1. Hur kommer det sig att man (jag) är så förtvivlat seg när det gäller att börja läsa biblioteksböcker? Fick precis ett mail om att det är dags att låna om de böcker jag kände mig nödgad att skriva ett ode till häromsistens. Antal böcker jag börjat på: 0,5 (lade Koppel åt sidan när nya Linwood Barclay dök upp på spelfältet). Hur kommer det sig, egentligen? Om man tänker på det borde jag ju prioritera biblioteksböckerna först eftersom de, till skillnad från de böcker jag faktiskt äger, bara finns hemma hos mig under en begränsad tid. Men nej, omlån på omlån och efter några månader, DÅ, börjar jag hetläsa dem. Om jag kommer ihåg. Ytterst mysko.
2. Hur kan det vara möjligt att ha närmare 100 – möjligen mer, har inte vågat räkna – olästa böcker och inte hitta en enda som passar ens läshumör just nu? Och samtidigt längta lite efter varenda en av de stackars olästa små presumtiva älsklingarna?
3. Hur svårt kan det vara att hitta den perfekta höstkappan, egentligen?
Några allmänt hållna frågeställningar
september 5, 2011 av Helena
Ha ha ha, jag känner igen alla tre punkterna – den första trots att jag är bibliotekarie. Hur många gånger har jag inte fått hem en sprillans ny bok (senast Nessers Himmel över London som jag verkligen VILL läsa – men inte nu…) och lämnat tillbaka den efter ett dygn och noll lästa sidor? Men som väl är, så finns böckerna kvar när man väl känner att man på allvar vill läsa dem och inte bara glupskt har reserverat dem…
De där olästa böckerna hemma i hyllan tänker jag att jag ska ta itu med när jag blir pensionär… Fast vid det laget har jag väl så taskig syn att jag inte kan.
Vad gäller kappan… Är det inte alltid så? Man har en klar bild av hur den ska vara men den verkar omöjlig att hitta IRL. Lycka till!
Skönt att även bibliotekarier känner igen sig i problematiken! Mitt problem är nog åtminstone delvis att jag helt tappar känsla för proportioner när jag besöker bibliotek. Som ett barn i en godisbutik: ”Åh, den vill jag ha, och den, och den, och den, och…” Sedan har man famnen full med böcker man tidigare aldrig visste att man ville läsa. Men jo, jag brukar trösta mig med att de böcker som man verkligen vill läsa blir läsa inom sinom tid.
Ja, jag har en väldigt tydlig bild av hur min idealkappa ska se ut. Tänk Gilmore Girls. Lite synd, bara, att modet ständigt ändras medan min smak är cementerad… 🙂
Ja, det här med att inte hitta någonting som passar läshumöret är ett konstigt fenomen. När jag håller på och läser en bok är jag sugen på minst tio andra böcker som jag bara MÅSTE läsa så fort jag blir klar. När jag sedan är klar ser de där tio böckerna inte lika lockande ut längre, och jag står där och velar. Så konstigt. Det finns säkert ett diagnosnummer på det beteendet någonstans 😉
Klart sjukt beteende! 😉
1. Det är just därför jag inte längre lånar skönlitteratur på biblioteket, det ger mig bara dåligt samvete och förseningsavgifter en masse.
2. Bokomslagen är glansigare på andra sidan staketet… ehm, jag menar bokhyllan? Och ju längre en bok står oläst i hyllan desto mindre är sannolikheten för att den någonsin ska bli läst.
3. Jättesvårt, tyvärr.
1. Ja, men det är ju så himla synd! Jag älskar tanken på bibliotek och där finns så mycket bra…
2. True, that. Jag läser oftast en bok inom en vecka efter det att jag köpt den eller typ inte alls. Eller så gräver jag fram den tre år senare som Pippi i sakletartagen och ropar ”Nämen oj, hade jag den här?”. I värsta fall köper jag samma bok två gånger…
3. Jag vet! Ska åtminstone göra ett halvhjärtat försök att hitta den perfekta höstkappan. När jag intervjuade Sara Stridsberg till Bokhora en gång sa hon något väldigt bra: ”Ibland är drömmen om en bok starkare än mötet med den.” Går ju även att applicera på höstkappor…
1. Jag har iaf låneförbud just nu. Lånade en bok jag verkligen ville läsa (och vill fortfarande) och läste 5 sidor. Jag tror att det kan vara tidspressen.
