Fick en underbar överraskningspresent av Sara tidigare idag: Ria Toffts ”Hej, Tina” från 1961. Jag är ju en flickboksfanatiker av rang (och stolt medlem i Ester Ringnér-sällskapet!) men just Tinaböckerna har helt gått mig förbi. Snart kommer den kunskapsluckan vara reparerad, och jag misstänker att jag kommer att fnissa en hel del under utbildningens gång. Lyssna bara på den här baksidestexten!
Tina blir nog lite smickrad när den berömde fotografen Ray erbjuder henne ett tillfälligt jobb som fotomodell, men om hon anat vilka komplikationer detta skulle medföra hade hon säkert avstått. Förtvivlad över att alla tycks tro det värsta när hennes fotografi publiceras på ett tvivelaktigt sätt är Tina färdig att ge upp. Vid ett dramatiskt föräldramöte i skolan får hon emellertid ett oväntat stöd av den resoluta Lena och alla – även Tina – får lära sig att man inte skall vara för snabb att döma eller fördoma.
Det är färg och flykt över Tina, men först och främst är hon en livs levande tonåring, vars öden och upplevelser intresserar och angår en – det är det som gör Tinaböckerna till så fängslande läsning för alla hennes jämnåriga.
Är det inte underbart så säg? ”Färg och flykt”, är det ett vedertaget begrepp, det? Fart och fläkt vet jag förstås vad det är, men detta? Jaja, det klarnar väl. Utifrån baksidestexten låter Tina som en mer progressiv variant av Lotta, vilket ju inte låter helt fel. Någon som har läst Tinaböckerna och kan berätta vad jag har att vänta mig? Kommer jag att börja hänga på Tradera i jakt på gamla Tinaböcker? Gud, hoppas inte. Jag behöver verkligen inte en ny samlardille, det räcker så bra med Lottaböckerna och mitt ständigt pågående projekt att hitta alla Maria Langs deckare i orginalutgåva…
PS: Älskar att det finns en särskilt sida där persongalleriet presenteras, very Maria Lang. Ännu bättre blir det när det står saker som ”Lena Larsson, en trevlig ung flicka” och ”Ludvig Larsson, grosshandlare med principer”. Åh ljuva flickboksdramaturgi, jag tröttnar aldrig!
PS 2: Ett annat favvoepitet är ”en lovande ung man” från en tidig Agatha Christie, jag tror den kan ha hetat något med ”Klockorna”. Hur är en sådan, egentligen? Det finns andra guldklimpar att finna i Maria Langs inledande personbeskrivningar, till exempel den paranta men inte helt studiemotiverade Lillemor i ”En skugga blott”, beskriven med orden ”som inte läser alls” som motvikt till ”som läser Shakespeare” och så vidare. Någon borde återinföra listor över personer i samtidslitteraturen, I tell you! Ska nog skriva ett helt inlägg om detta snart. Ursäkta ämneskapningen.
Åh, jag älskade Lotta-böckerna! Detta verkar nästan vara i klass med dem=)
INGET är i klass med Lottaböckerna, men det här verkar vara i samma stil! 🙂
/Lottanörd (min favorit är nog ”Fara på taket, Lotta!” eller ”Skärp dig, Lotta!” om jag måste välja)
”Skriv upp det, Lotta!” och ”Ja, se Lotta!” var två av mina =)
De är också jättebra! Och den där de lagar våfflor i sommarstugan och Lockige Fridolf dyker upp… Älskade alla som utspelade sig i Rönnvik.
Ah, jag alskar Lotta! Nar jag kommer hem till Sverige igen skall jag ta upp jakten pa de 3 jag saknar i serien och se till att de far paradplatsen i mitt hem!
Jag har också bara en tre stycken kvar innan min samling är komplett. Har samlat Lottaböcker sedan tidiga tonåren så det vore verkligen fint att få hela samlingen. Vilka är det du saknar?
Det ar helt hemskt, men jag minns inte langre…Fram tills januari 2008 hade jag stenkoll, jagade pa Tradera och prickade av pa en lista och hade de 3 titlarna med mig overallt, in case of loppmarknader.
Sedan packades allt ner fint i en lada tillsammans med alla mina andra saker och akte hem till mina foraldrar, samtidigt som jag sjalv flyttade till Afrika. Jag har forsokt kolla i ladan genom aren, men har inte hittat den – det ar ca 25 likadana lador att rota i…. Och nar jag kikar igenom listor med alla Lottabockerna sa blir jag sa oerhort osaker (‘det MASTE ju vara XX titeln jag saknar! Eller var det den jag kopte da eller da?’). Sad but ture.
