But to begin with, all words.
Så börjar boken ni inte visste att ni måste läsa, ”The First Verse” av irländska författaren och litteraturprofessorn Barry McCrea. En passande inledning för en roman om ordens helande, och ibland förgörande, kraft, och en passande inledning till det här inlägget. Det är nämligen så att Barry McCrea kommer till årets upplaga av Kulturnatten i Uppsala – och precis som tidigare Kulturnattsgäster som Helen Fitzgerald, Elizabeth Hand och William Sutcliffe kommer han att intervjuas av undertecknad!
Detta är så coolt, på så många olika nivåer. För det första är ”The First Verse” naturligtvis smått fantastisk: en mörk, litterär, queer Språk & Stämning-roman som håller Dublins myllrande berättartradition i ena handen och akaporren (tänk ”The Secret History” på Irland, med litteratur istället för klassisk grekiska som inkörsporten till dekadent akademiskt leverne) i den andra. Fab dialog, fab gestaltning, fab motvillig, och allt annat än genomsympatisk, berättare. Och så vidare. För det andra är det så sjukt häftigt att i dessa slit-och-släng,- töm-och-glöm-tider få tillfälle att intervjua en utländsk författare vars hitintills enda roman utkom 2005 (i USA, lite senare på Irland och i Europa) och knappt finns i tryck längre. Alltså: vi flyger in en författare som nästan ingen hört talas om, vars verk är snudd på omöjligt att få tag på… Det är kärlek till det skrivna ordet, det, en kärlek som får existera och blomstra bortom ekonomisk vinning och trendkänslighet. En stor anledning till att jag fortsätter att promota indiebokhandlar finner vi just här. För naturligtvis har bra litteratur inget bäst före-datum. Vi läser, för att parafrasera ett par berömda ord från den så sorgligt bortgångna Robin Williams rollfigur i ”Döda poeters sällskap”, inte för att det är gulligt. Vi läser för att vi är människor, för att känna oss levande, än mer levande, och riktigt bra litteratur kan få oss att, om så för en liten stund, känna oss odödliga.
But to begin with, all words. Jag befann mig i en svacka under vårvintern – inget jätteallvarligt, men tillräckligt för att jag tillfälligt skulle tappa intresset för det skrivna ordet. Mina ord, såväl som andras. För en bibliofil, som ofta satt – och sätter – likhetstecken mellan att läsa och att leva, är det en rätt stor sak. Jfr: Carl-Jan tappar aptiten, THE HORROR, THE HORROR. Men så plockade jag fram ”The First Verse” som legat oläst i åratal till Jans stora besvikelse (nu fattar jag varför), lät Barry McCrea guida mig till det litterära Dublins mörka hjärta, till föreläsningssalar och efterfester och pubar och bakgator, till ett förhållningssätt till läsande och ord som till och med tedde sig extremt för MIG. Och så plötsligt ville jag läsa igen, plötsligt var jag nyfiken igen. På litteraturen, och i förlängningen på livet. Därför känns det extra fint att det blir just jag som får prata med Barry om ganska precis en månad. Det blir givetvis ett samtal om Boken Ni Alla Måste Läsa (BNAML) men också om litteratur i stort och smått, irländsk berättartradition, inspiration, bildning och förebilder. Bland annat; jag filar på frågorna i detta nu, så vi får se vad vi landar i. Kul ska det bli i alla fall, och, som alltid lite nervöst. Om jag ser många vänliga ansikten i publiken kommer det garanterat att kännas mindre nervigt (hint, hint).
Lördagen den 13 september klockan 14.00 på Stadsbibliotekets Internationella Författarscen. Var där. Och: ni som plötsligt inser att ni inte kan leva utan ”The First Verse” (det kan ni inte), ni kommer att kunna få tag på signerade exemplar i samband med samtalet! Ja, ni hör ju. Komsi, komsi.
Men åååh, den boken som jag också tycker är så bra! Otroligt roligt att han kommer till Uppsala, väldigt tråkigt däremot att jag den dagen precis den där tiden kommer att sitta och vänta på ett flyg hem pga en jobbresa som drar ut på tiden även till lördagen. Gah!
Oh noooo! Kul att du gillar boken iaf (är inte förvånad). Tror han skriver på nytt nu, tänker såklart fråga om det!
Hurra för någorlunda återfunnen läslust, och vad fint att han kommer dit. Jag har köpt boken på Jans tips på Bokhora vill jag minnas, fortfarande oläst även för mig, ska ta och avsluta den där långa DHH:n först så kanske jag klämmer den sen när löven blir gula och prasslar under mina skor när jag vandrar omkring i granna höstsjalar ❤
Är mycket nyfiken på vad du tycker om DHH. 🙂 Och ja, detta blir ju den perfekta fortsättningen!
[…] sugen på, de får kanske ett helt eget inlägg vad det lider. Men men, kanske The First Verse av Barry McCrea kanske, vad säger höst mer än aka-porr och thrillers? Höstmotto: Tänd ett ljus och låt det […]
[…] Dark Places Helena har flera gången skrivit om The first verse av Barry McCrea och det är en bok som jag inte hittar på varken Adlibris eller Bokus. Helena tipsade om The English Bookshop men jag är ju så himla sällan inne i stan så det blev liksom inte av att jag tog mig dit för att botanisera. Men så dök detta gyllene tillfälle upp då jag ”tvingades” köpa något från Amazon och där fanns den förstås att få tag i! Det ska också tilläggas att det i uppgiften ingick att returnera sitt köp men där gick faktiskt gränsen för min lydnad ;). […]