Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Noveller’ Category

11 776 ord i worddokumentet nu. Lär bli strykfest senare, men det är ord, och de betyder något! (Och jag lovar, det står inte bara ”ALL WORK AND NO PLAY MAKES HELENA A DULL GIRL” sida upp och sida ner…) Resten tar jag sedan.

Sidmässigt är jag uppe på 52 sidor. Det gånger tre, och jag kommer inte att skämmas för att börja runda av. Vet av erfarenhet från tidigare saker jag skrivit att redigeringsfasen leder till mycket om- och tillskrivning för min del.

Idag blev det förresten officiellt att jag kommer medverka i den här onda lilla skräckantologin, inspirerad av gamla hyrvideofilmer, den estetiken och känslan, ja, kolla vad härligt det ser ut:

swedishzombie

JAG HEADLINAR! Det är faktiskt ganska coolt. Har synopsis mer eller mindre klart för berättelsen, som jag tänker mig som Roald Dahls ”The Landlady” goes ”Texas Chainsaw Massacre” och ”Devil’s Rejects”  (stil/-miljömässigt) med lite Gillian Flynn-nerv, och tanken är att jag skriver på den lite då och då när min huvudtext behöver vila. Skräcknoveller är min första och största kärlek som läsare och författare, det ska bli fint att göra ett återbesök där. I finfint sällskap är jag också! Mer info kommer efter nyår.

Read Full Post »

51XJrxPGhvL._SY344_BO1,204,203,200_Alldeles nyss i badkaret lärde Stephen King mig vad ”so many books, so little time” heter på latin. Det borde ju en gammal latinare kunna räkna ut själv, tycker man, men tydligen krävdes det en Stephen Edwin. Uttrycket dyker upp i ett av förorden till Kings nya novellsamling ”The Bazaar of Bad Dreams”. De Constant Reader-tillvända för- och efterorden har alltid varit en stor del av behållningen med Kings novellsamlingar, men här är de mer än så. Varje novell presenteras med en liten berättelse om tillblivandet och tillägnas en författare och förebild. Av de jag hunnit läsa så här långt är jag mycket förtjust i ”Premium Harmony” (”Thinking of Raymond Carver”) som lyckas andas Carver men samtidigt låta sippra ut allt det där som vi Constant Readers kan identifiera som Stephen Kings hjärteblod. Jag tänker mycket på min hundralista när jag läser ”The Bazaar of Bad Dreams”. På hur inspiration och självbiografi och fiktion går hand i hand.

Så här skriver King om att inspireras av andra författare:

When I was a young man, I wrote like H.P. Lovecraft when I read H.P Lovecraft, and like Ross McDonald when I was reading the adventures of PI Lew Archer.

Stylistic copying eventually wanes. Little by little, writers develop their own styles, each as unique as a fingerprint. Traces of the writers one reads in one’s formative years remain, but the rhythm of each writer’s thoughts – an expression of his or her very brain-waves, I think – eventually becomes dominant. In the end, no one sounds like Elmore Leonard but Leonard, and no one sounds like Mark Twain but Twain. Yet every now and then stylistic copying recurs, always when the writer encounters some new and wonderful mode of expression that shows him a new way of seeing or saying.

 

Read Full Post »

Titta här: finlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalo, som vann Runebergspriset för ”Fem knivar hade Andrej Krapl” (jättegammal och väldigt förtjust Bokhorarec här) och nu senast var aktuell med härligt köttiga vampyrskildringen ”Svulten”, har skrivit en skräcknovell – ”Dagen svalnar” heter den – för MIX Förlag! Så här låter beskrivningen (she had me at Edith Södergran-citatet):

När solen lämnar blå skuggor och luften sticker som svavel packar huvudpersonen sin väska och beger sig till sina gamla hemtrakter på landet för att ta hand om Aina. I den mörklagda kammaren bredvid köket ligger den åldriga kvinnan till sängs. Det är sommar men kylan kryper… 

Måsteläsning för alla som gillar välskriven och suggestiv skräck – själv tänker jag läsa i helgen.

Trevlig helg alla!

Read Full Post »

jaktlycka

Har sträckläst en fantastisk novellsamling (Anna-Karin Palms ”Jaktlycka”) och gråtit en skvätt, fast egentligen mest hänförts, över hur nära, exakt och vackert Palm skriver om kvinnokroppen. Den unga, gamla, objektifierade, bortglömda, sköra, trötta, kåta. All skit och spott den får ta, men också styrkan som finns däri. Så genialiskt formulerat. Den avslutande novellen, om en åttioårig kvinna som älskar med sin nittioårige (!) make för vad som förmodligen är sista gången, är omöjlig att läsa utan att börja grina. I dare you! Nu blir det witty chicklit i form av Mhairi McFarlanes ”You Had Me at Hello” och sedan Rebecca James ”Sweet Damage” (kunde inte lägga ifrån mig ”Beautiful Malice”). So long, världen, vi ses på måndag!

