Sitter och pillar lite med utseendet på bloggen, som ni kanske märker. Vill ha något mer personligt, mer ändamålsenligt och då är ju bokhyllefoton något av en lågoddsare. Allra bäst vore det förstås med en bild på utvalda titlar i mitt skräckbibliotek, men då jag inte hade någon bra bild i datorn får C-F-sektionen av min paperback fiction-hylla duga så länge. Man kan hitta många finingar i den hyllraden om man tittar noga! Rekommederar särskilt Douglas Couplands ”Girlfriend in a Coma”, Rachel Cusks ”Arlington Road” (med otroligt skickligt utförd ”it was a dark and stormy night”-inledning), allt av Jenny Diski (kanske särskilt romanen ”Rainforest” så att inte alla bokbloggare som blivit besvikna på ”Till den skrivande kvinnans försvar” helt gör slut med roman-Diski), Louise Erdrichs ”Tracks”, Michel Fabers ”The Crimson Petal and the White” och fina LA-skildringen ”Ask the Dust” av John Fante.
(Så förmätet det känns att rekommendera titlar från sin egen bokhylla på det här viset! Lite som att påpeka sina egna förtjänster. Men hey, jag må vara nojig och komplexfylld om mycket, men två saker är jag bombsäker på: 1. Jag har världens finaste barn. 2. Jag har om inte världens, så åtminstone mitt närområdes, finaste boksamling.)
Och så här fin är alltså bilden i obeskuret format! Böcker och katt, kan det bli bättre?
Böcker och katt is the shit.
Ey, kan man ändra så utan att betala för det på WordPress? Det lyckas inte jag med…
Jodå, det går! Gå in på ”utseende” och ”sidhuvud” så kan du ladda upp en egen bild. Helt gratis.
Och ja, böcker + katter = the shit i ordets mest positiva bemärkelse. En helig kombo!
Haha, jo, visst kan det bli bättre. Böcker och TRE katter.=)
Haha, jag har faktiskt två katter men skulle gäääärna ha en tredje men min man hävdar att det räcker med två. Han har förstås fel – och du rätt! 🙂
Självklart har jag rätt. Snygg headen blev förresten, började naturligtvis genast önstra ryggarna efter bekantskaber och annat intressant.=)
Tackar! Jo, det finns som sagt en hel del kul att utforska där (countryrocklegenden Steve Earles ”Doghouse Roses” kan jag också rekommendera, liksom ”The Next Big Thing” om man är sugen på kul chicklit i dokusåpamiljö). Är så nöjd med att otekniska lilla jag öht lyckades byta header. 😀
Men åh, du har alltså läst roman-Diski (såklart du har). Underbart, jag var helt traumatiserad av skrivande kvinnan… Måste testa!
Nåja, någon superauktoritet på roman-Diski är jag inte. 🙂 Läste Rainforest inför en uppsats när jag läste engelska på universitetet för tio år sedan och minns att jag gillade. Rolig, välskriven och lätt absurd. Är också mycket, mycket sugen på Diskis romandebut från 198?, tror den heter Nothing Natural och ska tydligen vara väldigt kontroversiell. Ska läsa den asap.
Oh my, jag har sagt det tidigare och säger det igen: din blogg kommer verkligen bli döden för min ekonomi. 😉 Men nu MÅSTE jag ju köpa the crimson pedal and the white. Verkar vara en bok som jag skulle älska.
Ja! Den är hur bra som helst. Viktoriansk porr – i dubbel bemärkelse. 🙂
Xlnt! Boken är inköpt, hittade den på Hedengrens. Måste bara läsa ut den jag håller på med nu (Mörkrets väg av Michael Cox. Varför variera sig?) så kör jag sen!
Jag älskar katten. Jag vill ha många katter och jag har även haft en hel drös med katter. Nu har jag dock ingen och det lär inte bli någon heller då mina döttrar är allergiska. Men de flyttar väl ut någon gång?
Åh nej! Att mina döttrar skulle bli allergiska är min största skräck (well, näst efter att något skulle hända dem, förstås). Vissa katter, typ Devon Rex, ska ju vara allergivänliga….
crimson petal … är så bra! och jag gillar metaperspektivet där, precis som Fowles i Franske löjtnantens kvinna. snyggt och fungerande!
ser ut som om ni har vår fåtölj, tycker min treåring …
Den franska löjtnantens kvinna är en annan storfavorit (som huserar några decimeter utanför bilden…). Otroligt väl fungerande metaperspektiv där, har skrivit hemtentor om det back in the day. Och perspektivet i filmen funkar också förvånansvärt väl, fastän man ändrat mycket. Åh, blev sugen på att läsa och se om både boken och filmen nu!
