Hörni, vad ska man tro om vårens jättesnackis ”Fifty Shades of Grey”egentligen? I amerikansk press och bokbloggosfär talas det nonstop om E L James debut, som redan sålt multum och beskrivits som ömsom ”mommy porn”, ömsom ”hardcore lady porn”. Mottagandet har, så som det brukar vara med snackisböcker, varit väldigt splittrat: många av de företrädelsevis kvinnliga läsarna hyllar och låter boken inspirera dem ända in i sängkammaren, medan flera kritiker talat om undermåligt språk, brist på intrig och rena taffligheter. Huffington Post skräder inte orden när de säger att ”As a reading experience, Fifty Shades of Grey is a sad joke puny of plot, padded with conversations that are repeated five or six times and email exchanges that are neither romantic nor witty.” Ouch!
Erotisk litteratur är sååå inte min grej, jag är på tok för viktoriansk och hämmad. Eller, ”hämmad” är nog fel ord; snarare undrar jag om min allmänna fobi gentemot erotisk litteratur har att göra med det ofrånkomliga faktum att det är ohyggligt svårt att skriva om sex utan att kliva in i skämskuddesterritorium. Sexualitet, begär, åtrå, kåthet, vadhelst du vill kalla det, är ju en drivkraft och/eller katalysator i många romaner (och i flera av mina favoriter). Mörka, sexuellt frustrerade undertoner och erotisk ambivalens går hur bra som helst – kolla bara på mitt mångåriga och innerliga förhållande med Christine Falkenland. Det är när man börjar kalla, ahem, verktygen vid deras riktiga namn och hänge sig åt regelrätta sexskildringar som jag bangar. Det blir så lätt pajigt, pinigt eller rätt och slätt dåligt. Ta bara Stephen King – eller nej, för guds skull, gör det inte..! En på många sätt utmärkt författare som efter närmare fyrtio år i branschen, och ett antal hårresande sexskildringar, borde ha lärt sig att lämna sina litterära gestalter vid sovrumsdörren. (Det har han tyvärr inte gjort, ergo Bad Sex Award-nomineringen för ”11/22/63”. Han skulle ha vunnit, om du frågar mig.)
”Fifty Shades of Grey” borde med andra ord inte vara något för mig, men lika lätt som jag undviker oförblommerade sexskildringar (när de inte smyger sig på en i lönndom, i förment icke-erotiska böcker, vill säga), lika svårt har jag att hålla mig borta från snackisböcker. Ni vet, de där böckerna som ALLA i boksvängen läser och diskuterar. Man vill ju veta vad allt snack handlar om, och huruvida hajpen är berättigad! Det faktum att ”Fifty Shades of Grey” började som Twilightfanfiction gör mig ännu mer nyfiken, och de rapporterade BDSM-vibbarna känns, måste jag säga, helt logiska utifrån de premisserna. Hela Twilightsagan formligen ångar ju av sadomasochism och undertryckt sexualitet. Bröllopsnattsscenen i ”Breaking Dawn”, någon..?
Som sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller tycka om ”Fifty Shades of Grey” än . Vad jag däremot vet: i morse, när jag passerade Pocketshop på Centralen och möttes av en hel vägg av ”Fifty Shades of Grey”, kunde jag inte låta bli att slinka in och köpa ett ex. ENORMT bekvämlighetszonsövertramp! Rapporter, med eller utan skämskudde men garanterat med blossande kinder, kommer snarast.
Helen Alfvegren skriver bra och föredömligt spoilerfritt om ”Fifty Shades of Grey” här.
Är ni också nyfikna på ”Fifty Shades of Grey”? Varför/varför inte? Och hur resonerar ni kring erotisk litteratur?
Vi har inte en hel vägg, för diskretion är ju en hedersak, men vi har ett par högar iallafall! Som sagt; enormt haussad titel. Intressant detta med hur det nuförtiden super-hypas en titel/serie i taget. Tänk Harry Potter, Twilight, Hunger Games … Det är som en stafett.
Lovar att köpa del två och tre av er – om jag inte kvävs av skämskudden under läsningen av ettan… 😀 Och ja, visst är det intressant med hypestafetten och hur det refereras till de tidigare succérna fastän det egentligen inte finns så många gemensamma nämnare annat än superhypen? Just här är väl dock Twilightjämförelserna rätt ofrånkomliga – och i viss mån riktiga – med tanke på bokseriens ursprung.