Read Full Post »

7. Vår kamp

Promofilm för den feministiska antologin ”Vår kamp”, där jag bidrar med skolkorridorsangstiga kortskräckisen ”Lady Lazarus” (ja, som Sylvia Plath-dikten). Går att köpa både som e-bok och POD (print on demand), recensionsdag 8 mars. Extra kul att få dela utrymme med min gamla idol Anna Jörgensdotter!

”Vår kamp” finns att köpa i valfri nätbokhandel. Det går även att köpa min novell som e-singel.

image

Read Full Post »

salamandertiderIdag, på självaste fredagen den 13e, är det releasedag för min nya novell ”Salamandertider”! Jag tänker inte orda så mycket om det – min inre jantedväljare skäms redan över hur jag spammat mitt Facebookflöde den senaste veckan, vilken himla tur att jag inte är Camilla Läckberg!  – men om ni vill kan ni läsa lite om novellen på förlagets hemsida eller se min video här. Och så får ni ju hjärtans gärna läsa själva novellen också! Den finns att köpa som nerladdningsbar e-novell på bland annat Adlibris, Bokus, CDON och Storytel. Jag hade väldigt roligt när jag skrev den och det är min ödmjuka förhoppning att den är lite rolig att läsa också. Om det gick att posera med e-böcker skulle jag lägga ut ett ”Helena poserar med efterlängtade boksläpp”-foto här på bloggen. För även om jag hellre läser, säg, en ny Gillian Flynn eller Cornelia Read än en egenproducerad text som jag redan genomgått hela kärlek-förakt-skam-uppgivenhet-redigeringseufori-textblindhet-resan med så är det ju riktigt, riktigt roligt att några gillat min text tillräckligt mycket för att vilja ge ut den. Och så känslan av att det finns folk som faktiskt a) läst ”Kallelsen” och ser fram emot att läsa mer av mig och b) kommer att läsa något som legat och grott inne i mitt huvud och sedan, så småningom, sett ljuset och blivit tillgängligt för alla. Rätt awesome.

Ikväll tänkte jag dricka skumpa, äta Kalixlöjrom, läsa ut Stephen Kings ”Joyland” och se om första ”Fredag den trettonde”-filmen (om skräckvurmaren vinner) eller ”The Holiday” (om jultorsken vinner). Hoppas att ni också får en fin kväll – och om ni skulle drabbas av akut sug efter något ”suggestivt, kusligt och melankoliskt” finns det i läsbar portionsform några klick bort. Död, existentiella grubblerier, julsånger och busstristess utlovas, liksom flera litterära blinkningar! Det är nästan det allra roligaste med att skriva: att man kan brassa på med alla sina referenspunkter och små nörderier och smyga in dem i sin text. I alla fall om man har en klok och förstående redaktör (hej, Jessica – och tack!).

Read Full Post »

image

Nu är det klart att en omarbetad och utökad version av min skräcknovell ”Kallelsen” utkommer på MIX Förlag den 14 juni! Fick hem kontraktet idag, vilket gör att jag nu känner att det är så officiellt att jag vågar prata om det. Är annars regerande Sverigemästare i jinxskräck (”tänk om de ångrar sig?”). Mer info kommer, men jag lovar att inte tjata för är det något jag är lika rädd för som att råka jinxa roliga saker genom att prata för mycket om dem så är det att tjata om egna bedrifter. Jag bär Luther på min axel, etc.

Men ändå. Av alla sätt att säga ”grattis på födelsedagen, Helena” är detta rätt oöverträffat.

Okej, skrytinlägg over and out.

Read Full Post »

ruthCROCKETT

Eh ja, den där utlovade julbonanzan blev det lite pyspunka på, va? Livet – det beryktade – kom i vägen, och fastän jag har rätt bra fart på läsandet just nu kan jag inte med gott samvete lova att det blir särskilt många inlägg den här sidan julafton. Så därför tänkte jag redan nu passa på att önska er alla (ni vet vilka ni är) en riktigt god jul och på återseende nästa år. (Vem vet, kanske dessförinnan också? Men som sagt, jag lovar inget. There’s more to life than…, ja, ni vet hur den där sången går nu, eller hur?) Först, dock, lite julläsningstips.

