Antal minuter som förflöt från det att jag läste Marcus inlägg om långlistan över årets Women’s Prize for Fiction-nominerade till att jag mejlade English Bookshop och beställde de två nominerade böckerna jag spontant kände mig mest sugen på: fem. Eller kanske fyra. Okej, tre. OKEJ DÅ, JAG MEJLADE MEDAN JAG FORTFARANDE LÄSTE.
Böckerna ifråga:
Elizabeth Strout skrev ju ljuvliga ”Olive Kitteridge”, där en äldre småtrist kvinna och hennes gamla småtrista liv i Maine får komma till tals, som sedan blev hyllad HBO-serie. Har även läst och gillat tidigare böcker av Strout. Hon är otroligt bra på att skildra det lilla, vardagliga så att det sjunger (bevis finner ni här) och denna nya, om förhållandet mellan mor och dotter, lär inte vara något undantag. Attica Locke hamnade på min bevakningslista efter att Dennis Lehane valde att ge ut hennes debut ”The Cutting Season” som den första boken på sitt eget imprint. Senare gavs även Ivy Pochodas mycket läsvärda litterära thriller och New York-skildring ”Visitation Street” ut där (den utspelar sig btw i Red Hook, där Carol Goodman bor sedan många år!). ”Pleasantville” verkar härligt noirig, förhoppningsvis ett bra kompliment till Strouts varma, relationsutforskande prosa. Gillar att växla temperament och tilltal i mitt läsande. Hoppas båda är så bra som de verkar! Behöver lite läsflyt nu efter att ha suttit med redigering och neverending litteraturlistor till ”100 hemskaste”. Beställde även ”The Wife” av Meg Wolitzer, vars ”The Interestings” jag efter min hyllning utsåg till årets bästa roman 2013, tack vare Johanna L:s rec. En gång en bokhora, alltid en bokhora, tydligen. Hittade även Wolitzers YA ”Belzhar” när jag vårstädade mitt uterum, så det kanske blir en liten Meg Wolitzer-festival snart, vem vet?
I år firar Women’s Prize for Fiction tjugoårsjubileum, och passar glädjande nog på att utse den briljanta Tracey Thorn, vars skiva ”Love and Its Opposite” avhandlas av mig i senaste avsnittet av Ett eget rum, till en av jurymedlemmarna. Vill se mer sådant kulturutbyte i Sverige! Vore inte t ex Annika Norlin, Marit Bergman eller Anna von Hausswolf spännande val till Augustprisjuryn? (Alla tre känns som läsande, smarta människor – jag skulle gärna veta vad de läser.) Women’s Prize for Fiction är ett av mina favoritpris eftersom i synnerhet den långa listan innehåller en så kul blandning av genrer, tilltal och bakgrunder.
Den 11 april tillkännages den så kallade shortlisten över nominerade och den 2 juni utses vinnaren. Förra året vann Ali Smith och ”How to the Both” (jag hejade dock på Sarah Waters och ”The Paying Guests”). Ska försöka läsa åtminstone ett par av de nominerade i år, har jag tänkt.