2. Händer mig med hela tiden, men bara om det inte finns någon ny deckare för då vill jag läsa den (kanske också svaret på 1). Ens läshumör är verkligen känsligt.
3. Hittade faktiskt min drömkappa på EDC på Åhléns city förra året; nu går jag och bekymrar mig för att jag inte köpte fler, för när den blir utsliten. Det går inte att vinna. Jag när också någon slags förhoppning om att kappan finns i London och när jag blir rik är det bara att åka dit och köpa den.
1. Tidspressen kan mycket väl vara boven. Har även noterat liknande problematik med recensionsex.
2. Vi är ena känsliga små läsarsjälar, alltså! 😉
3. Hittade jättefin svartvitrutig tweedkappa med skärp i midjan på Kappahl! Mkt nöjd. Kanske inte drömkappan, men nära nog. EDC brukar ha fina grejer!
Okej, nummer ett och två kan jag själv uppenbarligen inte svara på då jag beter mig precis likadant. trean beror nog på att vi boknördar är aningen före i modet och eftersom modet går runt om och om igen så får man hamstra på sig när det väl är sånt man gillar på schemat.
Haha, eller så är vi fast i böckerna vi läste när vi växte upp! Tänk kapporna i ”Den hemliga historien”. 🙂
Nummer 2 stammer in pa pricken hos mig, standigt. Standigt. Enda gangen det tillfalligt lattar ar nar jag precis har borjat pe en av dem i Olasta-hogen. Da jobbar jag ju pa det!
1. Man är nog mer sugen på TANKEN att läsa alla de där böckerna än på att verkligen läsa dem…. åtminstone jag.
2. Har exakt samma problem (men ungefär dubbelt så många olästa som du…). Står ofta framför bokhyllan och gnölar ”jag har inget att lääääsa” och sambon skrattar åt mig.
3. Omöjligt.
På fråga 1 och 2 svarar jag att det är heeeeelt normalt och på fråga 3 att jag i år nöjer mig med en svart regnkappa. Passar utmärkt på västkusten.
Du är inte ensam om detta! Jag är likadan när det gäller punkt ett. Lånade En dag häromsistens när jag var på bibblan och den ska visst vara tillbakalämnad i övermorgon…oläst. Jaja, jag kan väl låna den en annan gång om det är så.
Punkt två – är skyldig till detsamma. Räknade antal olästa böcker för nåt år sen eller så. Det var alldeles för många, några hundra var det allt, har försökt förtränga det stora antalet. Förmodligen har den siffran ökat istället för minskat.
Punkt 3. Den gamla får duga ett tag till. 🙂
Åh, En dag som är så bra! Föreslår att du köper den istället så att den blir läst. Den finns i pocket.
I övrigt: skönt med igenkänningsfaktor!
[…] utan för att jag hade önskat att jag haft tid att läsa dem. Jag fascineras dessutom, liksom Helena, av att jag alltid vill läsa andra böcker än den jag läser, men ändå aldrig har något att […]
Åh, en svartvit tweedkappa! Måste genast bege mig till Kappahl. Eller hoppsan, en sådan kappa har jag visst redan…
Gilmore Girls är bra på att ge en drömmar om fina höstdagar och snygga kappor. Drömmar som är starkare än själva mötet med kappan…(och hösten).
Man kan aldrig få för många snygga tweedkappor! Kappahl hade för övrigt väldigt mycket snyggt just nu.
Och ja, Gilmore Girls är farligt på det sättet… Kanske dags för en omtittning? Jag har förresten den ULTIMATA Lorelai Gilmore-kappan! Alla som sett mig i den och har den minsta insyn i GG har skrikit ”Åh! Den där kappan är SÅ Gilmore Girls!” när jag burit den. Dessvärre är jag och kappan inte längre kompatibla efter en tvillinggraviditet-, -förlossning och -förslappning. Nästa höst, kanske?
Men kan du inte bara hänga kappan över axlarna, typ? Bara för att få känslan av GG..
Måste bara köpa alla boxar som finns av den serien. Saknar Emily Gilmores underbart rappa tunga. Hon är ju liksom the Über-Gilmore.