: ha! Era stackars vilseledda små typer, tror ni på fullt allvar att man (jag) läser deckare för mordgåtans skull? Den här ritualistiska pusseldeckaromläserskan är så obrydd om vem som hällde strykninet i glöggen att hon lyckas glömma bort mördaren varenda gång! Jag har nog läst ”Vitklädd med ljus i hår” närmare ett tiotal gånger vid det här laget, och varje gång är jag övertygad om att mördaren är x när det i själva verket är y. Så läser jag heller inte just Lang för mordgåtornas skull – även om de åtminstone i de första böckerna är sinnrikt konstruerade – utan för stämningen, tidsandan och den roliga dialogen. Faktum är att min intrigförvirring i år inte visste några gränser. Jag satt, möjligen påhejad av en gräslig förkylning som täpper igen de små grå på ett alarmerande effektivt sätt, hela tiden och väntade på att kriminalkommissarie Wijk skulle avslöja läkaren som narkoman. Fel bok, och fel läkare, visade det sig. Så nu läser jag den andra boken istället, den med den smygknarkande läkaren. Tror jag. Jo, det gör jag. Väl?

Read Full Post »

Nu blev det så där jobbigt igen.. Läste precis ut ”Available Dark” (ska inte säga något mer, lovar) och inser att det kommer att uppstå ett ovälkommet glapp i min läsning. I morgon borde ”Miracle at Regent Street”, aka boken jag tänkte läsa härnäst, dimpa ner i brevlådan. I morgon eftermiddag, nota bene. Kvälls- och pendlingsläsning: saknas. Vad gör jag nu? Börjar på en bok som jag sedan lägger åt sidan? Letar upp något föredömligt kort? Att låta bli att läsa i nära nog ett dygn är, som ni förstår, inte att tänka på.

Det lutar åt att det blir några H.P. Lovecraft-noveller, och möjligen även ”Anteckningsbok”, en samling suggestivt lösryckta idéfragment som hör till det bästa jag läst av Lovecraft, för att komma i stämning inför Lovecraftkvällen på fredag. 18 till 21 på Science Fiction-bokhandeln, ses vi där?

Read Full Post »

Jag bara måste tipsa om artikeln om Ester Ringnér-Lundgrensällskapets årliga träff i senaste numret av Vi Läser! Underbar, hjärtevärmande läsning, särskilt om man som jag läst och älskat Lottaböckerna sedan barnsben. Måste se till att vara med på någon av de där träffarna någon gång… om jag kan hitta ett par pepitarutiga slacks, vill säga. Inser dock att jag kommer att bli totalt utklassad av andra, mer dedikerade Lottanördar som intervjuades i reportaget (några var extremt hardcore!), men det kanske bara är nyttigt att bli ”outgeeked” någon gång ibland?

Undrar om jag ska läsa om några gamla Lottaböcker i helgen? Kanske rentav den första i serien, som inleds med att Lotta lussar och allt går som det brukar göra för Lotta, för att komma i advents- och julstämning? Få saker är för mig så intimt förknippade med mys- och tröstläsning som Lottaböckerna. Bästa terapin när man känner sig lite låg och nere. Får ta och rota igenom lådorna med flickböcker (som jag alltså inte hunnit packa upp sedan flytten i januari…).

Trevlig helg och glad första advent på er, allesammans!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »