Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Teman’ Category

”Some people’s bodies say ”Go! Go! Go!”. Mine counters with ”Fuck it, let’s lie down with a book on the sofa.”

(Maddie Dare i ”Invisible Boy”)

image

”Sorrow is always your own, offering no temptation to fickle gods. Fucking joy, on the other hand? You might as well string your heart from the ceiling for use as a frat-party piñata.”

(Maddie Dare i ”The Valley of Ashes”)

Så, en ny strategi för att mäkta med midvintermörkret och alla måsten som ska hinnas med innan julledigheten: i december läser jag enbart böcker av gamla vänner. Som min nygamla BFF Maddie Dare, fortfarande lika klockren i sin skörstarkhet och dessa aldrig sinande oneliners. När jag – snyft – kommit till vägs ände med Maddie (det viskas om en femte bok under 2015) tänkte jag fortsätta BFF-kavalkaden med S.J. Bolton (”Blood Sacrifice”), Alex Marwood (”The Killer Next Door”), Jennifer McMahon (”Girl in the Woods”), Lyndsay Faye (”Dust and Shadow” och/eller ”Seven for a Secret”) och Kate Morton (”The Secret Keeper”). Kanske lite omläsning av ”Skuggan över stenbänken” (adventsstämningen!) och juliga pusseldeckare om det hinns med (och det gör det). No alarms and no surprises, utan väl beprövade kort i form av olästa böcker av älsklingsförfattare. Smart sätt att förbättra den småskeva läst/oläst-ration hemma i bokhyllan också, tänker jag. Märk dock väl att jag inte tar köpstoppsordet i min mun…

BFF-december har börjat!

Read Full Post »

image

Kan en bokhög bli mer perfekt? Om jag fick skulle jag gifta mig med den och skaffa tretton barn. Nu är bara frågan: var f-n börjar man? Motivera gärna!

Read Full Post »

Inlägg nummer tre i min lilla jultemaserie hittar ni på min English Bookshop-blogg, där jag recenserar Ali Harris julchicklit ”Miracle on Regent Street” och tipsar om fem andra böcker i julens anda. Klicka er dit, vetja!

Read Full Post »

Julfilmer

Helena på Fiktiviteter har en närmast spöklik tajming då hon efterfrågar våra bästa (eller värsta) julfilmer just som jag höll på och funderade på ett inlägg om just julfilmer. Så istället för att skriva en maratonlång kommentar hos Helena listar jag mina älsk- och hatobjekt (och hatkärleksobjekt) bland julfilmer här. Enjoy, och fyll gärna på med era egna favoriter hos mig och Fiktiviteter-Helena! Ett hem utan böcker listar också sina favoritjulfilmer i dag.

”It’s a Wonderful Life” (regi Frank Capra, 1946)

Ni känner igen den även om ni inte sett den, om inte annat som den svartvita filmen som alltid går i bakgrunden i nutida amerikanska julfilmer. Själv hade jag inte sett den i sin helhet förrän julen 2006, då SVT (tror jag) visade den dagen före julafton och om man kan stå ut med ett visst mått av amerikansk sentimentalitet – i sig något av ett måste i julfilmer – är det en riktigt fin upplevelse. Handlingen i korthet: George Bailey, spelad av James Stewart i vad som kom att bli hans paradroll, är på randen till självmord på julaftonsnatten men får besök av en skyddsängel som visar honom allt han, och hans omgivning, skulle förlora om han inte längre skulle finnas. Slutscenen med de ringande klockorna, ”Auld Lang Syne” och all överdådig kärlek och julstämning får faktiskt mina ögon att tåras bara jag tänker på den. Ett måste för julälskare. Här nedan kan ni se filmens nio sista minuter – ni, eller åtminstone ert undermedvetna, har garanterat redan sett dem i någon senare Hollywoodfilm och dessutom anser jag att spoilerbegreppet inte bör appliceras på filmer så gamla och klassiska att de nästan tillhör allmänbildningen (åtminstone om man på ett eller annat sätt tillhör den amerikanska populärkulturen). Ni avgör själva om ni vill klicka eller inte.

En annan film jag gärna ser om var och varannan jul är den första ”Gremlins”-filmen, som ju utspelar sig i juletid och har en fullkomligt fantastisk inledning där en av mina älsklingsjullåtar någonsin, den Phil Spector-producerade ”Christmas (Baby Please Come Home)”, lysande framförd av Darlene Love, spelas. ”Gremlins” är mer komedi än skräck men likväl en kultklassiker som jag ser fram emot att visa för mina barn när de blir tillräckligt stora. Den här musikvideon som ett Gremlinfan klippt ihop och lagt på Youtube var lite cheesy och kul, tycker jag.

”Love Actually”: man gillar ju den. Både andra, tredje och fjärde gången. Bra skådisar, fint tonfall, massor av vintriga Londonbilder. Dessutom är Egg från ”This Life” med (förvisso som kärleksintresse för den förhatliga Keira Knightley, men man kan inte få allt här i livet). What’s not to love? Här är musikvideon till Bill Nighys julpärla (ahem…) ”Christmas Is All Around”.

Ingen jul utan familjen Griswald, eller hur? Faktum är att Chevy Chaves lätt dysfunktionella och klantiga familj är bland det första jag tänker på varje jul. Så fort någon granne gått all in och hängt upp en blinkande, renformad fyrfärgsmojäng i björken tänker jag ”gud så Ett päron till farsa firar jul”! Den brukar gå på TV runt jul varje år och är alltid kul att slökolla på. Ingen jul utan lite Chevy Chase-slapstick!