Dock sprang jag pa en Lottabok i biblioteket pa Nordiska skolan har nere i TZ som jag aldrig ens sett hemma i Sverige. Lusten att stjala fran eller bibliotek har aldrig varit sa stor…. Men jag besinnade mig!
Saknar du nagra i din samling?
Jag saknar några precis mot slutet – tror jag. Eventuellt den boken där Lotta tar körkort. Tyvärr är inte de sista böckerna alls i samma liga som 60-talsböckerna: Lotta blir en tillrättalagd liten hemmafru och det känns så otroligt främmande. För att inte tala om trist. Men man måste såklart ha alla ändå!
Du som älskar gamla flickböcker – du har väl inte missat Astrid Lindgrens Kati-böcker? Vansinnigt roliga och trevliga. Och sedan har jag ärvt min mammas gamla ”Flickornas julbok” x 2: Elsa Nybloms Vind för våg och Förtrollad sommar. Rekommenderas å det varmaste.
Vet du, det HAR jag faktiskt (märkligt nog)! Däremot har jag läst en väldigt trevlig tidig Astrid Lindgren som jag tror hette ”Britt-Marie lättar sitt hjärta”. Ska kolla upp Katiböckerna och Elsa Nyblom, tack för tipset!
Kati-böckerna är riktigt riktigt bra men svåra att få tag i. Och flickornas julbok! Marika debuterar! Ann finner lyckan!
Vilka läsupplevelser, de har verkligen satt sig. Syster Lotta-serien har också lämnat djupa spår.
Och alla handlar de om en Stefan, en Hans eller en Göran med bruna ögon. Att gå på kondis och bli gift.
Vet du, jag tror att jag faktiskt läste en Tina-bok som barn. Sprang ofta och plockade på mig flickböcker på antikvariaten när jag var barn. Älskade förstås också Lotta mest (hon gillade att skriva och var lite lagom förvirrad, hög igenkänningsfaktor) men knarkade allt möjligt annat. Fröken Sprakfåle och Anna-Lena och allt vad de hette.;)
Kul med en Tinaauktoritet! 🙂 Håller med om igenkänningsfaktorn på Lotta, hon var verkligen ett stöd under den förvirrade tonårstiden. Och som präktig, skogspromenadsdiggande, läsande och skrivande men ändå utåtriktad ”tönt” var det skönt att ha en förebild som inte heller var helt hardcore, men ändå cool och rapp på sitt sätt. Lite synd att det var tvungen att bli en 60-talsrelik bara…
ester ringnér-lundgren skrev en bok jag läste må¨nga gånger: Sämst i klassen. befriande om en tjej som var halvdan på alla sätt men ändå fick gå på kondis med sin Hans (bruna skrattande ögon).
Ja! Den har jag också läst både en och fyra gånger. Vill minnas att det fanns ett sönderläst ex på landet. Vad fint med all denna ogenerade flickbokskärlek!
Och ofta var det ju antingen ”bruna skrattande ögon” eller ”ärliga blå”, vill jag minnas. Fast nu har jag nog irrat bort mig i Maria Lang-land där en karaktär hade ett blått och ett brunt öga och gav respektive öga just de attributen… Inte flickböcker, men med en flickboksaktig käckhet tack vare hjältinnan och berättarjaget Puck Bure (som tyvärr försvann efter ett tiotal böcker).
Varför läser man nya böcker när man kan ägna resten av livet åt flickböcker och gamla femtiotalskäcka pusseldeckare?
Men, jag ar ju lite forvirrad av min forkylning, det namnde du ju tidigare, att du saknade nagra. Sorry….
Jag haller med dig, i slutet ar hon inte alls lika rolig, mojligtvis nar hon jobbar pa bokforlaget, det har jag alltid ocksa velat. Men resten…
Men, absolut, man maste ha alla i serien! Nar jag har dem alla sa skall jag lasa hela serien i ett strack och bara njuuuuta! 😉
Undrar hur lång tid det skulle ta att läsa alla? Ett par veckor, va? Max? Man riktigt flyter igenom Lottaböckerna. Det är därför jag brukar ta till dem när det känns sisådär med läslusten. Funkar alltid!
Ja, typ ett par veckor. Om man inte har semester, ensam med ett valfyllt kylskap! 😉