Jag blev nyfiken från och med igår kan man väl säga. Lite för ditt inlägg på FB om ”mummy porn” i samband med mitt eget blogginlägg om mindre smickrande genrenamn. Jag är kluven på samma sätt som du, vill veta vad det snackas om, men läser gärna inte en bok om den är dålig. Av den anledningen har jag läst hela Hungerspelstrilogin, men bara första delen av Twilight-serien. Jag har så att säga testat om det är nåt för mig, och när det inte varit det, släppt det.
Twilight bara KUNDE jag inte sluta läsa, helt klart mot bättre vetande. Hunger Games har jag faktiskt inte läst, och nu känns det lite för sent (elitisten sufflerar: ”nu när alla andra läser den”, hehe). Ska kolla ditt inlägg, mycket intressant med alla genrenamn som poppar upp!
Och du väljer DETTA före ”Hunger Games”!? Men Helena…:)
Haha, jag veeeet! Men jag har så svårt att krypa till korset sent, efter att ”alla” – dvs även de som inte läser så mycket annars – läst boken. Å andra sidan var det inte så länge sedan som Bokstävlarna hetsläste hela Hunger Games-trilogin, så jag kanske faller till föga ändå… 😉
men snälla nån. läs hunger games, men berätta det inte för nån om det känns bättre. jag håller med här: den serien är ju bra! jag har precis läst om den och insett att det jag gillar är den fenomenala dysterheten. den har en nattsvart berättarröst vilket jag tycker känns fräscht efter alla violer, alla bellor, alla unga åtråvärda huvudpersoner med enorm sexuell aptit. i hungerspelen är det sexuella å andra sidan rätt roligt nedtonad: jag funderade på varför förf inte hymlade med våldet utan med sexet?
Jag ska, jag ska! Men just nu känner jag mig faktiskt inte det minsta sugen på att läsa. Däremot är jag lite småpepp på filmen, kanske ser den först…
Och just det, vad jag tycker om erotisk litteratur…? Jag ser gärna att det inte är så detaljerat, just för att det är få som lyckas beskriva det på ett upphetsande sätt då. Men erotik hör hemma i litteratur tycker jag, absolut.
Hah, lustigt om snackisböckerna. Själv blir jag helt anti och vägrar köpa dem, vägrar läsa dem och läser dem oftast inte heller senare. Ibland händer det, när hypen lagt sig… ibland.
Sån är jag med svenska snackisböcker. Skulle t ex hellre leva på ljummet vatten i en vecka än läsa Hundraåringen. Har resonerat likadant med Millenniumtrilogin. Men när det gäller engelskspråkiga böcker faller jag nästan alltid för hypen, åtminstone så tillvida att jag känner att jag måste läsa. Lite lustigt. Partiell elitism?
Jag har på senaste tiden blivit mer bekant med romance-genren (inte specifikt erotisk litteratur då men lite sånt också) och är förstås väldigt nyfiken på Fifty Shades och inte så lite irriterad över hur hånfullt bokens läsare porträtteras i media. Samtidigt tror jag tyvärr att den här boken kommer att få representera erotisk litteratur för de som inte är bekanta med genren sedan tidigare. Det är ju lite synd men det händer ofta trendböckerna (när de hör till någon typisk genre) och inte mycket man kan göra åt det. (Som när en vän bestämde sig för att prova på detektivromaner och läste Keplers Hypnotisören och konstaterade att den genren nog inte var någonting för henne. GAAHH!!) Sånt är ju kul när t.ex. The Hunger Games får vuxna att bli mer intresserade av ungdomslitteratur men inte så kul när Fifty Shades bekräftar folks redan låga förväntningar på den här genren.
På tal om ”nu när alla andra läser den”. Det är inte så farligt. Det värsta är när De Som Annars Inte Läser Böcker Läser Den!!! 😉
Ja, jag blir också vansinnig på hur den arroganta och hånfulla tonen mot bokens läsare. Gaaah! I mångt och mycket känns det som samma diskussion kring Jodi Picoults böcker, hur böcker med en främst kvinnlig målgrupp – som dessutom råkar sälja – systematiskt ses ned på, och hur detta till och med påverkar synen på läsarna. Manlig bästsäljarlitteratur hånas sällan eller aldrig. (Får jag Pär Ström efter mig nu…?)
Håller med om allt annat du skriver också, särskilt slutklämmen. 😀
Jag är … skeptisk. Och dessutom ganska trött på att kommersiell urban fantasy verkar ha blivit synonymt med tantsnusk + sexig vampyr/varulv/demon/annan övernaturlig varelse. Jag förstår att det säljer men jag orkar knappt med att läsa Sookie Stackhouse-böckerna längre och där håller sig sexinslagen ändå på en ganska måttlig nivå.