Nu börjar vi närma oss skämsterritorium men hey, julfilmer är per definition småskämsiga och då jag inledde inlägget med ”It’s a Wonderful Life” måste jag ju nämna en av den uppsjö av epigoner som gjorts senare. En av mina favoriter är Nicolas Cage-filmen ”En andra chans” (originaltitel ”Family Man”), där en stressad Wall Street-miljonär genom lite julmagi får uppleva hur hans liv kunde ha sett ut om han valt ungdomskärleken (spelad av Téa Leoni, som jag tyvärr aldrig kan sluta tänka på som ”David Duchovnys fru”, med ett visst uns av avund i tonfallet) istället för karriären. Sockersliskigt till tusen, men oj vad jag grinar! Varje gång.

En annan julfilm som jag tyckte var helt okej är ensemblefilmen ”Family Stone”, där en ovanligt tillknäppt Sarah Jessica Parker besöker sin fästmans familj för första gången och hamnar mitt i familjebråk. Rachel McAdams är riktigt bra här, och så är underbara, underbara Claire Danes med också.

Och slutligen, nu när jag totalt outat min brist på smak när det gäller julfilmer: alltså, jag är rätt svag för Ensam hemma-filmerna. Bara de två första, ska tilläggas, herregud, lite principer har jag ändå!

PS: Alla julfilmer med Tim Allen i huvudrollen? Sky dem som pesten. Trust me on that one.

PS igen: Men ååååhh! Blev så insnöad på storvulen Hollywood-ostighet att jag helt glömde bort ”A Nightmare Before Christmas”. Skämmes, famejfan!

Read Full Post »

Julmusik of Christmases past

Jahapp. Här satt man, allmänt halsontig, snorhövdad (jo, det blev precis ett ord) och ynklig och laddade för att skriva ett premiärinlägg på jultema som skulle handla om julmusik. Någonstans djupt i de av sjukdom avtrubbade hjärnvindlingarna vaknade en tanke till liv. Har jag inte skrivit om det här förut?

Det hade jag förstås. På gamla The Girl Least Likely To-bloggen, rättare sagt. Så istället för att plåga min stackars förkylningshjärna med att skriva ett nytt inlägg – som ändå, det inser jag, kommer att innehålla i princip samma slags låtar, möjligen med undantag för Mariah Carey – så tar jag mig friheten att citera mig själv. Året var 2007, månaden – naturligtvis – december och så här lät det:

I dag är julpeppen, och peppen i allmänhet för den delen, total. Jag är En Duktig Flicka™, jobbar på och gör en mental lista över vilka jullåtar som ska få äran att komma med på min eminenta blandskiva på tema jul. Än så länge har följande låtar kvalat in:

1. ”Just Like Christmas” – Low
Bjällror! Sverigekoppling! (”On our way to Stockholm it started to snow”) Skör melankoli möter eufori när världens mest skönsjungande mormoner skapar indiejulmagi.

2. ”Washington Square” – Chris Isaak
De bästa jullåtarna innehåller ett stråk av melankoli, och här finns det massor med blå stämningar. Mr Forever Blue, bäst på blåtonad melankoli på den här sidan graven (R.I.P. Roy Orbinson), lägger huvudet på sned och sjunger med sin allra finaste röst om en oöppnad present under julgranen och hur julen vägrar infinna sig utan Henne.

3. ”All I Want For Christmas Is You” – Mariah Carey
Jaja, skratta ni, men faktum är att den här låten är emblematisk för det överdådiga amerikanska julfirandet som, om mina grannars blinkande renar är något att gå efter, börjar få allt starkare fäste även här i Sverige. Varje wailande ton andas fejksnö, glitter och Ett päron till farsa firar jul-dekorationer, and I love it.

4. Allt från Phil Spectors julskiva, därför att julpeppiga girl groups i pampig wall of sound-skrud går ihop med glögg och pepparkakor som Mulder och Scully, som donuts och kaffe, som Lennon och McCartney, som… ni fattar. Alla låtar är perfekta smällkarameller, men jag är särskilt svag för Crystals’ självlysande tolkning av ”Santa Claus Is Coming To Town”. Grinchen himself skulle hamna i julstämning om han fick höra den.

Det är de givna kandidaterna so far, men jag jobbar även på att få in jultolkningar från Aimee Mann, Ron Sexsmith, Johnny Cash och så givetvis jullåten framför alla – ”Fairtale of New York” med The Pogues och Kirsty McColl.

Ja, så lät det då, och faktum är att inte särskilt mycket har hänt på fyra år. Vet inte om det är deprimerande eller betryggande. Kanske lite både och? Hur som helst: nu har ni fått en liten uppfattning om vilka sorts jullåtar det nynnas på i det dahlgrenska hemmet. Vill ni höra mer rekommenderar jag min Spotifylista på jultema, som jag tidigare i år lade upp på Facebook (tror att man måste ha Facebook för att komma åt, men det har väl alla nu för tiden?).

Read Full Post »

Coming soon on Dark Places…

… julspecial! Böcker, filmer och låtar med jultema, alltsammans med en omisskännlig Dark Places-prägel. Stay tuned! Under tiden kan ni lyssna på Nicole Atkins version av ”Blue Christmas”. Älskar hennes tidlösa, beslöjade altröst och hur hon får precis allt att låta, tja, blue. Min typ av julmusik.

 

Read Full Post »