1. Ni som inte redan upptäckt Calliopes och Bokbabbels eminenta tipsarinlägg och tack vare dem laddat ner  en alldeles nyskriven julnovell av Elly Griffiths – om allas vår Ruth, vem annars? – gratis från förlagets hemsida: vad väntar ni på? Jag ligger precis i startgroparna för att börja läsa ”A Dying Fall” och tänker att den här tjugo sidor långa lilla historien, som utspelar sig ungefär i samband med tilldragelserna i ”A Room Full of Bones”, blir den perfekta uppvärmningen.

2. När vi ändå talar klickvänlig julläsning från författarälsklingar måste jag ju  även tipsa om att Elizabeth Hands svåråtkomliga jul- och Ramonesberättelse ”Chip Crockett’s Christmas Carol” går att läsa i elva delar via Hands Livejournalsida. Planer finns att släppa den som e-bok lagom till nästa jul, men fram tills dess går den alltså att läsa alldeles gratis på nätet. Do it!

God jul, hörni!

Read Full Post »

Vad har jag i handen? Jo, det är Elizabeth Hands alldeles nyutkomna novellsamling ”Errantry”, förstås! Att Hand är mästerlig även i det kortare formatet – ja, kanske rentav allra mest mästerlig, om man nu ska börja tänja på språkets innebörder och rangordna superlativ – vet alla vi som läst ”Saffron and Brimstone: Strange Stories”. Förlaget Small Beer Press, som ger ut ”Errantry”, drivs som en extra nördbonus av Kelly Link och hennes partner Gavin J. Grant. Alltsammans bäddar för fantastikperfektion, eller hur? Återkommer snarast med omdöme!

Read Full Post »

Vi är inte ens inne i juni månad än och jag har redan hunnit med två Maria Langdeckare – hur ska den här sommaren sluta?

Långhelgens Langomläsning blev novellsamlingen ”Ögonen” (1964), notoriskt svåråtkomlig och därför något av en helig graal för mången Langsamlare. Jag fick själv vänta i många år innan jag på Nora diversehandel hittade ett välbevarat ex som blev mitt till det facila priset av 400 kronor. (Hela solskenshistorien återfinns här.)

Är den då värd allt besvär? Svaret blir väl ett ”njaaa”. Jag är, liksom Lang själv, mycket förtjust i den helt korta men underhållande avslutningsnovellen ”Att få meta ifred”, och även den längre novell som utspelar sig i opera- och skolmiljö, olycksbådande och långsamt eskalerande ”Operan ger i afton”, har sina stunder. Har man plöjt större delen av Langs produktion är det naturligtvis också trevligt att Puck Bure gör ett litet gästspel som berättarjag i det kortkorta operamysteriet ”Slutscenen”, men det blir aldrig särskilt mycket mer än just det. Trevligt. Ljummet. Oförargerligt. Oupphetsande. Kriminalnoveller är, som Lang själv är inne på i sitt förord, en knepig genre: så liten yta för ett omfattande konstruktionsarbete. Det är väl egentligen bara Edgar Allan Poes skolbildande ”Morden på Rue Morgue” – förvisso väsentligt längre än de berättelser som återfinns här – som instinktivt dyker upp i huvudet när man försöker frammana lyckade exempel på kriminalhistorier i novellform. Kanske Agatha Christies ”Murder in the Mews” och ”The Adventure of the Christmas Pudding” också. På det stora hela föredrar jag dock ett längre format för detektivhistorier, där såväl författare som läsare får tid att lära känna persongalleriet och lägga ut/nappa på diskreta ledtrådar och villospår. Less är i det här fallet inte more.

Är man, som Bokomaten så fint uttryckte det bland kommentarerna till min ”Ingen returbiljett”-recension, lala när det gäller Maria Lang, är ”Ögonen” ett måste, inte minst ur samlarsynpunkt. Som läsupplevelse får dock boken ett med tvekan godkänt. Om ”Ögonen” vore en av de arma studenter som skildras i ”Operan ger i afton” (eller, för den sakens skull, ”Vår sång blir stum”) skulle hen få gå direkt hem från muntan och darrande vänta vid telefonen på benådning/dödsstöten från rektorn, alltmedan de nervöst spejande släktingarnas medhavda blommor och ballonger börjar slokna på skolgården och kamraternas rusiga ”och den ljusnande framtid är vår” allt mer börjar framstå som ett hån. Inte Langs starkaste stund, alltså.

Hela min samling med originalutgåvor av Maria Langs deckare. ”Ögonen” är fjärde boken till vänster i andra raden uppifrån. Det ligger väl i farans riktning att jag får anledning att återkomma till mina klenoder – eller ”klenodier”, som Assar Bubbla skulle ha sagt – under sommarmånaderna…

Read Full Post »