”Vet du att Erin Kellys nya, ”The Sick Rose”, kommit in?” frågade min bokpusher über alles, Jan på English Bookshop. Nej, det visste jag ju faktiskt inte. Det jag däremot visste:
1. Att jag tyckte hemskt mycket om hennes debut från förra året, ”The Poison Tree”, som hade vibbar av såväl ”Den hemliga historien” som Barbara Vines ”A Fatal Inversion”.
2. Att jag i ungefär samma sekund som jag lade ifrån mig ”The Poison Tree” önskade att Erin Kelly skulle skriva en ny roman. Helst asap.
3. Att jag var tvungen att agera, eller jag menar spendera, asap.
Så nu har den kommit hem till mig, ”The Sick Rose”, och efter en första yttre inspektion lever och frodas peppen. Vi har William Blake-allusionen, förstås, samt det faktum att Stephen King – förvisso en opålitlig blurbare ända sedan han för några år sedan kallade Scott Smiths milt sagt medelmåttiga djungelskräckis ”The Ruins” ”årtusendets bästa skräckroman”. Okej, 2000-talet var ungt men det är ingen ursäkt – säger att han önskar att han själv skrivit boken. Handlingen låter också mycket lovande:
‘You kept my secret. I know yours now. That makes us even.’
Paul has been led into a life of crime by his schoolyard protector, Daniel – but one night what started as petty theft escalates fatally. Now, at nineteen, Paul must bear witness against his friend to avoid imprisonment. Louisa has her own dark secrets. Having fled from them many years ago she now spends her days steeped in history, renovating the grounds of a crumbling Elizabethan mansion. But the her fragile peace is shattered when she meets Paul; he’s the image of the one person she never thought she’d see again. A relationship develops between them, and Louisa starts to believe she can experience the happiness she had given up on; but it soon becomes apparent that neither of them can outrun their violent past…
Hörde jag ”crumbling Elizabethan mansion”? Såld! (Inte alls lättköpt….)
Nu blir jag påmind om att jag inte har läst ”The Poison Tree” än fast den har stått på min läslista sen förra året någon gång (när det nu var du skrev om den). Det är de där DHH-vibbarna, jag kan inte motstå dem. Jag skulle nog kunna köpa vilken bok som helst som marknadsfördes med det argumentet tror jag, så lättköpta är vi visst många som är. 😉
Ja, gud så lättköpt man är! Pinsamt fast mest fint.
Oh jag vill oxå läsa. Nu!
Jamen, vad väntar du på? 😉
[…] dags för Bright Shiny Morning. Naomi Aldermans The Lessons är hyllad av Helena på Dark Places. Likaså är The Poison tree av Erin Kelly, som även Bokbabbel läste och gillade. True Grit beställde jag på […]
[…] stort tack till Bokbabbel och Helena på Dark Places för att ni tipsade om The Poison Tree och The Sick Rose av Erin Kelly. Jag har hittat en ny […]