Förstår och delar din trötthet över att urban fantasy blivit synonymt med tantsnusk + sexig övernaturlig varelse. Det slog mig när jag senast var på bokmässan att SF-bokhandelns skräckavdelning till stor del bestod av precis sådana böcker.
Dock: Fifty Shades of Grey har, vad jag förstår och hunnit läsa, inga övernaturliga inslag. Twilightkopplingen stannar vid att författaren inspirerats av personer och vissa personlighetsdrag hos Meyers karaktärer. Har börjat läsa, och upptäcker att jag läser på samma sätt som jag läste Twilightserien – snabbt, okritiskt och lätt bulimiskt. Och det har redan utkristalliserats av Bella, en Jacob och en Edward – och huvudpersonen älskar engelsk litteratur. Fantasilöst eller gulligt? Jag kan inte riktigt bestämma mig. Omöjligt att sluta läsa är det i alla fall, och väldigt underhållande ur ett guilty pleasures-perspektiv. Vi får väl se hur jag känner efter 380 sidor och – hemska tanke! – hela trilogin….
Ja, det är lite synd eftersom det ju faktiskt finns väldigt mycket urban fantasy som inte alls har fokus på kärlek/sex, men de har helt hamnat i skymundan av alla vampyrromanserna.
Aha, det är alltså mer en kärlekstriangel med dominansinslag? Jag har svårt att föreställa mig en Bella som vuxen utan att man skulle få tokspel på hennes dåliga självförtroende och självutplånande beteende, men författaren lyckas kanske med det?
Jag tror inte att jag komemr att läsa den här boken oavsett, så jag försöker fiska efter detaljerna här istället. 😉
Jag hade faktiskt inte hört talas om den här boken faktiskt förrän FYA tog upp den. Jag litar rätt mycket på deras smak (vi har ganska lika smak), förutom att deras entusiasm alltid är snäppet högre än min. Recensionen var jätterolig, kontentan är tydligen att inte bara är den urdålig, utan – värst av allt! – sexet är ju inte ens bra/hardcore. Du har fantiserat värre själv, typ.
Hursomhelst, de SÅGADE. Så den här boken ska jag ha bra nog betalt för att läsa (och om det lät snobbigt, så kan jag lugna er alla med att jag faktiskt läser ”A Discovery of Witches” just nu. Bra? Nej. Klyschig vampyrpekoral fast med vuxna? Ja).
Fram för mer sex/erotik i böcker! BRA sexskildringar alltså. Och gärna med kondom, speciellt med ungdomsböckerna.
Haha, måste läsa den recensionen! Sågningar kan ju nästan vara lika kul att läsa som böcker ibland. Jag är ju, handen på hjärtat, något av en twihard – om än utrustad med en REJÄL skämskudde och genusglasögon – och enbart därför känns Fifty Shades-trilogin som ett måste. Jag tänker mig att sexet blir mer hardcore ju mer erfaren huvudpersonen blir, som en sorts utvecklingsromantrilogi. Vi får se. Klart underhållande är det i alla fall så här långt, om än inte något litterärt mästerverk.
PS: Kondomen har redan åkt på i Fifty Shades! Bra där.
Liksom L här ovanför har jag inte ens hört om denhär boken innan jag läste recensionen på Forever Young Adult, och kan inte påstå att jag är speciellt lockad att läsa. Tyckte bara att din kommentar ”Det är när man börjar kalla, ahem, verktygen vid deras riktiga namn” var lustig, med tanke på att recensenten där bland annat kritiserade just det att författaren boken igenom använder eufemismer som ”down there” trots ryktet att den är så pang på. 🙂
Alltså, grejen är att det är omskrivningarna – snarare än de vedertagna namnen – som är riktigt jobbiga. Ryyyyys. En sak jag redan stör mig på i Fifty Shades är hur huvudpersonen tänker/suckar ”oh my” stup i ett.
