Hurra! En av mina absoluta favoriter inom skräckgenren, Peter Straub, vann prestigefyllda Bram Stoker award för bästa roman igår kväll! Det är Straubs senaste roman ”A Dark Matter” som prisas och detta blir skräckveteranens nionde Stoker enligt Straubs Twitter. Jag älskar som sagt Straub, ”Ghost Story” är drygt trettio år efter publiceringen fortfarande något av det mest välskrivna och blodisande man kan finna bland skräckromaner. Måste dock med skammens rosor på kinderna erkänna att fastän jag kastade mig över ”A Dark Matter” när den kom så står den i detta nu outläst i hyllan. Gillade början men tyckte berättelsen tappade fokus sen, så jag gjorde en paus som varat fram tills nu. Blir dock sporrad att fortsätta läsa; Straub är nästan alltid läsvärd och Stoker-juryn brukar ha bra smak.
På tal om bra smak: Straubs mångårige vän och samarbetspartner, en viss Stephen Edwin King, kammade hem priset för bästa novellsamling med ”Full Dark, No Stars”. Jättekul, förstås, men någonstans kan jag ändå tycka det är trist att det är så otroligt väletablerade, ikoniska namn som prisas. Finns det ingen ny King eller Straub? Eller jo, en ny King finns naturligtvis i dubbel bemärkelse i form av Stephens och Tabithas son Joe Hill, som i två romaner och en novellsamling visat sig vara en välkommen vitamininjektion i skräckgenren. Men om vi bortser från Kingklanen? Bentley Littles gore är beroendeframkallande och kul, om än ojämn, och han är nog för over the top och äcklig för att slå stort. Sarah Langan, då, som gillar att hålla till i Maines mörka skogar och imponerade med ”The Missing” och ”The Keeper”, men sedan skrev besvikelsen ”Audrey’s Door”? Adam Neville? Jonathan Maberry? Michael Koryta, som jämförts med såväl King som Straub av självaste Dennis Lehane? Det finns mycket kul att läsa av relativt unga anglosaxiska skräckförfattare, och mycket håller hög klass. Ändå dyker inga självklara namn upp utöver Hill. Dan Simmons är ju grym, och har en bredd som påminner om King och Straub, men han tillhör i mina ögon (och enligt almanackan) deras generation.
Vad säger ni andra skräckälskare – är breda superstars modell King och Koontz ett minne blott? Kommer vi istället se en riktning mot det smalare och spretigare, med fler subgenrer? Och vilken modern skräckförfattare skulle du vilja ge en Stoker till – och varför?
ghost story är en höjdare. den läser jag om gång på gång. ”Jag är ett spöke.” Så isande. Så perfekt. men har inte läst mer av honom. bör man ändå eller ska gengångare få vara den allra bästa?
Ghost Story ÄR den bästa, men jag är även mycket förtjust i Lost Boy, Lost Girl och uppföljaren In the Nightroom. Och så böckerna med King, förstås. Tror även att A Dark Matter är en höjdare, men jag var allmänt utschasad av ettåringar och flytt till eget rum när jag läste den. Inte rätt tajming.
Eva Galli, so much to answer for, alltså. Vaknade och gallskrek mitt i natten när jag läste Ghost Story ”tack vare” henne.
What about Justin Evans? En mörkrädd pojke tyckte jag var riktigt läskig emellanåt och nu är han ju aktuell med en ny bok som heter The White Devil, som kombinerar aka-porr med spöken, detta låter helt enkelt KLOCKRENT!
Jamen gud. Såklart. Jag har ju läst och stjärnögt reccat The White Devil (här är länken: http://bookshop.se/content/white-devil-justin-evans), pinigt att jag glömde ju. 🙂 Du har mycket trevlig läsning framför dig!
