Påminner inte omslagen till Sara Gruens ”Water for Elephants” och Sofia Nordins alldeles nyutkomna ”Gå sönder, gå hel” lite om varandra…? Ganska mycket, till och med? Oavsett: jag är mycket positivt inställd till romaner med till hälften dolda människor bakom draperier på omslaget. Det kan vara nya lealösa, vita ben i mörkt vatten för mig. Eller rentav det nya mörk skog i motljus. (Undrar hur många sådana omslag jag har i bokhyllan? Svar: för många.)
Har ni någon omslagstyp ni brukar falla för?
Sådär spontant kommer jag att tänka på mörka sjöar, med eller utan vita kroppar. Skogar fotade på avstånd, eller ängar med människosilhuetter. Men det ska vara mystiska ängar, inte glada chick litt-ängar! 😛
Vi är ett naturälskande gäng, helt enkelt! 🙂 Men jo, mörker är viktigt. Och absolut inte glitter, pastellfärger eller reliefbokstäver. *ryyyys*
SKOG i motljus och bilder på öde stränder.=) Gärna i lite regndis. Lovely. Men visst, de här omslagen är faktiskt skrämmande lika. Även om Gruens får mig att tänka mer på dvärgen i Twin peaks än Nordins bok gör..
Själv tänker jag på TV-serien Carnivale, där Michael Anderson som spelade dvärgen i Twin Peaks faktiskt är med. 🙂 Men jo, lite Black Lodge också!
Öde stränder, ja! Fast gärna ett litet lakehouse också…
Lakehouse!! Haha, läser en bok just NU som har ett öde hus.. längst ut på en pir…=) Mitt i prick!
Vilken bok, vilken bok? 😀
Skog funkar absolut, men tänk en gotisk kyrkogård sådär i skymningsljus, med en enda liten solstråle som dansar eller en skugga man knappt ser. Eller med en staty som ser sådär äckligt levande ut. Yes?
Gargoyler? Oh YES! Lätt! Eller liksom gotiskt snirkliga gamla grindar (”wrought-iron gates”) med massor av murgröna och buskar omkring…
Ja! Åh, jag köper direkt 🙂
Hahaha, hur många böcker har man inte hyllan som man faktiskt köpt p g a omslaget.. egentligen…=) Omslaget är ju bokens ögon, där det är tänkt att man ska se själen, även om man sedan förstås borde (…) läsa vad boken handlar om också.=)
Ja, gimme grindar!
Det finns en del att välja på, men natur i allmänhet (skogar, sjöar, ängar) och gamla fallfärdiga hus och lador, helst i mörker och grått väder.
Vill gärna ha en känsla av ödslighet.
När jag köpte Half Broke Horses av Jeanette Walls, så upptäckte jag hur mycket jag saknar böcker med hästar på omslagen!
Ja, böcker med hästar på omslaget! Så länge det inte är Jean Auel eller såna där gamla cowboysarböcker man kunde köpa i tobaksaffärer förr.. Wells, ja! Har Glasborgen nerpackad med mina andra svenska pockets i källarförrådet. Måste gräva fram!
[…] även konstatera att vi här finner två utmärkta exempel på personliga favoritomslag, på tal om tidigare inlägg. Neon loneliness – kom igen nu gamla indiehjärtan, visst kan ni referensen? – versus mörk […]
[…] människosilhuetter på ängar, lite småruggiga beach houses vid ett grått hav etc. på pärmen. Helena var också inne på det här för en tid sedan. Mitt skräckexempel när det gäller omslag är ett pocketomslag som avslöjade […]