Alltså det här med erotik i litteratur lockar mig tyvärr inte längre eftersom jag har läst alldeles för många pinsamma sexskildringar i mitt 50-åriga liv och dessvärre är min favoritförfattare(eller snarare en av dem alla),nämligen Haruki Murakami,en värsting på området.Ack om han bara hade vett att lämna sina älskliga personer när de börjar få till det.Så nej,den här boken är jag inte alls sugen på att läsa 🙂
Håller helt med om Murakami – en lysande författare som borde få sexskildringsförbud. Det är, när jag tänker på det, ytterst få författare som kan skriva bra om sex. Vet att jag läste någon som var duktig på det och kommenterade det i min recension, men nu minns jag tyvärr varken författare eller titel…
så fort det handlar om sexskildringar tänker jag på jean m auel. det är helt förgjort. men hon satte liksom ribban (haha) och efter alla bultande lemmar och enormt djupa vaginor (fanns det någon kvinna utom ayla som någonsin kunnat ta emot jondalar i HELA HANS LÄNGD liksom?) så mäts varje sexskildring jag läser utifrån de böckerna. alltså. det blev ju så larvigt.
det är jättesvårt med bra sex i böcker, men det blir å andra sidan jättefånigt om huvudpersonerna leder varandra till sovrumsdörren och lämnar läsaren utanför.
Ja, gud. Jean M Auel, så mycket att ställas till svars för. Och Judith Krantz! Minns Scruples och Princess Daisy. Mycket ”hela hans längd” där också, fast väldigt mycket starka, äldre kvinnor också. Tycker att Krantz är bra på tantsnusk.
Och just det, det där med att Ayla kunde ta emot Jondalar! Som om det vore den ultimata prestationen, liksom. Haha.
krantz är ju helt ok (fast då har jag bara läst en enda), men det jag har emot auel är just superkvinnan. hon är inte bara fenomenal, hon är uppvuxen med våldtäkter och att aldrig säga nej till sex. och ja, haha. det satte lite myror i huvudet på en som ung och fundersam tonåring. hur visste man det liksom? man skulle inte bara vara smal och snygg, man skulle ha en djup slida också. haha.
Ja, herregud.
Åh, jag skrattar så jag nästan gråter när jag läser ovanstående kommentarer om Jean M. Auels sexskildringar! När man var tonåring fattade man inte riktigt hur fåniga de är, utan tyckte mest att det var spännande. När jag sedan läste om böckerna i 25-årsåldern rodnade jag nästan över hur löjliga och osexiga skildringarna är. Men de är i alla fall fantastiska som exempel att ta upp i sådana här sammanhang! Jag blir definitivt nyfiken på 50 shades of Grey utifrån ovanstående, men också lite tveksam om det nu är så att den är halvdåligt skriven. Huvudpersoner som använder sina favorituttryck alltför ofta är så enerverande! Jag ska följa den här bloggen (kul att råka ramla in på den förresten, har ej läst här förut) ett tag och se om det kommer mer information som väger för eller emot!
Precis, när man läser om böckerna med något slags hum om vad det egentligen handlar om blir det ju rent löjeväckande.
Kul att du hittat hit, fullständig recension kommer snarast! Tyckte faktiskt inte språket var så katastrofalt. Lite taffligt och med mycket ”oh my”, men jag tycker nog att det funkade inom ramarna för boken.
Jag har precis läst ut första boken och, lika som du Helena, stört mig på ”oh my”. Att det var fanfiction är en sak, men att hon rent av tar hela meningar från Twilight tycker jag är konstigt. Jag menar vart går gränsen för plagiat och hur kommer det sig att Meyer inte reagerat på det. Meningar som ”oh for the love of all that’s holy” och hans påminnelser om att hon ska andas för att hon glömmer bort känns lite konstiga. Men jag håller med att språket inte är så katastrofalt. Jag menar, om man jämför med Vampire diaries författaren som kunde ha kapat av 2/3 av sina böcker så mycket som hon upprepade sig, t o m på samma sida. Så att jag till slut gav upp. Ok, kanske gav jag inte upp bara för det utan för att historien hade blivit väldigt långsökt och rent löjlig (jo, jag vet att jag läste om vampyrer men även så). Så även om Fifty shades inte är något jag skryter om att jag läser (jag kände nästan samma sak med Twilight, även om jag sträckläste dessa x2), så kommer jag att läsa alla 3. Jag blev nästan lite irriterad när jag läste FYA recension, för jag tycker faktiskt att den här boken är helt ok. Smaken är som baken, som man säger. Jag minns att jag läste One Day när det var så mycket hype kring den och jag fattade inte varför den blivit så stor snackis. Fick några kompisar och t o m min far att läsa samma bok och de kände samma sak. Ok, den har sitt budskap, men många böcker har det och det blir inte hype kring dem. Och för att inte tala om filmen, den är helt ok gjort, men jag sömnade under den.
Vill man lära sig något och känna sig smart och kulturell för att ha läst något så läser man inte romance och YA-fantasiböcker. Jag fortsätter med Fifty shades och tänker gå över till Hunger games sedan. Och jag skäms inte 😉 (dock berättar jag det bara för er och ingen annan i min omgivning, hahahaha)