På lördag är det deadline för alla som vill vara med i Science Fiction-bokhandelns novelltävling i H.P. Lovecrafts anda – och jag har precis skickat iväg mitt bidrag! Så nervöst att spänningshuvudvärken kom som ett brev på posten; mardrömmarna om alla faktiska och/eller påhittade fel som finns insmugna i texten borde komma lagom till kvällen… Det har varit jättekul att återvända till det skönlitterära skrivandet, leka med stämningar och Cthulhumyten, och jag hoppas att det här blev sparken i rumpan jag behövde för att fortsätta ha skrivandet som en naturlig del av min vardag. (NaNoWriMo skippar jag dock, i alla fall i år. Får ångest av blotta tanken på att producera så mycket text på en månad.)
Är det någon annan som skickat in, eller tänker skicka in, bidrag till tävlingen?
har redan skickat in. så då kommer kanske våra alster att fattas av samma händer. ett möte, eller nästan:-)
sen fick jag inte till lovecraft direkt, men skrivandet gjorde att jag fick upp ögonen för 1800-talet igen, Dracula, mörkret – och tanken på nästa manus! inte illa.
http://www.bbc.co.uk/iplayer/episode/b0170yjj/Dracula_by_Bram_Stoker_Episode_1/
fick denna länken av en cybervän idag.
Åhå, har jag en så ädel medtävlare? 🙂 Kul! Mitt bidrag blev också lite åt 1800-talshållet. Är sjukt självkritisk, svårt att över huvud taget se på texten när jag väl skrivit färdigt. Lika jobbigt som att se sig själv ha sex (kan jag tänka mig, har ingen erfarenhet i frågan..). Undrar om ”riktiga” författare känner likadant? Om Oates sitter på kammaren och ba ”YES, där satt den!” eller om tvivlet sitter i oavsett vem som håller pennan?
fick ett bra råd från en lärare en gång: han sa: Identifiera er inte med era texter.
och först tyckte jag att det var himla konstigt sagt, men efter några år sjönk det in. numera tycker jag först att det jag skriver är SUVERÄNT! sen kommer en period när jag skäms och tycker att INGEN ska behöva UTSÄTTAS för mina texter! sen stannar det av och jag tycker att de är ok, de har sina fel och brister men de har fördelar oxå. och det är rätt skönt.
å andra sidan har jag aldrig skrivit något jag är helt nöjd med heller, jag vet inte om man kan det? däremot kan jag tänka att en formulering är bra, eller idén är kul.
Bra råd! Jag är nog rädd för att eventuella läsare ska läsa in mig överallt i texten och tycka att jag är ett freak. Jag går också igenom en (kort) fas, ofta då jag skriver frenetiskt för hand på diverse lappar mitt i natten, då jag tycker att det jag skriver är SUVERÄNT. Så fort jag fått in det i datorn kommer SKAMMEN. Men det kanske är sunt att aldrig bli nöjd?
läste en intervju med jonas hassen khemiri en gång. han känner oxå av SKAMMEN emellanåt. så man är i gott sällskap. sen kan man ju fundera på om SKAMMEN är en logisk följd av ens skrivande eller bara paranoia:-)
skriva tycker jag absolut man ska göra. men alltid försöka bli bättre och alltid inse att det finns många andra som är bra. utan att känna sig nedtryckt.
Men ooooh, oooh! Kan inte jag få läsa din novell, H? Snälla, snälla?
Klart du får! Förhoppningsvis på Vertigo förlags hemsida, men jag lovar att du ska få läsa den oavsett. 🙂
Whee!! Ser fram emot det!
Du är ju drottning av skräcklitteratur och apropå Lovecraft har jag en fråga: Om jag ska läsa en bok eller novellsamling av Lovecraft, vilken ska jag välja?
Hmm, svårt, det finns ju en hel del att välja mellan… Bland Cthulhumytosberättelserna är The Shadow over Innsmouth, The Call of Cthulhu och The Dunwich Horror bra. Gillar även bl a The Dreams in the Witch House och The Cats of Ulthar ur drömcykeln. Det finns en hel uppsjö av samlingar, vissa med en hel del tryckfel (t ex den sjukt snygga engelskspråkiga samlingen med guld-Cthulhu på omslaget) tyvärr. Vertigo utkom tidigare i höstas med en fin samling med namnet ”Skräcknoveller” där jag tror att de noveller jag nämner ingår. At the Mountains of Madness (Vid vansinnets berg på svenska), som ska bli film av Guillermo del Toro (!!!), är också mycket läsvärd, liksom Mattias Fyhrs avhandling ”Död men drömmande” om du skulle få mersmak och vill veta mer om Lovecraft.
Grejen med Lovecraft är att han – i alla fall om du frågar mig – är starkare som visualist än som faktiskt författare. Massor av adjektiv och rätt tungrodd prosa, som funkar kanon om man är på rätt humör men annars inte. Men när man släpper adjektivfobin och låter sig hänryckas är det – i dubbel bemärkelse – fantastiskt. Alla skräckälskare borde ha läst något av Lovecraft, tycker jag; hans inflytande på dagens skräckförfattare är så monumentalt.
Ja, jag har ju förstått att det är som du säger. Inte minst efter Ann Heberleins inlägg i DN för någon vecka sedan. Det lutar åt ”At the Mountains of Madness”, så snart blir det adjektivstinn prosa för hela slanten. Ska bli spännande.Tusen tack för alla tips!
Kul! 😀 Och de nada!
[…] vet den där novelltävlingen jag skrev om för ett dag sedan, där det gällde att skriva en novell som utspelar sig i H.P. Lovecrafts […]