[…] Dark Places påminner om Peter Straubs storhet i samband med att han tilldelades en Bram Stoker Award för bästa roman med A Dark Matter. Det står flera olästa Straub i hyllan och med undantag för Talismanen och Black House som han skrev med King var det väldigt länge sedan jag läste något av honom. Varför vet jag inte för han är verkligen en ytterst bra skräckförfattare. Hur som helst så fick jag bråttom att beställa Ghost Story som har legat på vill-läsa-listan länge. ”Men du hade ju flera stående i bokhyllan!” kanske någon vill utropa. Mitt svar på det är: och? (som i sin tur inte är lika bra svar som engelskans so what, men i brist på annat…) Via Helena på Dark Places har jag också fått upp ögonen för Gillian Flynn som slank med i samma paket så nu väntar jag med spänning (moahaha!). […]
Någon som Stephen King tror jag det är svårt att hitta. Jag är liiite partisk kanske men tycker King har en otrolig bredd som inte många andra författare har. Koontz tar jag inte med på samma lista.
”Ghost story” läste jag förra sommaren men kan inte säga att den tilltalade mig alls! Minns inte ens vad som skulle vara läskigt med den. Kanske läste jag den fel men uppfattade den nog mer som pretantiös än läskig. Vet inte varför. Har dock alltid gillat skräck åt det mer slaskiga hållet! Ska dock ge fler Straub-böcker en chans då jag gillat det han gjort tillsammans med King.
Justin Evans ”En mörkrädd pojke” läste jag och gillade så det ska bli roligt att se hur nästa bok blir.
Ghost Story är mer klassiskt lågintensiv psykologisk spökhistoria än slaskig, men otroligt bra. Tycker jag, men smaken är som baken. 🙂
Justin Evans nästa bok är redan ute på engelska och heter ”The White Devil”. Jättebra!
Men Dan Simmons? Han fick en sådan überåterupprättelse för mig nu när jag läst ”The Terror”!
Fast kom jag på nu. Det skulle ju vara fräscha nya författare.
I got nothing.
We looove Dan ju, men han är i Kingens ålder och har varit verksam och etablerad länge, även om han definitivt vässat till sig de senaste åren. Så detta bekräftar ju bara min tes: att det är gubbsen som regerar i den amerikanska skräckfloran.
Lite synd att gubbarna regerar, även om jag tycker Ann Rice’s böcker om Lestat platsar som ikoniska romaner om rysligheter. Men detta med subgenrer så ser det ju onekligen ut som att Zombier och Vampyrer regerar nu, i alla fall om man tittar i beståndet av böcker i Sveriges bästa bokhandel; SF-Bokhandeln.
Jag läste Max Brook’s bok ”World War Z”, som litterärt kanske inte når några högre höjder, men som hade en härlig och fantasieggande? historia! Jag vill naturligtvis påpeka att jag använde ordet ”eggande” i sin vidaste mening, och skall inte tolkas bokstavligt 🙂
Tack alla för tipset om Dan Simmons, skall genast beställa någon bok av denne författare!
PS Tack för en härlig Blogg! Denna skall jag följa med stort intresse 🙂 DS
Anne Rice var ju på hugget – no pun intended, höhö – i slutet av 70-talet, början på 80-talet. På senare tid har hon dock spårat ut rejält, tyvärr. Håller med om att de första böckerna om Lestat är suveräna! Och ja, när man tittar i skräckhyllan idag är det en extrem övervikt mot vampyrer – i synnerhet de där nästan lite chicklitbetonade vampyrskildringarna som kommit i Charlaine Harris fotspår. Sen finns det ju massor av kvinnliga författare som är verksamma inom just den genren – vampyr/demonjagare/succubus har problem med att dejta – och även om det kanske var kul de första gångerna är det trist om sådana böcker får dominera. Jag ser dem mer som chicklit än skräck, faktiskt.
Kul att du hittat hit, och tack! Testa The Terror och/eller Drood av Simmons som inkörsport.
I säkert 30 sekunder trodde jag det var Ingvar Oldsberg på bilden.
Jag gillar ”Julia” men ”KoKo” var en … konstig bok.
Haha! Ja, de är inte helt olika these days.