Snygg fåtölj ni verkar ha!
en rolig anekdot kring den boken: jag satt på en flygplats i paris när skottland och frankrike skulle göra upp om vmsegern. staden var full av skrålande skotska huliganer och jag satt där, med min bok av john fowles.
ett larmande gäng gick förbi och jag försökte att inte märkas. de var drängfulla och hade såna där vm-hattar som man kunde sätta ölflaskor i.
de gick förbi mig och jag andades ut. då vände en av supportrarna och kom tillbaka. i riktning mot mig. vinglande.
”That is a VERY good book”, sa han, log blitt och vinglade vidare.
ja, fåtöljen är nog det snyggaste vi har i möbelväg. och filmen tycker jag är en lysande adaption, tillsammans med Apocalypse kanske de enda som är sådär riktigt bra och trogna originalet, fast ändå inte alls.
Haha! Underbar anekdot, och ett lysande exempel på att mänskligheten faktiskt kan förvåna en.
Åh, Mörkrets väg av Michael Cox! Hittills verkar jag vara den enda som gillat, eller snarare älskat den. Hoppas du tycker om den, skulle vara kul om någon mer förstår dess storhet 🙂
Jag har hunnit 326 sidor in i den och gillar den än så länge! Hoppas det håller i sig. Har du tips på fler böcker med samma tema? Kikade in på din blogg, vad snygg den är! 🙂
Hrmm, kommentaren ovan var alltså till den Helena som höll på att läsa den. Kan ju också passa på att avslöja att jag inte har läst Crimson Petal än (ja, jag VET att jag måste..:) men snart, snart. Har den på svenska i bokhyllan så det finns ingen ursäkt egentligen.
Och jag köpte Mörkrets väg när den var helt nyutkommen på svenska (omslaget plus premisserna = HELLOOO, Helenabok!) men kom aldrig igång med den. Nu när jag tänker på det var det alla negativa kommentarer som fick mig att lägga ifrån mig den. Kan inte minnas att jag läst ett enda positivt ord, åtminstone inte bland bokbloggare. Nu när du, Pomegranate, gillar/älskar den känner jag att det är läge att ge den en ny chans.
Jag har precis läst ut den och jag gillade mörkrets väg! Lite för förutsägbar på många ställen tyvärr men oh, michael coxs beskrivning av 1850-talets england och hans detaljrikedom väger upp det! Jag gillar´t! Så jag säger bara: Läs den Helena! Själv ska jag ta tag i the crimson petal nu (eller okej, imorgon). Ser fram emot!
Vad roligt att du också gillade! Många har tyckt att den har varit för seg, men jag älskar också stämningen, den är oslagbar. Och så är jag så barnsligt förtjust i alla fotnoter och referenser till påhittade latinska, franska och en hel massa andra litterära verk. Väldigt mycket metalitteratur, och det älskar jag. Och bara ett sånt faktum att huvudpersonens nemesis är en kriminell poet (!) med det fantastiska namnet P. Rainsford Daunt… Klart du ska testa, Helena 🙂
Och nu ska jag nog också ge mig på The Crimson Petal, fick en sån viktorianalängtan…
Åh! Åh! Åh! Jag har precis läst ut ”The crimson petal and the white” och jag är helt tagen! Hade lungt kunnat läsa 900 sidor till. Viktorianska miljöer. Klassfrågor. Kvinnofrågor. Sugar! Och slutet sen. Jag vet inte vad jag ska säga. Vad hände? Hittade ”the apple” på medis bibblo så imorgon måste jag läsa den och hoppas på att få lite svar. Är inte beredd på att släppa Sugar, William, Sophie och Agnes riktigt ännu… Detta är verkligen en bok som genast blivit en favorit och som kommer följa med mig länge…
Ja. visst är den helt underbar? Jag läste den precis när den kom ut för nära nog ett decennium sedan men den har fastnat i minnet på mig. En fantastisk roman!
[…] kan med fördel studeras här, här, här, här, här och naturligtvis också här där den fiktiva katten visade upp sig förra veckan. I övrigt anses […]
[…] kan med fördel studeras här, här, här, här, här och naturligtvis också här där den fiktiva katten visade upp sig förra veckan. I övrigt anses […]